Årets läsutmaningar

Ja, det gick helt enkelt lite si och så med årets läsutmaningar. En Norden Runt-resa planerades inför årets Bokmässa och en litteraturlista presenterades. Sedan blev det inget av utmaningen och inget läst ens en gång. Sommarens klassikerutmaning blev dock en STOR framgång. Många bloggare var med och läste dryga 70 klassiker. Jag anslöt mig också till Lindas utmaning att läsa italienare i maj, köpte en bok och läste den inte. Jag anslöt mig INTE till Jessicas utmaning att läsa Strindberg, men har läst en del av och om honom under året (Röda rummet, Hemsöborna, Fröken Julie, Siri, Strindberg för dig som har bråttom, Ensam). Under hösten har jag haft en improviserad Kina-utmaning på bloggen, vilket lett till att jag i alla fall läst två (bra!) böcker av kinesiska författare.

Jag skulle gärna vilja ha en Jorden Runt-utmaning nästa år, men det går helt enkelt inte att kombinera med pluggandet. Förhoppningsvis kan vi resa iväg efter sommaren.

Tematrio - Julförberedelser

Förr skulle fisken lutas, fönstren putsas och hela huset fejas. Nuförtiden tror jag - hoppas jag i alla fall - att kraven på julförberedelserna sänkts något. Men, en del traditioner finns kvar, berätta om tre av dem!


1. Julkrubban måste fram, redan till första advent. Jag har en liten som jag hade redan som barn. Till dottern har vi köpt en modernare variant med fina träfigurer.

2. Sill är ett måste till jul, trots att jag får ont i magen av den. Men inläggningen behöver jag inte stå för själv, det gör min mamma.

3. Granen avstod vi under många år, men sedan det kom barn i huset är den en viktig tradition. Var ska annars paketen ligga, som dottern indignerat sa häromdagen. Fast den är inte inne i huset ännu och den ska inte kläs förrän 1 eller möjligen 2 dagar innan jul.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Uppslukad av Bron

Den senaste tiden har jag läst många texter väldigt fort för att recensera eller för att diskutera på seminarier. Även om många av texterna varit mycket bra har jag inte riktigt sugits in i berättelserna. Ända tills jag igår kväll läste fem ynka sidor i Drömmen om en bro av Maylis de Kerangal. Jag hann inte läsa mer, men idag har jag läst desto mer. Jag skulle ha julshoppat, men hamnade tillsammans med boken på ett fik i stället...

Dryga 70 sidor in i boken är jag stormförtjust. Egentligen har det inte hänt så mycket ännu, men handlingen hittills verkar mycket lovande. Däremot har författaren presenterat mig för huvudpersonerna på ett föredömligt sätt. Men det är inte heller detta som gör mig så barnsligt förtjust, utan själva texten. Författaren skriver i långa meningar som plöjer fram över sidorna och håller min uppmärksamhet i ett järngrepp. Vartenda ord (och de är många) är läsvärt och texten präglas av ett rikt bildspråk, till brädden fyllt av metaforer och liknelser:

"Hon stelnar till för en kort stund och lyssnar till tystnaden som genomborras av enstaka bilar som dundrar förbi bakom henne, en mineralisk tystnad där varje ljud framträder för sig och pollinerar dem omgivande luften - en kiselsten rullar, en sten knakar, en skorpion krafsar på marken -, en riktig vildkattstystnad, och nattens hävstång får då dagen att lyfta, drar isär landskapet till det yttersta, som när man vidgar en bild till fullskärmsformat, och horisonten är plötsligt så nära att Summer sträcker ut armen för att röra vid den, själv berörd, och hoppar till när hon plötsligt uppfattar ljudet av människosteg, det är chauffören som frågar hur är det miss?" (s 46).

Jag hade tänkt fila på listan över årets bästa böcker lite i förväg, men inser att jag nog måste lämna en plats för Drömmen om en bro. Har någon av er läst den?

