Tisdagstrion - Vita bokryggar

Veckans tema i tisdagstrion är vita bokryggar och fler tips hittar ni som vanligt hos Mina skrivna ord.

Jag hittade en del böcker med vita ryggar i bokhyllan och de tre jag valde är dessutom författare jag har sett/lyssnat på.

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium. I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt att kämpa för miljön och de utsatta i sitt hemland. Ofta citeras dessa fantastiska ord: "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name." 

Den yttersta lyckans ministerium handlar inledningsvis om ett barn - som bland annat kallas Anjum - med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar Anjum till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Delar av romanen är fragmentarisk, satirisk, politisk och våldsam. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

Tessa Hadley hyllas av kollegor som Hilary Mantel och Chimamanda Ngozi Adichie och är helt enkelt fantastisk. Jag lyssnade på henne vid flera tillfällen under Bokmässan 2019 och blev helt golvad. I Bokmässans program benämndes hon skämtsamt som "en Justin Bieber för medelålders kvinnliga läsare", en mycket träffande beskrivning. 

Sent på dagen handlar om två medelålders par, som varit vänner sedan ungdomen. När en av vännerna hastigt avlider rubbas balansen och gamla känslor väcks åter till liv. Tessa Hadley skriver eleganta formuleringar som mycket precist gestaltar känslonyanser och detaljer. Under läsningen blir jag först förtjust i den sparsmakade prosan, därefter häftigt indragen i de dramatiska händelserna i inledningen, när vännerna försöker handskas med dödsbeskedet. Chocken och den förlamande sorgen skildras utan tillstymmelse till kletig sentimentalitet. Sammantaget skriver författaren om det som sker inom och mellan människor, om det vi kanske helst vill dölja, om de små osanningar vi använder oss av för vår bekvämlighets skull. Det är komplexiteten, de många lagren, författarens lyhördhet i gestaltningen och förmågan att hitta exakt rätt ord, som gör Sent på dagen till en fantastisk läsupplevelse. 

Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. Hon är mest känd för romanen Tjänarinnans berättelse, som filmatiserats och numera oftast benämns med sin engelska titel The Haidmaid's Tale. Margaret Atwood besökte Stockholm 2024, det var en oförglömlig kväll. 

Oryx och Crake (första delen i Maddaddam-trilogin) är en vass samhällsskildring, en spekulativ postapokalyps som gestaltar hur en ensam människa försöker överleva i en värld av faror. Huvudpersonen Snöman är möjligen den enda människan som överlevt i en ödelagd värld. Han har svårt att hitta mat och skydd, faror hotar överallt, insekter förökar sig snabbt och nassonger och varjundar härjar vilt. Innan katastrofen kallades Snöman för Jimmy och levde tillsammans med sin familj bland forskareliten i ett reservat. Utanför reservaten fanns plebsområden med vanliga människor, vars uppgift det var att konsumera allt som forskarna uppfann. Föga anade de vanliga människorna att forskarna även uppfann nya virus och bakterier. Och en ny människoart. Mycket kortfattat skulle man kunna säga att Margaret Atwood på ett skrämmande realistiskt sätt gestaltar vår framtid om inte moral och etik tillåts styra över den (natur)vetenskapliga utvecklingen.

Det underjordiska biblioteket

Hanna Nordenhök debuterade som poet men har kanske mest uppmärksammats för sina mörka, suggestiva romaner. Hon har tilldelats flera utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Sveriges Radios romanpris, Stina Aronsons pris och Göteborgs-Postens litteraturpris. Jag har tidigare läst romanen Det vita huset i Simpang från 2013, en fängslande roman om kolonisation, makt och flykt in i egna världar. Jag uppskattade bland annat kontrasten mellan ett vackert, lite sprött språk och en mörk, våldsam handling.

Det underjordiska biblioteket handlar om en kvinna som vandrar genom ett ödsligt landskap med målet att uppfylla ett löfte till sin far. En katastrof har inträffat, en dödlig pandemi har spridit sig och större delen av befolkningen har avlidit. Ett kännetecken på virusets (?) framfart är de sotfärgade spindelnät som breder ut sig på de drabbades kroppar. Under vandringen tar kvinnan, något motvilligt, hand om två barn som förlorat sina föräldrar, trots att detta försvårar hennes egen resa. En tid har hon även sällskap av en annan kvinna. De vandrar tillsammans på farofyllda vägar med målet att finna vatten, undvika smitta och hitta hem till tryggheten, pappan, barndomens underjordiska bibliotek.  

