Läsning pågår - Olive Kitteridge

 

Dags att plocka fram den åtminstone delvis lästa Olive Kitteridge inför att hon och Lucy Barton kommer att ses i Elizabeth Strouts senaste bok Berätta allt. Olive Kitteridge är författarens Pulizerprisade genombrottsroman, som även blev en populär miniserie på HBO. Till skillnad från sin make Henry är Olive en ganska kantig människa, vars relationer till andra ömsint och humoristiskt skildras av författaren.

Novellkalendern 15 - Pyrrhussegrar

Mathilda Malling (född Kruse) föddes år 1864 och växte upp på skånska landsbygden. Familjens döttrar fick en relativt fri uppfostran och Malling började tidigt intressera sig för litteratur. Efter konfirmationen reste Malling till Stockholm för att studera. Hon kom där i kontakt med Georg Brandes och lord Byrons författarskap. På våren 1884 började Malling, som en av de första kvinnorna, att studera vid Lunds universitet. 1885 gavs Berta Funcke ut i Sverige under pseudonymen Stella Kleve. I denna roman gestaltas kvinnans sinnlighet och begär, medan männen objektifieras. Romanen möttes av en enig negativ kritikerkår. Signaturen Stella Kleve kom i Sverige att förknippas med osedliga berättelser med rötter i den franska dekandenslitteraturen. I sin samtid uppmärksammades hennes romaner mera för sina sensuella skildringar än för sina litterära kvalitéer. Eftervärlden har dock uppvärderat Stella Kleve och hennes bidrag till svensk sennaturalism.

Novellen Pyrrhussegrar handlar om den unga Märta Ulfklo, som vistas på sanatoriet i Montreaux i väntan på att dö. Enligt hennes läkare är anledningen till hennes svåra sjukdom att hon inte levt ut sina erotiska fantasier:

" - Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier ...

- Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma. 

- Mycket riktigt - som ni "kvävt". Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, rent ödeläggande för en sådan fysik."

I förordet av Ann Lingebrandt framkommer att publicerandet av Pyrrhussegrar ledde till en debattstorm. Även idag tror jag att novellens tema kan provocera, om än på ett annat sätt. Vid läsning idag känns texten oerhört överhettad och överdriven, Kleve får nog mest beundras för sitt mod och sin kamp för kvinnans rätt att vara en sexuell varelse.  

PYRRHUSSEGRAR
Författare: Stella Kleve
Förlag: Novellix

Novellkalendern 14 - Sommarhus, senare

Judith Hermann (född 1970) debuterade 1998 med novellsamlingen Sommarhus, senare, utgiven på svenska 2000. Den blev en av tyska litteraturhistoriens mest kraftfulla debuter, tilldelades priser och översattes till flera språk. Novellsamlingen har beskrivits som en generationsskildring och den har jämförts med förra seklets dekadenslitteratur. Teman som utforskas i Hermanns texter är ensamhet, minne och att hitta sin plats i livet, och författaren har fått epitetet ”det unga Berlins röst”.

I titelnovellen är en av huvudpersonerna Stein närmast besatt av tanken att köpa ett hus. Han kör taxi och bor hos en hel radda med flickvänner innan han en dag hör av sig till en av dem och vill att hon ska följa med till det hus han köpt. Den före detta flickvännen, tillika berättaren, åker med Stein till det fallfärdiga ruckel han införskaffat och blir förfärad över husets skick. Väl hemkommen igen får hon regelbundet vykort från Stein där han skriver "när du kommer", men aldrig ber henne att verkligen komma. 

"Vi lämnade Berlin, Stein tog av från motorvägen och in på landsvägen, det började snöa. Jag blev trött, som alltid när jag åker bil. Jag tittade på vindrutetorkarna, stirrade in i den virvlande snön som kom emot oss i koncentriska cirklar, jag tänkte på bilfärderna med Stein för två år sedan, på den märkliga euforin, på likgiltigheten, på främlingskapet."

Hermann skildrar en ung, rotlös generation efter murens fall (1989) som försöker hantera det nya ekonomiska välståndet, förlusten av identitet och traditionella värderingar, en upplevelse av flyktighet och undvikande att fatta beslut och planera för morgondagen. Livsstilen påminner i hög grad om den "förlorade generationens" med upplevelser av meningslöshet och brist på tillhörighet. Det här är smärtsam läsning om människor som tappat bort sig och kanske när som helst bara försvinner. Med korta dialoger och små fragment av handling skapar författaren läsupplevelser som både oroar och frustrerar. Oerhört skickligt!

