Pennskaftet

Elin Wägner föddes 1882 i Lund. Modern avled i barnsängsfeber när Elin bara var några år gammal och Elin förvandlades till en försiktig flicka, som tillbringade mycket tid ensam. Några år senare flyttade familjen och fadern gifte om sig. Elin hade svårt att dra jämnt med sin styvmor och vistades långa tider hos morföräldrarna. 1897 flyttade familjen till Helsingborg, där fadern utnämndes till rektor för läroverket. Elin medverkade i skoltidningen och 1899 vann hon pris för en novell. Hon ville studera vidare, men fadern ansåg inte att detta var passande för flickor. Efter konfirmationen anställdes Elin av skolan, som skrivbiträde åt sin far.

Elin fortsatte dock att skriva små berättelser som publicerades under pseudonym i Helsingborgs-Posten. Senare anställdes hon av tidningen för att skriva reportage, kåserier och korta noveller. Under tiden på Helsingborgs-Posten hade Elin en himlastormande, men olycklig, kärlekshistoria med en medarbetare, Hjalmar Jönsson.

I början av 1907 fick Elin arbete på Iduns redaktion i Stockholm. I Idun fick hon skriva artiklar som kunde tilltala tidningens kvinnliga läsare. Hennes skrifter publicerades även i skämttidningen Puck och i Dagens Nyheter. I DN skrev hon bl a en serie om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm, publicerad i romanform under namnet Norrtullsligan. Under 1908 började Elin också skriva artiklar och texter som rörde aktuella sociala frågor, framför allt frågor om kvinnors situation. Efter att bl a ha intervjuat debattören Ellen Key, engagerade sig Elin i rörelsen för kvinnlig rösträtt.


1910 publicerades romanen Pennskaftet. Boken handlar om en ung kvinnlig journalist, Pennskaftet, och gruppen av rösträttsaktivister. I romanen får vi lära känna ett flertal kvinnor med mycket varierade livssituationer. Cecilia, "kvinnan som haft en historia" blir av en slump indragen i rösträttsarbetet, hon flyttar till en egen lägenhet (med jungfru så klart) och blir så småningom mycket aktiv i rösträttsrörelsen. Pennskaftet själv träffar en ung man, flyttar samman med honom och har möjligen en otillbörlig förbindelse med honom.

Pennskaftet skildrar kvinnans situation i början av 1900-talet på ett helt nytt sätt. Här får vi möta kvinnorna i de offentliga rummen, tidigare har de hållit sig i hemmen. Författaren tar upp många engagerande teman i romanen, förutom att beskriva arbetet för rösträtten framför hon även sina radikala åsikter om den aktuella sexualmoralen.

Romanen är mycket intressant, men inte helt lättläst. Dialogerna är så slagfärdiga att man blir lite trött och språket är rejält föråldrat. Samtidigt är det spännande att försöka sätta sig in i kvinnornas situation, romanen ger en fyllig bild av de förväntningar som riktades mot kvinnorna, framför allt av dem själva.

Pennskaftet ingår i Martinas utmaning att läsa Skrivande svenskor.

Den store

Äntligen är det dags för mig att läsa Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald och jag fascineras av den dekadenta miljön, festandet, otroheten och det ytliga spelet mellan människorna. Huvudpersonen Nick Carraway har dock rätt höga tankar om sig själv: "Alla tror sig leva upp till åtminstone en av de stora dygderna, och i mitt fall är det denna: jag är en av de få ärliga människor som jag har känt i mitt liv." (sid 64) Hittills tycker jag mycket om romanen, den är framför allt intressant som en skildring av en tidsepok och en livsattityd.

Tematrio - Sverige

Eftersom jag helt missade att fira Nationaldagen igår försöker jag kompensera med en svensk Tematrio. För att snäva in området gäller utmaningen svenska böcker du läst under det senaste året. Berätta om tre bra svenska böcker som du läst sedan förra nationaldagen!


1. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg har jag läst under vintern och den var precis lika bra som alla säger. Handlingen är oerhört engagerande, samtidigt som personerna är nyanserat tecknade och samspelet dem emellan lyhört skildrat. Tillsammans med Fogelströms stad-serie är detta nog det bästa som skrivits på svenska.

2. Darling River var mitt första möte med Sara Stridsbergs prosa och detta möte gjorde mig omtumlad och andlös. Darling River är en, eller snarare, fyra berättelser om tillfångatagna honor, romanen ger oss fyra varianter av ett och samma livsöde; det utnyttjade honbarnets öde. Romanens komposition är genialisk, språket glasklart och läsningen är som ett hårt slag i mellangärdet. Intressanta teman är speglingar, självbilder och instängdhet.

3. Ganska otippat får en deckare vara med bland de andra storheterna. Men Nesser är ju inte heller någon dussinförfattare och serien om Barbarotti tillhör det bästa han skrivit. De ensamma handlar om en ouppklarad 35 år gammal olycka, som vid närmare granskning kanske inte var någon olycka. Oerhört spännande handling och intressanta människoporträtt.



