lördag 5 november 2011

Reaktorn

Reaktorn av Élisabeth Filhol, utgiven av SEKWA, 2011

Berättaren i Reaktorn är en man som, via olika bemanningsföretag, arbetar på franska kärnkraftverk. Hans berättelse skildrar en vardag inte många av oss har någon kunskap om. Och om vi någon gång tänker på människorna som arbetar på kärnkraftverken tror vi väl att de arbetar under skrikta regler, som syftar till att säkerställa säkerheten. Verkligheten är dock en annan, en del av dem som arbetar på kärnkraftverken är helt enkelt äventyrare som lockas av spänningen, men de flesta arbetar där för att de inte har något val. Inget annat val än arbetslöshet.

Huvudpersonen i Reaktorn berättar med ett lakoniskt tonfall om sin arbetssituation. Likt många av arbetarna på kärnkraftverken lever han ett nomadliv och flyttar runt mellan de olika anläggningarna, beroende på var det för tillfället finns arbete. Männen (nästan bara män arbetar i kärnkraftsindustrin) bor ofta tillsammans i baracker, de arbetar skift och vill inte betala för fler sängplatser än nödvändigt. Nomadlivet och den manliga gemenskapen bildar på sikt en livsstil som är svår att bryta.

En dag gör huvudpersonen ett misstag och blir kontaminerad. Även detta tillhör dock vardagen. Berättaren gör inte heller något väsen av att tre kamrater från kärnkraftverket den senaste tiden begått självmord. För arbetarna är det enda viktiga att inte överstiga den tillåtna stråldosen, för då har de inte längre något arbete.

"... man har ständig koll på dosimetern, klagar rentav på de nya reglerna som gjort att dosen halverats och glömmer de långsiktiga konsekvenserna. Mänskliga neutronmåltavlor. Reaktormat." (sid 15)
Texten är mycket återhållsam, distanserad och sval. Samtidigt finns här poetiska stråk som på ett fantastiskt sätt kontrasterar mot den teknologiska verklighet som beskrivs.

Sammantaget är Reaktorn en unik roman som beskriver en verklighet jag inte riktigt vågar ta till mig. Således angelägen läsning!

fredag 4 november 2011

Samlingsnamn för SF, Dystopier, Fantasy

Jag har googlat och läst och nu tröttnat. Kan någon av mina läsare klargöra hur man ska använda begrepp som SF, fantasy, dystopier, fantastik osv? Är det så att olika "skolor" använder begreppen olika? Finns något samlingsnamn för hela genren?

Niceville och Yarden

Jag hade ju tänkt läsa klassikern Dödssynden/To Kill a Mockingbird av Harper Lee under "vistelsen" i USA. Dödssynden är författarens enda bok och den utkom 1960. Boken handlar om den svarta befolkningens situation i amerikanska södern, den belyser teman som moral, orättvisor, fördomar. När jag skulle börja läsa mitt exemplar av boken visade det sig tyvärr att texten var så liten att boken inte var läsbar för mig.

Jag läste således i stället den nyutkomna, populära Niceville av Kathryn Stockett. Även i denna roman skildras de svartas situation i Mississippi under 60-talet. Niceville är en varm, engagerande, lättläst berättelse om orättvisor, segregation, mod och vänskap. Handlingen berättas rätt upp och ner, texten är lättläst och läsaren dras snabbt in i de svarta hembiträdenas vardag. På många sätt håller jag således med dem som öst beröm över boken. Men, i ärlighetens namn är allt karaktärerna i boken tämligen platta och ensidiga och på något sätt fäster inte de tragiska händelserna riktigt hos läsaren, boken blir helt enkelt lite för varm och (läs)vänlig.

Efter att jag läst ut Niceville börjar jag störa mig på saker som inte har med själva boken att göra, jag stör mig helt enkelt på dess popularitet. Det är så himla okontroversiellt och enkelt att uppröras över orättvisor som ägde rum på andra sidan jorden för 50 år sedan. Nu menar jag inte att man inte ska uppröras över dåtidens händelser, men det räcker inte. Det finns saker att uppröras över idag, men böcker som handlar om detta blir aldrig så populära. Jag tänker bland annat på Kristian Lundbergs två självbiografiska romaner Yarden och Och allt skall vara kärlek, berättelser som skildrar en samtida verklighet i Sverige som inte är mycket bättre än den i dåtidens USA (även om vi inte har någon uttalad plan att särskilja och förtrycka utifrån "rastillhörighet").

I Yarden berättar Lundberg om dagens utstötta människor. Här finns exempel som verkligen påminner om dem i Niceville. Bland annat berättar han om hur arbetarna som står och vaktar de nyproducerade bilarna i hamnen absolut inte får sitta i bilarna, oavsett väderlek. Den som bryter mot dessa regler riskerar att bli utan arbete i fortsättningen. För på Yarden arbetar de som inte lyder under våra vanliga arbetslagar, här är man timanställd på bemanningsföretag och helt utlämnad åt arbetsgivarens godtycklighet. Man äter i olika matsalar beroende på vilken anställning man har och jag är tämligen säker på att man även på Yarden har separata toaletter för de "färgade".

