Prisad utgivning

Flera av förlagen börjar nu lägga upp eller skicka ut sin höstkataloger. Jag har tittat på nätet och bläddrat lite. Den kommer många lockande böcker till hösten. I det här inlägget fokuseras enbart på de Nobelprisade författarna som är aktuella med nya böcker eller med nyutgåvor av tidigare verk. (Texterna är givetvis hämtade från respektive förlags katalog.)


 Jenny av Sigrid Undset, utges av Brombergs Förlag 2009

Jenny Winge är en ung konstnärinna, klok, varmhjärtad och idealistisk, med stora drömmar om framtiden. Hon tilldelas ett stipendium och åker till Rom. Där träffar hon likasinnade och hon trivs med sitt nya liv. Men samtidigt är Jenny uppfylld av en längtan, en längtan efter den stora kärleken som ska ge livet full mening. Den fullkomliga, förlösande kärleken. Hon vill hitta en man, värdig hennes kärlek, och kompromisslöst ägna sitt liv åt honom. Så träffar hon Helge Gram och de förälskar sig i varandra. Men är det verkligen äkta kärlek hon känner, eller är det känslan att vara älskad som får henne att tro att hon själv älskar?

Jenny är Sigrid Undsets genombrottsroman och utkom 1911. Den väckte då ett visst uppseende genom att handlingen åtminstone tangerade frågan om kvinnans frihet och sexualitet.


 Sommartid av J.M. Coetzee, utges av Brombergs Förlag 2009

J.M. Coetzee upphör aldrig att överraska sina läsare. Nu har det blivit dags för honom att berätta om sitt kärleksliv. I romanen Sommartid ansätter han sig själv hårt med en rad självrannsakande och avslöjande frågor. Hur har han egentligen varit som älskare och vad har hans kvinnor innerst inne tyckt om honom? Och hur har han hanterat andra nära relationer, inte minst den till fadern? Dessutom kan man ju fråga sig hur han är som författare. Inte är han väl så märkvärdig med alla sina konstiga och tråkiga böcker, de fina priserna och lovorden till trots?

Ja, Coetzee är inte nådig mot sig själv. Men här finns en befriande humor och självdistans, och som alltid när det gäller Coetzee är hans prosa glasklar och skimrande. Ännu ett mästerverk av en av vår tids största berättelser.


 En välsignelse av Toni Morrison, utges av Forum Bokförlag 2009

En välsignelse är en berättelse om de svartas första tid i Amerika - slutet av 1600-talet då slaveriet ännu inte var legaliserat och satt i system. En gripande roman om en mor som lämnar ifrån sig sin dotter för att rädda henne och en dotter som aldrig kan förstå varför modern offrade henne. Flickan Florens tas som delbetalning av handelsmannen Jacob Vaark trots att han egentligen avskyr handeln med människor. I hans hem växer hon upp och blir bemött med vänskap, men efter skilsmässan från modern är hennes längtan efter kärlek som ett svart hål inom henne. Vid sexton års ålder möter hon passionen i form av en ung vacker smed. Men Jacob dör och allt förändras. I djupaste förtvivlan börjar hon rista in sin sorgesång på väggarna i huset. En välsignelse kan ses som ett förspel till Toni Morrisons storartade roman Älskade, som utspelas tvåhundra år senare.

Toni Morrison är en av USA:s mest betydande författare. Hon har skrivit en rad romaner som inträngande skildrar de svartas liv i USA. Till de mest kända hör Solomons sång, Älskade och Jazz. Sedan 1981 är Toni Morrison medlem i American Academy of Arts and Letters, och hon har tilldelats en rad litterära utmärkelser, bland annat Pulitzerpriset 1988 och Nobelpriset i litteratur 1993.


