Fotografens skugga

Agnes Lidbeck debuterade 2017 med Finna sig, en roman som uppskattades, omtalades och älskades av både kritiker och läsare. För den tilldelades författaren Borås Tidnings debutantpris. Även uppföljarna Förlåten (2028) och Gå förlorad (2019) mottogs med positiva omdömen. Den senaste romanen - Fotografens skugga - var mitt första möte med författaren och den närmast golvade mig med sin skildring av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i en hotellfrukost för att uttrycka min beundran. 

Romanen inleds med att en pappa, Filip, står vid sin unga, vuxna dotters säng på sjukhuset. Dottern Eddie råkade tidigare samma dag ut för en olycka - hon blev påkörd - när hon rusade ut från restaurangen och mötet med pappan. Filip och Eddies mamma är separerade och han tvingas ringa henne och berätta om dotterns olycka - och fråga efter flickans fullständiga personnummer. När han öppnar Eddies telefon upptäcker han att dottern där kallar honom för "Gubbjäveln". Under en vaken natt tvingas Filip att fundera över det förflutna och frågor om vad som format honom och tidigare generationer. 

Handlingen rör sig därefter bakåt i tiden och läsaren får lära känna flera generationer av män som har svårt att ta ansvar, som ser till sin egna behov först och som både sviker och ljuger för att skydda sig. Runt dessa män rör sig kvinnor med egna drömmar, drömmar som ofta ges upp för konventionella liv. Kvar blir outsagda hemligheter som påverkar både den egna och kommande generationer. Mest engagerad blir jag av mötet med Bibs och hennes konstnärsdrömmar och relationen till Stina. Jag hade önskat dem mer ...

Fotografens skugga kräver en vaken och alert läsare, här finns många karaktärer och tidsperspektiven skiftar ofta. Romanen skildrar destruktiva mansroller som förs vidare från en generation till nästa, och svårigheten att bryta gamla mönster. Karaktärerna är komplexa, nyanserade och realistiska och väcker ett genuint intresse hos mig som läsare. Andra, något starkare, känslor väcks också och det är tänkbart att jag faktiskt svurit åt någon av papporna tyst för mig själv. Sammantaget är Fotografens skugga en oerhört engagerande berättelse om såriga relationer, priset för frihet och många funderingar kring vad som kunde ha blivit. 

FOTOGRAFENS SKUGGA

Författare: Agnes Lidbäck

Förlag: Albert Bonniers (2026)

Läsning pågår - Ett helt liv

Läsning av Ett helt liv av Timothée de Fombelle pågår eller rättare sagt pågick under gårdagen. Romanen utspelar sig i det av nazisterna ockuperade Paris, och berättas av den unga kvinnan Claire, som väntar på motståndsgruppens ledare i sin lägenhet. Han dröjer och Claire vet att hon då borde lämna lägenheten, men i stället stannar hon kvar och skriver om ett kommande liv med mannen hon älskar. Detta är en helt fantastisk berättelse i kortformat som jag kommer att återkomma till. Missa inte att jag sa att den är FANTASTISK, jag överdriver verkligen inte!

Flickorna i apelsinlunden

Gabriela Cabezón Cámara (född 1968) är en argentinsk författare och journalist. Hon anses vara en av de mest framstående rösterna inom samtida argentinsk och latinamerikansk litteratur, och hon är dessutom uppmärksammad som feminist och miljöaktivist. Med sin fjärde roman Flickorna i apelsinlunden fick författaren sitt internationella genombrott, romanen är även den första som översatts till svenska. Flickorna i apelsinlunden tilldelades National Book Award för översatt litteratur i USA 2025 och den nominerades till det internationella Bookerpriset 2026. Romanen är en fiktiv berättelse som bygger på en verklig historisk person: Catalina de Erauso, en nunna som rymde från ett kloster för att leva som man, bli soldat och delta i erövringen av Amerika. Läs gärna mer om Catalina/Antonio och hens självbiografi här. 

När läsaren möter Antonio de Erausos sitter han i djungeln och skriver brev till sin faster och berättar om sitt liv. Genom breven får läsaren ta del av de ohyggliga händelser Antonio upplevt sedan den dag han rymde från klostret och började klä sig som en man. Som man - tillika soldat - har Antonio bevittnat och deltagit i våldtäkter, mördande, brännande och stympande på allehanda sätt. När han fick nog deserterade han från spanska imperiets armé och lyckades med nöd och näppe undkomma galgen. På vägen till djungeln räddade han dessutom två unga flickor från slaveri och sällskapet utökades även med två apor, en hund och två hästar. Det är svårt, näst intill omöjligt, för Antonio att fokusera på sitt brevskrivande eftersom flickorna hela tiden ställer frågor om allt mellan himmel och jord. 

