De ensamma

De ensamma av Håkan Nesser, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2010.

I slutet av 60-talet träffas sex unga människor i Uppsala och börjar skapa vänskapsband. Den driftige Tomas och den mer eftertänksamme Rickard gör lumpen tillsammans, varefter Rickard börjar studera teologi. Värmländska Gunilla bryter upp från ett förhållande på hemorten och kastar sig in i en passionerad kärlekshistoria med Tomas. Rickard längtar också efter fast sällskap och träffar Anna, då hon faller med stukad fot ur ett demonstrationståg. Tomas syster Maria, som fick en huvudskada i barndomen, och hennes älskare/pojkvän Germund utgör sista paret i sextetten. Tomas lyckas få de andra med sig i företaget att starta ett resebolag och hela gruppen ger sig iväg på en långresa till Östeuropa. Efter denna händelserika resa har relationerna mellan de sex förändrats och deras vänskap rinner ut i sanden. Då de åter träffas efter några år slutar det hela tragiskt, en av dem avlider i en fallolycka. 35 år senare hittas en annan kropp på exakt samma ställe och poliserna Gunnar Barbarotti och Eva Backman börjar söka efter samband. De ensamma är fjärde boken om Barbarotti och nu ställs han inför personliga svårigheter som leder till att han omvärderar sin något mekaniska relation till Vår Herre.

Om handlingen vill jag inte orda mer än så. Jag kan bara avslöja att det kommer en hel del oväntade vändningar under berättelsens gång.

I boken finns flera berättarröster, vilket leder till att vi får följa handlingen utifrån olika perspektiv. Perspektivskiftena skapar ett "driv" i texten som gör att jag hela tiden vill veta mer. Berättartempot är annars långsamt, och får mig att tänka på uttrycket "var sak har sin tid". Miljöbeskrivningarna är rätt så sparsamma, men ändå nog fylliga att skapa bilder av rökiga kondis, prästgårdsmiddagar och vänsterdemonstrationer. De filosofiska och religiösa inslagen fyller väl sin funktion, de ger ett visst mått av djup utan att bli pretentiösa. Det är dock beskrivningarna av människornas och deras relationer som är författarens styrka.

Håkan Nesser har sedan lång tid varit min svenske favoritdeckarförfattare och platsen som nummer 1 förstärktes i och med De ensamma. För Nesser blir bara bättre och bättre. Jag tycker mycket om böckerna om van Veeteren och jag anser att Kim Novak badade inte i Genesarets sjö är en av godbitarna i den svenska litteraturen. När jag läste Människa utan hund blev jag dock lite besviken. Jag kom inte riktigt överens med Nessers nye (anti)hjälte. Men, sedan kom En helt annan historia och jag blev stormförtjust. Med den fjärde boken, av de planerade fem, om Gunnar Barbarotti befäster Nesser sin topplacering hos mig, De ensamma är i mitt tycke en av hans bästa berättelser.

Det är inte många böcker på 580 sidor jag läser utan att anse att författaren gott kunnat begränsa sig lite. Men De ensamma är ett undantag. Trots en hel del utvikningar, hålls mitt intresse vid liv hela tiden. Alla sidospår innehåller element som säger något viktigt om människor, därför känner jag hela tiden ett engagemang och en närhet till huvudpersonerna.

Sammanfattningsvis är detta en välskriven, intelligent berättelse med fängslande personbeskrivningar - läs!

Månadssummering - Maj 10

Maj månads läsning blev inte som jag planerat. I stället för flera böcker från Australien läste jag en blandning av svensk, isländsk, jugoslavisk, amerikansk, indisk och nigeriansk litteratur. Mycket var riktigt, riktigt bra!


Att tro på mister Pip av Lloyd Jones.

På en krigsdrabbad tropisk ö finns endast en vit man kvar och då byn behöver en skollärare ordnar Mr Watts undervisningen genom att läsa Lysande utsikter för barnen. Romanen gestaltar hur litteraturen kan hjälpa människor som befinner sig i utsatta situationer. Tyvärr stördes jag så mycket av berättarrösten att jag inte alls kunde uppskatta berättelsen.


Trollvinter av Tove Jansson.

