Jorden Runt i Asien

Det har verkligen blivit lite si och så med fokus på asiatisk litteratur denna månaden för min del. Min uppmärksamhet har fångats av annat än läsning (trädgårdsarbete och CSS-kodande) och när jag väl läst har det varit annat än de planerade böckerna.

Nu är jag i alla fall klar med Gao Xingjians En ensam människas bibel. Recension kommer så måningom. Jag ska genast börja läsa Bittert arv och hoppas hinna färdigt med den innan månadsskiftet. Murakami får jag lov att spara till lite senare.

Hur går det för er andra? De flesta verkar ha valt Desai eller Murakami, vilket nog var bra val. Jag ser fram emot att läsa alla era tankar om böckerna, när jag själv läst dem.

Tematrio - Spänning

Nu för tiden läser jag sällan thrillers, eftersom jag blir så rädd. Men jag hade en period då jag slukade allt av King och Koontz. Det ska bli spännande att läsa era tips för att se om jag hittar något jag kan tänkas våga läsa.

Berätta om tre läsvärda thrillers/spänningsromaner!

1. A sight for sore eyes (En lisa för ögat) av Ruth Rendell. Den unge Teddy växer upp i en torftig miljö, utan att bli sedd eller älskad. Han utvecklar ingen empatisk förmåga och kan överskrida vilka gränser som helst för att tillfredsställa sina behov och önskningar. Francine är en flicka från en bra familj, som traumatiseras då hon ser sin mor mördas. Då de båda unga möts verkar katastrofen vara oundviklig. Mycket obehaglig.

2. Parfymen av Patrick Süskind. Den nyfödde föräldralöse Grenouille saknar kroppslukt och det skrämmer alla i omgivningen. Han växer upp ensam, i en kärlekslös miljö och överlever endast för att han kan kapsla in sig, likt en fästing. Han har dock världens finaste luktsinne och är besatt av dofter. Den mest fantastiska doft han känt kommer från en ung kvinna. Spännande, obehaglig, med djup och historisk kunskap.

3. Jurtjyrkogården av Stephen King. Familjen Creed flyttar till ett trevligt hus på landet. Enda nackdelen är den stora motorvägen, som ligger i närheten av huset. Snart, utkräver den sitt första offer; familjens katt. Bakom den vanliga djurkyrkogården ligger Mic-Macindianernas begravningsplats, där alla naturlagar upphör att gälla. Fadern faller för frestelsen att begrava katten där. Skrämmande!

Blå blandning

Här kommer ett urval av mina blå juveler. Blå böcker är ofta snygga, tycker jag. Romanerna av Mauriac och Toer är ännu olästa, de andra är gamla och nya favoriter. Den som vill se era blå böcker är Snowflake.

Info om Tant Theodora

På önskemål från Mikaela kommer här en avskrift av Tant Theodoras baksida. Jag tror att den här boken kan vara bra, även om baksidetexten i sig är bedrövlig:

"Men gamla mrs Goodman dog ändå till sist." Så börjar romanen om Theodora Goodman, den fyrtioåriga ungmön och hemmadottern som har stått i skuggan av sin dominerande och hänsynslösa mor. Nu är modern död och Theodora kan äntligen leva sitt eget liv.

Redan i barndomen på den australiska landsbygden förstod Theodora att hon var annorlunda - hon såg klarare och djupare än andra och de föraktade henne och stötte bort henne. Modern var inget undantag, men trots det stannade Theodora vid hennes sida ända till slutet.

Nu lämnar hon hemlandet och reser till Europa. Efter några års kringflackande - det är förkrigstid, slutet av trettiotalet - hamnar hon bland en samling udda och vinddrivna existenser på ett sjabbigt hotell på en fransk badort. Theodora kan inte längre skilja mellan fantasi och verklighet, och i den febriga atmosfären rycker katastrofen allt närmare.

Theodora bestämmer sig för att återvända hem. Men har hon längre något hem? Hon fattar ett ödesdigert beslut.

Ännu ett storslaget och inträngande människoporträtt av den australiske Nobelpristagaren.

Murphy

Murphy av Samuel Beckett, utgiven av Brombergs Förlag, 2009.

Murphy har lämnat (minst) en fästmö i Dublin och befinner sig för närvarande i London. Där har han införskaffat en ny flickvän, Celia. När vi träffar Murphy för första gången sitter han naken, fastspänd vid en gungstol, ivrigt gungande för att lugna sitt oroliga hjärta. Olyckligt nog välter gungstolen, men tursamt nog kommer Celia på besök och kan hjälpa honom ur den prekära situationen. Celia kommer dock även med ett krav; Murphy måste börja arbeta så att Celia kan sluta gå på gatan. Att arbete förefaller Murphy närmast ogörligt, men han går med på att börja söka efter en passande plats. Efter en del komplikationer får han anställning som mentalskötare på Magdalenastiftelsens Mentala Barmhärtighetsanstalt. Detta visar sig vara ett lyckokast, Murphy stortrivs och patienterna dyrkar honom. Allt väl så långt.

Språket i boken är utmanade och ibland intressant. Här används uttryck som "merkantila gehenna", vilket känns upplyftande. Jag tycker helt enkelt mycket om ord och Murphy ger en möjlighet att lära fler. Men, ibland blir det lite för mycket ord, det blir tröttsamt och jag har svårt att ta till mig meningen med dem. Beckett beskriver själv min upplevelse så här:

"Liksom så ofta i sitt umgänge med Murphy kände hon sig nedstänkt av ord som blev livlösa i samma ögonblick som de uttalades; varje ord utplånades, innan det hann ge någon mening, av det följande ordet; så att hon till slut inte visste vad som hade sagts."

Bokens styrka ligger i de hysteriskt roliga personbeskrivningarna:

"Coopers enda synbara mänskliga karaktärsdrag var ett sjukligt begär efter alkoholiska sedativa. Så länge han bara kunde hållas borta från flaskan var han en ovärderlig tjänare. Han var liten till växte, slätrakad, grådaskig i hyn, enögd, triorkid och icke-rökare. Han hade en besynnerlig hetsad gång som en utblottad diabetiker i en främmande stad. Han satt aldrig ner och tog aldrig av sig hatten."

Murphy är en fars, en mycket begåvad fars. Nu hör det till saken att jag har svårt att uppskatta absurda farser, jag tycker sällan att de är roande. Av mig får boken således inte mer än godkänt, helt enkelt för att jag inte är förtjust i burlesk humor, hur välskriven den än är. Det finns dock andra (typ Svenska Akademien) som uppskattar Samuel Becketts författarskap mer än jag. Ett annat problem med romanen är att här finns så oerhört många hänvisningar och syftningar till dåtidens akademiska värld, som helt går mig förbi. Här används latinska fraser och (pseudo)vetenskapliga termer huller om buller, vilket irriterade mig under läsningen. Boken rekommenderas således till verbalt begåvade människor med akademisk bakgrund och en stor portion humor.