Kupé nr. 6

Kupé nr. 6 av Rosa Liksom, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2012

En ung finsk student, kallad Flickan, reser med Transsibiriska järnvägen till Ulan Bator för att studera grottmålningar. På resan tvingas hon dela kupé med en vodkadrickande, gapig, medelålders ryss, kallad Mannen. Flickan kan inte undgå att lyssna till Mannen, som oavbrytet skrävlar om sina bravader och kvinnoerövringar, samtidigt som hon skissar i sitt block och funderar över sin havererade kärleksrelation. I många dagar och nätter pågår resandet i en trång kupé med stinkande toaletter i korridorer och ett monotont landskap. En ovanlig relation växer fram mellan detta omaka par.

Kupé nr. 6 är ett tidsdokument från en svunnen tid, en tid då många fantiserade om att resa med Transsibiriska järnvägen. Det är 80-tal och ännu består Sovjetunionen i all sin glans och all sin smuts. Den råbarkade mannen kan ses som en symbol för ett kontrastrikt land som innehåller fattigdom, utsatthet och solidaritet. Fördomar gestaltas med burlesk humor, kvinnor reduceras till "muttor" och det råa våldet är en del av vardagen. Den västerländska fickan observerar, förskräcks och förtjusas av Mannens vildhet.

Berättelsen växer fram genom Mannens röst och Flickans inre monologer och iakttagelser av omvärlden. Språket fångar läsarens uppmärksamhet med sitt obarmhärtiga dunkande mot rälsen, sin färgsprakande ordrikedom och smittande humor. Sammantaget är berättelsen absurd, roande och oroande.

Andra som läst är SvD, Annika Koldenius, Bokmania

Kalle som lucia

Kalle som lucia, text av av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2009.

Här kommer en repris av min recension av Kalle som Lucia, den bästa barnbok om Luciafirande jag läst. Kalle drömmer om att få vara Lucia. Han vill vara magisk, strålande och vacker, precis som alla Lucior är. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, vid en lottdragning i förskoleklassen blir Kalles namn framlottat. Han ska få vara Lucia. Men ganska snart börjar kritiska röster höras. Från barnens sida handlar det om att en Lucia måste ha långt hår, från rektorns håll hörs protester mot att ändra på traditionerna. Som tur är stöttar Kalles mamma och pappa honom, de går också till rektorn och protesterar. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande...

Kalles mamma och pappa porträtteras så fint i böckerna om Kalle. Det är skönt att författaren valt att visa att det verkligen finns föräldrar som både förstår och stöttar sina barn att vara sig själva. Samtidigt är jag nöjd med att föräldrarna ändå inte riktigt kunde lösa problemet åt Kalle, liksom i alla sagor betonas barnets egen styrka och klurighet. Här fick Kalle dessutom hjälp av en kompis att göra uppror mot den trångsynta rektorns dumma fasoner. Bravo!

Precis som i Kalle med klänning är texten lättläst och vardaglig. Vi har både läst och lyssnat på ljudboken och den fyraåriga dottern hänger med bra. Jag är mycket förtjust i bilderna, särskilt hur de illustrerar Kalles, de andra barnens och de vuxnas känslouttryck. Det här är en fin bok att bläddra i.

På dotterns dagis var en pojke Lucia förra året, så det tyckte hon inte var något konstigt. Däremot funderade hon över varför bara en fick vara Lucia, på dagens Luciafirande på dagis fanns det fem Lucior. Lite konstigt tyckte hon allt att det blev när papporna också tog fram Luciakronorna, men det var ändå ganska lätt för henne att förstå att de också ville vara så fina som Lucior faktiskt är. Sammantaget blev både dottern och mamma mycket nöjda med att Kalle verkligen fick vara Lucia.

Det här är en jättefin genusmedveten bok som handlar om att man måste få vara sig själv. Naturligtvis ska ni köpa den både till era söner och döttrar. Beställ boken direkt på Sagolikt Bokförlag och lägg den under granen.