onsdag 1 juli 2009

Jorden Runt - Asien

Dags att fara vidare! Planerade stopp görs i Indien, Kina och Japan. Men man kan ju också stanna lite där man har lust. Vilken bok ni än valt, hoppas jag att den kommer att passa er. Nedan följer korta beskrivningar av böckerna, de är lånade från förlagen och bokhandeln.

 Bittert arv av Kiran Desai (Indien)

I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare med sin älskade hund och hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, blir föräldralös och kommer för att bo hos honom.

Åh, morfar, mer ödla än människa, tänker Sai om domaren, och vänder sig istället till kocken med sina frågor. Kocken i sin tur väver illa underbyggda framgångsdrömmar om sin son som emigrerat till New York. I själva verket lever denne i misär och hankar sig fram på sjaskiga syltor.

När Sai är sjutton år gammal kommer den nepalesiske läraren Gyan in i hennes liv. En förtrollande kärlek spirar i hemlighet mellan de två ungdomarna, men passionen grumlas när Gyan kommer i kontakt med den nyvaknade nationalistiska gerillans verksamhet.

"Överdådig och stark. Ännu ett välkommet bevis på att Moder Indiens möte med det engelska språket fortsätter att alstra nya barn som är slösande rikt begåvade." Salman Rushdie


 En ensam människas Bibel av Gao Xingjian (Kina)

"Visst mindes han att han hade levt ett annat liv, men när han tänkte på det kände han samma vemod som när man betraktar några gulnade fotografier hemifrån, som undgått att kastas på elden".

En exilkinesisk författare ser motvilligt tillbaka på sitt liv i Kina under kulturrevolutionen. Hans älskarinna, en tyskjudisk kvinna med ett plågsamt förflutet, lyckas förmå honom att skildra sina erfarenheter från den tiden.

Under det utbrott av kollektivt vanvett som går under det missvisande namnet "Den stora proletära kulturrevolutionen" spelade han flera roller. Till en början en nitisk ledare av ett gäng rödgardister, därefter offer för utrensningar, slutligen passiv iakttagare.

En ensam människas bibel formar sig till en klarsynt och närmast resignerad uppgörelse med en av de mest omvälvande epokerna i Kinas moderna historia. De människor vilkas liv föröddes i ett cyniskt politiskt maktspel kanske inte hade något val?


 Norwegian Wood av Haruki Murakami (Japan)

När den trettiosjuårige Toru Watanabe hör Beatles-låten "Norwegian Wood" spelas i en sliskig orkesterversion i ett flygplan så är det som om hans huvud sprängs i bitar. Som av en blixt väcks minnet av en kärlek han upplevt i skarven mellan tonår och vuxenhet.

Hon hette Naoko, och var flickvän till en av Torus vänner. När vännen tog sitt liv drev de isär, men när de båda träffas igen av en slump blir han kär och får uppleva en förälskelse som till lika delar är öm, intensiv och omöjlig. Naokos psyke är bräckligt. Hon försvinner till ett vårdhem och Toru bestämmer sig för att vänta, skriva brev och leva för några få korta besök. Samtidigt är han starkt dragen till en studiekamrat, som tydligt visar sitt intresse för honom. Toru lever i förvirring och ensamhet i spänningsfältet mellan dessa kvinnor.

Norwegian Wood är en kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv.

6 kommentarer:

  1. Jag väljer att resa till Kina denna omgång, främst för att slå två flugor i en smäll: både anhalt i resan OCH nobelpristagare :0)

    SvaraRadera
  2. Skulle vilja läsa alla tre, men börjar med Norweigan wood. Ska fila klart på mitt inlägg om Sharon och min svärmor ikväll också!

    SvaraRadera
  3. Jag har också alla tre böckerna -- men dessutom ett gäng som ska recenseras. Det blir nog inte möjligt att läsa allt jag vill.

    SvaraRadera
  4. Jag kan rekommendera både Murakami och Desai, har läst båda redan!
    Desai fick ju Bookerpriset 2007 så av farten lånade jag 2008 års pristagare Enright och läste den också! Men det hör ju egentligen inte hit....:-)

    SvaraRadera
  5. Hm lät lite skrytsamt det där känner jag, var absolut inte menat så. jag är nämligen inne i mitt värsta läsaril på år och dag....jag njuter!

    SvaraRadera
  6. Fortsätt att njuta violen, det lär inte vara ngn här som tycker att det är skrytsamt att berätta att man läser :-)

    SvaraRadera