"Ack, huru gröna och väldiga och vippande äro icke dessa grenverk, skälvande som allting levande skälva, så som ock I och jag och alla växter och ödlor och hela urskogen göra, ty det vill jag inpränta i Eder: djungeln är ett djur bestående av många. Att taga sig igenom den är ej möjligt på det sätt som människor hava för vana att gå, ty här finnes inga vägar, ej heller raka linjer. Djungeln gör en människa till sin egen lera, formar henne efter sin lekamen, och strax flyger hon som en insekt, hoppar som en apa eller ringlar som en orm."

Flickorna i apelsinlunden kräver en alert och engagerad läsare, historien kränger vilt åt alla håll och kanter, vad som är verkligt och vad som är hallucinationer kan diskuteras. Otvivelaktigt realistiska är beskrivningarna av våld och dess effekter på kroppar. Vackra, poetiska och kreativa är däremot skildringarna av djungeln. Sammantaget är Flickorna i apelsinlunden en berättelse med en fantasifull och överrumplande handling berättad med en unik röst. 

FLICKORNA I APELSINLUNDEN

Författare: Gabriela Cabezón Cámara

Översättare: Hanna Nordenhök

Förlag: Tranan (2026)

Tisdagstrion - Adel

Roligt och klurigt tema - Adel - den här veckan i Tisdagstrion hos Mina skrivna ord. Jag fick tänka efter en hel del och är nöjd med mina grevar.

Dracula är inte en vampyrroman, vilket ni kanske felaktigt trodde. Dracula är en fackbok om byråkratisering. Har ni missat att huvudpersonerna mestadels ägnar sig åt att stenografera, skriva brev, skriva journaler, telegrafera, spela in med fonograf, renskriva på maskin o s v hela tiden? Allt för att vara så säkra som möjligt på att fånga den objektiva verkligheten. Och för att fånga vampyren så klart. För det finns faktiskt en vampyr med i berättelsen. Boken inleds med att en ung man besöker en skrämmande plats i Transsylvanien och där träffar en otäck greve. Detta får vi i boken ta del av via den unge mannens brev och dagbok. Därefter blir några rådiga, modiga, hedersamma män hjältar i berättelsen när de kämpar för att rädda en ung kvinnas liv. Jag blev rätt uttråkad när jag läste boken.

Ännu mer uttråkad blev jag faktiskt när jag läste Anna Karenina av Lev Tolstoj, en bok som sånär tog död på min läslust för alltid. Den handlar om kärlek med komplikationer mellan den gifta Anna Karenina och greve Vronskij. Starka känslor präglar alla karaktärerna, ofta slits de mellan plikt och passion eller känner sig kränkta. Annas make är riktigt obehaglig i all sin självrättfärdighet och oförmåga att mentalisera och känna empati. Alla filosofiska diskussioner och detaljerade beskrivningar av arbetet på landet är olidligt långtråkiga att läsa, även om jag i stort håller med Levin i hans klassanalyser. Roligare är det i salongerna, bland intriger och festligheter. När Tolstoj är som bäst fångar han familjens inre liv och förutsättning på ett genialiskt sätt. Det blev den stora behållningen av Anna Karenina.

Sviten om greve Carl Gustaf Gilbert Hamilton, som inleds med boken Coq Rouge, omfattar numera hela 17 böcker. Jag läste de första 10 böckerna när de gavs ut på 80- och 90-talet och erkänner gärna att jag älskade dem. Jan Guillou har en tämligen unik förmåga att få mig att gilla att läsa våldsamma berättelser om extremt stridsdugliga män/hjältar. Författaren kan reta gallfeber på en sten med sin pompösa stil och ironiserande tonfall men hans stora kunnande och grundläggande värderingar är klart försonande drag. 

En smakebit ur Inkokt ruda

Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. Veckan har rusat fram och bestått av lite samtal med vänner, planering inför fortsatt bloggande och eventuellt pluggande, samt läsning. 

Under veckan presenterades de författare/böcker som nominerats till Augustpriset. Ett par av dem jag gissat och hoppats på nominerades, men årets allra bästa - i mitt tycke - saknades. Inkokt ruda av Klas Östergren är en av de nominerade skönlitterära romanerna, den har jag läst under veckan. Romanen är mycket lättläst, oroande och underhållande. 

Snöflingorna på Beatrices vinterkappa har smält. Robin ser vattendroppar som faller ner på golvet runt henne.

”Din kappa gråter”, säger han.

Hon kommer av sig, vad hon än varit i färd med att säga eller göra. En reprimand eller en åthutning. I stället blir det stilla. Liksom övermäktigt stilla. De slås av det båda två, utan att beröra saken med ord eller åtbörder, de blir bara stående alldeles orörliga en stund. Den där starka, övertygande stillheten kommer kanske som ett erkännande, eller ett erbjudande om något att enas kring. Exakt vad går inte att utläsa. Som om de där dropparna på golvet mitt emellan dem plötsligt fått en oerhört stor betydelse. Hon verkar bli mer drabbad än han. I synnerhet då han tillägger:

”Den kan, men inte jag.”

