10 000

Grattis till min lilla blogg som nu haft 10 000 besökare. Eller rättare sagt 10 000 besök, för jag misstänker att en del av er har besökt mig mer än en gång. När jag startade bloggen i maj hade jag inga planer för bloggen. Jag visste inte om jag skulle få några besökare eller om bloggen mer skulle fungera som en privat dagbok.

Men ganska snabbt kom det lite besökare, andra bokbloggare började länka till mig och allteftersom blev jag själv mer och mer engagerad. Nu ägnar jag stor del av fritiden åt bloggande (inklusive läsande av andras bloggar). Det här är min första blogg, tidigare har jag i stället haft hemsidor. Ja, jag har fortfarande tre hemsidor, en om Sims 2, en om mitt eget Sims 2 spel, och en om dolls (om någon är intresserad hittar man mina sidor här). Som synes har jag tidigare varit mer intresserad av grafik än av text.

Det skulle vara roligt om en del av er som besöker mig ville posta en liten grattishälsning. Jag misstänker att ganska många inte brukar kommentera, jag kommenterar ju själv bara ibland på andras bloggar.

Jan Guillou - Men inte om det gäller din dotter

Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, utgiven av Piratförlaget, 2008.

När Carl Hamilton åter äntrar scenen, kan jag inte hålla mig borta. Nu ska jag bara byta skepnad och träda in i yngre dagars sinnestillstånd, innan jag påbörjar denna recension. Det ska sägas att jag inte längre läser många deckare/thrillers, men Hamilton är ju ändå Hamilton. När jag var yngre och mörkrädd brukade jag försöka efterlikna Hamilton och tänka: "Det är jag som är faran i mörkret". Det fungerade sisådär...

Jag gillar Jan Guillou. Han retar ofta gallfeber på mig med sin pompösa stil, men jag gillar honom ändå. Hans stora kunnande är ett klart försonande drag och dessutom kan man se en liten pojkvasker inuti karln när han ler okynnigt.

När de första böckerna om Hamilton kom, slukade jag dem tämligen okritiskt. Det var nytt och fräscht med en svensk riktig hjälte. Jag har aldrig varit intresserad av en fördjupad, mer nyanserad personbeskrivning av Hamilton, det ligger ju så att säga i sakens natur att hjälteglorian då skulle mattas. Efter några böcker blev Hamilton som person lite väl synlig, han framstod som en mycket trasig individ, som dessutom råkade ut för ohyggliga personliga tragedier. Men som ett troget fan, läste jag naturligtvis hela serien.

Och nu har jag då även läst den sista (?) boken om Hamilton. Ja, det borde vara den sista, allt läggs liksom till rätta på slutet. Men, vem vet? Nåväl, i Men inte om det gäller din dotter återförenas många av Guillous huvudpersoner. Efter tretton år i exil återvänder Hamilton till Sverige för att söka resning i sin livstidsdom. Naturligtvis lyckas detta utan svårigheter. Väl hemma tar Hamilton upp umgänget med Erik Ponti och han blir snabbt vän med svenska säkerhetspolisens förhörschef Ewa Tanguy och hennes make Pierre, veteranöverste i Främlingslegionen. Både Hamilton och Tanguy är övertygade om att de aldrig mer kommer att använda vapen. Men då Ewas och Pierres dotter Nathalie kidnappas av islamistiska terrorister, kommer allt i ett nytt läge. Spåren leder till en saudisk prins, vilket föranleder att även Mouna al Husseini, Madame Terror, ombeds att delta i en fritagningsaktion.

Som vanligt bygger Guillou upp sina historier väl. Tempot är relativt långsamt under första halvan av boken och på slutet händer allt. Jag tycker att det fungerar bra, jag hinner bli riktigt intresserad innan slutfasen inträder. Romanen är naturligtvis spännande, lärorik och förutsägbar. Hjältarna är riktiga hjältar och skurkarna är svin (vilket är extra elakt att säga om muslimska skurkar). Jag lärde mig också se Rysslands bidrag under andra världskriget i nytt ljus, tack för den lärdomen.

Vad ska man då säga om Guillous språk? Han skriver som han talar. Ibland lite torrt docerande, ibland med bitsk överlägsenhet och ibland med värme. De militära operationerna beskrivs kortfattat precist, lektionerna i historia och politik smygs ibland in i dialogerna, samhällskritiken framförs med ett ironiserande tonfall och Hamiltons längtan efter kärlek beskrivs på ett rörande, lite fumligt sätt.

