Fin utnämning

Lyrans Noblesser har blivit utsedd till månadens läsarblogg i augusti av tidningen Vi LÄSER! Och för det är jag så klart jätteglad. Jag prenumererar på Vi LÄSER och tycker att tidningen är perfekt för oss med ett brett intresse för litteratur. Tusen tack för den fina utnämningen!

Jorden Runt - Oceanien

Dags att fara vidare! Planerade stopp görs i Australien och på Nya Zealand. Men man kan ju, som sagt var, också stanna lite där man har lust. Hoppas att den bok ni valt passar er smak! Nedan följer korta beskrivningar av böckerna, de är lånade från förlagen och bokhandeln.

Tant Theodora av Patrick White (Australien)

"Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Så börjar romanen om Theodora Goodman, den fyrtioåriga ungmön och hemmadottern som har stått i skuggan av sin dominerande och hänsynslösa mor. Nu är modern död och Theodora kan äntligen leva sitt eget liv. Redan i barndomen på den australiska landsbygden förstod Theodora att hon var annorlunda - hon såg klarare och djupare än andra och de föraktade henne och stötte bort henne. Modern var inget undantag, men trots det stannade Theodora vid hennes sida ända till slutet. Nu lämnar hon hemlandet och reser till Europa. Efter några års kringflackande - det är förkrigstid, slutet av trettiotalet - hamnar hon bland en samling udda och vinddrivna existenser på ett sjabbigt hotell på en fransk badort. Theodora kan inte längre skilja mellan fantasi och verklighet, och i den febriga atmosfären rycker katastrofen allt närmare. Theodora bestämmer sig för att återvända hem. Men har hon längre något hem? Hon fattar ett ödesdigert beslut.

Ännu ett storslaget och inträngande människoporträtt av den australiske Nobelpristagaren.


Rabbit-Proof Fence av Doris Pilkington (Australien)

Australien 1931. Regeringen utlyser ett dekret med rashygieniska förtecken. Halvblodsbarn (oftast med vit pappa och aboriginsk mamma) ska samlas ihop i ensligt belägna interneringsläger för att uppfostras och förberedas för ett, som man säger, bättre liv i den vita gemenskapen. Trettonåriga Molly Kelly, hennes lillasyster och en yngre kusin är tre av de tiotusentals barn som på detta sätt spärras in för att assimileras och berövas sin kulturella identitet. Förbjudna att tala sitt eget språk, misshandlade och ofta placerade i isoleringsceller bestämmer sig Molly och hennes kamrater att fly. De tar vägen längs det kaninstaket som byggts för att hindra spridningen av oönskade kaniner. De vandrar nästan tvåhundra mil genom ödemarken, ständigt hotade av törst och hunger och de polisstyrkor som jagar dem. Efter tre månader når de sitt hem.


Rabbit-Proof Fence är ett skakande dokument om ett av de skamligaste kapitlen i Australiens nutidshistoria. Boken har filmatiserats.

Molly Kelly avled i januari 2004, 86 år gammal. Berättelsen om hennes och kamraternas flykt är skriven av dottern Doris Pilkington.

The Bone People (som jag tyvärr inte längre kan hitta på svenska) av Keri Hulme (Nya Zeeland)

A story of Kerewin, a despairing part-Maori artist who is convinced that her solitary life is the only way to face the world. Her cocoon is rudely blown away by the sudden arrival during a rainstorm of Simon, a mute six-year-old whose past seems to hold some terrible trauma.

Set in the harsh environment of the South Island beaches of New Zealand, this masterful story brings together three singular people in a trinity that reflects their country's varied heritage. Winner of the 1985 Booker-McConnell prize for fiction.

Integrating both Maori myth and New Zealand reality, The Bone People became the most successful novel in New Zealand publishing history when it appeared in 1984. Set on the South Island beaches of New Zealand, a harsh environment, the novel chronicles the complicated relationships between three emotional outcasts of mixed European and Maori heritage. Kerewin Holmes is a painter and a loner, convinced that "to care for anything is to invite disaster." Her isolation is disrupted one day when a six-year-old mute boy, Simon, breaks into her house. The sole survivor of a mysterious shipwreck, Simon has been adopted by a widower Maori factory worker, Joe Gillayley, who is both tender and horribly brutal toward the boy. Through shifting points of view, the novel reveals each character's thoughts and feelings as they struggle with the desire to connect and the fear of attachment.

Compared to the works of James Joyce in its use of indigenous language and portrayal of consciousness, The Bone People captures the soul of New Zealand. After twenty years, it continues to astonish and enrich readers around the world.

