Murphy

Murphy av Samuel Beckett, utgiven av Brombergs Förlag, 2009.

Murphy har lämnat (minst) en fästmö i Dublin och befinner sig för närvarande i London. Där har han införskaffat en ny flickvän, Celia. När vi träffar Murphy för första gången sitter han naken, fastspänd vid en gungstol, ivrigt gungande för att lugna sitt oroliga hjärta. Olyckligt nog välter gungstolen, men tursamt nog kommer Celia på besök och kan hjälpa honom ur den prekära situationen. Celia kommer dock även med ett krav; Murphy måste börja arbeta så att Celia kan sluta gå på gatan. Att arbete förefaller Murphy närmast ogörligt, men han går med på att börja söka efter en passande plats. Efter en del komplikationer får han anställning som mentalskötare på Magdalenastiftelsens Mentala Barmhärtighetsanstalt. Detta visar sig vara ett lyckokast, Murphy stortrivs och patienterna dyrkar honom. Allt väl så långt.

Språket i boken är utmanade och ibland intressant. Här används uttryck som "merkantila gehenna", vilket känns upplyftande. Jag tycker helt enkelt mycket om ord och Murphy ger en möjlighet att lära fler. Men, ibland blir det lite för mycket ord, det blir tröttsamt och jag har svårt att ta till mig meningen med dem. Beckett beskriver själv min upplevelse så här:

"Liksom så ofta i sitt umgänge med Murphy kände hon sig nedstänkt av ord som blev livlösa i samma ögonblick som de uttalades; varje ord utplånades, innan det hann ge någon mening, av det följande ordet; så att hon till slut inte visste vad som hade sagts."

Bokens styrka ligger i de hysteriskt roliga personbeskrivningarna:

"Coopers enda synbara mänskliga karaktärsdrag var ett sjukligt begär efter alkoholiska sedativa. Så länge han bara kunde hållas borta från flaskan var han en ovärderlig tjänare. Han var liten till växte, slätrakad, grådaskig i hyn, enögd, triorkid och icke-rökare. Han hade en besynnerlig hetsad gång som en utblottad diabetiker i en främmande stad. Han satt aldrig ner och tog aldrig av sig hatten."

Murphy är en fars, en mycket begåvad fars. Nu hör det till saken att jag har svårt att uppskatta absurda farser, jag tycker sällan att de är roande. Av mig får boken således inte mer än godkänt, helt enkelt för att jag inte är förtjust i burlesk humor, hur välskriven den än är. Det finns dock andra (typ Svenska Akademien) som uppskattar Samuel Becketts författarskap mer än jag. Ett annat problem med romanen är att här finns så oerhört många hänvisningar och syftningar till dåtidens akademiska värld, som helt går mig förbi. Här används latinska fraser och (pseudo)vetenskapliga termer huller om buller, vilket irriterade mig under läsningen. Boken rekommenderas således till verbalt begåvade människor med akademisk bakgrund och en stor portion humor.

Höstlayout

Som synes har det redan blivit höst på bloggen. Jag kommer nog inte att bli färdig med en sommarversion av den här layouten förrän nästa vår. Det har krånglat rejält för mig med kodningen, bl a kan man inte med denna ursprungsmall sätta bilder bredvid varandra. Till slut krånglade jag och skrev egna tabeller för att få till det, men det måste ju finnas enklare sätt. Finns det någon CSS-expert där ute som har lust att hjälpa mig?

Böcker i stim

Böckerna strömmar in i hög, jämn fart. Och tur är väl det, så jag har något att skriva om, när jag inte får till några recensioner ;-) Nu har jag nog snart alla romaner av Coetzee, men jag har ännu bara läst Onåd. Den boken påverkade mig starkt och har gjort mig mycket nyfiken på författaren. För övrigt var böckerna skandalöst billiga. Dårskaper i Brooklyn är också en bok jag länge suktat efter, och nu när det var så billigt slog jag till.

Att det är lite ont om recensioner för närvarande beror inte på att jag inte sitter vid datorn. Men jag har fastnat i ett intensivt CSS kodande, för jag vill ändra radikalt på bloggens utseende. Håll tummarna att jag får till det.

Nytt begagnat

Två fina böcker kom det idag i brevlådan. Pearl Bucks Den goda jorden har jag letat efter ett tag, och hittade äntligen under helgen. Slaven av Isaac B. Singer ingår i Brombergs Nobelklassikerserie, som jag samlar. Jag blir så klart nöjd när jag hittar någon av de böckerna lite billigare. Båda böckerna är begagnade, men i mycket fint skick.

Ny bladvändare

Återigen har jag hittat en bladvändare; även om detta epitet kanske inte är helt korrekt då jag lyssnar på romanen. Jag har nu lyssnat på 1 av 9 CD-skivor och är helt uppslukad. Vet inte riktigt vad en skiva kan tänkas motsvara i sidantal, men i den här boken blev jag fast redan efter några meningar. Boken jag pratar om är Parfymen av Patrick Süskind. Språket är distinkt, miljöskildringarna är måleriska (eller doftrika, skulle man kanske säga) och personbeskrivningarna är intressanta. Jag kan till och med tänkas köpa tanken att barn föds onda, vilket jag definitivt inte gör i verkligheten! Mina erfarenheter av arbetet som barnpsykolog hindrar mig alltid annars när barn beskrivs som medfött onda, men i Parfymen skapar miljön förutsättningar att tro på det man annars vet är fantasi. Det är precis som med sagor; så fort man läst meningen "Det var en gång" försätts man i ett sinnestillstånd där allt är möjligt. (Det var den dimensionen jag saknade i Doris Lessings berättelser om Ben). Uppläsaren Anders Ekborg gör en helt fantastisk framställning, han läser inlevelsefullt utan att överdramatisera. Hoppas nu att boken fortsätter så här bra.