Men lite kritik måste jag allt komma med, och den rör en del sexistiska inslag som stör mig. Ewa (den bortrövade flickans mor) framstår som ganska naiv när hon inte tar Carls och Pierres planer på allvar. Nog vet hon väl vilka operationer karlarna tidigare varit kapabla att genomföra. Och hur sannolikt är det att hon genast börjar shoppa kläder då hon får besked att flickan är i tryggt förvar? Jag skulle då inte ha en tanke på vilka kläder jag skulle ha på mig i en sådan situation, även om jag skulle träffa den franske presidenten. Fast, jag är i och för sig mycket ointresserad av "appearance".

Sammanfattningsvis är detta en välskriven rafflande thriller, med inslag av historielektioner och samhällskritik, som jag naturligtvis gärna rekommenderar. Det här är faktiskt en av de bästa böckerna i serien om Hamilton.

Tema: Kina - Kortfattad kinesisk-engelsk...

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo, utgiven av Alfabeta Bokförlag AB, 2008.

23-åriga Zhuang, dotter till en skofabrikant från kinesiska landsbygden, kommer till London för att studera engelska. Planen är att hon ska lära sig det främmande språket och därefter flytta hem och tjäna pengar. Med ett lexikon i handen försöker Zhuang orientera sig i det främmande landet samtidigt som hon för anteckningar över det hon lär sig. Det är svårt för henne att förstå den västerländska kulturen och hon känner sig ensam och utanför. Zhuang träffar dock snabbt en man, de flyttar samman och försöker skapa en gemensam tillvaro, trots att de har mycket olika uppfattningar om vad ett förhållande är och bör vara.

Boken inleds på ett lättsamt, humoristisk sätt och beskriver dråpliga situationer där huvudpersonen ter sig mycket naiv. Så småningom blir dock berättelsen alltmer allvarlig och tar upp teman som identitet, individualitet och familjebildning. Romanen är både en skildring av kulturkrockar och en vacker, sorglig berättelse om kärlek.

Boken är skriven i dagboksform och varje avsnitt inleds med det ord/begrepp Zhuang "lärt sig" under den gångna dagen. Inledningsvis är språket mycket basalt och stapplande. I takt med att Zhuang tillägnar sig engelskan blir även språket i boken mer fylligt och detaljerat. På sina ställen är det faktiskt riktigt vackert och poetiskt. En eloge skulle jag vilja ge till översättaren Ulla Danielsson.

I inledningen av boken irriterade jag mig emellanåt på huvudpersonens naivitet. En del "missförstånd" kändes lite väl tillrättalagda. I mitten av boken tröttnade jag lite på att läsa om huvudpersonens sexuella eskapader. Jag uppfattar inte hennes ageranden som helt trovärdiga. Bortsett från detta var dock boken bättre än jag hade förväntat mig. Huvudpersonens vilsenhet och sökandet efter en egen identitet är fint och kärleksfullt skildrat. Relationssvårigheterna mellan den frihetstörstande äldre mannen och den yngre kvinnan som vill bilda traditionell familj beskrivs på ett insiktsfullt sätt. Boken inspirerar också till eftertanke gällande begrepp som individualitet, kollektivet, privatlivet och samhörighet. Jag rekommenderar den här boken varmt.

P.S. Dessutom är boken mycket vacker. Utseendet brukar inte påverka mitt val av litteratur, men visst är det extra roligt att äga en bok som är vacker både på in- och utsidan. D.S.

Selma 150 år

Det är mycket Selma nu. Idag är det exakt 150 år sedan hon föddes, det tycker jag är svårt att föreställa sig. När man läser Selmas böcker känns de så samtida, trots att miljön är historisk. Kanske är det helt enkelt så att vi människor inte förändrats så mycket som vi ibland tror?

I bilen på väg till och från jobbet lyssnade jag på radio och det var Selma för hela slanten idag. Man fokuserar mycket på hennes privatliv och den brännande frågan tycks vara huruvida hon och Sophie Elkan "gjorde det" eller inte. Jag har lite svårt att tycka att just denna fråga är så engagerande, däremot tycker jag att det är intressant att få veta mer om Selmas liv och om hurdan hon var privat. Visst är det svårt att hitta en bra balans mellan ett intresse för en fantastisk persons liv och allmänt snaskande á la Ricki Lake.

Mårbackas intendent Britt Wendling berättade på ett intressant sätt om Selmas berömmelse. Selma var en superstjärna redan under sin livstid och hon blev mycket ofta intervjuad och ombedd att föreläsa, delta i festligheter osv. Selma var dock mycket noga med att skilja mellan sitt offentliga och sitt privata liv. Vidare berättade Britt Wendling att Selma var en mycket målmedveten person. I ett brev till Sophie Elkan ska hon ha skrivit (återgett fritt ur minnet):

"Jag kommer allt att både komma med i Akademien och få Nobelpriset. Var inte rädd för det du."