 Oskuldens museum av Orhan Pamuk, utges av Norstedts Förlag 2009


I Istanbul under sent 1970-tal och tidigt 1980-tal, med militärkuppen 1980 som historiskt nav, möter vi Kemal Basmacı, en välbeställd affärsman. Han är förlovad med Sibel när han träffar den 18-åriga Füsun och förälskar sig i henne. Det leder till ett triangeldrama som utspelar sig i ett land där gamla traditioner försöker stå emot en våldsam modernisering.

Med sin första bok efter det att han belönades med Nobelpriset har Orhan Pamuk skrivit en kraftfull kärleksroman.

Med livet framför sej

Med livet framför sej av Émile Ajar, utgiven av Norstedts, 2009.

Momo växer upp hos Madame Rosa tillsammans med ett gäng andra horungar. Madame Rosa är en pensionerad prostituerad, till lika en omfångsrik matrona och judinna som suttit i koncentrationsläger. Hon tar emot de prostituerades barn för en månatlig summa. Momo är en brådmogen och samtidigt en besynnerligt oskuldsfull pojke, som försöker lära sig allt han kan om livet. Hans läromästare, förutom Madame Rosa, är den Victor Hugo-älskande, förvirrade monsieur Hamil, sytenören monsieur M'Da och den godhjärtade transvestiten Lola.

Kortfattat kan man säga att Med livet framför sej handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas djup tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt. Det är en bok om hur vänskap och kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna dem. Det är också en livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka, vilja och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

Madame Rosa och Momo tar hand om varandra så gott det går. Den här sortens ombytta roller leder ofta till omfattande svårigheter hos barnet, som alltför tidigt tvingas ta ansvar. Även i berättelsen om Momo finns denna oerhört tragiska sida, men bokens språk fungerar närmast förförande så att man förleds att inte se eländet och misären i dess verkliga ljus. Det charmerande språket i denna roman är helt unikt, här blandas gatuslang med gammaldags formuleringar och bildar en helt egen värld. Mycket beröm bör ösas över den fantastiska översättningen gjord av Bengt Söderbergh.

"I början visste jag inte att jag inte hade nån mor, och jag visste inte ens att det behövs. Madame Rosa talade sällan om saken för att inte sätta griller i huvet på mej. Så jag vet inte riktigt varför jag är född och inte heller hur det gick till."

Att läsa om Momo, Madame Rosa och de andra älskliga personerna i romanen har varit en ren njutning. Det här är en alldeles fantastisk berättelse, som kommer att finnas med mig under många år framöver. Jag vill helhjärtat rekommendera er att läsa denna varma, fina roman.

Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary, som därmed är den ende som vunnit det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Goncourt två gånger. 1956 fick han priset för Himlens rötter och 1975 fick han det således för Med livet framför sej. När man googlar på Romain Gary får man fram många olika fakta om hans bakgrund. Det verkar oklart både var han föddes och vem hans far var. Det man tycks vara överens om är att han växte upp med en självuppoffrande mor, som hade grandiosa planer för sonen. Och dessa planer och drömmar får man lov att säga att sonen levde upp till. Romain Gary blev under sitt liv krigshjälte, diplomat och hyllad författare. 1963-1970 var han gift med den firade amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Men i den postumt utgivna Émile Ajars liv och död skriver Romain Gary:

"Jag ville börja om på nytt, leva om mitt liv; att vara en annan var mitt livs stora frestelse. Jag var trött på mig själv."

1980 begick Romain Gary självmord.

Nya böcker

Det har varit ganska mycket trädgård och alldeles för lite läsning och bloggande de senaste dagarna. Men idag regnar det, så då får man vara inne. Fast en del av dagen ska tyvärr ägnas åt handlande och städande.

Jag har läst ett par underbara böcker, som kommer att recenseras inom kort, Glöd och Med livet framför sej. Läsningen av den vidunderliga Hjärtdjur pågår och dessutom lyssnar jag till Brott och straff. Den boken kommer att få följa med till Mellanöstern för den är på 22 skivor.