SOMMARHUS, SENARE
Författare: Judith Hermann
Förlag: Ordfront Förlag/Weyler Förlag (2000/2023)
Översättare: Ulla Ekblad-Forsgren

Novellkalendern 13 - Kew Gardens

Virginia Woolf var en tongivande modernistisk författare, som med en experimentell, nydanande prosa ökade medvetenheten om kvinnorollen. Hon ses som en av förnyarna av 1900-talsromanen och fortsätter att fascinera nya generationer av läsare med sin stil och sitt tragiska livsöde. Romanerna Mrs Dalloway och Mot fyren är läsupplevelser som slår det mesta. Likt de flesta stora författarna behövde Virginia Woolf inte många ord för att skapa något med djupt innehåll, som dessutom roar läsaren. Många av hennes noveller är underhållande exempel på modernistisk litteratur.

Novellen Kew Gardens utspelar sig under en varm sommardag i den botaniska trädgården med samma namn som novellen. Ur ett myller av djurliv, jord och blomster återger en anonym röst glimtar ur de förbipasserandes liv, i en serie ögonblick och intryck. I flyktiga episoder gestaltas människornas komplexa reflektioner om livet, relationer, könsroller och ungdomens kärlek i den moderna världen. Den detaljerade beskrivningen av naturen ger ett sinnligt intryck, vilket förstärker upplevelsen av att hela världen existerar sammanlänkad i trädgårdens och snigels rytm. 

"Så passerade det ena paret efter det andra rabatten med i stort sett lika oregelbundna och planlösa rörelser och insveptes i lager efter lager av grönblå dunster, i vilka deras kroppar först hade substans och färgglans, varefter både substans och färg upplöstes i den grönblå omgivningen." 

Kew Gardens är sammanfattningsvis en vacker, poetisk gestaltning av människans flyktighet i naturens bestående livscykel. 

KEW GARDENS

Författare: Virginia Woolf

Förlag: Novellix

Översättare: Alva Dahl

Picasso i det svenska folkhemmet

Picasso i det svenska folkhemmet: berättelsen om fem offentliga skulpturer är resultatet av en upptäcktsresa i historien genomförd av Peter Forhaug, fotografen Ulf Berglund, skribenterna Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl samt formgivaren Pär Wickholm. Boken skildrar de osannolika historierna bakom installationerna av inte mindre än fem offentliga Picassoskulpturer i Sverige (Kristinehamn, Helsingborg, Halmstad, Solna och Stockholm). Placeringarna av konstverken speglar en tidsanda präglad av tankar om folkbildning och att konsten är till för alla. En viktig person i sammanhanget var den norske konstnären Carl Nejsar som, till sin egen förvåning, fick möjlighet att träffa Picasso, varefter en långvarig vänskap och arbetsgemenskap utvecklades. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnade i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som drev sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. 

Fågelfiskens resa till Helsingborg innehåller så osannolika komponenter att man som läsare baxnar. Den första versionen av skulpturen ställdes ut på Konst i betong-utställningen i Stockholm, med baktanken att den därefter permanent skulle placeras i Moderna Muséets skulpturpark. Men så skedde inte och skulpturen hamnade i stället i Helsingborg, där den slutligen, på Picassos order, kördes över med traktor eftersom den blivit skadad! En ny version hängdes därefter upp i miljonprogrammet Närlunda, där den hängde relativt obemärkt under många år. 

I mitten av 1960-talet sattes Picassoskulpturer upp i många stora städer (Paris, Amsterdam, Marseille m fl). Chefen på Moderna Muséet, Pontus Hultén, önskade (fortfarande) en skulptur till parken och han bad således sin vän Carl Nejsar om hjälp. Picasso var intresserad och kom med ett förslag, som Hultén hade mage att kritisera. Picasso gjorde honom dock till viljes och 1966 transporterades skulpturgruppen Frukost i det gröna till muséets trädgård på Skeppsholmen. 

Dykande måsen var huvudattraktion vid en utställning i Frognerparken i Oslo 1965 och den norska planen var att skulpturen skulle stanna i landet. Svenskarna var dock på hugget och föreslog att skulpturen skulle placeras i ett nybyggt studentområde, Kungshamra i närheten av Stockholms universitet, vilket sannolikt gladde Picasso. Alla var dock inte lika nöjda, vilket märktes vid invigningen. 

Även runt den 15 meter höga skulpturen Kvinnohuvud var turerna och åsikterna många innan den slutligen invigdes i Halmstad, 1971. Byggnationen var komplicerad och den invigdes lite i förbifarten i samband med andra festligheter, men värdesätts idag på ett helt annat sätt. 