"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jorden Runt 2 - Halvreserapport

Första halvan av Jorden Runtresan är avklarad och vi har stiftat bekantskap med en del riktigt bra författare, enligt min åsikt.

I Östeuropa lyckades jag läsa alla utvalda böcker och jag tyckte att de alla var klart läsvärda. I Finland/Estland läste jag Stalins kossor av Sofi Oksanen, en nyanserad berättelse om utanförskap, identitetsförvirring och sårbarhet. Under besöket i Albanien läste jag Aprils frusna blommor av Ismaïl Kadaré, en roman som speglar konflikten mellan uråldriga seder och det moderna konsumtionssamhället i tiden efter kommunismens sönderfall. I Turkiet läste jag Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal, en dramatisk berättelse om förtryck och orättvisor. Av de tre författarna blev jag särskilt nyfiken på Ismaïl Kadaré och jag kommer att läsa mer av honom.

Under årets restopp i Mellanöstern läste jag två av de utvalda böckerna. I Libanon läste jag Krigets skola av Alexandre Najjar, en skildring av krigets och kaosets Beirut, sett med ett barns ögon. Under stoppet i Israel läste jag Hur man botar en fanatiker av Amos Oz, en underfundig liten skrift om fanatismens mekanismer och dess botemedel. Jag har sedan tidigare läst Persepolis av Marjane Satrapi, en självbiografisk serieroman om författarens uppväxt i Iran under den islamistiska revolutionen. Av de här författarna är Amos Oz min favorit, hans språk är vackert och ändå lättläst.

Årets resstopp i Asien fylldes av två mycket läsvärda romaner. I Japan läste jag Mardrömmen av Kenzaburo Oe, en närgången granskning av människans reaktioner på kriser, en uppskakande ärlig gestaltning av våra egoistiska drivkrafter. I Indonesien läste jag Människornas jord av P. A. Toer, en fantastisk skildring av kolonialtiden i Indonesien och en vacker kärlekssaga. Jag hann inte läsa Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri, men jag har tidigare läst novellsamlingen Främmande jord. Den största överraskningen under resstoppet var mötet med den fantastiske berättaren P. A. Toer. Människornas jord är första delen i en kvartett och jag ska definitivt läsa resten av böckerna också.

Läsningen i Australien/Oceanien var inte lika positiv. Här läste jag bara en av böckerna och den passade mig inte alls. Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones visar hur litteraturen kan hjälpa människor som befinner sig i utsatta situationer. Tyvärr stördes jag så mycket av berättarrösten att jag inte alls kunde uppskatta berättelsen.

Just nu befinner vi oss således på andra sidan jordklotet och här kommer vi att vistas tills det blir dags för ny avfärd den förste september. Då styr vi kosan mot Sydamerika.

Syster Varg

Syster Varg, text av Anette Shåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2010.

På sin tionde födelsedag får Sandra en mycket ovanlig födelsedagspresent. Hennes tvillingsyster, som försvann sex år tidigare, återfinns i skogen och kommer hem. Systern Tea är inte alls som Sandra minns henne, hon har bott med vargar under sex år och beter sig som dem. Tea kan inte prata, hon är rädd för allt och när hon blir rädd bits hon. Sandra är både glad att ha fått hem sin syster och besviken över hur allt blir. Hon börjar fundera över om det inte vore bättre för Tea att fortsätta leva med vargarna, där hon verkar höra hemma. Men, vad kommer då att hända när det blir dags för vargjakt?

Syster Varg är en mycket spännande berättelse som blandar friskt mellan verklig vardag och fantasi. Bokens styrka är gestaltningen av systrarnas känslomässiga inre konflikter. Berättelsen tar upp teman som utanförskap och relationsproblem i familjen och mellan vänner. Illustrationerna förstärker den magiska stämningen och matchar berättelsen perfekt.

Eftersom jag är något äldre än målgruppen har även en nioårig väninna läst boken och vi har pratat om den. Den yngre recensenten blev mycket förtjust i berättelsen, hon tyckte att den var spännande och ville genast läsa ut hela boken. Hon tyckte mycket om att författaren berättar om hur man kan bli om man växer upp hos vargar och hon gillade särskilt att systrarna till slut blir så bra vänner igen. Det allra bästa var att Tea och Sandra blir vänner med vargarna, att de skyddar vargarna och att vargarna hjälper dem. Det var ganska otäckt att läsa om bråket på skolgården, samtidigt som det är bra att författaren skriver om hemska saker som kan hända.

Sammantaget får Syster Varg således positiva omdömen både av mig och en läsare ur målgruppen. Det här är en kapitelbok för barn i ålder 8-12 år och det är en berättelse man gärna kan läsa tillsammans och prata om.