tisdag 22 december 2009
Ett litet inköp
Ytterligare ett litet bokköp blev det innan jul. Penelopiaden av Margaret Atwood tänker jag läsa i Bokmanias utmaning att läsa Mytserien, Ljusets drottning fick jag i virtuell julklapp av Vixxtoria. Beyala och Bolaño kunde jag bara inte motstå.
Etiketter:
Bokinköp
måndag 21 december 2009
Blindheten
Blindheten av José Saramago, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2006.
En man sitter i sin bil vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om till grönt. Detta kommer dock mannen aldrig att få uppleva, han blir helt utan förvarning blind. Tidigare har mannen haft god syn och den plötsliga blindheten innebär naturligtvis en chock. Mannen i bilen får hjälp av en fotgängare, som erbjuder sig att köra hem bilen till mannens hus. Senare stjäl fotgängaren bilen. Då den blinde mannens hustru kommer hem hjälper hon sin man till en ögonläkare. Denne kan inte hitta några fysiologiska förklaringar till den plötsliga blindheten. Blindheten är inte heller som man väntat sig ett mörker, den blinde lever i ett konstant vitt ljus. Dagen därefter blir både biltjuven och ögonläkaren blinda, en oerhört smittsam epidemi av blindhet sprider sig mycket snabbt. Myndigheterna försöker begränsa smittan genom att spärra in de blinda och de med smittorisk på ett gammalt mentalsjukhus. Det är meningen att myndigheterna skall förse "patienterna" med mat och andra förnödenheter, men ingen vågar gå nära mentalsjukhuset p g a smittorisken. I den isolerade miljön på sjukhuset skapas ett samhälle som bygger på den starkes rätt. Övergrepp är slentrianmässiga, det finns ju inga vittnen. Men, det finns en kvinna som inte förlorat synen, läkarens hustru, som ändå följt med sin man till sjukhuset och som låtsas att hon är blind. Genom hennes ögon får läsaren ta del av allt som sker i ett samhälle där ingen längre ser.
Blindheten har beskrivits som en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld och det är en perfekt beskrivning. Skillnaden är främst att de blinda i Saramagos värld inte har något val, medan de oseende i vår värld ofta väljer att blunda för det som är obehagligt. Dessutom förblindas vi ofta gradvis, medan människorna i romanen blir blinda på ett ögonblick. Genom blindheten förlorar människorna sig själva och eftersom de inte varken ser eller blir sedda luckras identiteten och även moralen upp.
Saramagos berättarstil är lite svår att komma in i, men den kompletterar berättelsen oerhört väl. Meningarna är vindlande långa, skiljetecken saknas och texten ger ett oerhört kompakt intryck. I dialogerna tappar man ibland bort vem som sa vad, men det spelar kanske inte så stor roll när alla ändå är blinda? Upplevelsen av identitetens relativitet och bristfälliga betydelse förstärks också av att inga personer kallas vid namn utan t ex "den förste blinde" och "läkarens hustru".
Blindheten är en roman med ett tydligt budskap, förordet lyder: "Om du kan se, betrakta. Om du kan betrakta, var uppmärksam." Blindheten är en vass satir över vår samtid, som kan vara både plågsam och ångestframkallande att läsa. Det är dessutom en av de mest läsvärda böcker jag läst.
En man sitter i sin bil vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om till grönt. Detta kommer dock mannen aldrig att få uppleva, han blir helt utan förvarning blind. Tidigare har mannen haft god syn och den plötsliga blindheten innebär naturligtvis en chock. Mannen i bilen får hjälp av en fotgängare, som erbjuder sig att köra hem bilen till mannens hus. Senare stjäl fotgängaren bilen. Då den blinde mannens hustru kommer hem hjälper hon sin man till en ögonläkare. Denne kan inte hitta några fysiologiska förklaringar till den plötsliga blindheten. Blindheten är inte heller som man väntat sig ett mörker, den blinde lever i ett konstant vitt ljus. Dagen därefter blir både biltjuven och ögonläkaren blinda, en oerhört smittsam epidemi av blindhet sprider sig mycket snabbt. Myndigheterna försöker begränsa smittan genom att spärra in de blinda och de med smittorisk på ett gammalt mentalsjukhus. Det är meningen att myndigheterna skall förse "patienterna" med mat och andra förnödenheter, men ingen vågar gå nära mentalsjukhuset p g a smittorisken. I den isolerade miljön på sjukhuset skapas ett samhälle som bygger på den starkes rätt. Övergrepp är slentrianmässiga, det finns ju inga vittnen. Men, det finns en kvinna som inte förlorat synen, läkarens hustru, som ändå följt med sin man till sjukhuset och som låtsas att hon är blind. Genom hennes ögon får läsaren ta del av allt som sker i ett samhälle där ingen längre ser.