Nattsäsong

Karolina Ramqvist är en produktiv och prisbelönad författare, som debuterade 1997 med essäboken När svenska pojkar började dansa. Hon blev uppmärksammad 1999 när hon publicerade ett brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. Karolina Ramqvist har skrivit noveller, filmmanus, essäer och filmmanus, samt en rad uppmärksammade romaner, bl a Flickvännen (2009), Bröd och mjölk (2022) och Den första boken (2024). Jag har tidigare läst och verkligen uppskattat Bröd och mjölk. Tidigare i år tilldelades Karolina Ramqvist Samfundet De Nios Stora pris och Selma Lagerlöf-priset. Hon har även nominerats till Augustpriset, ska det bli ett hattrick?

Nattsäsong utspelar sig i en nära framtid i ett dystert och oroligt Stockholm, där samhället rustar för kommande krig. Berättaren i romanen är en framgångsrik, äldre skådespelerska, som förbereder sig för att spela en teaterroll som en avsevärt yngre kvinna. Det är heller inte vilken roll som helst, utan rollen som den tonåriga Cho-Cho-San, i den ifrågasatta pjäsen Madama Butterfly. Det är dessutom en roll huvudpersonen redan spelat och hyllats för, i sin ungdom. Huvudpersonen har nått sin karriärs höjdpunkt och tilldelats medalj av kungen. Att nu spela samma roll som i sin ungdom medför stor risk att få negativ kritik. Vid valet av pjäs framträder dessutom en generationskonflikt på teatern, där de yngre driver tesen att konstens roll är att förbättra samhället. De anser inte att Madama Butterfly är en pjäs som lever upp till det kravet. 

Huvudpersonen lever sedan många år i ett minst sagt svalt äktenskap med en man som sysslar med pengar och sitter i styrelsen för den anrika teatern där hustrun arbetar. Paret har en dotter som numera är utflugen. När en ung konsult anställs på teatern drabbas huvudpersonen av hämningslös passion och inleder en sexuell relation med honom. Den unge mannen - Dag - är son till den "demonregissör" som gav henne rollen som ledde till hennes genombrott. Gradvis tar kärleksrelationen över hela vardagen, uppslukar allt tankeinnehåll och suddar ut alla gränser.

Att läsa Nattsäsong innebär att ge sig ut på en resa där verkligheten gradvis blir mer och mer skev och diffus. Som läsare tappar jag fotfästet och tänker flera ggr: "det där hände väl ändå inte". Författaren gestaltar på ett oerhört skickligt sätt hur huvudpersonens känslor tar över och, parallellt med samhällets krigshets, styr rakt mot en katastrof. Skildringen av huvudpersonens inre är psykologiskt träffsäker, samtidigt som här finns scener som gör att jag vrider mig av skam. Ändå är det hela tiden njutbart att läsa författarens exakta, eleganta meningar. 

NATTSÄSONG
Författare: Karolina Ramqvist
Förlag: Albert Bonniers (2026)

Svenska Akademiens Nobelkommitté - läsning pågår

Under tiden jag väntar på en nyutgåva av den bok jag helst vill läsa av den nya nobelpristagaren Anne Carson, passar jag på att läsa romaner av några av medlemmarna i Nobelkommittén. Förra veckan läste jag Vera av Anne Swärd, ett oerhört givande första möte med en ny författare. Nu börjar jag läsa hyllvärmaren De utvalda av Steve Sem-Sandberg samtidigt som jag läser om Målarens döttrar av Anna-Karin Palm, en roman jag älskade under förra seklet :D

Judas hågkomster

Niklas Rådström har skrivit några av de mest fängslande böcker jag läst: Boken - en omskrivning av Bibeln, En Marialegend - en omskakande gestaltning av mänsklig grymhet och vår möjlighet att välja det goda samt Absint - en underbar berättelse om en liten blåmesunge. Vid läsningen har jag golvats av författarens språk, gestaltning och klokhet.

Romanen Judas hågkomster utspelar sig ett halvsekel efter Yeshuas (Jesus) intåg i Jerusalem på palmsöndagen och händelserna under påskhelgen. Berättaren är Judas, en gammal man som lever anonymt och tillbakadraget, en av de få i Yeshuas sällskap som överlevt. De flesta andra som följde Yeshua har fått betala med sina liv för att de fört hans budskap vidare. Judas misshandlades svårt på Krukmakaråkern, men överlevde och har nu på sin ålderdom beslutat sig för att skriva ner sanningen om händelserna som ledde till att hans mästare korsfästes. I hans berättelse är förräderiet på skärtorsdagen en del av hans och Yeshuas gemensamma plan. När Judas i stunden för förräderiet tvekar att ange sin mästare, uppmuntrar Yeshua honom med en kyss. Förräderiet fullföljs och Judas axlar rollen av historiens störste svikare. 

