Annie John

Annie John av Jamaica Kincaid, utgiven av Bokförlaget Tranan, 2010

Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie John är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodynamisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare uteckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.

Gabriella Håkansson på DN har skrivit en mycket läsvärd recension, andra bokbloggare som läst Annie John är Mimmimaries böcker och annat, Besattheten, Violens boksida.

Jorden Runt i Sydamerika

Oj då, jag har nästan glömt min egen utmaning. September är ju Bokmässemånad och läsningen har det blivit lite si och så med. Nu har jag faktiskt i alla fall läst en av månadens reseböcker, Annie John av Jamaica Kincaid. Jag tyckte om den här romanen även om jag emellanåt kände att jag inte förstod mig på huvudpersonen. Jag ska verkligen försöka skriva ner mina tankar innan månaden är slut.

Hur går det för er andra i Sydamerika?

Recensionsböcker på Bokmässan

En av höjdpunkterna under Bokmässan är att träffa de förlag som brukar skicka mig recensionsböcker. Och visst brukar det slinka ner en eller annan recensionsbok i ryggsäcken. I år fick jag böcker av både gamla och nya bekantskaper.

Som jag tidigare nämnt hade jag tur och fick ett signerat exemplar av Tomas Bannerheds Korparna hos Weylers. Jag har redan läst ett par sidor i boken och gillar det vackra, poetiska språket. Av Brombergs får jag min favoritserie Nobelklassikerna, med hem från Bokmässan kom Mitt Europa av Czesław Miłosz, en Nobelpristagare jag inte alls är bekant med. Några dagar innan Bokmässan damp ett läseexemplar Sju år av Peter Stamm ner i brevlådan. Jag tyckte riktigt mycket om den här boken (recension kommer inom kort) och killarna på Thorén & Lindskog ordnade därför ett signerat exemplar åt mig. Elisabeth Grate ger ut så fantastiska böcker att jag skulle vilja läsa dem alla. Från hennes förlag fick jag lite otippat med mig en kriminalroman, Döden inpå livet av Maureen O'Brien. Boken beskrivs som "spännande, intelligent och med psykologiskt djup". Elisabeth delar monter på mässan med de trevliga tjejerna på SEKWA. Här fick jag en bok som verkligen lockar mig, Reaktorn av Élisabeth Filhol, en roman som beskrivs som "iskall och poetisk och säkerligen ett av de mest enastående litterära debutverken på senare år".

Bokförlaget Tranan har mina läsare redan hört talas om många gånger. De ger ut litteratur från bland annat Afrika, Asien och Latinamerika. Om natten i Chile av Roberto Bolaño och Allt går sönder av Chinua Achebe är exempel på deras fantastiska utgivning. Jag är ju alltid sugen på nya afrikanska författare och på Bokmässan fick jag min första recensionsbok av Tranan, Gömslet av Miral Al-Tahawi, en ung egyptisk författarinna som skriver om kvinnors livsvillkor.

Novellix är ett nystartat förlag som fyra gånger per åt ger ut fyra noveller i fickformat. Böckerna är praktiska för den som gärna läser kortare stunder på resande fot. Jag fick med mig tre fina noveller hem, två som passar årets tyskspråkiga tema, Den skänkta timmen av Juli Zeh och Krig eller fred av Silke Scheuermann, och en inför nästa års nordiska tema, Arielles första kärlek av Monika Fagerholm.

Även dottern fick ett par nytillskott i bokhyllan. Kapitelboken Vilda Våghals av Susanne MacFie och Memo förlag handlar om roliga, lagom spännande äventyr och passar nog den 6-åriga dottern. Snårpan och vad-du-vill-apparaten är en fin bilderbok om människomusen som vill ge barn "självkänsla och tillit till sin egen fantasi". Böckerna om Snårpan skrivs av My Olsberg, Barnens förlag, som även skriver text och musik till musiksagorna om Snårpan. Både dottern och jag ser fram emot att läsa och lyssna.

Marie NDiayes starka kvinnor

I senaste numret av VI LÄSER kallas Marie NDiaye "Presidentens fiende" och "en Kafka för vår tid", dramatiska epitet som tycks vara passande. I tidningen finns en intressant artikel om hur Marie mer eller mindre tvingats gå i landsflykt efter att hon kritiserat Sarkozy i skarpa ordalag. Skrämmande! Författarens liv tycks ha en hel del beröringspunkter med Norah, en av huvudpersonerna i den Goncourtprisade romanen Tre kvinnor som kom ut på svenska förra året. Jag läste och tyckte mycket om den här romanen, därför vill jag nu passa på att tipsa er om att den i oktober kommer ut i pocketversion.


Tre starka kvinnor av Marie NDiaye, utgiven av Natur & Kultur, 2010.

Norah lämnar sitt hem i Paris för att besöka sin maktfullkomlige far i Senegal, på hans begäran. Hon möts av en nedbruten man, som behöver hennes hjälp. Men, vad är verkligt och vad är förträngt i Norahs tidigare liv? Fantas liv gestaltas genom maken Rudys ögon. Rudy och Fanta tvingades lämna sitt trygga liv i Dakar efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Vad hände egentligen? Den unga änkan Khady Demba sörjer att hon inte fick några barn med maken. Familjen kastar ut henne, de kräver att hon ska resa till Europa och försörja dem. Resan blir fylld av umbäranden och svek. Men Khady har i alla fall sitt namn kvar.

Tre starka kvinnor är en roman om identitet, relationer och makt. De tre kvinnornas livsberättelser återspeglar sig i varandra på mer eller mindre subtila sätt. Beröringspunkter är utsatthet, främlingskap och relationer mellan män och kvinnor. På olika sätt domineras kvinnornas liv av andras förväntningar och krav. Under ytan bubblar också mäns våldsamhet, våldet som riktas mot kvinnor.

Texten i Tre starka kvinnor är bitvis mycket exakt och deskriptiv, bitvis lyrisk och symbolisk. Genom omkväden skapas en rytm som griper tag i läsaren. Romanen är egentligen inte särskilt lättläst, jag upplever den inledningsvis som ganska trög. Men allteftersom kryper berättelsen under skinnet på mig, jag kommer på mig själv med att fundera över kvinnornas liv.

Det som främst fängslar mig i romanen är de nyanserade gestaltningarna av mänskliga relationer. Här skildras komplicerade relationer mellan dominanta fäder och deras döttrar/söner. Både Sarahs och Rudys självbilder är starkt influerade av relationerna till deras fäder. Och båda följer upprepningstvångets lagar genom att välja partner, alternativt chef, att iscensätta upprepningar av barndomsdramat med. Det som mest karaktäriserar Khady Demba är hennes relation till sig själv, hon har en mycket stark upplevelse av en egen, unik identitet. Berättelsen om Khady genomsyras av människans kamp för överlevnad som psykisk och fysisk varelse.

Sammantaget är Tre starka kvinnor en mycket läsvärd roman, som gestaltar mäns och kvinnors relationer och inre drivkrafter.

Bokmässelagged

Jag har överlevt Bokmässn och även första arbetsdagen efter helgen. Men jag är så trött att jag inte ens orkar ta hand om alla böcker jag hade med mig hem. Det finns dessutom ett antal inlägg i huvudet som väntar på att nedskrivas, hoppas att de inte försvinner under natten. För nu måste jag helt enkelt sova!