Sammantaget skildrar Picasso i det svenska folkhemmet en oerhört spännande tid i historien, då konsten sågs som en viktig del av samhällsbygget och skulle vara tillgänglig för alla. Boken är oerhört intressant och underhållande, läs den! Själv ska jag nästa sommar resa Sverige runt för att se alla skulpturerna i verkligheten. 

PICASSO I DET SVENSKA FOLKHEMMET

Text: Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl

Foto: Ulf Berglund

Förlag: Bly förlag (2025)

Novellkalendern 12 - Maigrets jul

Georges Simenon, 1903-1989, var en belgisk journalist/författare, som hade stora framgångar med sin deckarserie om kommissarie Maigret vid Parispolisen. Simenon var mycket produktiv och skrev cirka 300 romaner, kommissarie Maigret figurerar i 75 av dem. Maigret har ett barskt utseende, men är lugn och eftertänksam och löser fall genom instinkt och ett lyhört lyssnande. Han röker pipa och dricker öl på barer, företrädesvis i Paris. Kommissarie Maigret är en av de stora detektiverna, helt i klass med Hercule Poirot och Sherlock Holmes. 

Vid frukosttid på juldagens morgon får kommissarie Maigret besök i hemmet av två kvinnliga grannar från huset mittemot. De ber om hans hjälp att förstå en underlig händelse som inträffat under natten. Den ena kvinnans brorsdotter Colette har berättat att hon under natten fått besök av jultomten, som gett henne en en dyrbar docka, och därefter brutit upp en del av parketten innan han försvann. Maigret börjar nysta i familjens förflutna och upptäcker den ena besynnerligheten efter den andra. Och på klassiskt pusseldeckarvis leder alla ledtrådar fram till ett dramatiskt avslöjande. 

"Det snöade inte. Det var löjligt att vid fyllda femtio fortfarande bli besviken över att det inte låg snö på juldagsmorgonen, men de medelålders är inte så förnuftiga som de unga tror. Den tocka, låga, smutsgrå himlen vilade tungt över taken. Boulevard Richard-Lenoir låg fullständigt öde."

Förutom en lagom nivå av spänning och tankeklurigheter innehåller novellen detaljerade miljöskildringar av ett råkallt, regnruggigt Paris under 50-talet. Telefonsamtal beställs av telefonister, telegram skickas och unga poliser följer spår till halvskumma hotell vid Bastiljen och järnvägsstationen Gare du Nord. Den enda karaktär som tecknas med djup, förutom kommissarien, är madame Maigret, vars överdrivna ompysslande av maken tycks ha sitt ursprung i en djup längtan efter barn. Sammantaget är Maigrets jul mysig deckarläsning med julstämning.

MAIGRETS JUL

Författare: Georges Simenon

Förlag: Atlantis (2017)

Översättare: Katja Birmann

Läsning pågår - Mödramärg

Efter att jag läst ut Folk som sår i snö och verkligen älskat den, fortsatte jag direkt med författaren Tina Harnesks senaste bok Mödramärg. Jag lyssnar på en uppläsning av Patricia Fjellgren, som är mycket bra. Romanen följer två kvinnor under olika historiska perioder: Majalis i nutid när hon återvänder till sin hemtrakt efter att föräldrarna dött och Nienna som på 1600-talet försöker sona sin makes svek mot människorna och marken, genom att motarbeta exploatören. Mycket intressant och smärtsam läsning om samisk historia och om moderskap. 

Novellkalendern 11 - Många människor dör som du

Lina Wolff, född 1973, bor i Lund och har tidigare varit bosatt i Italien och Spanien. Wolff debuterade 2009 med novellsamlingen Många människor dör som du. Senare utgivna romaner har prisats, bland annat med Augustpriset, som författaren tilldelades 2022 för romanen Djävulsgreppet. I min recension beskrev jag den som "en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet". Tidigare i år läste jag även Liken vi begravde, en sanslöst bra, skruvad roman som nyligen tilldelades årets Augustpris. Nu har jag läst några noveller ur Wolffs debutbok och noterar att hennes särart var uppenbar redan då. Utan att väja för något och med svart humor, skriver Wolff gränsöverskridande berättelser om relationer, känslor, våld och sexualitet. 

Titelnovellen Människor dör som du handlar om en universitetslärare, Vicente, som bedrar sin hustru med sin favoritelev. När han blir dumpad tar tristessen över, vårens färger är inte längre lika starka, maten saknar smak och inte ens läsning av god litteratur ger den vanliga tillfredsställelsen. Som tur är får huvudpersonen hjälp av en kollega, som presenterar honom för en äventyrslysten ogift kvinna. En intensiv kärleksaffär inleds och Vicente lever upp igen. Men allt slutar inte riktigt som han tänkt sig ...

