Kattbergen

Kattbergen av Sabrina Janesch, utgiven av Thorén & Lindskog, 2012

När den tysk-polska Neles morfar dör väcks hennes intresse för familjens historia. Morfadern kom ursprungligen från en del av Polen som idag ligger i Ukraina, familjen tvingades fly i samband med kriget. Nu följer Nele morfaderns spår, fast i omvänd riktning, och stöter på många berättelser som kanske, kanske inte är sanna. Hon får möta både krigets verkliga fasor och gamla tiders magiska föreställningar. Dessutom ramlar hon på en mörk familjehemlighet.

Hela berättelsen präglas av kamp mot rotlöshet och hemlöshet. Eftersom Neles mor är polska och fadern tysk tycks hon alltid känna sig annorlunda och utanför. I det mer konservativa Polen ses allt tyskt med misstänksamma blickar, i hemlandet Tyskland finns vardagen, som dock inte känns särskilt angelägen att återvända till.

I Kattbergen skildras två parallella skeenden, morfaderns flykt västerut och dotterdotterns sökande efter familjens ursprung österut. Inledningsvis har jag svårt att identifiera mig med berättarrösterna, men så småningom väcks mitt intresse rejält. Det här är en bok som begär lite av läsaren, man får inte ha för bråttom. Det här är inte en text man omedelbart omfamnar, men det är en berättelse som i gengäld växer hela vägen till slutet.

Kattbergen är en ung författares hyllade debut, Janesch tilldelades bl a Mara Cassens-priset och Anna Seghers-priset för sin moderna magiska realism. Jag blir förvånad och imponerad när jag inser att det är en debutroman jag läser, Janesch tror jag att vi kommer att få höra mycket mer av.

Sammantaget är Kattbergen en delvis magisk, delvis realistisk skildring av Europas folkfördrivning under andra världskriget. Boken bjuder ett visst motstånd att ta sig in i, men även stor läsglädje när man funnit dess nyckel. Rekommenderas således varmt.

Andra somläst är SvD, och dagarna går, Ord och jord.

Mo Yan dagen efter

Precis som vissa igår förutspådde har den senaste Nobelpristagaren debatterats livligt idag, framför allt i Kina. Mo Yan får mycket vass kritik från dissidentrörelsen och den regimkritiske kinesiske konstnären Ai Weiwei säger idag att: "Det här fördärvar Nobels litteraturpris och är vanhedrande också för tidigare pristagare".

Samtidigt sa Mo Yan igår på en presskonferens att han hoppas att den fängslade fredspristagaren Liu Xiaobo ska släppas snarast. Det ska bli intressant att se om den som tidigare inte talat (Mo Yan är ett smeknamn och betyder tala inte) nu kanske kommer att uttrycka sig lite mer öppet.

Om man är mer intresserad av Mo Yans liv ochförfattarskap än av kinesisk politik vill jag abslolut uppmuntra till läsning av en mycket läsvärd artikel i Helsingborgs Dagblad.

Själv hoppas jag hinna läsa ut Vitlöksballaderna under helgen. Igår hann jag med nöd och näppe få av ljudet på TV medan man i Babel läste upp slutet av boken. Hur kan man vara så förbaskat korkad att man väljer att läsa upp slutet av en bok?

Bloggtips

Har intresset för kinesisk litteratur väckts? Då ska ni inte missa att besöka Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget. Anna är översättare och den som översatt Mo Yans böcker till svenska så här kan man hitta mycket fakta och kanske lite skvaller om de kinesiska författarna. Och mycket intressant om kinesisk och asiatisk litteratur generellt.

Nobelpriset i litteratur till Mo Yan

Lågoddsaren Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur 2012. Och just nu läser jag hans bok Vitlöksballaderna. Jag är med andra ord nöjd med årets val av pristagare även om det inte tillföll någon av mina toppfavoriter. Framför allt är jag glad för lilla förlaget Tranan som kanske nu kommer att få lite mer välförtjänt uppmärksamhet. Och jag tycker att det är spännande med en kinesisk pristagare.

Mo Yan fick priset med motiveringen: "som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid." "Hans böcker är drömska skildringar av kinesisk landsbygd med influenser från den magiska realismen i Latinamerika", förklarar Thente som också menar att det kommer att riktas kritik mot Akademien för att de tilldelat priset till en kines som är med i kommunistpartiet.

Själv läser jag som sagt just nu Vitlöksballaderna och har kommit ungefär halvvägs. Boken handlar om kärlek med förhinder och om trakasserier av myndigheterna. Boken är skriven på ett sätt som jag uppfattar som "kinesiskt" eller åtminstone "icke-västerländskt". Här finns absurda scener med detaljerade beskrivningar av fruktansvärda saker skildrade utan de känslotoner man som västerländsk läsare förväntar sig. Det här är inte alldeles lätt att ta till sig, men mycket intressant.

Och ja, visst tycker jag att det är extra kul att en kines tilldelas priset just när jag på bloggen kör en kinesisk läsutmaning. Vill ni hänga med?

Nobel Quiz

Snart får vi veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur i år, tills dess kan ni kanske roa er med att testa era Nobelpriskunskaper i DN.