Boktolvaläsning

Apropå läsutmaningen Boktolvan 2011 är jag verkligen på hugget. (Utmaningen går ut på att läsa tolv nya författare under året och för min del krävs dessutom att böckerna redan finns i min väl fyllda bokhylla). På min lista över tänkbara författare/romaner finns Michael Ondaatje (Anils skugga) och Michelle Magorian (Godnatt mister Tom). Båda dessa har jag börjat läsa/lyssna på och hittills tycker jag oerhört mycket om Ondaatje, medan jag har lite svårt att ställa om till ungdomslitteratur när det gäller Magorian.

På resan till Göteborg har jag begränsat antalet medhavda böcker till två (!). Dessa är Christine Falkenland (Öde) och Bodil Malmsten (Nästa som rör mig). Om inget oförutsett inträffar kommer jag att ha läst fyra av de tolv böckerna redan innan februari månads slut. Raskt marcherat, tycker jag.

Visitkort - check

Snygga nya halsbandet - check
Böcker - check
Telefonen - check
Minilappen - check

o s v o s v o s v

I morgon bär det av till Götet, där jag ska träffa andra bokbloggare och representanter för Bokmässan. Det ska bli så kul!

Länklista - Tyskspråkig litteratur

Lämna gärna länkar så lägger jag till dem allteftersom. Enklaste sättet att senare hitta länklistan är att leta upp bilden till vänster i högermarginalen. Under denna finns en länk till vår länklista. Hoppas att vi tillsammans kan samla ihop en gedigen lista för alla som är intresserade av årets Bokmässetema.

Christa von Bernuth - Då blev du tyst
Snowflakes i rain

Christa von Bernuth - Rösterna
Enligt O
Theresans

Heinrich Böll - Ungdomens bröd
Lyrans Noblesser

Michael Ende - Momo
Lyrans Noblesser

Cornelia Funke - Reckless
Eli läser och skriver

Elfriede Jelinek - Älskarinnorna
Eli läser och skriver

Franz Kafka - Förvandlingen
Lyrans Noblesser

Wladimir Kaminer - Schönhauser Allee
Zachan - The Writer of my own Life

Ralf König - Den frigjorde mannen
Marias bokliv

Tanja Langer - Cap Esterel
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser
Två träd i en bokskog

Siegfried Lenz - En tyst minut
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Selma Mahlknecht - Ingen fara
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser

Herta Müller - Hjärtdjur
Ett hem utan böcker
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Ralf Rothmann - Mjölk och kol
Lyrans Noblesser

Andrea Maria Schenkel - Mordbyn
Agnes i Lund
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Bernhard Schlink - Der Vorleser (Högläsaren)
Zachan - The Writer of my own Life

Ingo Schulze - Adam och Evelyn
Snowflakes i rain

Patrick Süskind - Parfymen
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser
Mimmimaries böcker och annat

Uwe Timm - I skuggan av min bror
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser

Uwe Timm - Upptäckten av currywursten
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Günter Wallraff - Längst därnere
Mimmimaries böcker och annat

Juli Zeh - Corpus Delicti
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Juli Zeh - Fritt fall
Snowflakes i rain

Ingen konst

Ingen konst av Péter Esterházy, utgiven av Weyler förlag, 2010.

I Ingen konst berättar författaren om sin uppväxt i ett Ungern som präglas att kommunistdiktaturens skräckvälde och nationens stolthet - fotbollen. Péter Esterházy har tidigare skrivit biografier om fadern, denna gång är det dock modern som har huvudrollen. Författaren berättar om den mor han beundrade under uppväxten och den gamla, egensinniga kvinna som nu ligger på sin dödsbädd. Samtidigt som författaren uttalat skriver om sin egen familj är han dock öppen med att han tar sig många konstnärliga friheter då han berättar om sin barndom. Inte ens antalet syskon anges i enlighet med författarens verkliga familj. Förmodligen finns det även andra delar av berättelsen som är tillspetsade, vilket jag på inget sätt ser som något negativt.