Romanen är skriven i omvänd kronologisk ordning och inleds med att kvinnan når fram till sitt forna hem och uppfyller löftet till fadern. Därefter får läsaren ta del av händelserna på resan hem. Huvudpersonen benämns inte vid namn förrän i slutet av boken och övriga kallas endast "pojken", "flickan" och "den andra" (kvinnan). Överlag finns inte utrymme för relationer och närhet i katastrofens centrum, allt handlar om överlevnad. Färden hem är fylld av faror, alla samhällsinstanser har kollapsat, man kan bara lita på sig själv. Katastrofen lockar fram både det sämsta och det bästa hos människan, man måste alltid vara på sin vakt.

"Kraftlös regnbåge över himlen. En bit bort låg en stor plastpåse i det sanka gräset, med ett femtiotal mobiltelefoner inuti, alla urladdade, de tycktes tappade där i brådska. Kvinnan gick fram och petade lite bland påsens innehåll med foten. Obsidiansvarta displayer tömda på det myller av information som så nyss dikterat i det närmaste all verklighet, på ett ögonblick försvunnet. Hon såg sig om i landskapet igen. Rå och renspolad värld."

Det underjordiska biblioteket är en kort roman, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en roman att drabbas av. Jag har sett andra jämföra med Vägen av Cormac McCarthy och jag håller med om att här finns en hel del likheter. Båda romanerna skildrar fruktansvärda händelser på ett oerhört engagerande och osentimentalt sätt. Texten i Det underjordiska biblioteket är poetisk och rytmisk samtidigt som romanen inte innehåller ett enda onödigt ord. Det fyller mig med beundran.

DET UNDERJORDISKA BIBLIOTEKET
Författare: Hanna Nordenhök
Förlag: Wahlström & Widstrand (2026)

En smakbit ur Lucy

Söndag igen och dags att dela en smakbit ur en bok. Dessutom äntligen valdag, det ska bli skönt när den här valrörelsen är över, men jag känner stor oro inför resultatet.

Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna.

Inför Jamaica Kincaids mottagande av utmärkelsen Sjöjungfrun på Bokmässan har jag börjat läsa hennes roman Lucy. Jag har lyssnat på författaren tidigare på Bokmässan och är mycket nöjd över att ha fått just den här romanen signerad. Jag har läst den tidigare, men omläsning behövs inför bokcirkel med kollokompisarna. 

"Rummet jag låg i var litet och låg i anslutning till köket – jungfrukammaren. Jag var van vid att ha ett litet rum, men det här var ett annat slags litet rum. Det var högt i tak och väggarna gick ända upp och omslöt rummet som en låda – en lår där man packar fraktgods för långväga transport. Men jag var inget fraktgods. Jag var bara en olycklig ung kvinna som bodde i en jungfrukammare utan att ens vara familjens jungfru. Jag var bara flickan som ser efter barnen och går på kvällskurs efter jobbet. Men alla var så snälla mot mig och sa att jag måste betrakta dem som min familj och göra mig hemmastadd. Jag trodde på uppriktigheten i detta, för jag visste att något sådant skulle man aldrig säga till en äkta familjemedlem. Familjen blir snart en kvarnsten runt halsen."

Historien om Bodri

,

Historien om Bodri med text av Hédi Fried och illustrationer av Stina Wirsén är en lättläst berättelse om förintelsen. Texten är konkret och realistisk samtidigt som den är vacker och förmedlar hopp. Författaren påminner oss i ett kort förord om att vi kan välja det goda.

Författare: Hédi Fried
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Natur och Kultur (2019)

Kärnveden, del 3 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

I Kärnveden har Nils vuxit upp och studerar i Uppsala. Han besöker barndomshemmet under somrarna och umgås en del med en tidigare skolkamrat Ingrid. Även Lasse, Nils gamle plågoande, slår sina lovar runt Ingrid. Timmerkojorna är nu historia, men Siv och några andra kvinnor i byn hittar nya sätt att förse skogsarbetarna med mat. I skogen har man börjar använda bekämpningsmedlet hormoslyr, vilket Nils tidigt varnar för. I nutiden blir Eva alltmer engagerad i skötseln av sin skog. Hennes pappa Nils försvann spårlöst när hon var liten, och när en människa hittas begravd i skogen misstänker Eva att det kan vara hennes pappa. Sakta med säkert avslöjas de gamla hemligheter och konflikter som präglat Evas uppväxt. 