"Det börjar med att man känner att ens liv inte har några riktiga känslor. Som om livet egentligen vore någon annanstans. Sen tror man att det ska komma bara något speciellt händer, som att en viss person uppmärksammar en, eller dylikt. Sen nöjer man sig med att man inte har det värre än andra. Sen att tristessen är ofrånkomlig och att alla lider just så mycket som man själv."

Novellen är fylld av kontraster, absurda konversationer och drömmar, svart humor och en tämligen skruvad handling. Det är lätt att fnissa åt eller uppröras över män som Vicente, män som söker efter bekräftelse och behöver befinna sig i förälskelsens stadie av en relation för att känna sig levande. Wolff ger dock sina karaktärer fler nyanser än så, vilket leder till att jag som läser också känner värme och medlidande med en människa som söker utan att hitta rätt. Det är oerhört skickligt gjort!    

MÅNGA MÄNNISKOR DÖR SOM DU
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers (2009)

Novellkalendern 10 - Den sista vargen

Lázló Krasznahorkai, född 1954 i Ungern, har under många år tilldelats priser, bland annat Man Booker International Prize 2015. 2025 tilldelas han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Lázló Krasznahorkai beskrivs ibland som en vittberest surrealist, med en stark motvilja mot att sätta punkt. Just hans texthantering tycks väcka stor beundran hos vissa, medan andra anser att läsningen blir ansträngande utan att det ger särskilt mycket extra.  

Novellsamlingen Den sista vargen består av tre delar som delvis hör ihop, delvis inte alls passar ihop. I den första delen – "Den sista vargen" – berättar en före detta filosofiprofessor och författare om ett äventyr i Spanien för en bartender. Första punkten i texten sätts efter c:a 70 sidor, texten innan består av en monolog med massor av utvikningar och ungefär en miljon kommatecken. Sammantaget är första novellen således svårläst och frustrerande, samtidigt som jag mot slutet får en känsla av att kanske något intressant och värdefullt ligger gömt i textmassan. Men var?

Andra delen/novellen, ”Herman, jägmästaren”, är helt annorlunda läsning. Den handlar om jägmästaren Herman, vars uppdrag det är att döda alla vargar i området. Handlingen utspelar sig i skogen, i en miljö där jag omedelbart känner mig mer hemma. Jag bor i Värmland och kan lova att här är diskussionerna hetsiga kring frågan om vi ska "tillåta" varg att finnas i närheten. Herman är inledningsvis mycket nitisk i att slutföra sitt uppdrag, men efter ett tag börjar han ifrågasätta hela projektet. I det här avsnittet gestaltar författaren jägarens kluvenhet inför uppdraget och känslomässiga reaktioner på ett mästerligt sätt. Jag finner mig själv sitta och fundera över den oerhörda smärta det måste innebära att utplåna en hel djurart, dessutom en art som det finns många mytiska föreställningar om. Kan man fatta beslut om eller genomföra ett sådant uppdrag utan att drabbas av storhetsvansinne? Eller falla ner i djupaste mörker? Den här novellen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut.

I den sista novellen om Herman – ”Slutet för ett hantverk” – får läsaren återigen följa handlingen, som den här gången upplevs av ett gäng sexlystna militärer. I den här versionen har Herman utvecklats till en människojägare, som sätter ut grymma fäller för att fånga byns invånare i. Trots försök att förstå mig på den här versionen, kan jag inte tycka annat än att den är onödig. 

Sammantaget innehåller Den sista vargen tre löst sammanhållna berättelser/noveller av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första novellen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken, andra delen är mästerlig, tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. Andra har beskrivit Den sista vargen som rolig, det begriper jag faktiskt inte alls. 

DEN SISTA VARGEN
Författare: Lázló Krasznahorkai
Förlag: Norstedts (2020)
Översättare: Daniel Gustafsson

Tisdagstrion - Svenska Akademien

Jättekul utmaning hos Robert i veckans Tisdagstrio, idag ber han oss associera fritt till temat Svenska Akademien. Och kors i taket, jag ska skriva ett helt inlägg om Akademien utan att nämna Selma Lagerlöf och Pär Lagerkvist (förutom just nu då). Jag har faktiskt hela 7½ poäng i ämnet Nobelpriset i litteratur från en distanskurs i Umeå 2012. Då fyllde jag 50 och min ålderskris löstes genom att plugga litteraturvetenskap. 

