Tematrio - Teman på Bokmässan

Snart är det dags för Bokmässa igen! Och jag ska så klart dit. I år är temat Rumänien och jag måste erkänna att jag inte alls förberett mig för detta. Och nu är det ju lite kort tid kvar. Nästa år är temat Brasilien, ska försöka skärpa mig tills dess. Men vilka teman skulle ni vilja ha på Bokmässan? Ge tre förslag! Här kan ni se tidigare bokmässors teman.

1. Kina skulle jag vilja se som tema för Bokmässan. Landet har en outsinlig kulturskatt och det vore angeläget att uppmärksamma Kinas roll i världen i nuläget. Dessutom vore det roligt om mer kinesisk litteratur blev översatt!

2. Kärlek vore ett fint tema för en bokmässa. Att se kärleken gestaltad i alla dess dimensioner, på många olika språk, för alla åldrar vore fantastiskt!

3. Kvinnor och kvinnors livsvillkor genom historien och världen runt vore ett intressant tema. Man skulle kunna fokusera på de kvinnliga klassikerna, på kvinnors villkor i samtiden i olika delar av världen och kvinnor som författare.

Era förslag måste inte börja på K ;-)


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Enkätdax

Det var riktigt länge sedan jag svarade på en enkät, den här hittade jag hos Fiktiviteter.

Vad läser du just nu? Mycket samtidigt... Har läst ungefär halva Ulysses, har nyligen börjat på Wolf Hall, har snart läst ut Lyckliga Moskva. Störs lite av att jag dessutom måste läsa om barns språkutveckling och språkstörningar.

Vad kommer du att läsa härnäst? I oktober blir det mycket afrikanskt. Planerar att läsa Bränd jord  av Elieshi Lema, Ännu talar träden av Calixthe Beyala och - Coconut av Kopano Matlwa.

En bok du sparat till ett speciellt tillfälle? Jag sparar på några barn- och ungdomsfantasyserier som jag tänker att jag kan behöva om jag blir sjuk och inte orkar med något tungt. De är Cashores serie om De utvalda och Funkes Bläckserie.

Den senaste boken du gav upp med? Jag ger ganska ofta upp böcker, framför allt ljudböcker. Caitlin Morans Konsten att vara kvinna passade inte mig.

Den första boken du läste på engelska? Den första jag försökte läsa var A Farewell to Arms som vi läste i skolan. Den gav mig upplevelsen av att vara fullständigt värdelös på engelska. För att råda bot på detta läste jag The Godfather, som var så spännande att jag glömde att jag läste på engelska. 

Den senaste boken du läste på svenska? Jag läser ju in princip allt på svenska, den senaste jag läste ut var Levande och döda i Winsford av Nesser.

Kan du citera några dikter? Tyvärr nästan inte alls, bara lite Fröding och Tranströmer.

Hur hittar du tiden att läsa så mycket som du gör? Jag säger som Fiktiviteter: lästid hittas inte den skapas. Jag läser i stället för att pyssla i hemmet, titta på TV, träna (tyvärr) och ägna mig åt andra intressen.

Vilka nya boksläpp ser du mest fram emot den här hösten? Nyckeln väntar jag så klart på, vill veta hur det ska gå i kampen med demonerna. Ser också fram emot Kim Thúys Mãn och nyöversättningen av Austens Övertalning.

Levande och döda i Winsford

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2013

Jag var lite nervös när jag började läsa den här romanen eftersom jag inte gillade författarens senaste fristående bok Himmel över London. Men den anspänningen släppte snabbt och jag sveptes med av hedens fuktiga dimma, mystiska bilar och andra kusligheter. Levande och döda i Winsford är faktiskt den mest spännande av alla böcker jag läst av Nesser (och jag tror faktiskt att jag läst alla). Den är periodvis ruggigt kårkrypande och jag fick till och med mardrömmar under läsningen.

En medelålders svensk kvinna flyttar in i ett ensligt beläget hus på Exmoor. Hennes enda sällskap är hunden Castor, hunden hon bestämt sig för att överleva. Kvinnan lever under antaget namn och utger sig för att vara författare. Är hon på flykt? Vad har hänt? Varför har hon valt att slå sig ner på den ödsliga heden? I takt med att läsaren får veta vad som föranlett kvinnan att lämna sitt gamla liv får vi också ta del av hennes makes gamla anteckningar om vad som utspelade ig i kretsen kring ett berömt författarpar i Marocko mer än 20 år tidigare..

Kvinnans historia blottläggs i ofta förekommande tillbakablickar, berättelsen rör sig i spiraler, en del snäva, andra vida. Läsaren får lära känna både döda och levande i kvinnans tidigare liv och på heden. Döden är hela tiden närvarande i berättelsen, ibland på ett högst vardagligt, sorgligt sätt, ibland på ett kusligt sätt.

Nessers typiska lite gammaldags, rustika språk har anpassats något till den kvinnliga berättarrösten, men har fortfarande kvar sin karaktär. Tillsammans med den spännande handlingen driver språket läsaren framåt i ett högt tempo, det här är en roman man inte gärna lägger från sig.

Trots den rafflande handlingen, de realistiska personporträtten och det härliga, nesserska språket är det ändå framför allt den ödesmättade stämningen och miljöbeskrivningarna som väcker min förtjusning. Jag kan känna hedens väta och kyla och öknens soliga hetta inpå bara skinnet. Särskilt uppskattar de exakta och realistiska skildringarna av Exmoor med dess underbara vilda ponnyer, jag känner igen mig från mitt eget besök i trakten kring byn Brendon.

Sammantaget är Levande och döda i Winsford en rafflande berättelse om hur människor formas av sin historia.

Andra som läst är Corren, och dagarna går.

Lyssna på Pawana

Om ni inte hinner läsa kanske ni hinner lyssna. Missa inte Le Clézios Pawana i växelvis uppläsning av Jan-Olof Strandberg och Staffan Göthe i Radioföljetongen, P1, 7-9 oktober. Den här berättelsen är en av de vackraste och sorgligaste jag läst, det är därför jag tjatar om den.

Andarnas hus - 40 år efteråt

Inspirerad av Bokmania vill jag också idag fokusera på att minnas offren för militärkuppen i Chile, som ägde rum 11 september 1973.

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:

"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)

Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:

"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)

Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.