Hela sviten om Timmerfolk skildrar vanliga människors vardag på ett ganska stillsamt sätt. Trots detta visar det sig att historien gömmer omvälvande händelser och mängder av hemligheter. Kombinationen mellan det vardagliga och det dramatiska väcker ett starkt engagemang som följer läsaren till sista punkten. En av romanens styrkor är skildringen av kvinnornas roll i skogsbruket, både historiskt och i nutid. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras i mitt tycke nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare att försöka förstå mer. Böckerna rekommenderas varmt!

KÄRNVEDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

Läsning pågår - Sommaren 1986

Jag tyckte mycket om John Ajvide Lindqvists roman Sommaren 1985 och jag gillade dessutom filmatiseringen av boken: Svärtan. Så jag kastar mig över Sommaren 1986: Lovisa och Melinda och fängslas genast av två flickor som har mycket att fundera över under Tjernobylsommaren. 

Tisdagstrion - Politik

Veckans tema i tisdagstrion är politik och fler tips hittar ni som vanligt hos Mina skrivna ord.

Eftersom politik i grunden handlar om hur vi ser på människor, hur vi tycker att makt och ägande ska fördelas så är väl i grunden i princip alla böcker politiska. T ex har svenska deckare traditionellt varit samhällskritiska och varenda bok jag läst om Sápmi handlar om hur man genom politiskt styre fattar beslut om att vissa har rätt att lägga beslag på andras mark. Så har man ju dessutom gjort i hela världen i alla tider. På samma sätt definieras det ju politiskt vilka människor som har större värde än andra - utifrån färg, funktion och kön. Att välja tre böcker som handlar om politik är därför oerhört svårt. Men jag har valt tre som i någon mån sammanfattar min politiska övertygelse - jämlikhet och jämställdhet. Och helst en jord att leva på.

Böckerna om Bricken av Vibeke Olsson är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perspektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap. Författaren påvisar med all önskvärd tydlighet att såväl arbetar- som väckelserörelsen är demokratirörelser som båda betonar vikten av solidaritet:

"Ordet solidaritet var det inte så många som kunde då. Men kallelsen att följa Jesus och kravet att vara solidarisk var ett och samma ... Vi är ju många, många som tror att Gudsorden om rättvisa och rättfärdighet gäller också här och nu."

Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och när de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Texterna har ett du-tilltal som gör mig märkligt indragen i det som berättas, även om händelserna ligger långt från min vardag. Sammantaget är Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

I Klimatkvartetten (Binas historia, Blå, Przewlskis häst, Drömmen om ett träd) skildrar författaren Maja Lunde en framtid utan pollinerare, en upphettad jord med vattenbrist och bränder, effekten av människans agerande på andra varelser samt frågan om människans värld kan återuppstå efter svält, virus, krig och stora flyktingströmmar? Och skulle människan då agera annorlunda? Oerhört skrämmande läsning som konkret gestaltar effekterna hur vi lever idag.

Blekjorden, del 2 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren emottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden. Livet kompliceras när Siv blir förälskad i och gravid med skogssamen Nila. Hon gifter sig med skogshuggaren John utan att berätta att hon är gravid. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

I Blekjorden får läsaren återigen följa Siv, hennes make och sonen Nils. Livet som hemmafru är ensamt och när tillfälle ges återgår Siv till sitt arbete som kocka i timmerkojan. Den här gången har hon dessutom i uppdrag att lära upp den unga Märta i yrket. Sivs yngre bror Rune arbetar också som skogshuggare och så småningom återser Siv även ungdomskärleken Nila. Sonen Nils har det inte lätt med kompisar, han utsätts dagligen för slag, spott och spe av jämnåriga plågoandar. I nutiden återser vi Eva, som visar sig vara barnbarn till Siv och Nila och således dotter till Nils. Eva har ärvt skog i hemtrakten och börjar träffa sin ungdomskärlek Mattias. Mattias är pappa till Fanny, en av de mest engagerade miljöaktivisterna från Hjortronmyren. Evas son Vilgot och Fanny blir genast vänner utifrån gemensamma intressen, men under ytan skaver dolda händelser.