Sammantaget tycker jag således att Niceville är läsvärd, men den bör kombineras med att man faktiskt funderar över hur situationen ser ut i vårt land idag. Därför tycker jag verkligen att man dessutom ska läsa Yarden/Och allt skall vara kärlek.

torsdag 3 november 2011

Jorden Runt 3 - Afrika

Släng er genast på bussen, tåget, båten, flyget, vi är försenade till Afrika. När vi väl kommer fram gör vi resstopp i Sudan, Nigeria och Etiopien. Hoppas att ni hittar en bok/böcker som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är lånade från förlagen, bokhandeln och Macondo.

Minaret av Leila Aboulela (Sudan)

Med sin slöja och nedslagna blick är Najwa osynlig för andra, inte minst för de välbärgade Londonfamiljer vars barn och hem hon tar hand om. Tjugo år tidigare hade allting varit annorlunda. Då tillhörde hon själv en rik sekulariserad familj i Sudan. Hon studerade på universitetet i Khartoum. Hennes framtid såg ljus ut. Men så en dag vänds allt uppochned. Najwa tvingas fly landet. Hon kommer till London och där fortsätter hennes fall - ett fall som inte slutar förrän hon hamnat på samhällets botten. Till sin egen förvåning börjar hon då känna en dragning till de människor som besöker den lokala moskén, människor som hon i sitt tidigare liv sett ner på. Här finner Najwa sig tillrätta och skapar sig ett nytt liv och en ny trygghet - tills hon en dag blir mer än synlig för den unge sonen hos sin nya arbetsgivare.

De senaste åren har en rad muslimska författare i England skapat något av en ny genre. Dessa författare känner inget behov av att förklara eller göra satir av islam. Inte heller har de den insmickrande ton som karaktäriserar många berättelser om identitet och kulturkollisioner. De skriver från insidan om hur det är att vara troende muslim i dagens västerländska samhälle. Leila Aboulela är en av de mest framträdande av dessa nya röster.


Aké av Wole Soyinka (Nigeria)

Aké är en lättillgänglig och kärleksfull skildring av de tolv första åren i Soyinkas liv i staden Aké, en centralort för engelsmännens mission och handel i västra Nigeria. Hans föräldrar, som är kristna, talar såväl engelska som yoruba med sina barn. Värme och närhet präglar den gästfria, intellektuella och stökiga storfamilj där han växer upp, men tillvaron är alls inte okomplicerad. Modern, som bär öknamnet Vilda Kristna, har butik, ett hetsigt humör och en fallenhet för örfilar och spöstraff, också för mycket små förseelser. Egna barn eller inflyttade yngre släktingar ? alla tuktas lika snabbt och grundligt. Fadern, som är överlärare för S:t Peters anglikanska skola i Aké och förtjust i att lägga ut texten, kallas för Essay. Han tycks som en mild man, men när någon ger sig på hans rosenbuskar blir han som ett rasande lejon.

Soyinkas barndomsskildring är skriven på en konstfull och tät prosa, men den blir aldrig svårtillgänglig. Det är en blixtrande berättelse, rasande intelligent, varm, humoristisk och utan ett uns av sentimentalitet.


Under lejonets blick av Maaza Mengiste (Etiopien)

Addis Abeba, Etiopien, 1974. Revolutionen har just inletts, kejsaren Haile Sellassie avsätts och folket drömmer om en bättre framtid. Men hoppet vänds till förtvivlan när gerillan inför sitt skräckvälde. Läkaren Hailu väljer till en början att blunda för orättvisorna. Sedan hans älskade hustru gått bort värnar han än mer om familjen. Hans äldste son Yonas resonerar som fadern. Han sätter sin lit till Gud och vill inte riskera hustruns och dotterns säkerhet. Yngste sonen Dawit vägrar däremot att ge upp drömmen om ett fritt Etiopien och går med i den hemliga motståndsrörelsen. Hailu blir ursinnig eftersom han sätter hela familjens liv på spel. Riskerna är för stora. Men en dag får Hailu en patient som tvingar honom att själv ta ställning. Priset han får betala är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.

Under lejonets blick är en både poetisk och smärtsam berättelse om en tid och en plats som sällan har skildrats i skönlitterär form. En episk roman om en far och två söner, om mod och svek, om kärlek och vänskap, om en helt vanlig familj som hamnar i krigets vansinne.

onsdag 2 november 2011

Sammanfattning - Nordamerika

Något försenat kommer här länksamlingen från Nordamerika. Som vanligt får ni gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Dödssynden/To Kill a Mockingbird har följande resenärer skrivit:
och dagarna går

Om Lark & Termite har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går

Om Himlen i Bay City har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Mimmimaries böcker och annat
och dagarna går
Violens boksida

Sammanfattning av alla böckerna har skrivits av:
Tankar från mitt fönster

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.