Den mästare som framträder i Judas jordnära berättelse är både bestämd och mild, han är en människa som skapar relationer med sina följeslagare och han är samtidigt också (kanske) något annat, kanske Guds son. Judas tvivlar, funderar över sin egen roll i de dramatiska scenerna på skärtorsdagen, och förtvivlar emellanåt.

"Hade inte min mästare sagt oss att de främsta skulle bli de sista och de sista de främsta, att de som motats bort skulle upphöjas och den lägste bli den högste? Var det detta min mästare valt ut mig för, att vara den djupast fallne för att vid tidens slut upphöjas? Detta mörker som skulle bli mitt hem."

Poetiskt och vackert skildras händelserna under påskhelgen med dess grymhet, oändliga sorg och oförklarliga höjdpunkt - återuppståndelsen. Författaren levandegör påskens storslagna händelser på ett innerligt sätt, jag blir oerhört berörd och läser med både bävan och glädje. Rådströms prosa är glasklar och lätt att läsa, stilen växlar mellan att vara detaljerad och exakt när konkreta händelser skildras och att vara mer luftig och lyrisk i andra delar. 

Alla som intresserar sig för Bibelns berättelser om händelserna under påsken hamnar förr eller senare i funderingar kring Judas. Varför gjorde han det han gjorde? Och varför var det nödvändigt för historien att ha med en svikare? Jag har aldrig upplevt mig hitta svaren på frågorna och det gör jag kanske inte helt efter att ha läst Judas hågkomster heller, men jag har fått en möjlig, lite fylligare bild av tänkbara förklaringar och det räcker gott. 

JUDAS HÅGKOMSTER
Författare: Niklas Rådström
Förlag: Albert Bonniers (2026)

De nominerade till årets skönlitterära Augustpris

I måndags presenterades de böcker som nominerats till årets Augustpris. Mitt huvudsakliga fokus är på den skönlitterära klassen och sammantaget blev jag väl lagom nöjd. Två av de romaner jag gissat på blev nominerade (Skönheten och Nattsäsong) medan ett par av mina största favoriter (Den oduglige och Judas hågkomster) inte blev det. Av de nominerade jag inte tidigare läst lockar Inkokt ruda av Klas Östergren mest (har i ärlighets namn redan börjat lyssna på den och hittills är den framför allt oerhört underhållande). I den skönlitterära klassen dominerar helt klart de stora förlagen i år, till skillnad från förra året. 

Här kommer en kort presentation av de nominerade böckerna:

Adrian av Maxim Grigoriev beskrivs som en stockholmsskildring och en bildningsroman. Den handlar om vänskapen mellan tre unga män, om passion och familjebildning samt om kärleken till till litteraturen. 

Inkokt ruda av Klas Östergren beskrivs som ett kammarspel för två människor och en robot och undersöker var gränsen egentligen går mellan människa och maskin.  

Nattsäsong av Karolina Ramqvist skildrar hur en framgångsrik, äldre skådespelerska förbereder sig för rollen som en avsevärt yngre kvinna. Hon inleder ett passionerat förhållande med en yngre man, samtidigt som omvärlden tycks stå inför en eventuell katastrof.  

Vinter av Magnus Dahlström är både till sidantalet och innehållsmässigt en omfattande roman som beskrivs som: "en sträng och ohygglig framtidsvision som på ett suggestivt, dramatiskt och olycksbådande sätt tecknar bilden av en värld i snabb förändring". 

Skönheten av Inger Edelfeldt handlar om en äldre kvinna och hennes förmåga - eller oförmåga - att hantera åldrandets ofrånkomliga och plågsamma förändringar. 

Under sjöarna av Ingela Strandberg beskrivs som vacker poesi och "undersökning av verklighetens bottnar, ett försök att skriva sig fram och ner till en sorts harmoni med verkligheten. Att leva sig fram till en enkelhet". 

Vad tycker ni och har ni läst några av de nominerade böckerna?

Tisdagstrion - Döttrar

Veckans tisdagstrio hos Mina skrivna ord handlar om döttrar och det finns massor att välja bland. Till slut blir det tre favoritförfattare som får ta plats i dagens utmaning. 

Lila hibiskus (översättning av Ragnar Strömberg) av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. När sammanhangen trasas sönder, när människan utsätts för olika former av övergrepp, identifierar och solidariserar hon sig ofta med förövaren. I Lila hibiskus blir detta tydligt, samtidigt som boken både är spännande och underhållande. 

Arundhati Roys självbiografi Mitt skydd och min storm (översättning av Peter Samuelsson) - på engelska Mother Mary Comes to Me - utkom på svenska 2025 och påminner i hög grad om hennes romaner; handlingen är till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till livet. 

