HBTQ

Det cirkulerar en intressant enkät om marginaliserade författare i bloggosfären just nu. Jag har stött på den på flera ställen och funderat på att besvara den. Här finns med en fråga om HBTQ (en förkortning jag tyvärr var tvungen att googla för att förstå) jag sedan dess funderat över. Först tänkte jag bara att jag väl inte bryr mig om vad författaren har för sexuell läggning, men sedan läste jag en klok kommentar om hur insnöad den inställningen var. För det är den ju. Det är klart att sexuell läggning ofta styr val av boendemiljö och familjebildning. Jag är en vit kvinna, akademiker och småbarnsmamma och rör mig ju i en ganska snäv värld. Så nu skulle jag vilja ha tips på bra HBTQ-författare. Oscar Wilde är ju ett måste och kanske Jonas Gardell, men däremellan då? Jag är alltså inte intresserad av snaskig, sexfixerad litteratur, utan vill läsa seriösa romaner som speglar en annan vardag än min egen. Tips?

Kvartalsredovisning 1 - 2009

Anne Brontë - Agnes Grey
Hermann Hesse - Siddharta
Erlend Loe - Doppler
Ian McEwan - På Chesil Beach
Vibeke Olsson - Murkronan
Eyvind Johnson - Stad i ljus
Mahasweta Devi - Branden i hjärtat
Alan Bennett - Drottningen vänder blad
Birgitta Lindén - Jag, Helga Gregorius
Emilie Flygare-Carlén - Rosen på Tistelön
Voltaire - Candide
Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Selma Lagerlöf - En herrgårdssägen
Ian McEwan - Lördag
Primo Levi - Är detta en människa?/Fristen
Elsie Johansson - Nancy
Elsie Johansson - Mosippan
Elsie Johansson - Glasfåglarna
Albert Camus - Pesten
Cordelia Edvarson - Bränt barn söker sig till elden
Karin Fossum - Den onda viljan
Jan Guillou - Riket vid vägens slut
Håkan Eklund - H.K. Kraxmaskin

23 böcker på ett kvartal är bra mycket mer än jag läst tidigare. Här återfinns en ganska bra blandning av olika sorters litteratur från olika delar i världen:

7 klassiker
4 Nobelpristagare
2 krigsskildringar (Andra Världskriget)
1 lyriksamling
1 deckare
1 "världslitteratur"

Lite drygt hälften av böckerna är skrivna av svenska författare, tyvärr är endast en skriven av en utomeuropeisk författare (Mahasweta Devi). Särskilt vill jag uppmärksamma den brittiske författaren Ian McEwan, som skrivit romanerna Lördag och På Chesil Beach. De här böckerna tyckte jag var bra och jag kommer att läsa mer av denne författare. Mysigast var helt klart Drottningen vänder blad, som handlar om drottningens förkärlek för läsning. Många av kvartalets böcker var bra; de jag särskilt vill rekommendera är Bränt barn söker sig till elden, Kvinnor och äppelträd, Candide och Siddharta.

Tematrio - Påskekrim

Ingen påsk utan en deckare; det är väl snart tradition även i Sverige. I vårt kära västra grannland har man en lång tradition av att köpa en ny påskekrim innan man drar på ferie till hytta. Där ska man leva primitivt och det stora nöjet är att läsa en bra deckare.



Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur.

1. Högst upp på listan bland deckarfavoriter hamnar Karin Fossum med sina poliser Konrad Sejer och Jacob Skarre. Fossums romaner är alltid välskrivna och spännande och hon gestaltar förövare med psykologisk skärpa, respekt och empati. Utan att på något sätt förringa offrets utsatthet och lidande, skildras gärningsmännens handlingar och tankar på ett sätt som förklarar, men ej ursäktar. Den bok jag som berörde mig mest var Älskade Poona. Apropå att läsa på ursprungsspråk vill jag säga att Fossum är ytterligare ett snäpp bättre på norska.

2. Nummer två på listan är självfallet Håkan Nesser. Efter lite velande mellan Van Veeteren och Barbarotti har jag bestämt att Barbarotti är min favorit. Jag tycker om hans vadslagningar med Gud. Sist jag slutade läsa var Gud på god väg att bevisa sin existens. Annars är det Nessers språk som gör att jag uppskattar böckerna. Jag har läst två böcker med Barbarotti och ämnar lägga den tredje - Berättelse om herr Roos - i kundvagnen vid nästa Bokusinköp.

