Tyranno

Tyranno, text av Kristina Murray Brodin, illustrationer av Bettina Johansson, utgiven av Vombat förlag.

En alldeles vanlig morgon när Sarah vaknar ligger det en Tyrannosaurus rex bredvid henne i sängen. Han heter Tyranno och han har hållit Sarah vaken hela natten. Konstigt nog är det ingen mer än Sarah som kan se Tyranno. Snart står det klart att Tyranno inte alltid uppför sig som man ska. Han välter Sarahs mjölkglas vid matbordet och han jagar de andra barnen på dagis. Orättvist nog får Sarah skäll av fröken Anders, som också berättar för pappa om allt som gått fel under dagen. Under kvällen pratar pappa med Sarah om hur de ska hantera Tyranno och lite senare upptäcker Sarah att dinosaurien försvunnit.

Sarah är en rolig förebild för många barn, hon är busig och uppfinningsrik. Att skapa en dinosaurie att skylla på är klokt i en värld fylld av krav. Sarah är också en flicka som leker med både "flick- och pojkleksaker" och hon ägnar sig åt både springlekar och stillasittande aktiviteter.

Hela boken präglas verkligen av ett mångfaldsperspektiv, utan att detta skrivs oss på näsan. Vi får aldrig veta om Sarahs mamma är asiatisk eller om flickan är adopterad. Vi får heller inte veta om pappa är enda vårdnadshavaren eller om mamma bara är borta för stunden. På bilderna från dagis kan man se en manlig fröken, en fröken i slöja och ett barn i rullstol. Inget av detta kommenteras eftersom det faktiskt är så vardagen ser ut på många ställen (möjligen med undantag av manliga fröknar, som det råder brist på).

Texten är på rim, vilket vi har lite olika åsikter om i vårt hem. Jag tycker om att läsa sagor på rim, medan maken inte alls är förtjust i det. Dottern är en klok diplomat och gillar det ibland. Illustrationerna till Tyranno är fantastiska. Så gott som hela uppslagen är täckta av detaljerade, realistiska, uttrycksfulla bilder. Boken är stor, papperet är tjockt och allt håller hög kvalitet.

Dottern har lyssnat på boken några gånger nu och hon tycker om den. Hon blir dock lite stött å Sarahs vägnar över att hon får skulden för sådant Tyranno har gjort. Den här boken är rolig och pedagogisk och passar kanske bäst i 3-5-årsåldern. Den borde så klart finnas på alla förskolor.

Billäsning

Jag ska ju som sagt på Bokmässan till helgen (skuttar runt av glädje) och det innebär en sammantagen körtid på c:a 6 timmar. Jag får nog räkna bort ett par timmar då dottern kommer att ockupera bilens cd-spelare (och lyssna på Mamma Mu och Kalle med klänning), men 4 timmar ungefär är mina. Därför har jag varit på biblioteket och lånat 5 cd-böcker. Nu ska jag försöka välja vad jag helst vill lyssna på. Jag lånade några klassiker (Förvillelser och Hemsöborna) och lite nyare, som kanske är mer lättlyssnat. Carlos Ruiz Zafón har jag ännu inte läst så nu lånade jag Ängelns lek. Med tanke på det spanska temat på Bokmässan kanske den är bästa valet? Sedan lånade jag också en deckare, en historisk brittisk deckare, Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Den blir bra att ta till om jag behöver något lite enklare att lyssna till. Vad tycker ni om Winspear och Ruiz Zafón?

Tematrio - Missade Nobelpristagare

Det börjar dra ihop sig och på vissa bloggar spekuleras det hejvilt. Om den blivande Nobelpristagaren, alltså. Men, det finns ju också några som aldrig kommer att få "sitt" pris, oftast p g a att de avlidit i relativt unga år. Därför handlar den här tematrion om författare ni önskar hade fått Nobelpriset.

Berätta om tre författare som "borde" ha fått Nobelpriset!

1. Kafka känns väl ganska given, trots att jag faktiskt bara läst hans kortroman Förvandlingen. Denna bok innehåller dock så många tolkningsmöjligheter och så många fantastiska beskrivningar att innehållet kunde räckt till en romanserie. Jag uppskattar dock författare som lämnar lite utrymme åt läsaren att tänka själv och tycker därför om korta, lite koncisa skildringar.

2. Jag har idag läst ut min första roman av en ny favoritförfattare, Roberto Bolaño. Om natten i Chile handlar om en döende människa som ser tillbaks på sitt liv och i detta pendlar mellan att försöka förstå och försvara sina handlingar.

3. Lokalpatriot? Javisst, men att Göran Tunström hade haft möjlighet att få priset om han levt, tror jag att även icke-värmlänningar håller med om. Jag är mest förtjust i ett par av Tunströms mindre kända romaner som t ex Prästungen och Ökenbrevet. Hans författarskap karaktäriserades av en fantastisk förmåga att skildra de stora existentiella frågeställningarna i det lilla formatet. Man känner igen sig i Tunströms böcker.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Färden genom mangroven

Färden genom mangroven av Maryse Condé.

Främlingen Francis Sancher hittas en dag död, med ansiktet nertryckt i leran inne i regnskogen, strax utanför den lilla byn Rivière au Sel på Guadaloupe. Ingen är förvånad att han gått döden till mötes i förtid, han var avskydd av många. Och älskad av några. Francis Sancher hade "allt slags blod i kroppen", det sades i byn att han var rik, själv sade han att han var förbannad och han brukade förutspå att han skulle gå en tidig död till mötes. Romanens handling utspelar sig under en natt, när byborna samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra de olika byborna berätta om sina liv och om den roll Francis Sancher spelat för dem. När alla till slut berättat framstår främlingen dock fortfarande som en gåta.

I romanen får vi lära känna många av byns invånare och vi får följa en del av dem flera generationer bakåt i tiden. Fram träder ett samhälle med stor misstänksamhet och främlingsfientlighet, ett samhälle som präglas av tro på övernaturliga krafter och högst realistisk kolonisation. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande. Kärlek och hat bor sida vid sida, hierarkierna är tydliga och de flesta är överens om att blod inte bör blandas.

Naturens dofter tränger ut ur texten och bladen i boken krullar sig av fukten i regnskogen. Naturelementen i miljön skildras detaljerat, vilket verkligen ger berättelsen en exotisk prägel; men den skulle lika gärna kunnat utspela sig i en liten svensk bruksort.

Bokens strukturella uppbyggnad är intressant och lyfter berättelsen lite extra. Varje kapitel är berättat av en av invånarna, utifrån dennes högst personliga perspektiv. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Ibland är meningarna svindlande vackra och poetiska, ibland är språket korthugget och "obildat".

Maryse Condé nämns ofta som Nobelpriskandidat och jag skulle gärna vilja se henne motta detta pris. Det skulle vara högst välförtjänt.

Dagens citat

"I have always imagined that Paradise will be a kind of library."

(Jorge Luis Borges)