Liksom i första boken är handlingen engagerande och huvudpersonerna nyanserat tecknade. Många av karaktärerna bär på hemligheter och utgången känns ofta oviss. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i samtiden och skildrar deras drömmar och olika vägval. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras ingående och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Kärnveden. 

BLEKJORDEN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

En smakbit ur Det underjordiska biblioteket

Idag är det tyvärr förkylt och febrigt, blir nog inte ens något läst. Bjuder på en smakbit ur Det underjordiska biblioteket av Hanns Nordenhök, en fantastisk dystopi/postapokalyps jag avslutade under veckan. Mer smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna.

”Men istället sjönk hon ihop bredvid den gamle i sanden. Lakanet hade halkat ner och blottat hans ansikte när hon la ner honom. Hon sträckte ut handen och lät den vila på det mössprydda huvudet. Kraniet bakom det vadderade tyget kändes litet och ömtåligt under hennes beröring, ett äggskal, eller som om han slutligen krympt ihop till det barn han en gång varit och som hon aldrig känt. Hon satt kvar hos honom en stund i solens sista strålar till ljudet av fåglarnas ihållande skrän, innan hon till sist reste sig, lyfte upp flaskorna ur kassen och omsorgsfullt började hälla ut deras innehåll över kroppen. Dunsten av sprit stack henne i ögonen och näsborrarna men hon fortsatte tills flaskorna var tömda och lakanet så genomvått att den gamles konturer blev synliga, som under en uråldrig svepning eller svetteduk. Sedan plockade hon fram den lilla tändaren med kattungemotivet ur byxfickan, tände på, och såg honom brinna tills mörkret kom.”

Just nu - september 2026

 

Ny månad och så klart dags för en ny Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Just nu har jag vaknat med feber och huvudvärk och känner mig inte så positiv inför den kommande veckan.

Just nu läser jag Flickorna i apelsinlunden av Gabriela Cabezón Cámara, men har svårt att fokusera.

Just nu lyssnar jag på Sommaren 1986 av John Ajvide Lindqvist, perfekt när man inte orkar med något ansträngande.

Just nu tittar jag på Barnmorskan i East End och har kommit till säsong 7.

Just nu njuter jag av att det snart är dags att gå i pension! Sista månaden med heltidsarbete nu.

Just nu längtar jag naturligtvis till Bokmässan!

Dödsverk

Kjersti Anfinnsen besökte förra årets Bokmässa och jag lyssnade på hennes samtal om kärlek på ålderns höst vid flera tillfällen. Hon debuterade 2012 med romanen Det var grønt. Med böckerna om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim har Kjersti Anfinnsen både hyllats av kritiker och nått en bred läsekrets i såväl Norge, som en rad andra länder. 

De sista smekningarna är den inledande delen i trilogin om Birgitte Solheim och den handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Birgitte bor ensam i en lägenhet i Paris, efter att ha haft en framgångsrik karriär som hjärtkirurg. Kontakterna med andra blir allt färre och ansträngningen att lämna lägenheten allt mindre lockande. På ålders höst träffar hon dock äntligen kärleken - Javiér. 

Birgitte är en mycket intressant och komplex karaktär, som inte är alltigenom sympatisk. Hon har livet genom fokuserat på framgång och arbete på bekostnad av djupa relationer och kärlek. Med växande sorg, kombinerad med självdistans och bitsk humor, ser hon tillbaka på sitt liv och funderar över sina livsval. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. 

I Ögonblick för evigheten fortsätter Birgitte att reflektera över sitt liv, både den fysiska och psykiska hälsan vacklar, ensamheten blir alltmer påtaglig och likaså kroppens förfall. 

I sista delen - Dödsverk - har livets och åldrandets sista kapitel inletts – Birgitte är nu blind och helt vårdberoende. Den sista tiden tillbringar Birgitte på ett privat vårdhem utanför Paris, tillvaron präglas av ensamhet, tankar på det förflutna och på det som ska ske, samt omvårdnad av en strid ström vårdare. Det är svårt att uthärda ett liv utan självständighet, Birgitte börjar längta efter slutet, ett värdigt slut. 

