lördag 24 januari 2009
Nya böcker
Ett nytt köp är äntligen hemma. Det blev lite blandad kompott. Jag har ju läst mycket positivt om Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow och hoppas att jag också kommer att tycka om den. Yehoshua har jag läst tidigare, med stort nöje. Pramoedya Ananta Toer är Indonesiens störste författare, han blir nog en intressant ny bekantskap. Är det någon som läst och har lust att berätta? Men den tjocka Middlemarch med den pyttelilla texten blir nog svår att ta sig genom.
Etiketter:
Bokinköp
torsdag 22 januari 2009
Pesten av Albert Camus
Pesten av Albert Camus.
I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.
Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.
Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.
Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart sätt) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.
I den nordafrikanska staden Oran börjar råttorna dyka upp överallt. Och med råttorna kommer pesten. Ryktena börjar löpa, men myndigheterna har relativt lätt att lugna medborgarna. Ingen vill tro att faran är verklig. Men pesten bryter verkligen ut, människor insjuknar och dör. Oran blir en stad i belägringstillstånd, sjukdomen sprider sig allt snabbare och bristen på förnödenheter blir snart märkbar. Läkaren Bernard Rieux och en grupp frivilliga gör vad de kan för att minska lidandet och hejda spridningen av sjukdomen.
Pesten är en fantastisk allegori över mänskligt beteende i alla slags krissituationer. Inledningsvis är det oerhört svårt för Rieux att få gehör för den reella fara som hotar staden. När pesten härjat en tid har människorna blivit avtrubbade, de har inte längre någon kontroll över sina liv. De blir likgiltiga inför lidandet, allt känns meningslöst. Vissa kapitaliserar på andras behov och roffar åt sig allt de kan, medan andra osjälviskt och solidariskt kämpar för att göra situationen bättre för befolkningen som helhet.
Pesten är en roman som handlar om människans livsvillkor, vår existens, vänskap och kärlek. Här finns givetvis en hel del filosofiskt och religiöst resonerande, men också oerhört vackra beskrivningar av kärleken mellan två människor. Det är kanske just denna spännvidd som gör Pesten till en fantastisk berättelse.
Det jag emellertid saknar i Pesten är upplevelsen av att vara delaktig. Boken är skriven på ett generaliserande (och generaliserbart sätt) sätt om människan som varelse. Detta har givetvis sina fördelar, men jag vill gärna bli mer berörd när jag läser och hade därför velat "lära känna" en del av stadsborna lite bättre.
Etiketter:
Bokrecensioner,
Litteratur Europa,
Nobelpriset
tisdag 20 januari 2009
Obama
Andra bloggar om USA, Barack Obama, presidentinstallation.
Etiketter:
Utomämnes
måndag 19 januari 2009
Enkätsvar
En sprillans ny enkät från Bokhora känner jag mig givetvis manad att besvara.
1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Jag köper sällan inbundet. Den enda författare jag köper allt inbundet av är Vibeke Olsson.
2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Håkan Nesser, tätt följd av Vibeke Olsson och Inger Alfvén.
3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Det var en svår fråga, jag blir ju tipsad så fort jag besöker en blogg (och det gör jag ofta). Marianne tipsade för ganska länge sedan om Primi Levis Är detta en människa?. Den läser jag nu och den är oerhört bra. Ingrid tipsade om Yehoshuas Den befriande bruden och den har jag beställt. Hermia har inspirerat mig att läsa mer indiskt litteratur, vilket berikat mitt läsande.
4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
En liten 3-årig kompis fick den underbara relationsromanen (fniss) Vem bestämmer? av Stina Wirsén. Den blev mycket uppskattad.
5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Inga reservationer, men jag har däremot lånat Nancy-serien av Elsie Johansson på CD.
6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Jag ska precis börja lyssna på Glasfåglarna och håller på att läsa Är detta en människa?.
1. Vilka författare köper du alltid i inbundet (dvs, snabbt efter boken kommit ut)?
Jag köper sällan inbundet. Den enda författare jag köper allt inbundet av är Vibeke Olsson.
2. Vilka författare har du flest böcker av i bokhyllan?
Håkan Nesser, tätt följd av Vibeke Olsson och Inger Alfvén.
3. Vilken var den senaste boken någon tipsade dig om, och vad tyckte du om tipset? Var blev du tipsad, om det var en blogg?
Det var en svår fråga, jag blir ju tipsad så fort jag besöker en blogg (och det gör jag ofta). Marianne tipsade för ganska länge sedan om Primi Levis Är detta en människa?. Den läser jag nu och den är oerhört bra. Ingrid tipsade om Yehoshuas Den befriande bruden och den har jag beställt. Hermia har inspirerat mig att läsa mer indiskt litteratur, vilket berikat mitt läsande.
4. Vilken var den senaste boken du gav bort? Mottagande?
En liten 3-årig kompis fick den underbara relationsromanen (fniss) Vem bestämmer? av Stina Wirsén. Den blev mycket uppskattad.
5. Har du några biblioteksreservationer just nu?
Inga reservationer, men jag har däremot lånat Nancy-serien av Elsie Johansson på CD.
6. Vilken bok/böcker läser du just nu?
Jag ska precis börja lyssna på Glasfåglarna och håller på att läsa Är detta en människa?.
Etiketter:
Allmänt boksnack,
Utmaningar
lördag 17 januari 2009
Är detta en människa?
Lite drygt halvvägs in i Primo Levis självbiografiska skildring av livet i ett koncentrationsläger Är detta en människa? känner jag mig matt. Det är svårt att acceptera att människan kan förmås att utföra vilka handlingar som helst, under vissa betingelser. Författarens analys är dock glasklar. Han beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva. I stället för att orda själv citerar jag här en tydlig beskrivning av de processer som reglerar mänskligt beteende vid förtryck.
"De (prominenta judarna) är för övrigt en typisk produkt av den tyska lägerstrukturen: erbjuder man några förslavade individer en privilegierad ställning, en viss bekvämlighet och goda möjligheter att överleva i utbyte mot att de sviker den naturliga solidariteten med sina kamrater, så är det alltid någon som accepterar. För denne gäller då inte längre den vanliga lagen och han blir oantastlig; ju mer makt han får desto mer förhatlig och hatad blir han. När han anförtros befälet över en grupp olycksaliga, med bestämmanderätt över deras liv och död, blir han grym och tyrannisk, för han inser att om han inte är det i tillräcklig grad kommer någon annan, som anses mer lämpad, att ta hans plats. Sedan händer det också att hans hat, som inte kan få utlopp uppåt, mot förtryckarna, absurt nog riktar sig mot de förtryckta, och han känner sig nöjd först när han på sina underordnade vräkt över den skymf han själv utsatts för uppifrån.
Jag inser att allt detta rimmar dåligt med den bild man brukar göra sig av de förtryckta, av att de förenar sig, om inte för att göra motstånd så åtminstone i lidandet. Jag vill inte förneka att det kan vara så när förtrycket inte överskrider en viss gräns, eller kanske när förtryckaren av oerfarenhet eller storsinthet tolererar och gynnar något sådant. Men man kan konstatera att det i alla länder som i vår tid ockuperats av ett främmande folk har uppstått en likartad situation av rivalitet och hat mellan de underkuvade; och samma reaktion framträdde, liksom många andra mänskliga karaktärsdrag, med särskild grym tydlighet i lägret."
Etiketter:
Krigsskildringar
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)