Jag minns inte vilket år detta brev var daterat, men det var skrivet långt innan 1909. Och nog måste det ha krävts målmedvetenhet att utbilda sig, börja skriva och återköpa barndomshemmet. Målmedvetna är även ofta de kvinnliga huvudpersonerna i Selmas berättelser. I den underbara romanen Jerusalem är flera av kvinnorna pådrivande gällande flytten till det heliga landet. Kanske var det också så Selma såg på Mårbacka, kanske var barndomshemmet hennes heliga land.

Nyheter i december

2008-12-17 ger Pocketförlaget ut Flykten av Rudolf Vrba och Falling man av Don DeLillo. De här böckerna ser jag fram emot att läsa. Marianne har beskrivit Flykten som en av de bästa böckerna om andra världskriget och nu känner jag mig också mogen att kunna läsa en roman om terrorattacken den 11 september.

När jag var liten berättade min pappa om hur han och "Sigge Stark" tillsammans smugglade flyktingar över norska gränsen. Jag kommer ihåg hur stolt detta gjorde mig. När jag som vuxen inser hur utbredd nazismen var i min hemtrakt, förstår jag i ännu högre grad att min pappa var en modig man. Min svärmor har berättat mycket om hur det var att växa upp i Norge under kriget. Som liten gick hon med meddelanden till skomakaren, i vars lada motståndsrörelsens radioutrustning fanns gömd. Min svärmors konfirmationsklänning syddes av en engelsk fallskärm. Min mans mormor var sömmerska vid hovet så ni kan tänka er hur fin svärmors klänning var. Efter kriget blev min mamma väninna med en judisk kvinna, som kom till Sverige från Auschwitz, och deras relation fortsatte brevledes långt efter att Ester emigrerat till Israel. Då jag blivit (relativt) vuxen tog jag med min mamma på en resa till Israel, där de båda väninnorna träffades igen efter 40 år. Det var en fantastisk upplevelse. På något sätt har andra världskriget varit en del av mitt liv, trots att jag är född långt senare och alltid har levt i "trygga Sverige". Jag har läst en del böcker om ämnet, de jag oftast rekommenderar är Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och Mannen utan öde av Imre Kertész.

Om Flykten kan man på förlaget läsa:

"Klockan sex på kvällen den 7 april 1944 började sirenerna tjuta i Auschwitz. Två fångar hade flytt. Det var Rudolf Vrba och Alfred Wetzler. Några av mycket få som har lyckats ta sig ut ur det helvetiska koncentrationslägret. Drevet gick, men de två lyckades ta sig levande hem till Slovakien. När de var i frihet skrev de båda en rapport, det så kallade Auschwitzprotokollet, där de beskrev nazismens dödsfabriker och varnade världen för den kommande slakten på judar. För första gången fick världen veta vad som verkligen hände i arbetslägren och vad som väntade alla judar som skickades i väg med tåg österut. Under tiden som Vrba planerade sin flykt förändrades hans drivkraft från att ha gällt sitt eget liv till att fokusera på att väcka den övriga världen. Tyvärr dröjde reaktionerna och tågen fortsatte att gå."

Den 11 september 2001 satt jag vid datorn (som vanligt) och fick ett mail från en väninna om terrorattacken. Därefter ägnade jag flera dygn åt att samtala (via nätet) med småbarns-föräldrar i USA om vikten av att inte låta barnen titta på TVn. Många av de ögon-vittnesskildringar jag fick ta del av kommer jag att bära med mig för alltid. Jag försökte att själv undvika TV-nyheterna, då jag vet att bilder kan skapa trauman även hos de som inte är omedelbart drabbade. Dock råkade jag ändå se filmsekvensen med den fallande mannen, vilket påverkade mig starkt.

Om Falling man kan man på förlaget läsa:

"Keith Neudecker står på en gata i New York. Han är täckt av smuts, glassplitter och blod, med någon annans portfölj i handen. Det är den 11 september 2001 och tvillingtornen har precis rasat. Keith har lyckats ta sig ner och ut på gatan och chockad söker han upp sin exfru och sin son. Tillsammans med dem försöker han bearbeta tragedin som så starkt präglat 2000-talets USA. Kring dessa tre personer spinner DeLillo en tät väv av dramatiskt laddade episoder och betydelsemättade motiv."