"En morgon upptäckte jag att jag var blind. Sista resten av självständighet försvann med synen. Skuggor och konturer har blivit ett slags mörkgrå yta där jag knappt kan skilja ljus från mörker. Resten av min tid är väntan. Kroppen fungerar nästan inte. Jag svävar in och ut ur sömnen. När jag vaknar har jag under några sekunder av nåd glömt misären. Sedan slår jag upp ögonen till den totala meningslösheten. Sköterskorna hävdar att mitt hjärta är imponerande starkt. Jag är seglivad. Dessvärre."

Sammantaget är Dödsverk läsning som påverkar på djupet. Här finns en oundviklig upplevelse av kroppslig förnedring som är plågsam, men även en fantastisk gestaltning av att Birgitte ännu är sig själv - ända in i slutet. 

DÖDSVERK

Författare: Kjersti Anfinnsen

Översättare: Marie Lundquist

Förlag: Flo förlag (2026)

Månadssammanfattning - augusti 2026

Inte heller i augusti blev det jättemycket läst, trädgården och andra nöjen krävde sin tid. Första helgen i augusti var jag på Litterturfestivalen på Mårbacka och i slutet av månaden lyssnade jag på Elizabeth Strout på Det Norske Teatret i Oslo. Läsningen blev lite slumpmässig och bestod till allra största delen av relativt nyutkommen svensk litteratur. 

Skönheten - Inger Edelfeldt

Mjölkharen - Tina Norin

Hjortronmyren - Ulrika Lagerlöf

Blekjorden - Ulrika Lagerlöf

Kärnveden - Ulrika Lagerlöf

Dödsverk - Kjersti Anfinnsen

Lästa titlar sammantaget: 6

Ljudböcker: 5

Romaner: 6

Böcker skrivna av kvinnor: 6

Böcker skrivna av män: 0

Nya författare: 2

Länder: 2 (Sverige, Norge)

Tema: 

Månadens bästa: Trots fem svenska mot en norsk måste jag utse sista delen i Kjersti Anfinnsens trilogi om Birgitte Solheim till månadens bästa. Hela trilogin hamnar på mitt favoritlista!

Läsning pågår - Det underjordiska biblioteket

Jag läste Vägen av Cormac McCarthy för mer än 15 år sedan och minns fortfarande hur oerhört berörd jag blev av den. Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök väcker omedelbart samma fysiska reaktioner, samma tryck över bröstet och andnöd. Att läsa Det underjordiska biblioteket kommer således att vara påfrestande, men samtidigt noterar jag omedelbart även njutningen i att läsa en så rytmisk, poetisk prosa.

Hjortronmyren, del 1 i Timmerfolkserien

Ulrika Lagerlöf debuterade 2021 med romanen Stanna hos mig. Första delen i bokserien Timmerfolk - Hjortronmyren - utkom 2024 och är inspirerad av författarens egen släkthistoria. Ulrika Lagerlöfs mamma är uppvuxen i Västerbotten och mormodern arbetade som kocka i en skogshuggarkoja under 1940-talet. Hjortronmyren mottogs med mycket positiva omdömen av både kritiker och läsare och serien har sålts vidare till ett flertal länder. 2025 utkom andra delen, Blekjorden, och 2026 den avlutande delen Kärnveden. Författaren har arbetat inom skogsbranschen i många år och har egen erfarenhet av alla komplicerade konflikter mellan olika intressen, vilket bidrar till att handlingen upplevs som autentisk.

Hjortronmyren utspelar sig i Västerbotten och följer två tidslinjer: 1930-tal samt nutid. Den historiska delen kretsar kring den unga flickan Siv, som redan i tonåren tvingas ta arbete som kocka åt en grupp skogsarbetare och bo med dem under mycket primitiva förhållanden i en liten timmerkoja. Det självständiga livet i timmerkojan visar sig dock passa Siv bättre än hon vågar hoppats, men kompliceras av att varma känslor växer fram mellan Siv och skogssamen Nila. Nutidsspåret följer kommunikatören Eva som, för jobbets räkning, reser till sina gamla hemtrakter för att försöka lugna ner en konflikt mellan miljöaktivister och skogsbolaget. Motsättningarna är skarpa och Eva blir indragen i en konflikt som kommer att beröra henne mer personligen än hon förväntat sig. 

