lördag 13 december 2008

Barnklassiker med mera

Jag är just nu mycket intresserad av barnlitteratur och läser en hel del, både för dottern och för mig själv. Ser fram emot att kunna läsa kapitelböcker för henne om något år. Så i ett av årets sista paket från Bokus (ja, jag vet att det skulle bli det sista, men hmm det kommer nog att bli något/några paket till) fanns fina barnklassiker som Det susar i säven och Det blåser på månen. Jag fick också tips om Sandvargen för någon vecka sedan (tack Inger) och impulsköpte den boken. Det var en av mina bästa impulsköp, Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind är en oerhört bra barnbok.

Tack vare skatteåterbäringen tycker jag mig ha möjlighet att köpa en serie barnböcker i år. Men, vilken ska jag välja? Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla tycks inte finnas, så då återstår Mumin-böckerna eller Narnia-serien. Jag kommer nog att tycka lika mycket om båda, men vilken ska jag köpa först?

I gårdagens paket fanns faktiskt också några vuxenböcker. Göran Tunströms första roman Maskrosbollen hade jag helt missat. Undrar om den boken getts ut senare än hans tidigare, dvs nyare, böcker? Hertha Müller har jag varit nyfiken på ett tag, så nu fick Hjärtdjur ett hem hos mig. Bodil Malmsten skrivs det om överallt, vilket gjort mig mycket intresserad av hennes böcker. Efter stor beslutsvånda valde jag Nästa som rör mig. Slutligen köpte jag också den lilla fina novellsamlingen Passioneller som innehåller passionerade noveller av bl a Stig Dagerman, Sophie Elkan och Nguyên Huy Thiêp. Hoppas den är lika bra som novellsamlingen av Nobelpristagare, Nobeller.

fredag 12 december 2008

Kvinnan i Jerusalem - Abraham B. Yehoshua

Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

Den (eventuellt) vackra Yulia dödas i ett självmordsattentat på en marknad i Jerusalem och den enda identifikationshandling man hittar är ett lönebesked från ett stort bageri. Ingen anhörig hör av sig, ingen tycks veta vem kvinnan var. Detta leder till en skandalartikel i en liten veckotidning, vari arbetsgivaren anklagas för att vara omänsklig och nonchalant. Företagets ägare tar mycket illa vid sig och beordrar sin Personalchef att göra allt för att ställa till rätta. Personalchefen, som har ett trassligt privatliv, blir alltmer uppslukad av den vackra (?) Yulias öde. Det är något mystiskt med hennes anställning på bageriet och många frågetecken kring hur hon ska kunna identifieras. Varifrån kom kvinnan? Varför befann hon sig i Jerusalem? Då kvinnan identifierats får Personalchefen i uppdrag att eskortera hennes kvarlevor till hemlandet. Denna äventyrliga resa företas i sällskap av murveln som skrivit skandalartikeln, vars uppgift nu är att bevittna och gestalta företagets engagemang och omsorg. Under resan inträffar händelser som förändrar Personalchefens/Emissariens syn på kärleken, livet och Jerusalems roll i världen.

Det här är en humoristisk, absurd historia med många bottnar. På ett djupare plan handlar den om mänsklig identitet och om staten Israels identitet. Författaren betonar detta genom att endast kalla den avlidna och staden Jerusalem vid namn. Alla andra personer beskrivs utifrån deras yrke eller sociala ställning. Lite i förbifarten framkommer kritik mot staten Israels behandling av sina arabiska invånare. Mot slutet fastslås dock att Jerusalem är en stad som tillhör alla, vilket tydligt visar författarens politiska inställning. Även huvudpersonen förändras under resans gång. Inledningsvis är han en tämligen strikt, kylig man med militär bakgrund, mot slutet har hans känsloliv utvecklats och präglar nu i högre grad personligheten.

Historien är mycket originell och påminner i upplägget om en gåtfull, spännande thriller. Jag hade svårt att lägga från mig boken, ville hela tiden läsa lite till. Tempot är högt, språket är enkelt och opretentiöst. Detta är en historia som både engagerar och roar, begynnelsen och undertonen är tragisk, men de absurda händelserna mot slutet ledde till en hel del fnissanden.

Man nämner ibland Yehoshuas namn i Nobelkandidatsammanhang. Jag har bara läst Kvinnan i Jerusalem ännu, men den boken gav verkligen mersmak. Det här är en roman jag gärna rekommenderar.

torsdag 11 december 2008

Kanske tur?

Jag är härmed med och tävlar om romanen Bombyx av Anne Rambach hos Emm. Hoppas jag har tur och vinner en julklapp åt mig själv :-)

Nobelpriset 2009

Såja, då var årets Nobelfestligheter över. Jag satt hemma och snuvade och hostade framför TVn. Och jag har fortfarande inte hunnit läsa något av Le Clézio. Men låt mig bara säga att det hade jag gjort om jag varit bjuden på festligheterna igår, framför allt om jag trott att jag skulle få frågan i en TV-intervju. Och jag skulle ha bemödat mig om att lära mig pristagarnas namn om jag varit en uppsatt politiker. Usch så pinsamt de beteende sig!

Men låt oss nu glömma allt om detta och blicka framåt. Vem kommer att få priset nästa år? Den i sammanhanget omtalade, men eventuellt obskyre, Adonis? Eller blir det kanske en amerikan nästa år? Roth? Oates? Eller kanske Babels favorit Hertha Müller kniper priset nästa år? Eller kanske äntligen sir Salman? Eller den fantastiske Amos Oz? Eller en dansk lyriker? Eller, och sannolikt, någon jag inte hört talas om? Vänligen lägg er röst på någon av kandidaterna i min poll på högerkanten. Och ni som väljer alternativet "Annan" kan väl posta er favorit i kommentarerna till detta inlägg. Nu har jag ju ett helt år på mig att uppnå drömmen att ha läst en författare innan denne fick Nobelpriset :-) Bistå mig!

onsdag 10 december 2008

Nobelprisutdelning

Så har då alla erhållit sina priser. Inledningstalaren Marcus Storch, ordförande i Nobelstiftelsen, talade om behovet av goda universitet som kan förmedla en kunskapsmassa som växer för varje år som går. Vidare gav han en känga åt de tokstollar som anser att forskningen ska gå i näringslivets ledband. Slutligen talade han om vikten av mänskliga fri- och rättigheter. Hoppas att detta ej censurerades, utan visades i alla länder i år.

Därefter hölls tal om alla de fantastiska upptäckter pristagarna gjort. Tyvärr förstod jag ju inte så mycket av dessa, men det verkar som om alla pristagarna är människor med fantasirikedom. Dessutom hölls tal på diverse språk, förmodligen av både bättre och sämre kvalitet.

Och så fick äntligen Le Clézio sitt pris. Han satt och läste i sitt lilla översättningshäfte tills det var hans tur. Då log han sitt pojkaktigt charmiga leende och verkade glad. Det roligaste Horace sa i sin beskrivning av pristagaren var: "Han var en indian, men en dålig indian". För den som vill läsa Le Clézios intressanta tal, som hölls i söndags, finns det här.