Blindheten har beskrivits som en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld och det är en perfekt beskrivning. Skillnaden är främst att de blinda i Saramagos värld inte har något val, medan de oseende i vår värld ofta väljer att blunda för det som är obehagligt. Dessutom förblindas vi ofta gradvis, medan människorna i romanen blir blinda på ett ögonblick. Genom blindheten förlorar människorna sig själva och eftersom de inte varken ser eller blir sedda luckras identiteten och även moralen upp.
Saramagos berättarstil är lite svår att komma in i, men den kompletterar berättelsen oerhört väl. Meningarna är vindlande långa, skiljetecken saknas och texten ger ett oerhört kompakt intryck. I dialogerna tappar man ibland bort vem som sa vad, men det spelar kanske inte så stor roll när alla ändå är blinda? Upplevelsen av identitetens relativitet och bristfälliga betydelse förstärks också av att inga personer kallas vid namn utan t ex "den förste blinde" och "läkarens hustru".
Blindheten är en roman med ett tydligt budskap, förordet lyder: "Om du kan se, betrakta. Om du kan betrakta, var uppmärksam." Blindheten är en vass satir över vår samtid, som kan vara både plågsam och ångestframkallande att läsa. Det är dessutom en av de mest läsvärda böcker jag läst.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Fantastik,
Jorden Runt,
Litteratur Europa,
Nobelpriset
Tematrio - Jul
Den här veckan är temavalet tämligen uppenbart, det går ju inte att bortse från att det är julafton på torsdag. Ni får själva välja om ni vill berätta om romaner, dikter, sånger, filmer, barnböcker osv med julanknytning. Eller gör som jag, blanda och välj fritt mellan olika kategorier.
Berätta om tre "någonting" med jultema!
1. För mig finns en kristen grund till att fira jul och därför är naturligtvis Julevangeliet centralt. Jag tycker själv mest om översättningen från 1917, eftersom det var den jag hörde som barn.
Lukasevangeliet 2:1-21
"Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig. Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galiléen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judéen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda. Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord. Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: "Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba." I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: "Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människorna till vilka han har behag"
När så änglarna hade farit från herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss." Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban. Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn. Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det hade blivit dem sagt."
2. Den variant av kristendom jag omfattar handlar lika mycket om solidaritet under jordelivet som en förhoppning om ett fortsatt liv efter detta. Därför är Karl-Bertil Jonssons julafton också ett "heligt" inslag på julafton. Läs hela sagan av den underbare Tage Danielsson här..
3. Som barn var jag med i en flickkör och vi sjöng ofta julsånger. Gläns över sjö och strand (eller Betlehems stjärna som den egentligen heter), text av Viktor Rydberg, tonsatt av Alice Tegnér, är min favorit bland julsångerna ända sedan dess.
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Etiketter:
Tematrio
söndag 20 december 2009
Hej reskamrater
Nu har ni väl fullt upp med julbestyr, men lite västeuropeisk litteratur läser ni nog ändå. Jag har läst Blindheten och Ut och stjäla hästar och ger båda två toppbetyg. Blindheten ska jag försöka skriva ihop något om senare i vecka, sedan är resandet över för min del.
Mrs Dalloway hann jag inte läsa denna gång, jag får försöka återkomma till Virginia Woolf i framtiden. Hoppas att någon av er andra tagit sig an denna berömda roman.
Hur går det för er? Är ni snart hemma?
Mrs Dalloway hann jag inte läsa denna gång, jag får försöka återkomma till Virginia Woolf i framtiden. Hoppas att någon av er andra tagit sig an denna berömda roman.
Hur går det för er? Är ni snart hemma?
Etiketter:
Jorden Runt
lördag 19 december 2009
Jenny
Jenny av Sigrid Undset, utgiven av Brombergs Förlag, 2009.
Jenny Winge är en modern, ung konstnärinna med höga ideal, från början av förra seklet. Hon har fått ett blygsamt stipendium, och har bosatt sig i Rom för att måla. Hon vill arbeta och göra sig ett namn som konstnär, men samtidigt drömmer hon om den Stora Kärleken. Jenny bor tillsammans med Francesca, vars kärleksliv är både avancerat och ombytligt. Jenny längtar efter den uppslukande, kompromisslösa kärleken, men då denna uteblir intalar hon sig att hon älskar Helge Gram och förlovar sig med honom. När Jenny och Helge återvänder till Sverige blir de indragna i Helges föräldrars konfliktfyllda relation. Jennys livsvillkor förändras drastiskt när hon blir med barn och för första gången upplever den allomfattande kärleken.