Mumintrollet vaknar ur sitt ide i mitt i smällkalla vintern och kan inte somna om. Och det är tur för nu får han lära känna nya vänner som förfadern i kakelugnen, Too-ticki, hunden Ynk, knyttet Salome och den skidåkande Hemulen. Som vanligt innehåller boken en hel del äventyr, en stor portion värme och en fantastisk gestaltning av barnets/människans utveckling.


Vävarnas barn av Per Anders Fogelström.

Vävarnas barn är den inledande delen av författarens mindre kända Stockholmsserie. Handlingen utspelar sig bland vävarna på Barnängens klädesfabrik under 1749-1779. Arbetarna agas, deras löner hålls nere så att de bara ska ägna sig åt att arbeta och om de rymmer från sin arbetsplats sätts de i tukthus. Trots den hårda tillvaron finns dock utrymme för kärlek och gemenskap.


Vad jag älskade av Siri Hustvedt.

Vad jag älskade berättar om vänskapen mellan två män - Leo och Bill - om deras äktenskap och deras söner. Inledningsvis ger boken ett rätt så pretentiöst intryck, men det kommer en vändning i handlingen och därefter är romanen helt lysande. Författarens styrka är framför allt att på ett lyhört sätt gestalta den vanliga människan med hennes rädslor, styrkor och brister.


De sex misstänkta av Vikas Swarup.

"Alla dödsfall är inte jämlika. Det finns ett kastsystem även när det gäller mord." Så inleds romanen om mordet en inflytelserik industrimagnat med ett omfattande syndaregister. Vicky Rai frias från ett mord han begått och då han firar detta blir han själv mördad. Det visar sig att sex av hans gäster bär vapen. Rafflande, intelligent mordgåta och satirisk samhällskritik.


Sommarljus... av Jón Kalman Stefánsson.

Sommarljus, ... och sen kommer natten är en berättelse om en liten by på Islands västkust. Denna lilla by rymmer allt som kännetecknar människan. Berättelsen är humoristisk, med en allvarlig underton och tilltalet är oerhört charmerande. Personbeskrivningarna är oerhört roliga och träffsäkra, och skildringen av landsbygdens villkor är satirisk på ett snällt vis.


Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic.

Huvudpersonen i denna roman är en kvinna vars far är kroat, mor är serb och make är muslim. Författaren skildrar på ett mycket engagerande och lättförståeligt sätt hur kriget förvandlar alla jugoslaver till kroater, serber och muslimer, hur hat uppstår och hur familjer splittras. Det här är en mycket angelägen roman, vars läsare omedelbart förvandlas till glödande pacifister.


Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie.

Kambili växer upp tillsammans med brodern Jaja i en nigeriansk välbärgad familj. Fadern Eugene är en samhällets stöttepelare, men en tyrann i hemmet. Det här är en oerhört lyhörd skildring av kolonisation av länder och av de egna barnen som, trots sitt tunga tema, är både lättläst och underhållande. En mycket engagerande berättelse man gärna sträckläser.


Pennskaftet av Elin Wägner.

Pennskaftet skildrar rösträttsrörelsen utifrån en ung kvinnlig journalists perspektiv och på ett helt nytt sätt skildrar den kvinnans livssituation. Här får vi möta kvinnorna i de offentliga rummen, tidigare har de hållit sig i hemmen. Wägner tar upp många teman i romanen, förutom att beskriva arbetet för rösträtten framför hon även sina åsikter om den aktuella sexualmoralen.


Syster Varg av Skåhlberg/Dahlquist.

Syster Varg är en mycket spännande berättelse för barn i ålder 8-12, som blandar realistiska inslag med fantasi. Bokens styrka är gestaltningen av de två systrarnas känslomässiga inre konflikter. Berättelsen tar upp teman som utanförskap och relationsproblem i familjen och mellan vänner. Illustrationerna förstärker den magiska stämningen och matchar berättelsen perfekt.

Pennskaftet

Elin Wägner föddes 1882 i Lund. Modern avled i barnsängsfeber när Elin bara var några år gammal och Elin förvandlades till en försiktig flicka, som tillbringade mycket tid ensam. Några år senare flyttade familjen och fadern gifte om sig. Elin hade svårt att dra jämnt med sin styvmor och vistades långa tider hos morföräldrarna. 1897 flyttade familjen till Helsingborg, där fadern utnämndes till rektor för läroverket. Elin medverkade i skoltidningen och 1899 vann hon pris för en novell. Hon ville studera vidare, men fadern ansåg inte att detta var passande för flickor. Efter konfirmationen anställdes Elin av skolan, som skrivbiträde åt sin far.