I Nobelpriset i litteratur: En introduktion av Sture Allén och Kjell Espmark och Litteraturpriset: hundra år med Nobels uppdrag av Kjell Espmark finns intressanta genomgångar av de värderingar som präglat Akademiens val av pristagare genom åren. Min examinerande text om skiftande värderingar över tid i Akademien finns att läsa här för den som är specialintresserad ;)

Poeten och dramatikern Kristina Lugn satt på stor nr 14 2006 - 2020. Postumt utgavs texterna från hennes framträdanden i Akademiens regi under titeln Mellan förtvivlan och förtvivlans mod. Jag köpte boken på Bokmässan eftersom jag tyckte att den var oerhört vacker. Omslagets illustration av Stina Wirsén andas både stark närvaro (färgen) och flyktighet (akvarell), något jag förknippar med Kristina Lugns person och texter. I boken finns en blandning av texter, exempelvis inträdestalet över företrädaren på stol 14, tal till olika pristagare samt utkast till memoarer som tyvärr aldrig blev skrivna. Vid läsningen kan man klart och tydligt höra författarens unika, lite släpiga röst. 

Steve Sem-Sandberg efterträdde Kristina Lugn på stol 14 i Svenska Akademien. Flera av hans verk har tilldelats utmärkelser, exempelvis erhöll De fattiga i Łódź Augustpriset 2009. Romanen utspelar sig i det judiska gettot i den polska staden Łódź och porträtterar Chaim Rumkowski, den av nazisterna utsedde judiske ledaren. Den senaste romanen, De heligas stad, skildrar en av reformationens blodigaste och mest långdragna konflikter. I religiös extas tar radikala anabaptister makten och utropar Münster till "det nya Jerusalem". Snart omringas staden och dess invånare drabbas av svält och sjukdomar samt av eskalerande storhetsvansinne hos sina ledare. I Sem-Sandbergs böcker finns inga förmildrande drag eller utvikningar i syfte att underlätta för läsaren att ta till sig historien, här råder ett brutalt, totalt mörker. Vansinnigt bra!

Novellkalendern 9 - Trädgårdsfesten

Den nyzeeländsk-brittiska författaren Katherine Mansfield räknas som en av det tidiga 1900-talets främsta novellförfattare. Hon har dock först på senare år fått det erkännande hon förtjänar. Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". Med sin penna utmanade hon världen och det som förväntades - gärna vackert och känslosamt - men alltid med den bitande ironin lurande runt hörnet. 

Novellen Trädgårdsfesten handlar om en välbärgad familj, som förbereder dagens trädgårdsfest. Yngsta dottern Laura får till uppgift att bestämma var tälten ska stå. Och mötet med de trevliga arbetarna får henne att fundera över varför hon inte kan få vara vän med dem, i stället för med de enfaldiga pojkar hon brukar umgås med. Arbetarna är ju så fantastiskt trevliga. Senare under förberedelserna får familjen besked om att en olycka inträffat bland de näraliggande arbetarbostäderna, vilket lett till en man avlidit. Laura vill att de ska ställa in festen, men ingen i familjen förstår varför. 

"Nu är du löjlig Laura, sade hon kyligt. Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall göra uppoffringar för deras skull. Och det är inte vidare omtänksamt av dig att förstöra nöjet för alla andra som du gör nu."

När festen är över finns massor av mat kvar och Lauras mamma insisterar på att flickan ska gå över till den unga änkan med resterna. 

Novellen ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. 

TRÄDGÅRDSFESTEN

Författare: Katherine Mansfield

Förlag: Novellix 

Översättare: Lars-Håkan Svensson

Åh William och Lucy vid havet

Elizabeth Strout, född i Portland, Maine, USA, har tilldelats flera litterära priser och är högt älskad bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som lever torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består av fem böcker - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. 

I Åh William har Lucy nyligen förlorat sin älskade man David, när hennes exmake William oväntat hör av sig. William är far till Lucys två döttrar och de har haft en vänskaplig relation efter skilsmässan, trots att den orsakades av att William var otrogen. William ber Lucy att följa med honom på en resa för att ta reda på saker om hans familjebakgrund. Han har nu nyligen blivit lämnad av sin tredje hustru, utan att förstå varför. Lucy är uppvuxen i ett mycket torftigt hem, medan William kommer från en stabil, välbärgad familj. William har dock nu fått veta att han ska ha en syster på moderns sida, ett barn som modern tycks ha övergivit och aldrig pratat om. Under resans gång upptäcker både Lucy och William nya saker om sig själva och varandra. 