Bokus-paket och recensionsböcker anländer med jämna mellanrum. Jag har nyligen fått två böcker från Norstedts som jag bett om, men häromdagen låg ett överraskningspaket i brevlådan. Och när jag öppnade det började jag fnissa över hur rätt det kan bli ibland. För i paketet låg en bok med adoptions- och Mellanösterntema, Min mamma är en persisk prinsessa. Den är naturligtvis av stort intresse för mig.

Bokusböckerna har jag nog nämnt tidigare. Det är Krabbans gång av Nobelpristagaren Günter Grass, Sultanbrudens skugga av den kommande Nobelpristagaren Assia Djebar och Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, som nog haft stora chanser att få det ärofyllda priset om hon ännu levt.

Mer om Hjärtdjur

Läsandet av Hjärtdjur väcker många tankar och starka känslor. Jag känner behov av att skriva ner lite utdrag och mina tankar allt eftersom. Att läsa Hjärtdjur är en stark fysisk upplevelse. Jag snörs ihop på mitten, får svårt att andas, hjärtat pickar hårt och snabbt och jag blir yr.

Om rädsla skriver Herta Müller så här:

"Eftersom vi var rädda var Edgar, Kurt, Georg och jag tillsammans varje dag. Vi satt tillsammans vid bordet, men rädslan blev ensam i varje huvud, precis som vi kom dit med den, när vi träffades." (sid 70)

Författaren beskriver på ett fantastiskt sätt hur rädslan tvingar de fyra vännerna samman och hur detta att de är hänvisade till varandra föder tvånget att kränka varandra.

Herta Müller skriver också om hur traumatiserade, övergivna barn snabbt växer upp för att försöka klara sig själva. I mitt arbete med flyktingbarn träffade jag många, många av de här barnen. Barn drabbas mycket hårdare än man vill tro av förtryck och krig.

"Under bordet nådde barnens fötter inte ned till golvet. På bordet slogs barnhänder med blyertspennor. Ilskan i deras ansikten var envis och vuxen. Jag tänkte: Medan deras mor är försenad växer de. Vad händer om de är vuxna om en kvart, skjuter undan stolarna från bordet med baken och går sin väg. Hur ska jag kunna berätta för sömmerskan, när hon kommer hem och lägger fram nyckeln, att barnen inte längre behöver den." (sid 100-101)

Karavan

Idag låg det en fin present i min brevlåda, mitt första nummer av Karavan. Jag bläddrar lite andaktsfullt i tidskriften, som är bildmässigt vacker och har lockande innehåll. Temat för numret är Istanbul, här finns mängder av intressanta intervjuer, essäer, dikter och noveller. Här kommer jag att hitta mängder av litteraturtips. Tack till Hermia, som gjorde mig uppmärksam på Karavan genom att berätta att de fått årets Stig Dagermanpris och grattis till Birgitta Wallin och Karavan. Priskommitténs motivering lyder:

"Birgitta Wallin och tidskriften Karavan får årets Stig Dagerman-pris, En dag om året, för att ha burit tusen och en nödvändiga dikter och berättelser in i det svenska språket. Alltfler är vi som samlas kring lägerplatsen i den paradoxernas skog som Stig Dagerman skrev om i Diktaren och samvetet för att lyssna till tusen och en berättelser om hungriga och mätta, om vardag och drömmar från världens alla hörn och språk. De många språkens och de många kulturernas röster hjälper oss att förstå tillvarons förunderliga mångfald och mänsklighetens gemensamma plats."

På Karavans hemsida kan man om tidskriften läsa:

"Från Afrika, Asien och Latinamerika kommer en ny, omvälvande litteratur som är i färd med att förändra världslitteraturen av idag. Karavan sätter sökarsiktet på södra halvklotet och introducerar spännande författarskap från tre kontinenter med skönlitterära texter och bakgrundsartiklar."

Jag beställde omgående en årsprenumeration!