3. Efter en del funderande fram och tillbaks har jag beslutat att favorit nummer tre är Erlendur Sveinsson vid Reykjavikpolisen, författad av Arnaldur Indridason. Dessutom är nog den här serien det enda jag läst av en isländsk författare. Det är intressant att få en liten inblick i hur livet ter sig på Island. Jag tycker också om författarens sätt att låta fallen ha sina ursprung långt tillbaks i tiden. Två av favoritböckerna är Kvinna i grönt och Änglarösten.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

Söndagssnack

Kom ihåg att det blir en ny Tematrio i morgon. Om ni klurar lite kring kommande helgdagar kanske ni kan gissa temat. Jag tror att detta är en trio de flesta kan medverka i.

På läsfronten har inte så mycket skett under helgen, då jag haft besök av en väninna. Vi har dock pratat mycket om böcker och jag har fått många nya tips, Leila Aboulelas Minaret är ett av dem.

Jag har med stort nöje (kanske man tom kan säga njutning) läst de två första numren av Vi Läser och nu har jag beslutat mig för att skaffa en prenumeration. Tidningen innehåller en härlig blandning av intressanta reportage och läsvärda författarintervjuer. Här finns också tips om kommande evenemang och även reklamen är av intresse :-) Detta är en perfekt tidning för människor med ett brett intresse för litteratur.

Annars präglas livet just nu av ishockey - HEJA FÄRJESTAD!!!

Murkronan

Murkronan av Vibeke Olsson, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2008.

Murkronan är en fristående fortsättning på Skymningens nådatid. Paulus och Justina är unga under soldatkejsartiden (100-200 eKr). De har båda vuxit upp i relativt trygga, välbärgade miljöer och då de gifter sig ser framtiden ljus ut. Men ganska snart får paret besked om att Justina inte kan föda barn. Detta leder till många tankar hos dem båda om förgänglighet, livets mening osv. Strax därefter blir tiderna återigen oroliga och Paulus, som är militär, drar ut i krig. När han återvänder är det som en man utan ära, han har blivit degraderad och förflyttad till obygden i Brittanien. Både Paulus och Justina har misslyckats med det man kunnat förvänta sig av dem, hur kommer detta att påverka deras relation och framtid?

Jag tycker mycket om Vibekes sätt att teckna porträtt av människor och beskriva händelser. Precis som i författarens övriga böcker känner jag mig nära huvudpersonerna, jag delar Paulus och Justinas tankar, sorger och glädjeämnen. De är båda förtvivlade över att inte kunna få ett barn tillsammans och de funderar över möjligheten att adoptera. Beskrivningen av Justinas reaktioner då den adopterade pojken väljer bort henne är hjärtskärande realistisk. Författarens styrka är att gestalta människors tankar och känslor med stor lyhördhet, utan sentimentalitet. De historiska miljöerna skildras med många detaljer och, utan att själv vara expert, tror jag att beskrivningarna är tidsenligt korrekta.

Många intressanta teman (kanske lite väl många) skildras i Murkronan. Som jag tidigare nämnt beskrivs barnlöshet, adoption och föräldraskap på ett insiktsfullt sätt. Även mannens degradering och förlust av ära får en stor plats i romanen, liksom kristianernas lära. Vibeke har även tidigare skrivit om de första kristna och om hur den kristna läran lockade de utsatta och utstötta. Detta är ett ämne som ligger henne (och mig) varmt om hjärtat, men i Murkronan tycker jag att temat blev lite styvmoderligt behandlat.

Det enda negativa jag kan säga om Murkronan är att den inte är Vibekes bästa. Det hör till saken att författaren skrivit en av de bästa serier jag läst (och läst om ytterligare två gånger): de sex böckerna om slavinnan Callistrate och hennes efterlevande. Kanske har Vibeke hamnat lite i en omöjlig situation, det hon tidigare skrivit är så bra att det nya bleknar lite vid en jämförelse. Om jag fick råda Vibeke (jaja, jag vet att det är förmätet) skulle jag råda henne att växla miljö och tema. Skriv t ex mer om barnlöshet, i modern miljö.

Sammantaget är detta en bok som är mycket läsvärd. Jag hoppas att Vibeke Olsson får ett uppsving och lite mer erkännade då hennes böcker tar upp svåra teman utan att förenkla och "förytliga".