En av romanens styrkor är skildringen av den unga flickan Sivs uppväxt och den oväntade vägen till både självständighet och himlastormande förälskelse. Författaren lyfter fram kvinnornas roll i skogsbruket både historiskt och i nutid på ett mycket engagerande sätt. De ständiga konflikterna kring skogsbruket skildras nyanserat och väcker intresse hos mig som läsare. Jag ser fram emot att genast fortsätta läsa nästa del - Blekjorden. 

HJORTRONMYREN

Författare: Ulrika Lagerlöf

Förlag: Romanus & Selling (2024)

En smakbit ur Flickorna i apelsinlunden

Ännu en vecka har gått, en fantastisk vecka med Oslobesök och möte med Elizabeth Strout. 

Bjuder idag på en smakbit ur en mycket speciell roman som jag just påbörjat - Flickorna i Apelsinlunden av Gabriela Cabezón Cámara. Fler smakbitar hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

"Varför skulle han tvunget riskera livet för ett par indianungar, några apor och hästar och en liten hund? Liksom för en värja, med det har han glömt nu. Att hans liv redan innan han tog dem med sig var villkorat verkar också ha glömt. Det enda han vet är att han avlagt ett löfte till Jungfrun att ta hand om ungarna. Hon, den Heliga Modern av Apelsinlunden som nyss räddade livet på honom med en hårsmån och en sång. Det måste väl ha varit hon? Jungfrun? Eller inte? Han är inte så säker längre."

Mjölkharen

Det är inte ofta jag väljer bok utifrån omslaget, men med Mjölkharen gjorde jag faktiskt det. Omslagsbilden är mycket udda och jag förväntade mig därför en mycket speciell bok. Och visst fanns det nog mycket gåtfullhet och obskyra ting i boken att göra mig nöjd. Författaren Tina Norin arbetar som pressekreterare inom Västra Götalandsregionen och hon debuterade med Mjölkharen 2025. Romanen fick ett mycket positivt mottagande av läsarna. 

Mjölkharen utspelar sig växelvis under olika tidsperioder - 1910-tal, 1970-tal samt nutid - och centreras kring en berömd och försvunnen tavla. I bokens nutid städar syskonen Vendela och Johan ur familjens släktgård efter att deras mor drabbats av en stroke. När de hittar dagböcker och brev framträder en ny bild av deras berömda mormor, konstnären Astrid Sterner, vars allra mest välkända verk Mjölkharen mystiskt försvann i en konstkupp mot Göteborgs konstmuseum 1978. Under 1910-talet bodde Astrid och hennes väninna Viola i Paris, där de levde ett bohemiskt konstnärsliv och studerade för Henri Matisse. De gamla breven och dagböckerna, skrivna av Viola, avslöjar en bild av en festglad Astrid och en ambitiöst målande Viola och allteftersom avtäcks en historia fylld av lögner, hemligheter och svek.

Sammantaget är Mjölkharen en engagerande, lättläst historisk spänningsroman, som dessutom innehåller intressanta miljöskildringar, komplexa karaktärer och nog mycket oförutsägbarhet att locka till läsning.

MJÖLKHAREN

Författare: Tina Norin

Förlag: Piratförlaget (2025)

Yesteryear

Sommarens snackis är utan tvekan Yesteryear av Caro Claire Burke, och till slut blev jag så nyfiken att jag var tvungen att läsa den, jag också. Tycker jag då att den var värd allt ståhej? Nja.

Huvudpersonen och influencern Natalie lever ett traditionellt familjeliv på en lantlig amerikansk gård. Allt görs från grunden, grödorna odlas ekologiskt, mjölken dricks opastöriserad från egna kor och barnen hemskolas. Eller ja, så verkar det i alla fall. Gården är till synes rustik, maken är möjligen en tvättäkta cowboy och Nathalie lever ett tryggt, kristet liv som så kallad tradwife. Bakom scenen finns dock barnflickor, toppmoderna undangömda vitvaror och producenter som ser till att all content är proffsigt gjord. Nathalies åtta miljoner följare antingen älskar eller älskar att hata henne, men den senare kategorin är nog bara avundsjuk. En dag när Nathalie vaknar känner hon dock inte igen sig, huset är litet och smutsigt och varken maken eller barnen är sig riktigt lika. Året år 1855 och Nathalie förväntas att på riktigt sköta hem och familj i en spartansk miljö utan elektricitet eller andra moderniteter. Hon drabbas av en chock och försöker fly ...

