Jorden Runt 2 - Asien

Då har vi avverkat halva våretappen och beger oss till det tredje resmålet Asien. Här görs planerade stopp i Indien, Indonesien och Japan. Hoppas ni hittar en passande bok att fördjupa er i. Nedan finns korta beskrivningar, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.


Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri (Indien).

Jhumpa Lahiris uppmärksammade debut innehåller nio berättelser om människor som kommit som invandrare till USA. De är i de flesta fall akademiker och lider ingen materiell nöd. Men ändå upplever de ett utanförskap där hindren för deras integration främst verkar finnas inom dem själva. På ett utsökt, kristallklart språk och med osentimental medkänsla skildrar Lahiri rotlöshetens villkor hos människor som lever mellan två världar - indiska invandrare som bär sitt gamla hemlands kultur inom sig men lever i det hektiska, moderna USA.

Lahiris föräldrar flyttade från Calcutta i Indien först till England där Jhumpa Lahiri föddes 1967, och sedan vidare till USA, där författarinnan nu bor i Brooklyn i New York. "Hon är en lysande historieberättare med en alldeles egen röst, med öga för nyanser och öra för ironi. Hon är en av de bästa novellförfattare jag någonsin har läst." Så skriver Amy Tan om Den indiske tolken, Lahiris debutbok som belönats med bland annat Pulitzerpriset.



Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer (Indonesien).

Minke är en javanesisk pojke som växer upp i 1890-talets Indonesien. Han kommer från en förnäm javanesisk släkt är därför priviligerad och rör sig hemtamt bland de holländska kolonisatörerna. Minke är intelligent och ambitiös, behärskar deras språk och är skolad i deras tankesätt. Hans drömmar och förhoppningar om framtiden är riktade mot Europa och Nederländerna. Men i det koloniala samhället han nekas han samma rättigheter som de vita, gång på gång konfronteras han med ramar och begränsningar. När han en dag blir våldsamt förälskad i vackra Annelies, dotter till en holländsk affärsman och hans javanesiska konkubin, blir det början till ett uppvaknande. Tack vare Annelies och hennes ovanliga familj förmår Minke att bejaka sin indonesiska identitet och sitt eget folks traditioner, all dess skönhet och möjligheter men också dess grymhet och vrede.

Det finns knappast någon som kan mäta sig med Pramoedya Ananta Toer i Sydostasien. Få är så betydelsefulla, har en sådan inblick och ett sådant skarpsinne och en så storslagen kraft i sin skenbart enkla prosa.

Mardrömmen av Kenzaburo Oe (Japan).

"Det är hjärnbråck. Man skulle kunna öppna kraniet och trycka hjärnan tillbaka, men också då skulle man i bästa fall få ett slags grönsak till resultat." Det är det skakande besked som Fågel får av läkaren på sjukhuset. Nu står han inför utsikten att bli fjättrad för livet vid sitt nyfödda missbildade barn. När han tidigare råkat in i en kritisk situation har han flytt undan med spritens hjälp. Men denna gång hjälper det inte att fly. Ska han behålla barnet? Vågar han döda det? Innan Fågel fattar sitt slutgiltiga beslut stiger hela hans föregående liv upp för honom och visar sig vara en mardröm av självbedrägeri.

"När man läser boken bjuds man på en våldsam spänning, som om man satt på en tidsinställd bomb färdig att explodera när som helst".

1994 tilldelades Oe Nobelpriset i litteratur.

Ingen deckare

Jag har ingen deckare att läsa i påsk! Det måste vara första gången på länge. Jag läser inte så många deckare längre, men till påsk brukar det ändå bli en. Så nu skulle jag vilja ha lite tips. Jag har läst Läckberg och andra deckardrottningar, men vill ha något bättre. Roslund och Hellstrand var klart bättre, men för deprimerande. Arne Dahl har jag läst en deckare av, men störde mig på språket. Elizabeth George och P.D. James har jag verkligen gillat. Mina deckarfavoriter de senaste åren har varit Karin Fossum, Nesser och Indridason. Vad skulle kunna passa mig? Anne Holt? Karin Alfredsson? Vänligen luras inte ;-)

Sammanfattning - Mellanöstern

Under mars har vi besökt Libanon, Israel och Iran, jag hoppas att böckerna passat er. Här kommer snart att komma direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böcker från det andra resstoppet, det blev lite för sent att fixa allt i kväll. Lämna gärna länkar till era inlägg i kommentarerna så blir det lättare för mig att hitta dem. Glöm inte att besöka, läsa och diskutera hos era medresenärer.

