Easter Parade

Easter Parade av Richard Yates, utgiven av Norstedts, 2010.

Systrarna Emily och Sarah växer upp i ett skilsmässohem under 30-talet. Modern är rastlös och egocentrisk, hon byter arbete och bostad utan att reflektera över hur detta påverkar flickorna. Fadern arbetar på en tidning, flickorna har dock enbart sporadisk kontakt med honom efter skilsmässan. Sarah växer upp till en konventionell skönhet, hon gifter sig tidigt, försöker skapa det perfekta hemmet och föder barn. Det visar sig dock att hennes liv inte är så idylliskt som det ser ut att vara på ytan. Emily strävar efter att bli intellektuell och älskad. Hon lever i den ena relationen efter den andra, men tycks alltid bli övergiven och lämnad. Ensamheten blir Emilys lott.

"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." Romanens inledning ger läsaren en tämligen klar bild av Sarahs och Emilys framtida liv, ändå kan man inte låta bli att hoppas att allt ska gå bra. Författaren skapar på ett mycket lyhört sätt personer, vars livsöden verkligen engagerar läsaren. Man sitter där och hoppas och önskar dem allt gott, trots de bristfälliga förutsättningarna. Det är inte någon smickrande bild författaren ger av Pookie, flickornas mor. Pookie är upptagen av sig själv, hon förmår inte alls sätta flickornas behov före sina egna, hon ser inte ens att flickorna far illa av hennes flackande hit och dit. På äldre dagar eskalerar Pookies svårigheter i takt med att hennes alkoholkonsumtion ökar. Flickornas far gör valhänta försök att närma sig döttrarna, men inte heller han kan ge dem den stabilitet och uppmärksamhet de saknar.

Vi får följa Emily och Sarah under ett fyrtiotal år som spänner från 1930- till 1970-tal. Miljön är amerikansk medelklass och skildringen av såväl tidsperioderna, som miljön är intressant. En filmatisering av romanen skulle i händerna på rätt regissör kunna bli riktigt bra.

Yates styrka är att gestalta kvinnor på ett mycket inkännande sätt. Framför allt porträttet av Emily är helgjutet och fascinerande. Trots att romanen inte innehåller några oväntade vändningar håller den läsarens intresse vid liv, man vill gärna läsa ut boken i ett svep. Det här är en roman jag hoppas att många läsare uppmärksammar, och i likhet med andra positiva recensenter hoppas jag att få se mer översatt av Yates i framtiden.

Anna Karenina - första intrycket

"Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis." Denna klassiska inledningsmening skapar omedelbart höga förväntningar hos mig, förväntningar som hittills infriats med råge. Jag har förvisso bara läst de första hundra sidorna, men tycker mycket om både språket och handlingen. Efter lite inledande svårigheter att hålla ordning på de olika namnen har jag nu gjort mig bekant med de viktigaste personerna i denna kärlekshistoria. Det enda man kan klaga över är bokens tyngd, det går inte att ligga och läsa. För övrigt är mitt första intryck mycket positivt.

Vad jag älskar

Semesterläsning

Nog för att jag har sex veckors semester, men det kanske ändå är lite orealistiskt att tro att jag ska hinna läsa alla de här böckerna. Anna Karenina läser jag just nu, den är mycket bra, men kommer att ta tid. Madame Bovary kanske måste vänta tills hösten. Jag skulle tro att detta öde också kommer att drabba Systrarna von Palen, men Droppar i folkhavet ska väl hinnas med i augusti. Bland Afrika-böckerna är det svårt att sålla bort någon, jag vill läsa en del afrikanskt inför Bokmässan. Dessutom kan Nuruddin Farah, Assia Djebar eller Maryse Condé få årets Nobelpris så de vill jag absolut läsa innan oktober. Bland dystopierna vill jag i alla fall hinna läsa klassikerna 1984 och Du sköna nya värld, de andra kanske får värma hyllan ett tag till. Hur går det med era projekt?

Min räknarbok och Min läsebok

Min räknarbok, text av Helena Dahlbäck, illustrationer av Charlotte Ramel, utgiven av Alfabeta 2010 (nyutgåva)

Min räknarbok är en charmig bok om att räkna till tio. Texten är lättläst, skriven på vers och fantasifull. Illustrationerna är detaljerade och lockar till noggranna studier. Här finns mycket som kan räknas. Dottern tycker om både verserna och bilderna i denna bedårande söta bilderbok. Det är länge sedan hon lärde sig räkna till tio, men boken lockar ändå till läsning om och om igen. Jag tror att det är det lite oväntade innehållet som gör att denna bok sticker ut bland alla räkneböcker vi läsr; här kan man läsa om (och räkna) gamla prinsar, kyrkklockor och kanoner.

"Två snälla mostrar i randiga byxor
vinkar och vinkar.
Hugger jämt ved med vassa små yxor.
Två snälla mostrar.
Två."


Min läsebok, text av Helena Dahlbäck, illustrationer av Charlotte Ramel, utgiven av Alfabeta 2010 (nyutgåva)

Min läsebok vänder sig till barn som nyligen lärt sig läsa. På varje sida finns fyra meningar, som gradvis blir lite längre och svårare. Innehållet reflekterar barns vardagsmiljö och handlar om god mat, lösa tänder, röda sår och läsning. Texten och illustrationerna väcker barnets nyfikenhet och gör det värt ansträngningen att ljuda sig genom alla ord. Illustrationerna är mycket detaljerade och innehåller även de ord man kan läsa. Dottern har ljudat sig genom delar av boken och tycker att det är spännande med en bok hon kan läsa själv.

"För alla kan läsa.
För alla ord kan man läsa.
För alla barn kan läsa alla ord.
När dom lärt sej."