2009 års bästaDet var inte lätt att välja ut den bästa boken i år. Flera svenska, afrikanska och sydamerikanska böcker tävlade länge om förstaplatsen, men till slut bestämde jag mig för att utnämna Om natten i Chile av Roberto Bolaño till årets bästa bok. Denna korta, mycket speciella roman handlar om en döende präst som ser tillbaks på sitt liv och försöker förstå, försvara sig och försonas med sitt samvete. Vi får ta del av ett sorgligt människoöde samtidigt som vi också får följa händelserna kring militärkuppen i Chile, Allendes fall och Pinochets utrensningar av oliktänkande. Sammanfattningsvis är Om natten i Chile en nattsvart bikt, med tragikomiska inslag, skriven på att makalöst språk.
2009 års överraskning
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie höll jag mig länge undan p g a dess sidantal. Jag antog att det skulle ta mig nästan en månad att komma igenom de dryga 700 sidorna med ett så tungt innehåll som Biafrakriget. Jag började läsa lite trevande och blev omedelbart fångad av berättelsen. Boken lästes ut på tre dagar och var med och tävlade om titeln Årets bästa. En halv gul sol är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Författaren gestaltar tragedin med den svältande befolkningen, det vardagliga kriget, flyganfallen och de ohyggliga övergreppen på civila på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. På ett nyanserat sätt beskrivs den politiska situationen i Nigeria, samtidigt som vi får följa en fängslande berättelse om två systrar från den intellektuella medelklassen och en ung, fattig man från en liten by.
Under året beslutade jag mig för att sluta läsa samma böcker om och om igen, eftersom den olästa bokhögen också pockade på uppmärksamhet. Jag läste dock om några mycket speciella böcker och av dem vill jag framhålla Moa Martinsons debutroman, Kvinnor och äppelträd. Boken refuserades av flera förlag, p g a dess realistiska skildringar och sexuella frispråkighet, innan den slutligen publicerades 1933. Moa var mycket kritisk till den rådande, idylliserande bilden av kvinnan och ville beskriva kvinnors liv på ett realistiskt sätt. Romanen är skriven på ett enkelt, lättläst, konkret språk som emellanåt blommar ut i poetiska skildringar av naturen och människans arbete. Utan åthävor gestaltas smuts, fattigdom, missbruk, sexualitet och vänskap.
Jag skrattar ganska sällan när jag läser och jag är egentligen inte särskilt förtjust i roliga böcker. Erlend Loe och hans hysteriskt roliga bok Doppler utgör dock ett undantag. Huvudpersonen Doppler har fått nog av all överdriven duktighet och konsumtionshysteri. För att undkomma alla krav lämnar han sitt trygga familjeliv och flyttar till skogs. Han har planerat att leva där ensam, men finner sig snart vara sambo med en älgkalv (eftersom han dödat dess mor). För att införskaffa det nödvändiga idkar Doppler byteshandel och en del tjuvnad. Men snart förstörs friden även i skogen, fler får för sig att de ska flytta ut. Hejdlöst rolig roman, med mycket klok humor.
2009 års bottennappTyvärr nödgas jag utse Kinesen av Henning Mankell till årets bottennapp. Jag brukar tycka att Mankell är allt från OK till riktigt bra, men den här romanen borde aldrig getts ut. Kinesen handlar om ett brutalt massmord i Hälsingland, en domare från Skåne, kineser som utnyttjades som slavar vid de nordamerikanska järnvägsbyggena och om politiska motsättningar i dagens Kina mellan Mao-trogna gammelkommunister och nyrika kapitalister med imperialistplaner. Innehållet är spretigt och personskildringarna oerhört taffliga. Man måste nog säga att författaren misslyckats när läsaren tycker att huvudpersonen är så oerhört korkad att hon lika gärna kan bli mördad. Synd att Mankell slarvade bort ett så intressant tema som den alarmerande situationen i dagens Kina, ett ämne han dessutom kan mycket om.
2009 års nyhetInte ens som barn var jag särskilt förtjust i serier. Visst läste jag Fantomen, Agent X9 och Starlet, men inte särskilt angeläget. Serier för vuxna har jag aldrig ens övervägt, men på Bokmässan fick jag ett infall och köpte Persepolis av Marjane Satrapi. Det var ett riktigt lyckokast. Persepolis handlar om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck. Det är relativt lite text i boken, ändå får jag verkligen en känsla av att jag läser. Jag är oerhört imponerad över hur små medel författaren använder för att skapa inre bilder hos mig som är klart mer detaljerade och realistiska än de schematiska teckningarna i boken.
Löfte inför 2010Nästa år ska jag läsa. Behöver man egentligen lova mer? Jag borde lova att inte köpa fler böcker förrän jag läst de dryga 160 olästa som står i bokhyllan och skriker för att få uppmärksamhet. Men det har jag ingen lust med. Jag kommer att köpa massor av böcker nästa år också. Kanske ska jag läsa något skönlitterärt på engelska och läsbredden ska jag jobba med via Jorden Runtresan. Klassiker ska jag läsa och kanske får jag en del nytt att sätta tänderna i också. Huvudsaken är väl att jag ska läsa.
GOTT NYTT ÅR!