Mitt namn är Lucy Barton (översättning av Kristoffer Leandoer) av Elizabeth Strout är en roman om fattigdom, utsatthet, övergrepp, längtan efter böcker och längtan efter närhet. Och det är en fantastisk, lyhörd och osentimental gestaltning av en komplicerad relation mellan en mamma och en dotter. Lucys ursprungsfamilj beskrivs i korta ordalag, genom små vinjetter som fångar allt i frusna ögonblick. Sammantaget är romanen en briljant gestaltning av möjlig försoning. Med enkla medel, kortfattade, inkännande dialoger och vardagsskildringar skapar författaren karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Kapitalet

Therese Bohman är författare och kulturjournalist och debuterade 2010 med den uppmärksammade romanen Den drunknade. De följande romanerna har både nominerats till och tilldelats ett flertal priser. Jag har tidigare både läst och uppskattat Den drunknade och Aftonland, och Andromeda hamnade till och med på min favoritlista. Jag kan fortfarande reta mig på att jag inte fick den signerad på Bokmässan för tre år sedan. Jag har missat att läsa Sanningsberget, det ska genast åtgärdas. Förra året köpte jag dessutom Kammakargatan, den ska jag läsa under advent, tur att böcker står sig. 

Nya romanen Kapitalet handlar om förskoleläraren Emma, som arbetar på en populär förskola på Södermalm. För att attrahera rätt föräldrakunder arbetar man årligen med konst inspirerad av Hilma af Klint. Emma är jagberättare i romanen och framställer sig själv som en ganska alldaglig, tystlåten person. När en ny liten flicka, Stella, börjar på förskolan lär Emma snabbt känna hennes mamma, influencern Alice. Alice är en så kallad livsstilsinfluencer av övre medelklass, som dagligen skapar content där hon visar upp de produkter som krävs för att leva ett gott liv. Emma, som i ärlighets namn genast känner igen Alice, blir fascinerad av Alices liv och tackar självklart ja när Alice erbjuder henne extrajobb som barnvakt. Sakta men säkert övergår Emmas fascination i något som liknar besatthet och när hon vistas i Alices lägenhet går hon över alla gränser i sin iver att undersöka allt. Under en resa till Italien kulminerar handlingen på ett minst sagt oväntat sätt.

Läsning av Kapitalet är både roande och oroande, det är en samtidssatir som inte ser med särskilt snälla ögon på någon av sina karaktärer. Romanen skildrar vår verklighet med fokus på de delar som egentligen är minst intressanta, trots många likes och följare. Här finns ett klassperspektiv och en tydlig konflikt mellan yttre fasad och en inre tankevärld, som blir allt tydligare under läsningen. Författarens exakta beskrivningar av detaljer skapar ofta omedelbar igenkänning och upplevelse av delaktighet hos mig som läsare. Jag kan tydligt se de olika miljöerna framför mig och skymtar huvudpersonerna i ögonvrån. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter det här psykologiska dramat till en närmast thrillerliknande samtidsskildring, och leder till sträckläsning. Sammantaget är Kapitalet en roman i min smak!

KAPITALET

Författare: Therese Bohman

Förlag: Norstedts (2026)

En smakbit ur Otillgänglighetens ö

Söndag igen och dags för en ny smakbit, fler hittar ni som vanligt hos Mias bokhörna. 

Äntligen en ganska händelselös, lugn vecka! Jag har läst, skrivit lite och höststädat i trädgården. 

Idag bjuder jag på en smakbit ur Otillgänglighetens ö av Malin Haawind, en relativt ny roman om två kvinnor som blev kvar hemma när ingenjör Andrée och hans män gav sig iväg mot Nordpolen. En av kvinnorna är den unga, lovande pianisten Anna, som nyligen förlovat sig med expeditionens yngste medlem, Nils Strindberg. Den andra är Gurli Linder, som lever i ett kärlekslöst äktenskap med en betydligt äldre man, men som i hemlighet drömmer om expeditionsledaren Salomon August Andrée. 

"I en annan del av Stockholm sitter Gurli Linder vid sitt skrivbord. Hon har insisterat på att ha ett. Hennes make tycker inte om det. Det är så oerhört mycket Nils Linder inte tycker om, nuförtiden händer det till och med att hon undrar om han håller av henne det allra minsta, eller om han bara tycker om att hålla fast henne. Bestämma över henne, visa upp sig tillsammans med henne. Hon var nog så näpen och bedårande med alla sina tankar och sin framåtanda som elev, då när de först träffades, det tjusades han av. Men nu? Som hustru? Med egen vilja? Nej, nu hade han helt uppenbart önskat sig någon mer konventionell."

Den makalösa familjen Forsyte

Jag skriver inte så ofta om serier och filmer jag tittar på, men vissa måste ju omnämnas - av mer eller mindre bra anledningar. John Galsworthy tilldelades Nobelpriset i litteratur 1932 med motiveringen "för den förnäma skildringskonst, som i The Forsyte Saga uppnått sitt högsta uttryck". Tyvärr har jag inte läst böckerna, men de finns naturligtvis på min enorma lista över böcker jag verkligen vill läsa.

