Jorden Runt - Nordamerika

Det är redan dags att dra vidare. Planerade stopp görs i USA och Canada. Hoppas böckerna kommer att passa er. Nedan följer korta beskrivningar av böckerna, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Oryx och Crake av Margaret Atwood (Canada)

Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde. När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt? Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

Med sitt fantastiska språk, sitt skarpa intellekt och sin svarta humor leder Atwood läsaren in i en värld som är allt annat än hjältemodiga, en bisarr men helt trovärdig värld befolkad av gestalter som fortsätter att leva i läsarens huvud långt efter att man lagt ifrån sig boken.


Envar av Philip Roth (USA)

Envar är en öppenhjärtigt innerlig och samtidigt universell berättelse om förlust, ånger och stoisk behärskning. Huvudpersonen följer vi från hans första chockartade konfrontation med döden på de idylliska stränderna under barndomens somrar, över hans familjs prövningar och hans vuxenblivande, fram till ålderdomen, när han slits mellan att observera sina jämnåriga och förföljas av sina egna fysiska lidanden. Han är en framgångsrik art director och far till två söner från sitt första äktenskap. De föraktar honom, medan dottern från det andra äktenskapet beundrar honom. Han är en älskad bror till en man vars fysiska välmåga skapar en bitter avundsjuka, och han är en ensam ex-man till tre väldigt olikartade kvinnor och den skyldige till att äktenskapen inte höll. I slutändan är han en man som har blivit vad han inte vill vara.

Terrängen för denna kraftfulla roman - Roths tjugosjunde bok - är den mänskliga kroppen. Dess ämne är den allmänna erfarenheten som skrämmer oss alla. Romanens titel Envar är hämtad från det allegoriska dramat "Spelet om Envar", en klassiker från 1400-talet.


Älskade av Toni Morrison (USA)

"En självlysande och förtrollad bok. Den äger mytens styrka och kraft och är en sällsynt märklig roman." New York Times

Den sällsamma och dramatiska berättelsen om Sethe, en svart kvinna som hellre ser sitt barn dö för att bli slav. Dottern, som aldrig fick något namn utan bara kallades Älskade, följer henne sedan hela livet och blir mer än en skugga ur det förflutna.

Toni Morrison tilldelades Nobelpriset i litteratur 1993. För Älskade belönades hon med Pulitzerpriset 1988.

Om natten i Chile

Om natten i Chile av Roberto Bolaño, utgiven av Tranan.

"Nu är jag på väg att dö, men jag har fortfarande mycket att säga. Jag kände frid. Tyst och stilla var jag, frid rådde. Men så plötsligt kom saker och ting upp till ytan. Det är den där åldrade ynglingens fel. Jag kände frid. Nu känner jag inte frid. En del punkter måste redas ut." Så inleds den fascinerande berättelsen om prästen, litteraturkritikern och Opus Dei-medlemmen, Sebastián Urrutia. På sin dödsbädd ser Urrutia tillbaks på sitt liv, som den präst han är önskar han bikta sig, samtidigt som han inte gärna vill vidgå att han begått så många synder. Ju längre natten lider, desto mer anklagande blir dock den åldrade ynglingen (samvetet). Urrutia tvingas medge att han samarbetat med militärjuntan, genom att ge Pinochet och diverse andra juntamedlemmar utbildning i marxism, och genom att blunda för det som försiggick i källaren, medan de intellektuella diskuterade litteratur på övervåningen.

Bolaños porträtt av en rädd, ensam, elitistisk människa är magnifikt. Det är inte så lätt att tycka om Urrutia, men samtidigt känner jag medlidande med en människa som inte tycks ha haft förmåga att komma andra nära. Sett ur ett personligt perspektiv är det ett mycket sorgligt människoöde Bolaño låter oss ta del av.

Om natten i Chile handlar dock inte bara om prästen Urrutia, utan om Chile och hela det chilenska folket. Via prästens tillbakablickar får vi följa ett historiskt skeende där den folkvalde president Allende störtas, Monedapalatset stormas och presidenten begår självmord (eller blir mördad). Urrutia beskriver dagarna som följde efter juntans maktövertag så här:

"Dagarna som följde var underliga, det var som om alla plötsligt hade vaknat från en dröm till det verkliga livet, även om känslan ibland var den rakt motsatta, som om vi plötsligt drömde allesammans. Och vårt dagliga liv utvecklades enligt dessa abnorma parametrar: i drömmen kan allt hända om man accepterar att allt händer:"

Det finns mycket symboliska inslag i Om natten i Chile, men berättelsen blir aldrig överlastad av betydelser. Redan av titeln kan man ana att det inte är en slump att det är under den mörka tiden på dygnet prästen ligger och ser tillbaks på sitt liv. Duvornas nedskitning av kyrkobyggnaderna och lösningen att låta falkar döda dem har sin motsvarighet i de utrensningar av oppositionella som skedde i stor omfattning. Och medan de intellektuella går på soaréer i fina villor och frotterar sig med varandra, sker tortyren i källaren under dem. "Jag [...] såg ingenting, visste ingenting, förrän det var för sent. Varför rota i det som tiden så barmhärtigt glömmer?"

