lördag 25 juli 2015

Hitom himlen

En del böcker är omedelbara och enkla att "lära känna" medan andra förbryllar och nästan oroar, samtidigt som de lockar. Stina Aronsons Hitom himlen hör till de senare. Handlingen utspelar sig i en liten fiktiv by i Tornedalen i Norrbotten och kretsar runt Emma Niskanpää och hennes klene, men oändligt älskade son John. Pojken blir tidigt faderlös och får försöka axla ansvaret för den lilla gården tillsammans med den åldrande modern. Romanen är episodiskt berättad och mot slutet får läsaren inte längre följa Emma och sonen, utan ta del av en annan berättelse om hur en hustru lämnar sin man för predikanten. Jag måste erkänna att detta gjorde mig mycket förvirrad och dessutom ville jag verkligen få följa Emma och John lite längre.

Det som framför allt är karaktäristiskt för romanen är dess skildringar av naturens krafter och människans utsatthet. När Emma, ensam i den lilla avsides belägna stugan, råkar ut för en snöstorm känner läsaren kylan krypa in i märgen, även när det är sommar utanför texten. Känslan i romanen är karg, torftig och öde. Emma pratar inte i onödan med någon och att gnälla över krämpor skulle aldrig falla henne in. Hon bekänner sig till en sträng kristendom och lever utan krusiduller. Så ensamt det måste ha varit. Men hon har ju i alla fall sonen John att leva för. Och det gör hon fullt ut, utan att skämmas.
"Ty modern och sonen talade fortfarande ett joltigt barnspråk sinsemellan. De kallade varann för mitt John och mammet. Och de lade inte bort sin barnsliga vana fastän sonen var en vuxen man som räckte upp till taksparrarna i pörtet."
Som kontrast till den ödsliga, karga miljön är romanen skriven på ett egensinnigt, bildrikt språk. Aronson är modernist uti fingerspetsarna, hon nyskapar ord och blandar folkmål med akademiska begrepp. En språkintresserad läsare blir överlycklig över denna språkrikedom.

Sammantaget är Hitom himlen en sällsam berättelse om en mors kärlek och en by stadd i förändring, skriven med en unik röst.
HITOM HIMLEN
Författare: Stina Aronson
Förlag: Modernista (2012)
Köp: Adlibris, Bokus

12 kommentarer:

  1. Har fortfarande den här oläst, men skall ge mig i kast med den någon gång. Har en känsla av att Sara Lidman hittade mycket inspiration till sin egen folkmålsmodernism här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har Lidman kvar att utforska, men hoppas att hitta en del likheter.

      Radera
    2. Då har du mycket roligt framför dig!

      Radera
  2. En absolut favorit! Storslagen enkelhet

    SvaraRadera
  3. Jag vet inte om jag blev mest intresserad eller mest avskräckt! Det låter ändå som något att prova på, även om det tycks tungt och lite krångligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska absolut prova, tycker jag. Den är inte så lätt, men bitvis briljant!

      Radera
  4. Den där språkrikedomen blir man ju förstås klart nyfiken på! Tack för tips. :)

    SvaraRadera
  5. Läs Elsa Forsgren också! http://www.norrbottensforfattare.se/indexForfattare.php?xnr=4d21825bad506

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Hon låter mycket intressant.

      Radera
  6. Läser just nu feberboken och väldigt intresserad av att fortsätta mig vidare i hennes författarskap. Denna är nog på tur!

    SvaraRadera