Jag såg den första - svartvita filmatiseringen - när jag var ung och minns framför allt karaktären Fleur. Dessutom har jag sett TV-serien från 2002 och den är verkligen fantastisk! Jag kan verkligen inte påstå att den nya filmatiseringen Den makalösa familjen Forsyte håller samma kvalitet, men den är ändå underhållande. Jag måste erkänna att jag framför allt stör mig på skådespelarnas utseenden - de är alldeles för snygga. Dessutom läggs fokus på andra intriger och personer än i serien från 2002, men möjligen följer den nya versionen böckerna på ett annat sätt. Att Susan Hampshire, som spelade Fleur 1967, är med är förstås ett stort plus. 

Andra säsongen har precis släppts och jag kommer nog att se om första säsongen under helgen som förberedelse. 

Augustpriset - gissningar och önskningar

Jag tycker alltid att det är svårt att gissa vilka som kommer att bli nominerade till Augustpriset, dels för att jag kanske inte läst nog mycket svenskt nyutkommet, dels för att jag har dålig koll på vad någon annan är jag själv tycker om böckerna. Ändå känner jag mig så klart manad att bidra med lite åsikter ;) Jag håller mig till kategorin skönlitteratur.

Judas hågkomster av Niklas Rådström kom ut i våras och är för mig en given Augustpriskandidat. Författaren är i mitt tycke en av våra allra största! Romanen är stillsamt, poetiskt och vackert skriven om några av världshistoriens mest omvälvande, storslagna händelser. 

Många "författarinnor" har senaste året skrivit om äldre kvinnors livsvillkor, bl a Christine Falkenland i Författarinnan (som dock p g a utgivningsdatum, så vitt jag kan förstå, inte kan nomineras i år), Inger Edelfeldt i Skönheten och Karolina Ramqvist i Nattsäsong. Både Skönheten och Nattsäsong är språkligt exakta, eleganta och intelligenta, och skildrar psykologiska skeenden med många nyanser. Kanske blir någon av dem nominerade. Eller varför inte båda.

Therese Bohman valde i stället att skriva om en ung huvudperson, förskolepedagogen Emma och hennes nya "väninna" influencern Alice, i romanen Kapitalet. Överraskande, minst sagt skruvade handlingar och vändningar lyfter den här närmast thrillerliknande samtidsskildringen.

Jag har inte läst Ultravåld av Tone Shunneson och har därför svårt att avgöra om den ”bara” är en snackis eller en snackis med Augustpriskvalitet. Spännande att se om den blir nominerad.

Fotografens skugga av Agnes Lidbeck var mitt första möte med författaren och närmast golvade mig med sin gestaltning av familjerelationer, lögner och hyckleri. Alltså på den nivån att jag t o m störde författaren mitt i frukosten på hotellet för att uttrycka min beundran. Den här romanen skulle jag gärna vilja se nominerad. 

En av mina personliga favoriter under året är Kejsarens ansikte av Elin Boardy, en roman som fått alldeles för lite uppmärksamhet och rätt märklig kritik. I mitt tycke är boken en oerhört engagerande berättelse, som skildrar en tid med andra värderingar och livsstilar. 

Det underjordiska biblioteket av Hanna Nordenhök är en postapokalyps, som jag läste snabbt, med andan i halsen och tryck över bröstet. Det är en berättelse att drabbas av. Texten är poetisk, rytmisk och innehåller ett enda onödigt ord. Nominering tack!

Till bubblare vill jag utnämna debutromanen Det sjön ser av Susanne Hugosson, en ljuvlig, lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. 

Jag avslutar det här lite spretiga inlägget med ytterligare en roman som jag tycker är en given kandidat till Augustpriset: Den oduglige av Tomas Bannerhed. Författaren tilldelades Augustpriset 2011 för sin debutroman Korparna och Den oduglige är faktiskt lika bra. Ett vackert, innerligt och gripande porträtt av en som inte höll måttet. 

Döda trakten/Kvinnor i revolt

I somras läste jag Döda trakten/Kvinnor i revolt av Monika Fagerholm inför Litteraturfestivalen på Mårbacka. Tyvärr missade jag författarens framträdande, men jag är nöjd över att jag äntligen har läst en av författarna på min lista över välkända olästa författare. Dessutom gav läsningen mersmak. Romanen tilldelades Finlandiapriset i skönlitteratur 2025.

18-åriga Alice flyttar från sin ensamstående mamma och syster på landsbygden till pappa Max och styvmamman Siri, till dockhuset i förorten. I dockhuset finns två halvbröder, bl a den unge "Prinsen" som är sanslöst egocentrisk och bortskämd. Styvmodern Siri är åtminstone i sina egna ögon både radikal och feminist, men framstår kanske mer som en "borgarbracka", om än en beläst sådan. Tiden är 1976-77 och hela världen är öppen för den som vill och vågar upptäcka. Alice tar bussen in till centrum, går i skolan, får både vänner och en pojkvän och går på spännande fester. Tiden kallas "istiden" och åren påstås vara ”de fredligaste efterkrigsåren”. Revolutioner pågår dock på olika ställen: andra karaktärer som förekommer i boken är den svårbegripliga Honecker och Ulrike Meinhof.