Det finns många saker jag verkligen uppskattar i romanen, den är en oerhört träffsäker satir och skildrar allt tillgjort i influncervärlden på ett mycket underhållande sätt. Dessutom är huvudpersonen en intressant karaktär som tillåts vara befriande ärlig och ha tämligen oacceptabla åsikter. Jag har heller egentligen inte särskilt svårt att acceptera den udda och oväntade tidsresan, utan tycker att det är en intressant händelseutveckling. Däremot tycker jag tyvärr att det fullständigt tillrättalagda slutet faktiskt förstör det som hade kunnat ha bli en riktigt utmanande och kul bok.

YESTERYEAR

Författare: Caro Claire Burke

Översättare: Karin Wijk

Förlag: Polaris (2026)

Péter Nádas 1942 - 2026

Fick under gårdagen besked att Péter Nádas avlidit och påminns om boken Fotograferingens vackra historia, som jag läste och skrev om redan 2011. Författaren talades om i samband med Nobelpriset och jag minns att jag tänkte att han var en typisk Nobelpristagare, när jag läste boken. 

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre. 

Elizabeth Strout på Det Norske Teatret

Eget foto

Så mycket som jag sett fram emot mötet med Elizabeth Strout fanns naturligtvis en risk att jag skulle bli besviken. Men det blev jag INTE! 

Samtalet med författarkollegan Marie Aubert var både oerhört underhållande - Elizabeth Strout har ett härligt, smittande skratt - och djupt allvarligt. Stor del av samtalet handlade om författarskapet och om böckernas huvudpersoner. Hela publiken - på drygt 700 personer! - blev berörda när vi fick ta del av tankarna bakom att ge röst åt alla de allra fattigaste och utstötta i småstäderna. 

Den nya boken - The Things We Never Say - finns tyvärr ännu inte översatt till svenska men kommer, enligt uppgift, nästa år. Hoppas det sammanfaller med ett besök på Bokmässan!

I den nya boken har Elizabeth Strout lämnat sina gamla karaktärer och miljöer och skapat en ny huvudperson, historieläraren Artie Dam. Enligt författaren kretsar den nya boken i hög grad kring kärleken mellan en far och hans son. Just temat relationer mellan föräldrar och vuxna barn är kanske det hon är mest känd för att skildra. 

Efter samtalet skyndade jag mig så klart till signeringskön, där jag fick möjlighet att uttrycka hur oerhört mkt jag tycker om Lucy Barton-böckerna och fick både bild och signatur. Om jag var överdrivet förtjust i Elizabeth Strout tidigare närmar det sig nu möjligen besatthet. 

Några böcker jag längtar efter

BIld av un-perfekt från Pixabay

Det kommer som vanligt en enorm mängd intressanta böcker i höst, jag ska inte ägna mig åt att rabbla upp allt jag gärna vill läsa. Här kommer i stället en liten lista över det som just nu lockar mig allra mest.

Allt äter av Leander Djønne tilldelades Bragepriset 2025 och beskrivningen med brutalitet kombinerat med vackert språk och mytologiska övertoner lockar mig.

Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök kommer ut redan i morgon, den har jag väntat på hela sommaren. 

Är oerhört glad över en ny deckare från favoriten Håkan Nesser och ska naturligtvis läsa Domino.

Therese Bohman är en författare jag gärna läser, ser därför mycket fram emot hennes nya roman Kapitalet.

Mestra, ännu en bok om grekisk mytologi av den oändligt populära författaren Madeline Miller, är given i min bokhylla.

Musik från en blå brunn av Torborg Nedreaas är andra delen i trilogin om Herdis. Måsteläsning.

Troja av Stephen Fry vill jag naturligtvis läsa, jag uppskattade verkligen hans Odyssé.

Weyler ger ut nya utgåvor av några svenska klassiker, Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén är en fantastisk roman!

Vi bygger en ny värld av Elise Karlsson är tredje delen i författarens Rinkebysvit, som belönats med Jan Fridegårdpriset och Ivar Lo-priset. 

Visslaren av Ann Patchett har jag helt enkelt blivit nyfiken på eftersom jag ser den i mitt flöde på instagram konstant. Och den har en häst på omslaget ...