Jenny är Sigrid Undsets genombrottsroman och den publicerades redan år 1911. Trots detta känns den ibland skrämmande aktuell. Unga kvinnor av idag längtar och drömmer fortfarande om den Stora Kärleken som ska förlösa och fullkomna dem. Samtidigt brottas kvinnor av idag också med svårigheter att försöka kombinera yrkesliv med längtan efter familj och barn. Jag önskar att jag kunde säga att dagens kvinnor är mindre osäkra på vad de vill och att deras föreställningar är mer realistiska, men så tycker jag tyvärr inte att det är. Den stora skillnaden är att man idag inte förväntas hålla på sig. Men, å andra sidan förväntas unga kvinnor idag att leva ut sin sexualitet på sätt som många av dem egentligen inte vill.
Sigrid Undsets sätt att problematisera teman genom att låta olika karaktärer föra fram sina åsikter är mycket intressant. Undset låter till exempel en av huvudpersonerna - Gunnar - stå för en radikal feministisk inställning, medan andra pläderar för kvinnans bestämmelse att bli mor och maka. Jenny är ambivalent och låter i hög grad andra (det vill säga männen) fatta beslut om hennes liv.
Jenny väcker starka känslor hos mig som läsare. Jag skulle vilja ha ett samtal med henne och försöka stötta henne att själv våga fatta beslut. Det gör mig ont om henne att se hur hon dras in i relationer, som i längden inte är gynnsamma. Bokens huvudsakliga styrka är den nyanserade och psykologiskt trovärdiga personbeskrivningen av en ung kvinna med bristfällig tillit till sig själv.
Jenny är en roman jag tycker oerhört mycket om och jag vill å det varmaste rekommendera den. Därför vill jag inte heller avslöja alltför mycket om handlingen, vilket gör det svårt att på ett rättvisande sätt recensera den här boken. Sammantaget är detta en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring, som jag hoppas kommer att läsas flitigt i minst 100 år till.
Jenny Winge är en modern, ung konstnärinna med höga ideal, från början av förra seklet. Hon har fått ett blygsamt stipendium, och har bosatt sig i Rom för att måla. Hon vill arbeta och göra sig ett namn som konstnär, men samtidigt drömmer hon om den Stora Kärleken. Jenny bor tillsammans med Francesca, vars kärleksliv är både avancerat och ombytligt. Jenny längtar efter den uppslukande, kompromisslösa kärleken, men då denna uteblir intalar hon sig att hon älskar Helge Gram och förlovar sig med honom. När Jenny och Helge återvänder till Sverige blir de indragna i Helges föräldrars konfliktfyllda relation. Jennys livsvillkor förändras drastiskt när hon blir med barn och för första gången upplever den allomfattande kärleken.
Jenny är Sigrid Undsets genombrottsroman och den publicerades redan år 1911. Trots detta känns den ibland skrämmande aktuell. Unga kvinnor av idag längtar och drömmer fortfarande om den Stora Kärleken som ska förlösa och fullkomna dem. Samtidigt brottas kvinnor av idag också med svårigheter att försöka kombinera yrkesliv med längtan efter familj och barn. Jag önskar att jag kunde säga att dagens kvinnor är mindre osäkra på vad de vill och att deras föreställningar är mer realistiska, men så tycker jag tyvärr inte att det är. Den stora skillnaden är att man idag inte förväntas hålla på sig. Men, å andra sidan förväntas unga kvinnor idag att leva ut sin sexualitet på sätt som många av dem egentligen inte vill.
Sigrid Undsets sätt att problematisera teman genom att låta olika karaktärer föra fram sina åsikter är mycket intressant. Undset låter till exempel en av huvudpersonerna - Gunnar - stå för en radikal feministisk inställning, medan andra pläderar för kvinnans bestämmelse att bli mor och maka. Jenny är ambivalent och låter i hög grad andra (det vill säga männen) fatta beslut om hennes liv.
Jenny väcker starka känslor hos mig som läsare. Jag skulle vilja ha ett samtal med henne och försöka stötta henne att själv våga fatta beslut. Det gör mig ont om henne att se hur hon dras in i relationer, som i längden inte är gynnsamma. Bokens huvudsakliga styrka är den nyanserade och psykologiskt trovärdiga personbeskrivningen av en ung kvinna med bristfällig tillit till sig själv.
Jenny är en roman jag tycker oerhört mycket om och jag vill å det varmaste rekommendera den. Därför vill jag inte heller avslöja alltför mycket om handlingen, vilket gör det svårt att på ett rättvisande sätt recensera den här boken. Sammantaget är detta en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring, som jag hoppas kommer att läsas flitigt i minst 100 år till.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Klassiker,
Klassiska kvinnor,
Litteratur Europa,
Nobelpriset,
Recensionsböcker
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)