Kanske kan man helt enkelt beskriva Döda trakten/Kvinnor i revolt som första delen i en uppväxttrilogi, men den innehåller ju så ofantligt många lager att den är svår att kategorisera och beskriva. Inledningsvis uppfattar jag texten och strukturen som svårgenomtränglig, det tar tid för mig att bli vän med författarens alla upprepningar och cykler. Men det finns också något närmst magiskt i språket som suger in läsaren i berättelsen och skapar ett enormt engagemang. Väntar ivrigt på fortsättningen ...

DÖDA TRAKTEN/KVINNOR I REVOLT

Författare: Monika Fagerholm

Förlag: Albert Bonniers (2025)

Tisdagstrion - Indien

Veckans Tisdagstrio med temat Indien hos Mina skrivna ord var för en gångs skull inte så svår. Jag har läst och framför allt älskat en hel del indiska författare/böcker. 

Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av indisk/bengalisk härkomst. Författaren skriver i hög grad om andra generationens amerikanska indier, en grupp som ofta har avancerade akademiska utbildningar, men ändå marginaliseras i samhället. Jhumpa Lahiri tilldelades Pulitzerpriset år 2000 för Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört huvudpersonernas längtan efter tillhörighet. Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. 

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Sankmark (översättning av Meta Ottosson) från 2014 är en episk roman som sträcker sig över flera generationer och utspelar sig både i Indien och USA. Jag har beskrivit romanen som "en riktig bok" och med det menar jag att den belyser relationen mellan den lilla människans inre och de stora världsfrågorna. En riktig bok måste engagera läsaren, beröra på djupet och efterlämna en upplevelse av att ha fått ny insikt, en djupare förståelse av vad det innebär att vara människa. 

De två bröderna, Subhash och Udayan, växer upp i 1960-talets Calcutta, i ett Indien som blivit självständigt från den brittiska kolonialmakten. Många indier lever dock i misär, vilket utgör en grogrund för revolutionära rörelser. Den yngre brodern Udayan är redan som barn upprorisk och äventyrlig, medan den äldre brodern Subhash är försiktig och mer anpasslig. Udayan ansluter sig tidigt till den maoistiska gerillarörelsen Naxaliterna och genomför en del uppdrag åt rörelsen. Subhash håller sig undan de politiska aktiviteterna och fokuserar i stället på sina studier, vilket leder honom till en akademisk karriär i USA. En tragedi inträffar dock som förändrar livet för hela familjen och kommande generationer.

Salman Rushdie är en produktiv författare, som trots detta kanske är mest känd för sin roman Satansverserna och händelserna i samband med, och som konsekvens av, denna utgivning. Hans bästa - kanske faktiskt väldens bästa - roman är dock Midnattsbarnen (översättning av Cai Melin och Hans Berggren). Romanen är Bookerprisets mest hyllade roman och har tilldelats inte mindre än tre Booker-priser (Winner 1981, Booker of Bookers 1993, Best of the Booker 2008). 

Den 15 augusti år 1947 blir Indien självständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Berättelsen börjar dock två generationer innan Saleems födelse, när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får läsaren vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss därefter vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. 

Arundhati Roy tilldelades 1997 Bookerpriset för sin roman De små tingens gud (översättning av Gunilla Lundborg). Berättelsen kretsar kring en välbärgad familj i Kerala och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse i barndomen, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumatiska symtom. Romanen är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, med mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. 

Den efterlängtade andra romanen - Den yttersta lyckans ministerium (översättning av Peter Samuelsson) - handlar inledningsvis om ett barn med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar hon till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken, som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

Författarens självbiografi Mitt skydd och min storm (översättning av Peter Samuelsson) - på engelska Mother Mary Comes to Me - utkom på svenska 2025 och påminner i hög grad om hennes romaner; handlingen är till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till livet. 

Banned Books Week Sverige - William Golding

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

William Golding tilldelades Nobelpriset i litteratur 1983 ”för hans romaner som med den realistiska berättarkonstens åskådlighet och med mytens mångtydiga allmängiltighet belyser mänskliga villkor i dagens värld”. 

Författarens mest kända roman - Flugornas herre - handlar om en grupp pojkar, som överlever en flygkrasch och tvingas leva, utan några vuxna, på en liten ö. Pojkarna försöker skapa ett sätt att överleva på ön, men snart uppstår en maktkamp mellan två av ledarna. Skräcken för öns vilddjur växer, vilket skapar kaos och fokus på behovet av starka jägare, snarare än demokratiska beslut. Rädslan, den totala friheten och bristen på trygghet och struktur lockar fram våldsamma attacker och gränslös grymhet.

