Månadssummering - Mars 2013

# Pippi Långstrump i Söderhavet - Astrid Lindgren
# Gummi-Tarzan - Ole Lund Kirkegaard
# Små citroner gula - Kajsa Ingemarsson
# Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
# Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe
# Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz - Göran Rosenberg
# I väntan på Godot - Samuel Beckett
# Ångest/Hjärtats sånger - Pär Lagerkvist
# Teddy på rymmen - Lin Hallberg
Blandad kompott blev det definitivt denna månad.

Jag hade inga höga förväntningar på I väntan på Godot eftersom jag tidigare läst Murphy av författaren och upplevt den som svår att förstå. Men dramat Godot var ju helt fantastiskt!

Diktsamlingen Ångest/Hjärtats sånger av Pär Lagerkvist är oerhört smärtsam läsning. Så fantastiskt tydligt han lyckades gestalta människans förfärliga ensamhet och utsatthet.

Bland barnböckerna gillar jag mest Tordyveln..., även om den inte kommer i närheten av författarens Agnes Ceclilia.

Doktor Glas var bra även denna gång. Små citroner gula makalöst dålig.

Månadens överraskning och finaste läsupplevelse var Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.

Att studera barnlitteratur

Med 39 graders feber är det tur att vi just nu läser barnlitteratur i utbildningen, den är i alla falllättare att läsa än en del lyrik vi tidigare läst. Fast jag är inte så säker på hur jag uppfattar böckerna och jag har som vanligt valt att läsa litteraturen innan jag läser den "förklarande" facklitteraturen.

 Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard handlar om en pojke som blir mobbad i skolan och trakasserad av sina föräldrar. När han en dag får en önskan uppfylld ger han tillbaks med samma mynt. Dagen därpå är allt som vanligt igen. Boken är skriven på ett dråpligt sätt och kan säkert vara roande och väcka igenkännande. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är tråkigt med ett innehåll som bara förstärker att inget går att förändra, att de utsatta så fort de får en chans bara vill hämnas, "offret blir bödel när tillfälle bjuds" som Cordelia Edvardson formulerar det i Bränt barn söker sig till elden.

Pippi Långstrump i Söderhavet antar jag finns med som kurslitteatur för att väcka debatt. Boken innehåller uttryck och teman som vi idag anser vara rasistiska. Som jag ser det är detta inget som föranleder att en bok inte ska läsas, däremot ska den läsas i ett sammanhang där man pratar med barnen. Uttrycker "negerkung" är väl det de flesta hänger upp sig på, men det är lika viktigt att prata om de koloniala normer som speglas i och med att en vit man med automatik blir kung.

Kalle och chokladfabriken har jag bara läst drygt hälften av ännu. Jag tycker spontant att den är jätterolig. Men kanske kommer budskapet i boken som helhet att vara lite tråkigt sedelärande? Vi får väl se hur det går.

Vad tänker ni kring de barnböcker vi läser på kursen?

Elfriede Jelinek

 Elfriede Jelinek föddes 1946 i en liten by i Österrike och växte upp i Wien. Fadern hade judiskt påbrå, medan modern var katolik. Jelineks mor hade stora ambitioner för dottern, som skulle uppfostras till solist. Flickan studerade därför från tidig ålder vid musikkonservatoriet i Wien. Jelinek beskriver själv den ständiga pressen att öva som ett förtryck, samtidigt som de musikaliska tillställningarna var hennes enda möjlighet att etablera sociala kontakter. Modern beskrivs som sjukligt svartsjuk, hon tillät inte dottern att leka med andra barn. Vid arton års ålder fick Jelinek ett nervöst sammanbrott, vilket ledde till att hon började skriva.

Jelinek bor än idag i sin barndoms sommarhem, ett hem hon delade med modern tills denna avled, vid 97 års ålder. En social fobi präglar starkt Jelineks vardag och inskränker hennes möjligheter att delta i sociala sammanhang. Hon lämnar sällan hemmet och kunde inte resa till Stockholm för att motta Nobelpriset. Jelinek beskriver själv sitt liv så här: ”Den som är utanför, förblir utanför. Å andra sidan får man en skarpare blick, men man offrar ju livet”. Elfriede relaterar till omvärlden via sina texter och hon kommunicerar genom sin websida.

Gemensamt för Jelineks romaner Pianolärarinnan, Älskarinnorna och Michael: en ungdomsbok för det infantila samhället är skildringarna (eller kanske snarare skisserna) av kvinnor som utsätts för övergrepp, våld och sadism. Bakom förtrycket finns svaga män, som i sin tur lever i en alienerad värld, styrd av kapitalets och masskulturens villkor. Jelineks position som feminist på vänsterkanten är synnerligen uppenbar i hennes texter. Hon engagerar sig i samhället i syfte att demaskera strukturer och avslöja lögner. Jelinek kritiserar skarpt sitt hemland för dess oförmåga att göra upp med sin nazistiska historia och hon var en av få som uttalade sig i samband med fallet Fritzl.

Karaktäristiskt för Jelineks sätt att uttrycka sig är att med kyligt distanserad, oidentifierbar berättarröst skissa groteska sex- och våldsscener. Bakgrunden är ofta en uppförstorad nationalromantisk idyll, mot vilken scenerna kontrasteras på ett absurt sätt.

Jelinek tilldelades Nobelpriset i litteratur 2004 med motiveringen: "för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt". Akademien var långt ifrån enig om beslutet och ledamoten Knut Ahnlund ansåg att priset till henne hade "ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid".