Om Hur man botar en fanatiker har följande resenärer skrivit:

Cecbers blogg
Ett hem utan böcker
Lilla O
Lyrans Noblesser
Paperback lover


Om Krigets skola har följande resenärer skrivit:

Cecbers blogg
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida


Om Persepolis har följande resenärer skrivit:

Cecbers blogg
Ciccis bokblogg
Dolly; det läsande fåret
Klaras plats
Lilla O
Mirthful's bookblog
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Theresans
Violens boksida


Sammanfattningar om resstoppet i Mellanöstern har skrivits av:

Camillas blogg
Cecbers blogg
Lyrans Noblesser


Om andra intressanta böcker från Mellanöstern har följande resenärer skrivit:

Ciccis bokblogg
Maritas bibliotek


Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Mitt resstopp i Mellanöstern

Årets restopp i Mellanöstern blev lite utdraget och fyllt av bra böcker. Jag läste två av de planerade böckerna och har de senaste månaderna läst ytterligare två böcker från/om området.

Krigets skola av Alexandre Najjar (Libanon).

I Krigets skola berättar författaren med humor och värme om sin uppväxt i Beirut. Han skildrar kriget från barnets synvinkel och beskriver krigets vardag. Skolorna stängdes, de rådde brist på vatten och el, bomberna föll och sysslolösheten var förödande. Författarens styrka ligger i att kunna gestalta de här konkreta situationerna så att man får förnimmelser av hur det var att leva i kaosets Beirut. Romanen är lättläst och borde läsas av många.


Hur man botar en fanatiker av Amos Oz (Israel).

I denna underfundiga lilla skrift beskriver författaren en utbredd farsot fanatismen. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination. Författaren beskriver även den komplicerade relationen mellan israeler och palestinier och föreslår en kompromiss för att lösa konflikterna.


Efter attentatet av Yasmina Khadra (Algeriet).

Den palestinske Amine bor och är yrkesverksam i Israel. Han har en framgångsrik man som gjort karriär som läkare, han är lyckligt gift och han lever gott liv långt från de tragiska händelser som dagligen utspelar sig i hans hemby. Ett självmordsattentat vänder upp och ner på allt då det visar sig att Amines hustru misstänks vara inblandad. Handlingen är intressant och engagerande, personbeskrivningar och språk är hyfsat bra.


Att läsa Lolita I Teheran av Azar Nafisi (Iran).

Nafisis självbiografiska roman handlar om kvinnor i ett repressivt samhälle, som protesterar genom att läsa förbjuden litteratur. Boken ger en mycket fyllig bild av både den politisk-religiösa och den individuella livssituationen i Iran i samband med den islamiska revolutionen och kriget mot Irak. Samtidigt finns här mängder att referenser och analyser av västerländsk litteratur med romanen Lolita i spetsen. Intressant, men något ojämn.

Krigets skola

Krigets skola av Alexandre Najjar, utgiven av Elisabeth Grate Förlag, 2009.

Det första jag slås av när jag läser den här berättelsen om livet i Beirut under kriget, är att jag har glömt. Hur har jag kunnat glömma? Det här kriget präglade världen under mina sena tonår och det var påtagligt även för mig. Det var skrämmande att tänka på att grannar helt plötsligt blev fiender och att man inte kunde röra sig fritt i sin hemstad. Själva konflikten var omöjlig att förstå, falangerna var så många och Israel understödde alla konflikter som utspelade sig utanför det egna landets gränser. Kanske är det helt enkelt så att vi glömt därför att efter Beirut kom Balkan. Då utspelade sig fasorna ännu närmare och nyhetsrapporteringen blev än mer detaljerad och påträngande.

I Krigets skola berättar författaren med humor och värme om sin uppväxt i Beirut. Han skildrar kriget från barnets synvinkel och beskriver krigets vardag. Skolorna stängdes, de rådde brist på vatten och el, bomberna föll och sysslolösheten var förödande. Bokens höjdpunkt skildrar mycket konkret hur den unga huvudpersonen riskerade livet under tolv sekunder på en bro för att nå flickvännens stadsdel. En annan minnesvärd episod berättar hur VM i fotboll 1982 fick kriget att avstanna. Både den östra och den västra stadsdelen (som naturligtvis höll på olika lag) ville se matchen. Författarens styrka ligger i att kunna gestalta de här konkreta situationerna så att man får förnimmelser av hur det var att leva i kaosets Beirut.

Krigets skola är en kort roman med ett stort, viktigt innehåll. På ett mycket lättläst sätt skapar författaren en förståelse hos läsaren av krigets vardag. Texten är ofta saklig och reflekterande, ibland vemodigt tillbakablickande eller fylld av bitsk ironi.

Hur man botar en fanatiker av Amos Oz läses ofta under gymnasietiden. Jag skulle vilja föreslå att man kombinerar den boken med Krigets skola för att ge eleverna en konkret bild av krigets vansinne.

"En dag utan bombningar, en bro utan krypskyttar, en natt utan strömavbrott, en väg utan avspärrningar, en klar himmel utan raketer … för mig är allt sådant numera liktydigt med lycka."