Romanen visar tydligt hur rädsla kan utnyttjas av tyranner för att tillskansa sig makt, och ställer frågor om den mänskliga naturen och om vad som händer när all kontroll försvinner. 

Flugornas herre har diskuterats och kritiserats sedan den gavs ut 1954. I USA har boken vid upprepande tillfällen plockats bort från skolbibliotek, med hänvisning till våldet och att romanen skildrar människans natur på ett negativt sätt. I Toronto i Kanada bedömdes romanen vara rasistisk (den innehåller n-ordet) och plockades bort från skolorna av den anledningen. 2024 var Flugornas herre en av ett mycket stort antal böcker, som plockades bort från skolorna i ett distrikt i Florida, med anledning av en delstatslag som styr hur sex får behandlas i skolmiljön.

En smakbit ur Vera

Senaste veckan har varit rätt bedrövlig. Sedan jag gick i pension har jag haft covid, dragit ut en tand och gjort gastroskopi. På gastroskopin blev jag totalt sönderstucken i båda armarna och dessutom sprutades det lugnande medlet in i armen och inte in i en ven. Har nu ont överallt och känner mig rätt gnällig. MEN de GODA nyheterna är att man inte såg några tecken på cancerceller i magsäcken. Får svar på alla prover om drygt en vecka. 

Tänkte läsa några av författarna i Nobelkommittén inför utdelandet av nobelpriset i december och börjar lite slumpmässigt med romanen Vera av Anne Swärd. En bit in är jag mållös över att jag missat den här författaren tidigare, och själaglad över läsningen. Inledningen är dramatisk så det förslår och jag gissar att detta kommer att vara en roman med extra allt. 

Mer smakbitar finns som vanligt hos Mias bokhörna.

När jag mötte Ivan första gången var jag sexton och ett halvt och hade hela livet bakom mig. Jag kommer aldrig att bli äldre än jag var då. Det var i en trappa på Vitemölla badhotell ett par veckor efter att jag anlänt, jag passerade honom och av en outgrundlig anledning lät jag min hand nudda hans ljusa skrynkliga linnebyxor.
...

Han hade tre tyger att välja mellan, Ivan beställde en klänning i varje och ett laxrosa nattlinne i Bembergsiden, några ljusblå benkläder och en underklänning av finaste blanktyg. Aldrig hade jag känt något så lent mot min kropp, kände mig nästan naken, måste låta handen glida ner över det glatta tyget för att försäkra mig om att jag inte var det. Jag hade aldrig tidigare haft någonting nytt, uppsytt bara åt mig – inget som inte redan var både använt och återanvänt, urvuxet, trådslitet, lappat, avlagt och sedan omsytt. Aldrig haft så fina klänningar, och ändå … jag saknade känslan av andras kroppar i dem, att tyget nötts inifrån av mina systrar före mig.

Banned Books Week Sverige - Mary Shelley

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Mary Shelleys Frankenstein gavs ut redan 1818 i Storbritannien och räknas ofta som den första science fiction-romanen. Huvudpersonen Victor Frankenstein är en modern, ung vetenskapsman som söker svaret på den största av alla frågor; den om livets uppkomst. Han studerar naturfilosofi med en sällan skådad frenesi och passion och hans experimenterande leder honom till den makalösa bedriften att skapa liv. Den varelse Frankenstein skapar väcker dock endast fasa hos honom. Medan han lyckats med att skapa liv, har han misslyckats med att skapa något vackert. Varelsen är oerhört ful, ihopsatt av olika likdelar som han är. Han är dessutom ofantligt stor. Frankenstein flyr från sin skapelse och upptäcker till sin lättnad när han återvänder hem att den försvunnit. Snart inträffar dock andra händelser som vittnar om att varelsen existerar och vill ha kontakt med sin skapare.

Frankenstein har förbjudits flitigt sedan den kom ut, ofta med religiösa motiv. Den har ansetts vara blasfemisk utifrån att huvudpersonen ”spelar gud” genom att skapa liv. I vissa skolor i USA har boken dessutom ifrågasatts utifrån sitt ”skräcktema”.

Banned Books Week Sverige - Astrid Lindgren

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren är en av författarens mest populära böcker. Berättelsen handlar om bröderna Karl och Jonatan, som båda dör unga och därefter återförenas i landet Nangijala. Där tvingas de kämpa för sin frihet och strida mot den onde tyrannen Tengil. Teman som skildras är syskonkärlek och nödvändigheten att visa mod och kämpa för det som är viktigt.

Bröderna Lejonhjärta var förbjuden i det forna Tjeckoslovakien ­eftersom den ansågs ­inspirera befolkningen till att göra uppror mot makten. Boken spreds dock underjordiskt och läsning av den var en aktiv upprorshandling.