fredag 5 juni 2009

Grattis Danmark

Grattis Danmark! Grattis på nationaldagen. Jag har hittat många svenska och norska bokbloggare. Men, visst finns det väl många fina danska bokbloggar i etern också? Hör av er så vi får gå på grannbesök. Åtminstone jag skulle behöva lära mer om dansk litteratur, i min bokhylla finns bara en handfull danska författare.

torsdag 4 juni 2009

Grattis Marilynne Robinson


Vinnare av 2009 års Orange Prize for Fiction blev Marilynne Robinson. Jag har inte läst något av henne, men känner mig klart nyfiken på Gilead, som dessutom finns översatt och i pocket. Om Gilead kan man bl a läsa:

"Gilead är en hyllad berättelse om relationen mellan fäder och söner, om andlighet och religion och människors villkor och livets möjligheter."

Det här låter i o f s som om det skulle kunna vara värsta sortens pseudo-andligt trams, men både Spectatia och La Bibliofille har skrivit positiva omdömen om boken. Deras omdömen väger tungt på köpknappen hos Bokus...

onsdag 3 juni 2009

Hallå resenärer

Har ni hängt med till Mellanöstern? Vilka böcker har ni valt? Berätta, jag är nyfiken!

Jag hade ju sedan tidigare läst Kvinnan i Jerusalem av Yehoshua och funderar på att läsa en annan roman av författaren, Den befriade bruden. Samtidigt har jag god lust att läsa En berättelse om kärlek och mörker av Amos Oz. Den uppmärksamme har kanske noterat att jag också läste Suad Amirys Sharon och min svärmor redan förra månaden. Recension kommer snart. Jag började faktiskt även lyssna på Tusen strålande solar, men blev inte så värst förtjust i den. Eftersom jag har mycket oläst har jag slutat läsa det som inte tämligen omgående attraherar mig, hoppas att någon av er andra uppskattar och skriver om boken i stället.

Det finns mycket att läsa i Mellanöstern. Jag är t ex nyfiken på Salim Barakat, men har läst någonstans att hans texter är komplicerade. Vad tycker ni? Senaste numret av Karavan har så klart inspirerat mig att läsa turkiskt, vi får väl se vad som hinns med. Jag är också sugen på att läsa Att läsa Lolita i Teheran, men jag undrar om den kanske blir ännu bättre om jag läser Lolita först.

Rut & Knut jobbar

 Rut & Knut jobbar, text av Carin Wirsén, illustrationer av Stina Wirsén, utgiven av Rabén & Sjögrens förlag, 2008.

Rut och Knut provar på olika yrken, åtminstone i fantasin. Vad gör egentligen en gympalärare eller en doktor? Vilka yrken kan man välja om man tycker om djur? Kanske veterinär, biolog eller naturfotograf. Men vad gör en meteorolog? Eller en reseledare? Lilla Tjut är egentligen för liten för leken, men till slut hittas en perfekt arbete för henne också. Boken går igenom 18 olika yrken och beskriver dem både lite lekfullt på rim och i mer allvars-betonade faktarutor. Informativt och roligt på samma gång.

Som alltid är Carin och Stina Wirséns texter och illustrationer lekfulla och lustfyllda. Verserna är på rim, lätta att läsa och roliga. Faktarutorna är perfekt anpassade för barns vetgirighet och innehåller lagom med information på rätt nivå. Bilderna väcker en hel del fniss och nyfikenhet, både jag och dottern uppskattade bilderna från doktorns väntrum och de känslosamma förlossningsbilderna.

Ett extra plus utdelas så klart p g a det medvetna genustänket. Killar kan bli barnmorskor och tjejer kan bli astronauter!

Vi har nu läst boken här hemma en gång. Dottern tyckte om den, men hade lite svårt att hänga med bland en del svåra ord och abstrakta yrken. (Hon har ännu inte fyllt 4.) Boken passar troligen allra bäst barn i ålder 5-6 år. Mest intressant tyckte dottern att doktorns arbete var, hon vet ju också att jag arbetar på sjukhus och träffar barn med skador. Men inget av yrkena föll dottern i smaken. Hon vet minsann vad hon ska bli när hon blir stor: hon ska bli en FJÄRIL (en rosa). Jaja, vi får väl se...

tisdag 2 juni 2009

Kvinnan i Jerusalem (repris)

Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

Den (eventuellt) vackra Yulia dödas i ett självmordsattentat på en marknad i Jerusalem och den enda identifikationshandling man hittar är ett lönebesked från ett stort bageri. Ingen anhörig hör av sig, ingen tycks veta vem kvinnan var. Detta leder till en skandalartikel i en liten veckotidning, vari arbetsgivaren anklagas för att vara omänsklig och nonchalant. Företagets ägare tar mycket illa vid sig och beordrar sin Personalchef att göra allt för att ställa till rätta. Personalchefen, som har ett trassligt privatliv, blir alltmer uppslukad av den vackra (?) Yulias öde. Det är något mystiskt med hennes anställning på bageriet och många frågetecken kring hur hon ska kunna identifieras. Varifrån kom kvinnan? Varför befann hon sig i Jerusalem? Då kvinnan identifierats får Personalchefen i uppdrag att eskortera hennes kvarlevor till hemlandet. Denna äventyrliga resa företas i sällskap av murveln som skrivit skandalartikeln, vars uppgift nu är att bevittna och gestalta företagets engagemang och omsorg. Under resan inträffar händelser som förändrar Personalchefens/Emissariens syn på kärleken, livet och Jerusalems roll i världen.

Det här är en humoristisk, absurd historia med många bottnar. På ett djupare plan handlar den om mänsklig identitet och om staten Israels identitet. Författaren betonar detta genom att endast kalla den avlidna och staden Jerusalem vid namn. Alla andra personer beskrivs utifrån deras yrke eller sociala ställning. Lite i förbifarten framkommer kritik mot staten Israels behandling av sina arabiska invånare. Mot slutet fastslås dock att Jerusalem är en stad som tillhör alla, vilket tydligt visar författarens politiska inställning. Även huvudpersonen förändras under resans gång. Inledningsvis är han en tämligen strikt, kylig man med militär bakgrund, mot slutet har hans känsloliv utvecklats och präglar nu i högre grad personligheten.

Historien är mycket originell och påminner i upplägget om en gåtfull, spännande thriller. Jag hade svårt att lägga från mig boken, ville hela tiden läsa lite till. Tempot är högt, språket är enkelt och opretentiöst. Detta är en historia som både engagerar och roar, begynnelsen och undertonen är tragisk, men de absurda händelserna mot slutet ledde till en hel del fnissanden.

Man nämner ibland Yehoshuas namn i Nobelkandidatsammanhang. Jag har bara läst Kvinnan i Jerusalem ännu, men den boken gav verkligen mersmak. Det här är en roman jag gärna rekommenderar.

(Äldre recension i repris.)