Jorden Runt - Sammanfattning Asien

Här är direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böcker från resstoppet i Asien. Jag hoppas att ni tar er tid att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om En ensam människas bibel har följande resenärer skrivit:

H:s boksida
Lyrans Noblesser
Martin Ackerfors


Om Bittert arv har följande resenärer skrivit:

Bokmania
H:s boksida
Hermia says
Lyrans Noblesser
Paulas bokblogg
Sofies Place
Theresans

Om Norwegian Wood har följande resenärer skrivit:

Amoroso
Bokmania
H:s boksida
Ingrids boktankar
Lilla O
En och annan bok

Sammanfattningar om Asienresan har skrivits av:

Bokmoster
Camillas blogg
Cecbers blogg
Hermia says
Ingrids boktankar
Lilla O


Jag har varit lite mindre on-line än vanligt, speciellt idag p g a huvudvärk, och har dålig koll på alla som skrivit. Vänligen påminn mig om jag missat att länka till någon.

Bittert arv

Bittert arv av Kiran Desai.

"I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare, utbildad i Cambridge, med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, mister sina föräldrar och kommer för att bo hos honom." Så inleds texten på baksidan av boken och redan här kommer man i rätt stämningsläge. Romanen handlar om ett ganska stort antal personer, som på olika sätt hankar sig fram i livet, utan att tyckas ha någon hemvist i världen. Vi får möta den gamle domaren, då han som ung försökte hantera rasistiska fördomar under studietiden i England. När han, efter studietiden, kom hem till Indien igen fick hans unga brud klä skott för de förödmjukelser han upplevt. Vi får lära känna domarens kock, en mycket fattig man som lever för sina drömmar om sonen Bijus framgångar i USA. Bijus framgångar är dock mycket begränsade, han lever i misär som olaglig invandrare utan arbetstillstånd, i ett New York utan frihetsgudinna. När den unga Sais föräldrar dör flyttar hon till morfadern, den gamle domaren. Hon lever här ett ganska händelsefattigt liv tills hon en dag blir förälskad i sin matematiklärare, Gyan.

Romanen gestaltar på ett mycket initierat sätt människors svårigheter då de inte har någon självklar tillhörighet i tillvaron. I ungdomen blev domaren utsatt för britternas rasism och han anammade samtidigt en brittisk livsstil, som gjorde att han aldrig riktigt passade in i Indien vid hemkomsten. Kolonisationen ledde till att han fick det materiellt bättre, men han förlorade sin identitet. I romanens nutid skildras Bijus svårigheter att leva i exil i USA, där han inte är välkommen. När det utbryter nationalistiska oroligheter i Indien blir även de privilegierade utsatta för terror. Bittert arv innehåller många intressanta teman som t ex globalisering, kolonisation och nationalism. Författaren lyckas dessutom med konststycket att berätta om personer ur alla läger med empati.

Förutom de stora samhällsfrågorna skildras i romanen en fantastisk, komplicerad kärleksrelation. Förälskelsen mellan Sai och Gyan spirar och beskrivningen av hur de undersöker varandra är förtrollande. Författarens förmåga att förmedla de pirrande känslorna påminner om Salman Rushdies i Midnattsbarnen, där en man blir förälskad i en kvinna han bara får se delar av genom ett lakan. Gyan blir dock indragen i det militanta upproret och förvandlas, åtminstone temporärt, till en terrorist. Lika ljuv som förälskelsen varit, lika bitter blir parets uppbrott.

Bittert arv är en stor roman som spänner över många teman, miljöer och personer. Emellanåt var det svårt att engagera sig i alla bipersonernas upplevelser, men tidigt i boken väcktes mitt intresse för huvudpersonerna och deras liv. I denna roman finns det myller av dofter, färger, ljud och excentriska personer jag kommit att förknippa med indisk litteratur och delar av boken är en ren njutning att läsa. Språket är helt enkelt oerhört vackert, läs här romanens underbara inledande stycke:

"Hela dagen hade skymningsfärgerna härskat och diset rört sig som en vattenvarelse kring de mäktiga bergssidorna som var mättade av havsskuggor och djup. Flyktigt synlig ovanför dimman låg Kanchenjunga som en avlägsen topp och samlade det sista ljuset, karvad ur is och med virvlande snöblåst över krönet."

Mig äger ingen

Jag har nu precis lyssnat färdig till CD-versionen av Mig äger ingen och jag är rätt tagen. Jag vet inte om det blir någon recension av denna bok, för jag blev så engagerad att jag har svårt att tänka kring boken. Det är mycket länge sedan jag läste något som berörde mig i så hög grad. Åsas kärleksfulla, osentimentala och realistiska beskrivning av fadern är helt underbar. Och visst gråter jag när jag läser om hur människor exploateras och för en tynande tillvaro i fabriker där de saknar möjlighet att påverka sin arbetssituation.