Elin fortsatte dock att skriva små berättelser som publicerades under pseudonym i Helsingborgs-Posten. Senare anställdes hon av tidningen för att skriva reportage, kåserier och korta noveller. Under tiden på Helsingborgs-Posten hade Elin en himlastormande, men olycklig, kärlekshistoria med en medarbetare, Hjalmar Jönsson.

I början av 1907 fick Elin arbete på Iduns redaktion i Stockholm. I Idun fick hon skriva artiklar som kunde tilltala tidningens kvinnliga läsare. Hennes skrifter publicerades även i skämttidningen Puck och i Dagens Nyheter. I DN skrev hon bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm, publicerad i romanform under namnet Norrtullsligan. Under 1908 började Elin också skriva artiklar och texter som rörde aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation. Efter att bl a ha intervjuat debattören Ellen Key, engagerade sig Elin i rörelsen för kvinnlig rösträtt.


1910 publicerades romanen Pennskaftet. Boken handlar om en ung kvinnlig journalist, Pennskaftet, och gruppen av rösträttsaktivister. I romanen får vi lära känna ett flertal kvinnor med mycket varierade livssituationer. Cecilia, "kvinnan som haft en historia" blir av en slump indragen i rösträttsarbetet, hon flyttar till en egen lägenhet (med jungfru så klart) och blir så småningom mycket aktiv i rösträttsrörelsen. Pennskaftet själv träffar en ung man, flyttar samman med honom och har möjligen en otillbörlig förbindelse med honom.

Pennskaftet skildrar kvinnans situation i början av 1900-talet på ett helt nytt sätt. Här får vi möta kvinnorna i de offentliga rummen, tidigare har de hållit sig i hemmen. Författaren tar upp många engagerande teman i romanen, förutom att beskriva arbetet för rösträtten framför hon även sina radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen.

Romanen är mycket intressant, men inte helt lättläst. Dialogerna är så slagfärdiga att man blir lite trött och språket är rejält föråldrat. Samtidigt är det spännande att försöka sätta sig in i kvinnornas situation, romanen ger en fyllig bild av de förväntningar som riktades mot kvinnorna, framför allt av dem själva.

Pennskaftet ingår i Martinas utmaning att läsa Skrivande svenskor.

Den store

Äntligen är det dags för mig att läsa Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald och jag fascineras av den dekadenta miljön, festandet, otroheten och det ytliga spelet mellan människorna. Huvudpersonen Nick Carraway har dock rätt höga tankar om sig själv: "Alla tror sig leva upp till åtminstone en av de stora dygderna, och i mitt fall är det denna: jag är en av de få ärliga människor som jag har känt i mitt liv." (sid 64) Hittills tycker jag mycket om romanen, den är framför allt intressant som en skildring av en tidsepok och en livsattityd.

Tematrio - Sverige

Eftersom jag helt missade att fira Nationaldagen igår försöker jag kompensera med en svensk Tematrio. För att snäva in området gäller utmaningen svenska böcker du läst under det senaste året. Berätta om tre bra svenska böcker som du läst sedan förra nationaldagen!


1. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg har jag läst under vintern och den var precis lika bra som alla säger. Handlingen är oerhört engagerande, samtidigt som personerna är nyanserat tecknade och samspelet dem emellan lyhört skildrat. Tillsammans med Fogelströms stad-serie är detta nog det bästa som skrivits på svenska.

2. Darling River var mitt första möte med Sara Stridsbergs prosa och detta möte gjorde mig omtumlad och andlös. Darling River är en, eller snarare, fyra berättelser om tillfångatagna honor, romanen ger oss fyra varianter av ett och samma livsöde; det utnyttjade honbarnets öde. Romanens komposition är genialisk, språket glasklart och läsningen är som ett hårt slag i mellangärdet. Intressanta teman är speglingar, självbilder och instängdhet.

3. Ganska otippat får en deckare vara med bland de andra storheterna. Men Nesser är ju inte heller någon dussinförfattare och serien om Barbarotti tillhör det bästa han skrivit. De ensamma handlar om en ouppklarad 35 år gammal olycka, som vid närmare granskning kanske inte var någon olycka. Oerhört spännande handling och intressanta människoporträtt.



"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!