Ingen konst är dock långt ifrån en lättläst roman, jag måste nog tyvärr erkänna att jag ofta inte hänger med i författarens vindlande långa meningar och abrupta associationskast. Likheterna mellan textens flyt och bollens rörelse under en match är uppenbar; för att spinna vidare på denna liknelse skulle jag dock säga att matchen störs av att domaren alltför ofta blåser av. De avbrott som uppstår då författaren plötsligt byter spår gör läsningen krävande och handlingen fragmentarisk. Dessutom refererar författaren ofta till personer och händelsen i berättelsens samtid, som jag har bristfällig kunskap om. Det jag kan tillgodogöra mig av berättelsen uppskattar jag dock.

Författaren beskriver sin mor på ett mycket ömsint, ibland närmast sensuellt sätt. I kapitlet Min mor och sexet uttrycker författaren sina tankar kring det avstånd, den slöja, den dimma som finns mellan honom och modern och relaterar detta på ett mycket freudiansk sätt till utrymmet mellan benen som föräldrarna delat. Modern porträtteras som en mycket vacker och ovanlig kvinna. Till skillnad från andra ungerska kvinnor blev hon vän med männen och hennes stora passion i livet var fotboll.

Som fotbollsälskare tycker jag mycket om alla referenser till spelare och matcher. Tyvärr utspelade sig dessa före min tid, men jag har roat mig med att söka lite på nätet efter bilder. Modern Lilikes favorit var Ferenc Puskás och efter att ha sett detta klipp kan man lätt föstå henne. Vilken bollkontroll och snabbhet! När jag läser om Lilikes kärlek till fotbollen önskar jag att jag fått träffa henne, vi skulle ha haft mycket roligt tillsammans under matcherna och vi skulle nog båda emellanåt ha sagt en del mindre väl valda ord till såväl domare, som motståndare. Att hon inte skulle ha förstått offsideregeln tror jag inte ett ögonblick på.



Sammantaget är detta en tämligen krävande text, en burlesk historia och ett ömsint porträtt av en mycket speciell kvinna.

Här - Wisława Szymborska

Här av Wisława Szymborska

Jag är ingen van lyrikläsare och jag har ganska snäv smak, jag håller mig till säkra kort som Gustaf Fröding och Pär Lagerkvist. Att läsa Här av Wisława Szymborska var därför att utforska något helt nytt. Och så här efteråt har jag ganska svårt att formulera några synpunkter på hela verket. Här är ett tunn diktsamling, den innehåller 19 dikter av olika längd. Ibland refererar författaren till "den stora konsten och litteraturen" ibland skriver hon om vardagens klimpsoppa med fläsksvål. Jag har emellanåt svårt att hänga med i tankegångarna, men då och då glimtar det till av förståelse även hos mig. Szymborskas dikter är lättlästa, men de innehåller en hel del livsvisdom, den sortens visdom som inte gör sig märkvärdig.

Dikten Tonåring, som berättar om den åldriga författarens möte med hennes tonårsjag, tycker jag mycket om. Tonåringen är impulsiv och utrymmeskrävande, så som tonåringar är. Den gamla försöker begränsa och korrigera, så som de äldre gärna gör. Men, trots att mötet inte blir helt konfliktfritt, kan de båda samsas kring kärleken till halsduken, den fina randiga halsduken som deras mamma virkat åt dem.

Dikten som tydligast gestaltar vår nutid kallas Icke-läsning. Den här dikten är fantastisk, man känner så tydligt igen sig i nutidens hets och stress. Kanske är det för att motverka denna tidsanda jag läser? För jag läser gärna långa meningar och till och med ganska långa böcker. Här är ett litet smakprov från diktens inledning:

Icke-läsning

Köper man Prousts verk
får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln
man kan inte zappa
över till en fotbollsmatch
eller en frågesport och vinna en Volvo

Vi lever längre,
men mindre exakt,
i kortare meningar.

Även den avslutande dikten, Vermeer, talar till mig. Den här dikten gör mig glad och skänker tröst.

Vermeer

Så länge kvinnan där på Rijksmuseum
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.

Sammantaget var mötet med Wisława Szymborska en positiv överraskning. Jag är fortfarande ingen hängiven lyrikläsare, men en del små guldkorn hittade jag.