Lucy vid havet utspelar under pandemitiden och inleds med att William föreslår för Lucy att de ska lämna New York och hyra ett hus i Maine. Lucy har svårt att se någon anledning att lämna New York, men följer till slut med William, i tanken att det kommer att handla om några veckor. Allteftersom går det upp för Lucy hur hårt pandemin slår emot både vänner och familj. De båda vuxna döttrarna kämpar med sina liv och relationen till båda föräldrarna. Lucy upplever att sorgen efter maken intensifieras i isoleringen i Maine, längtan efter döttrarna är enorm och livet under pandemin känns obegripligt. Små ljusglimtar finns dock, exempelvis den nya vänskapen med grannen Bob. 

"Men jag var så ledsen den kvällen: Jag förstod – precis som jag har förstått vid olika tillfällen i mitt liv – att jag aldrig skulle bli kvitt min barndoms isolering och känsla av rädsla och ensamhet.

Min barndom var lockdown."

Att läsa Elizabeth Strouts böcker liknar mer att prata med en väninna än att ta del av en författares redigerade och publicerade text. Lucy delar med sig av sina upplevelser, tankar och känslor och jag  blir involverad i hennes liv. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

ÅH WILLIAM och LUCY VID HAVET
Författare: Elizabeth Strout
Förlag: Forum (2022) och Brombergs (2025)
Översättare: Helena Hansson

Novellkalendern 8 - Luise Justine Mejer

Astrid Lindgren är vår allra mest folkkära författare, mestadels känd för fantastiska barnböcker. Hon skrev dock även verk som riktade sig till vuxna läsare, novellen Luise Justine Mejer är en sådan. Berättelsen utkom ut första gången 1975 i samlingen Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult.

Luise Justine Mejer är en en kärlekshistoria från 1700-talets Tyskland, från Goethes tid. Goethe själv, och andra i hans närhet, finns med i Lindgrens novell och ger färg åt tidsepoken. Handlingen berättas i jagform och utgår från en brevväxling. Redan i inledningen får läsaren veta att berättelsen kommer att sluta mycket olyckligt.

Huvudpersonerna Luise Justine Mejer och Heinrich Christian Boie träffas för första gången på en bjudning hos hovrådet Brandes i Hannover då de båda redan är i 30-årsåldern. En vänskap växer fram mellan dem och leder till flera år av intensivt brevskrivande. Först efter många år utvecklas vänskapen till kärlek, en kärlek som leder till bröllop med påföljande graviditet.

Trots att tilltalet är annorlunda än i barnböcker tycker jag att man ofta kan känna igen Lindgrens typiska ordvändningar. Och hennes humor.

"Här stoppar man människor med litteratur som man stoppar gäss med nudlar".

Sammantaget är Luise Justine Mejer en finstämd, gripande berättelse .

LUISE JUSTINE MEJER

Författare: Astrid Lindgren

Förlag: Novellix (2015)

Novellkalendern 7 - Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank

Nathan Englander skriver i en judisk berättartradition med stora föregångare och samtida författare. Novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är författarens tredje bok, men den första som översatts till svenska. Dess mottagande har varit blandat och består av både hyllningar och tämligen vass kritik. 

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank är titelnovellen i en samling om åtta noveller med olika teman. Jag tycker ofta att berättelser om förintelsen och alla dess spår är intressanta och den här historien är lite annorlunda än många andra. I novellen avslutas en middag med att man leker "Anne Frank-leken", en lek som ställer frågan: vem skulle riskera sitt liv för att gömma någon? Finns det något enkelt svar på den?

Två väninnor sedan studietiden och deras makar träffas för en parmiddag. Väninnorna har inte sett varandra på många år och deras liv har har utvecklats åt motsatta håll. Den ena väninnan lever ett strikt ortodoxt judiskt liv i Israel, fyllt av regler om mat, klädsel och trosutövning. Den andra väninnan lever ett modernt, sekulariserat, välbärgat liv i Florida. Efter en trevande inledning av middagen röker de alla gräs och hamnar oundvikligen i ett samtal om förintelsen. Frågan om vilka av deras icke-judiska vänner som skulle ha riskerat allt för att gömma dem diskuteras. Och skulle de själva tagit den risken?

Novellen skildrar ett intressant möte mellan olika kulturer, som visar att allt kanske inte är så enkelt och entydigt som det ser ut.