Jelinek intresserar mig både som person och som författare. Jag har läst en del texter av och om henne:

 
Jelinek. Elfriede. 2004. Pianolärarinnan. Stockholm: Forum.
Jelinek, Elfriede. 2007. Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället. Stockholm: Ersatz.
Jelinek, Elfriede. 2008. Älskarinnorna. Stockholm: Brombergs.
Jelinek, Elfriede. 2009. "De övergivna". Aftonbladet. 16 mars. http://www.aftonbladet.se
Korsström, Tuva. 1994. Berättelsernas återkomst. Helsingfors: Söderströms förlag.

Jag har även skrivit på bloggen om Jelineks berättarröster och jag har recenserat ett par av hennes böcker: Älskarinnorna, Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället. Mitt förslag är att man som förstagångsläsare väljer Älskarinnorna.

De glömda Nobelpristagarna

När jag startade den här bloggen för snart fem år sedan var syftet att jag skulle läsa och skriva om alla Nobelpristagarna. Det har ju onekligen gått lite si och så med detta. Nobelprisprojektet är mer fokuserad och hon har nu lyckats läsa alla Nobelpristagarna på två år! Jag har blivit lite inspirerad och tänker nu försöka skärpa till mig. Till att börja med ska jag i alla fall skriva ett inlägg om varje författare jag läst. Eftersom jag läst mycket av en del och lite av andra kommer så klart inläggen att variera i omfång och djup. Men det får lov att vara OK. Dessutom ska jag försöka läsa åtminstone en ny Nobelpristagare varje månad. I den takten är jag färdig om 5 år :) Här är en uppdaterad lista över de jag läst hittills.

Vad recenseras på Lyrans Noblesser

Jens Liljestrand besvarade under veckan frågan om vilka böcker som recenseras på Expressen. Många bokbloggar har också tagit tillfället i akt att berätta närmare vad de recenserar, Enligt O och Bokhora bland andra. Så jag passar också på att berätta om mitt urval.

Recex, köpt och lånat: Tro det eller ej, men jag recenserar inte allt jag läser. Och redan där gör jag ett urval som inte är medvetet planerat eller genomtänkt. Dessutom är inte allt jag recenserar nyutkomna recensionsböcker. Har jag fått en bok som recex så recenserar jag så gott som alltid. Men c:a en tredjedel av de böcker jag recenserar har jag inte fått, utan väljer att recensera av andra orsaker.

Litterär kvalitet: Nu är det ju ganska svårt att entydigt definiera vad litterär kvalitet är, men visst får jag lov att erkänna att jag är en kräsen, krävande läsare vad gäller språkhantering, intrig, personteckning, stil mm.

Bredd: Ja, ibland försöker jag mig på att recensera böcker som jag inte är så hemtam med. Det har lett till att jag börjat läsa noveller, lyrik, ungdomsböcker och grafiska romaner. Och till och med en vampyrbok!

Subjektiv angelägenhetsgrad: Vad är angelägen läsning? Enligt mig är det läsning som uppmuntrar till eftertanke, som kräver lite ansträngning och som leder till personlig utveckling. Därför puffar jag gärna för böcker som t ex handlar om hur det är att vara kvinna i andra kulturer och böcker som speglar och kritiserar samtidens konsumtionshysteri och utnyttjande av människor. Den stulna romanen av Nawal El Saadawi och Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg är exempel på vad jag anser vara angelägna böcker.

Nyhetsvärde: Ibland låter jag mig påverkas av vad många läser, men ofta är jag då så sen att jag ändå inte hinner tala om böckerna medan de är "heta". En man vid namn Ove t ex läste jag långt efter alla andra.

Debatt: Som jag tidigare nämnt är debatten ofta över innan jag kommer mig för att läsa boken.

Genrer/subgenrer/kategorier: Mestadels recenserar jag romaner, men även en del noveller, lyrik och dramatik.

Författaren: När jag kontaktar förlagen om recensionsböcker spelar författaren stor roll. Jag vill ogärna hamna i en situation där jag både måste läsa och recensera en dålig bok så jag går gärna på lite säkra kort.

Priser: Ja, vissa priser påverkar mitt urval, framför allt Nobelpriset. Jag recenserar ofta de "nya" Nobelpristagarna, men även de fina Nobelklassikerna från Brombergs. Men jag recenserar inte alla prisade böcker jag läser. För inte länge sedan läste jag Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg utan att recensera den. Jag tyckte oerhört mycket om boken, men hade helt enkelt inte tid att just då skriva en recension värdig den (p g a tentaskrivning).

Förlaget: Ja, förlaget spelar stor roll. Jag har vissa favoritförlag, vars böcker jag gärna recenserar. Jag gillar förlag som översätter litteratur från andra delar av världen än den anglosaxiska och puffar gärna lite extra för dem.

I slutändan handlar ju recenserandet om att ha något att säga. Nu är det ju inte så att jag särskilt ofta kan bidra med tankar som ingen annan tänkt, men det låter jag mig inte hindras av. Har jag en åsikt framför jag den gärna :) Till skillnad från den professionella litteraturkritiken gör jag inga anspråk på att kunna placera in verk i deras kontext och dylikt, mina recensioner handlar mer om att försöka uppmärksamma bra böcker, särskilt de som inte syns så väl vare sig på topplistorna eller på kultursidorna.