Om natten i Chile är utformad som en enda lång monolog, där Urrutia försöker förstå, förklara och urskulda sig. Periodvis verkar han vara något förvirrad. Och även om Urrutia berättar får man också en känsla av att en hel del utelämnas. Det är dessutom denna form av underlåtenhetssynd han mestadels begått, tillsammans med alla andra som valde att inte se.

Romanens språk är mycket unikt och passar perfekt. Prästens ord strömmar oavbrutet ut och vi översköljs av ändlösa meningar. Hela romanen är skriven utan styckeindelningar och utan skiljetecken vid dialoger. Alla rader är lika långa. Detta påverkar min lästakt, det känns som jag åker rutschkana i ivern att komma vidare och jag blir rent av lite andfådd.

Sammanfattningsvis är Om natten i Chile en nattsvart bikt, med tragikomiska inslag, skriven på att makalöst språk. LÄS!

Jorden Runt - Sammanfattning Sydamerika

Jag ska under kvällen försöka färdigskriva min recension av Om natten i Chile och dessutom fylla detta inlägg med länkar. Ni får gärna hjälpa mig genom att posta länkar till era inlägg i kommentarerna.

Här kommer (således snart) direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böckerna från Sydamerika och Västindien. Jag hoppas att ni tar er tid att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Om natten i Chile har följande resenärer skrivit:

Bokmania
Ett hem utan böcker
H:s boksida
Lyrans Noblesser

Om Översten får inga brev har följande resenärer skrivit:

Amoroso
H:s boksida
Hermia says
Ingrids boktankar
Lyrans Noblesser
Martin Ackerfors
Theresans


Om Färden genom mangroven har följande resenärer skrivit:

H:s boksida
Hermia says
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Paulas Bokblog


Sammanfattningar från resan har följande resenärer skrivit:

Camillas blogg
Lilla O
Lyrans Noblesser


Vänligen påminn mig om jag missat att länka till någon!

Inköpen

Trodde ni verkligen att jag inte köpte en enda bok på Bokmässan? Nej, jag tänkte väl det. Men jag var oerhört restriktiv och plockade inte fram plånboken förrän sista dagen. Och även då vände jag noga på slantarna.

Jag tyckte ju mycket om Färden genom mangroven av Maryse Condé, så till mässpris passade jag på att köpa hennes nya bok Desirada. Serieläsning har jag aldrig förstått mig på, men det senaste året har jag ju ändå inte gjort annat än utvidgat min smak. Därför köpte jag Persepolis av Marjane Satrapi. Förlaget Karnevals bok om Babypsykologi har jag varit nyfiken på eftersom det är här jag har min professionella hemvist. Slutligen gjorde jag ett noggrant urval och köpte tre av Tranans böcker (hade velat ha dem alla). De jag valde var Förändringar av Ama Ata Aidoo, Järngräshoppan av Salim Barakat och Tant Safiyya och klostret av Baha Tahir. Man fick tre för 200 kr, vilket jag tycker var högst överkomligt.

Med detta inlägg ska jag försöka säga adjö till Bokmässan, som varit en stor, positiv upplevelse. Vi ses nästa år!

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan.

Det bidde ingenting

Flera av sommarens/höstens planer har gått i stå. Jag tänkte delta i Bokhoras utmaning att läsa Ranelid, men var osmart nog att försöka mig på en författaruppläsning. Herr Ranelid får ursäkta, jag orkar inte lyssna på honom. Därefter glömde jag bort hela projektet.

Jag deltar i Martinas utmaning att läsa klassiska kvinnor, om än lite sporadiskt. Sålunda beställde jag Middlemarch av George Eliot och kände mig nöjd. I brevlådan damp, en vecka senare, en pocket på dryga 900 sidor med pyttetext ner. Det finns ingen möjlighet för mig att läsa denna. Därefter har jag beställt boken i CD-version via biblioteket, men ingen bok har anlänt. Vi får väl se om jag hinner få den i tid.

Det senaste projektet som lockade mig var Elin och Siskas bokcirkel där vi skulle läsa Pickwickklubben av Dickens. Det här är en bok jag läst för länge sedan och gärna ville stfta bekantskap med igen. Men tyvärr, exemplaret jag beställde på biblioteket var även det skrivet för folk med perfekt syn eller förstoringsglas. Inget för mig alltså.

Härmed lovar jag att inte glatt hoppa på alla utmaningar jag ser. Jag ska inte läsa lyrik och jag ska inte läsa Nobelpristagare (annat än de jag har på min egen lista). Ibland känns det verkligen trist att vara lite begränsad i sitt läsurval.