VAD VI PRATAR OM NÄR VI PRATAR OM ANNE FRANK
Författare: Nathan Englander
Förlag: Brombergs (2013)
Översättare: Nille Lindgren

Just nu - December 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu äntligen adventsmånad och mer ljus än förra månaden. Och om bara några veckor lite ledigt! Tyvärr har jag dragit på mig en jättebesvärlig förkylning med extrem hosta, hoppas verkligen jag slipper få stämbandsinflammation som följd denna gång.  

Just nu läser jag mer än vanligt eftersom jag varit sjukskriven en vecka. Älskar just nu mest av allt Kjersti Anfinnsen, Ingvild H Rishøi och Elizabeth Strout. Tina Harnesk överraskade också mkt positivt!

Just nu lyssnar jag som vanligt på ljudböcker. Har precis lyssnat färdigt på Folk som sår i snö av Tina Harnesk och fortsatte direkt med Mödramärg av samma författare. Jag tycker att det är pinsamt med min brist på kunskap om samisk historia och samtid och försöker förstå mer via litteraturen. 

Just nu tittar jag oerhört mkt på sport! Vinterstudion är favoritprogrammet hela vintern och kombineras med SHL-matcher. Sopa på FBK! 

Just nu njuter jag inte så värst mycket alls. Genomgår en mängd medicinska undersökningar som jag innerligt hoppas ska visa att jag fortfarande är cancerfri. 

Just nu längtar jag som sagt efter positiva medicinska besked och julvila!

Novellkalendern 6 - Vad som helst är möjligt

Elizabeth Strout, född i Portland, Maine, USA, har tilldelats flera litterära priser och är högt älskad bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som lever torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består av fem böcker - Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet och Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. 

I Vad som helst är möjligt år vi återse Lucy och lära känna människorna i hennes hembygd. De olika kapitlen är löst sammanhängande och gestaltar på olika sätt mänskliga brister, önskningar och djupaste behov av meningsfullhet, tillhörighet, trygghet och kärlek. Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom är en slogan som används i vissa psykologiska sammanhang, jag är inte säker på att alla människorna i Strouts värld skulle hålla med. 

I ett kapitel/en novell – "Syster" – reser Lucy tillbaka till sitt barndomshem och träffar sin bror och sin syster. Lucy är då en etablerad, framgångsrik författare som lyckats lämna barndomens våld och misär bakom sig. Syskonen lever dock kvar, både fysiskt och mentalt, i barndomens småstad, vilket tydligt märks när de jämför minnen av uppväxten med varandra. Mötet väcker starka känslor och avslutas tämligen abrupt.

"Mammas favorit, sa Vicky, varpå Lucy sa: Va?

Jag sa att du var hennes favoritunge, och jösses vad det verkar ha funkat bra, för dig.

Lucy såg på Pete och sa: Var jag hennes favorit? Pete blev förvånad över hennes förvåning. Var jag? frågade hon, och han ryckte på axlarna. Jag visste inte att hon ens hade en favorit.

Det beror på att du inte vet nånting om vad som pågick här hemma, Lucy."

Med enkla medel, kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger och vardagsskildringar skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

VAD SOM HELST ÄR MÖJLIGT

Författare: Elizabeth Strout

Förlag: Forum förlag (2018)

Översättare: Kristoffer Leandoer

Picassoskulpturen i Kristinehamn

Jag läser i Picasso i det svenska folkhemmet, en konstbok med foto av Ulf Berglund och text av Ola Liljedahl och Lena Nyblad Liljedahl, om hur det kom sig att fem stora Picassoverk hamnade i lilla Sverige och börjar med att läsa om den skulptur jag har en personlig relation till - Picassoskulpturen i Kristinehamn. 

Historien om hur världens största Picassoskulptur, den 15 meter höga Jacqueline (namngiven efter Picassos hustru) hamnar i Värmland är värdig landskapet. Här finns alla ingredienser till en riktig skröna: udda karaktärer som driver sin sak, slumpmässiga möten mellan pratglada människor på småvägar i Frankrike, den världsberömda Selma Lagerlöf och politiker som inte "vågar säga nej till framtiden". Att Picasso verkligen föredrog Kristinehamn framför New York känns kanske ännu mer osannolikt idag. Men så blev det, 1965 på midsommarafton invigdes skulpturen under stort ståhej och nuförtiden lockar hon mängder av turister till Kristinehamn varje år. Förutom den fantastiska berättelsen innehåller boken massor av fina bilder från byggandet av skulpturen, från kommunikationen med Picasso och på Jacqueline idag. 

Recex från Bly förlag.

