Nils Holgersson på film

I dagarna två har hela familjen slagit sig ner framför TVn för att titta på Nils Holgersson och hans flygtur genom Sverige. Och vi blev faktiskt rätt nöjda alla tre. Filmatiseringen ändrade en del i Selmas berättelse, men den blev ändå bra. Handlingen känner säkert en del av er till: Nils är en lat, elak pojke som skjuter med slangbella på djuren. Som straff för hans försyndelser förtrollas han av hustomten och blir liten som en pyssling. Han reser på ryggen på tamgåsen Mårten genom Sverige och får lära sig ta ansvar och ta hänsyn till andra. Om han blir en snäll pojke har han en chans att bli stor igen.

Berättelsen är spännande och fungerar även för barn i skolåldern. Dottern tyckte att det ibland var otäckt, men mest lagom spännande. Och intressant med alla som blev kära i varandra. Svårt var det för henne att växla perspektiv och förstå varför tamgåsen inte ville följa med Mårten hem. Det ledde till intressanta samtal kring frihet, ansvar mot vänner, att vilja vara med sin familj o s v. Maken tycktes mest vara intresserad av det geografiska innehållet, medan jag mest gillade när Nils träffade Selma Lagerlöf.

Kivi & Mosterhund

Kivi & Monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson, utgiven av OLIKA förlag, 2012

Den här boken har varit årets största snackis hittills och det bara på grund av det lilla ordet hen. Det har sags och skrivits så mycket om detta pronomen att jag knappast har något nytt att tillföra. Det är fascinerande att ett litet ord kan väcka sådant ramaskri. Bland de som gillar ordet hen finns de som tycker att det är ett praktiskt ord att använda när man inte vet könet på en varelse eller när det helt enkelt kvittar. Sedan finns det de som utmärker sig genom att närmast försöka låtsas att kön överhuvud taget inte existerar. De är i sin fulla rätt så länge det handlar om dem själva, men jag tycker inte att man har rätt att experimentera med sina barns könsidentitet. Kön är en viktig aspekt för barn, däremot är det inte så att kön styr över personlighet, temperament, tycke och smak. Biologiskt kön är en sak, kön som social konstruktion något annat. Andra grupper har rasat och härjat om farligheten i det lilla ordet hen. De tycks befara att samhällsstrukturen helt kommer att vändas upp och ned för att det finns ett könsneutralt pronomen. Det tror jag nu tyvärr inte kommer att hända, men jag hoppas att det lilla (o)förargliga ordet kommer att få människor att tänka till några gånger extra kring den revolutionära tanken att kön inte alltid spelar någon roll.

Men boken då? Ja, den försvann liksom i hen-snacket. Boken om Kivi handlar om längtan efter en hund. Kivi längtar alldeles oerhört efter en lurvig varelse, men på natten drömmer hen om en alldeles hopplös Monsterhund. Kivi gör allt för att försöka dressera Monsterhunden, men det slutar ändå med kaos och kravaller. När väl födelsedagsmorgonen infinner sig vill Kivi inte alls ha någon hund, nu vill hen ha något helt annat...

Kivi & Monsterhund är en fantastisk orgie i språk- bild- och berättarglädje. Texten är skriven på lättläst, skuttande rim och här finns många fler nyord än hen; vad sägs t ex om parvelpysor och storebröstrar? Berättelsen är helgalet rolig och får både den vuxne och barnet att fnissa hysteriskt. Boken är dessutom illustrerad av min favorit Bettina Johansson, som alltid skapar detaljrika, intresseväckande, tokroliga bilder man kan ägna lång tid åt.

Kivi & Mosterhund är helt enkelt en otroligt rolig bok för barn i åldern 3-6 år. Det är faktiskt synd att bokens övriga kvaliteter försvunnit i den efterföljande hen-debatten. Samtidigt har boken säkert hittat många läsare tack vare uppståndelsen. Vad tyckte då den 6-åriga dottern? Jo, hon tyckte att berättelsen var jättekul, Monsterhunden lite läskig och Kivis glasögon tokiga. Jag frågade om hon undrade över ordet hen. Eftersom hon inte visste vad det betydde förklarade jag att man kan säga det när man inte vet om det är en han eller en hon. Jaha, sa tösen bara och lagrade in begreppet som vilket som helst.

Andra som skrivit om Kivi är Barnboksprat.

I min bokhylla - E

Egalias döttrar av Gerd Brantenberg läste jag för många år sedan och skrattade mig sanslös. Samtidigt som den roar är den oerhört träffsäker och synliggör samhällets maktstruktur. Undrar om den håller för en omläsning? Det borde den göra. I landet Egalia är det kvinnorna som har makten och männen som arbetar i hemmet och tar hand om barnen. Kvinnorna går ut i krig, männen lockar skägget. Den unge Petronius högsta dröm är att få bli sjökvinna. Han kommer dock att ägna sitt liv åt ett maskulinistuppror, männen vill bryta de kvinnodominerade normerna och bränner sina pehåar. Framför allt gestaltar författaren hur språket används för att befästa osynliga normer. Landet Egalia bebos av kvinnoskor, läraren i förskolan tilltalas herken och i stället för man används ordet dam.

Boknytt

Jag vet ju inte ens om jag kommer in på A-kursen till hösten (brukar det vara svårt?) men jag har redan köpt lite kurslitteratur. Alla utom Jenny Jägerfeld ingår i kursen. JJ köpte jag bara för att jag hade lust att läsa den. Tyvärr verkar den vara en typisk bok för unga människor. Och nej jag talar inte om innehållet, utan om textstorleken. Bland de övriga ser jag mest fram emot att läsa Mary Shelleys Frankenstein. Kan tala om att även Dracula ingår som kurslitteratur. En del skräck blandat med en massa klassiker således.

Jag skulle vara din hund

Har nyligen läst ut Jag skulle vara din hund av Anneli Jordahl och har en del funderingar. Först och främst vill jag säga att jag tyckte mycket om boken, jag blev fängslad av handlingen och gillade språket. Men i grunden har jag svårt för den här typen av berättelser, jag vet inte vad de kallas, kanske fiktiv biografi. Flera gånger under läsningen blir jag sittande med tankar kring vem Ellen Key egenligen var. Hur mycket av Jordahls Key speglar den verkliga Key? Och jag tycker att det känns olustigt när jag funderar över vad Key skulle ansett om hur hon nu framställs.

För egen del blir jag mycket nöjd över att jag genast vet vem postmästarfrun i Hörby är, jag har onekligen lärt mig en del de senaste åren. Men jag funderar över varför brevväxlingen mellan Key och älskaren känns så bekant? Finns någon liknande brevväxling skildrad? Kan det vara Lydias och Arvids brevväxling jag associerar till? (i Den allvarsamma leken).