Novellkalendern 5 - Fri flykt framåt

César Aira (född 1949) nämns ofta i samband med nobelspekulationer, en anledning så god som någon att se till att bekanta sig med författaren. Aira beskrivs som en argentinsk kultförfattare, i vars värld vad som helst kan hända. Han blandar genrer och stilar – magisk realism, fabel och svart humor – i improvisationer som kan leda vart som helst. Rekommendationen är att luta sig tillbaka och låta sig svepas med. I den spansktalande världen betraktas Aira som en av de största i sin generation och 2021 år tilldelades han det prestigefyllda Formentorpriset.

"Varamo", en av novellerna i boken Fri flykt framåt, är namnet på oansenlig byråkrat, som en dag får sin lön i falska pengar. Detta, och möjligen det faktum att han har en spelberoende, galen, senil mamma, leder, via ett antal mer eller mindre absurda händelser, till att han under natten förvandlas till ett litterärt geni och skriver ett mästerverk. Verket – Pojkjungfruns sång – ingår i kategorin experimentell litteratur och utgår, på något tämligen obegripligt sätt, från insikten att pengars verkan i samhället handlar om att förgifta det med abstraktion. 

Novellens berättare menar att texten är en litterär historiebok, huvudpersonen har existerat, samt var författare till en berömd dikt, som fortfarande studeras och anses vara avgörande för de latinamerikanska avantgardisterna. Om det förekommer något påhittat är det ofrivilligt och vår invasion av Varamos medvetande är en historisk rekonstruktion. Ja ja, han fick mig att googla på Varamo i alla fall ... 

"Det fortsatte samtalet en stund, men Varamo hade blivit tankspridd, och avbröt till sist: "Det är en sak jag funderar på: är inte Hur man balsamerar små muterade djur en mer tilltalande titel?" Förläggarna bara gapade. De tänkte "han är en av oss". De betraktade redan boken som färdig, liksom dess utgivning. Varamo själv, gripen av entusiasmen han hade väckt, fann inte uppdraget omöjligt, och såg en häpnadsväckande lösning på sitt ekonomiska trångmål."

Novellen om Varamo är en surrealistisk gestaltning av det konstnärliga geniet, en parodi på litteraturvetenskapen och en allmän drift med förlagsbranschen. Novellen är skriven i Airas experimentella still, d v s den är rejält svårläst. Emellanåt är den riktigt rolig, den är minst sagt oförutsägbar och idén att konstnärlig inspiration kan uppstå ur vad som helst är uppfriskande. Att läsa Aira är som att åka Loopen på repeat.

FRI FLYKT FRAMÅT
Författare: César Aira
Förlag: Wahlström & Widstrand (2015)
Översättare: Manni Kössler

Läsning pågår - De sista smekningarna

Min plan var att vänta tills sista delen av trilogin om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte kommer ut i vår, men nu kunde jag visst inte hålla mig längre. Har just läst halva boken och är stormförtjust! De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Texten är mycket lättläst, handlingen ibland tung och dyster, men osentimentalt gestaltad med bitande ironi och intelligent humor. Oerhört läsvärd!

Härligt nog önskade författaren mig en "flott alderdom" vid signeringen, ser fram emot den.

Novellkalendern 4 - Huset Ushers undergång

Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den anonyme berättaren i den kusliga historien Huset Ushers undergång besöker sin barndomskamrat i dennes spöklika slott. Kamraten Usher befinner sig i ett eländigt tillstånd, han lider av en mängd olika fysiska och psykiska åkommor. Ännu sämre ställt är det med Ushers syster, som ligger för döden. Undergången tycks vara oundviklig.

"Jag förnam en iskyla, något som drog nedåt och ingav vämjelse – en tankens obotliga ödslighet och förstämning, som jag inte ens i fantasin kunde förvandla till något sublimt. Vad var det – så hejdade jag mig för att fråga – vad var det som i en sådan grad väckte min oro när jag betraktade Ushers hus?"

Med enkla grepp skapar Poe en gastkramande stämning från första meningen. Andlöst kastar sig läsaren över sidorna för att få veta vad som hänt och vad som – huuu – kommer att hända. Vartenda ord tycks vara noga utvalt, inre och yttre skeenden, subjekt och objekt sammanblandas som i en tryckkokare.

Huset Ushers undergång var mitt första, men definitivt inte mitt sista, möte med skräckens mästare, Edgar Allan Poe. Berättelsen gav verkligen mersmak. Och titta så snyggt och lockande omslaget är!

HUSET USHERS UNDERGÅNG
Författare: Edgar Allen Poe
Förlag: Novellix (2013)
Översättare: Erik Carlquist