Lakej

Äntligen har Elin Olofssons senaste roman Lakej släppts, jag har länge sett fram emot att läsa den. Jag har tidigare läst flera av författarens historiska romaner (Då tänker jag på Sigrid, Gånglåt, Krokas, Herravälde) och brukar verkligen tycka om dem. Fokus i tidigare romaner har varit på relationer, kön, klass, och makt samt krossade drömmar och stor sorg. Framför allt har jag uppskattat Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga. Som ni förstår har jag höga förväntningar på den nya romanen.  

Lakej utspelar sig 1936 och handlar om en ung kvinna, Alma, verksam som spion hos Moder Svea, statsministerns hemliga underrättelsetjänst. Alma skickas på uppdrag till Storlien, där hon ska utge sig för att vara städerska, men även samla uppgifter om Fosterlandsvännernas partiledare Crantz – det största hotet inför kommande val. Alma får arbete hos Crantz och insamlandet av information går förvånansvärt enkelt, tills en person sprängs i luften. Almas uppdrag försvåras även av att hon drabbas av en överväldigande förälskelse. Men vem kan hon egentligen lita på?

Precis som i tidigare romaner är huvudpersonen inte helt lätt att förstå sig på, hon är mycket handlingskraftig, men bär på spår av tidigare trauman. Ju mer vi får veta om hennes bakgrund, desto mer komplex och intressant blir hon. Romanens handling berättas med schvung, här finns all den underhållning, spänning och romantik jag förväntade mig. Samtidigt skildras en historisk, politisk situation som känns obehagligt aktuell. 

Sammantaget är Lakej fartfylld och spännande, en roman man lätt sträckläser. Framför allt uppskattade jag den historiska tidsandan och inslagen med fokus på en framväxande extremism och kvinnans roll i samhället. Jag lyssnade på boken i en mycket bra uppläsning av Angela Kovács.

LAKEJ

Författare: Elin Olofsson

Förlag: Wahlström & Widstrand (2025)

Uppläsare: Angela Kovács

Sommar i mormors hus

Det händer ibland att jag ganska slumpmässigt väljer att läsa en bok av en, för mig, ny författare, helt enkelt för att jag faller för omslaget. Så gick det till när jag valde Sommar i mormors hus av Martin Ringh. Och efter att ha läst måste jag säga att omslag och innehåll verkligen går hand i hand i den här ljuvliga debutromanen. 

Huvudpersonen Alex tillbringar sommaren i sin mormors hus, där tanken är att han ska skriva klart sin universitetsuppsats och samtidigt hjälpa mormor att röja i huset. Men dagarna går och inte mycket händer - eller sägs. Alex och mormor sitter gärna vid köksbordet och dricker kaffe, medan mormor röker och skriver kortfattade dagboksanteckningar i almanackan. Under mer pratsamma dagar berättar mormodern om sin uppväxt i Danmark. Och tvätten tvättas och hängs ut på tork, flera gånger om. 

"6 JULI

Regnat i flera dagar. Kan inte läsa av mätaren, den har svämmat över. Bra för blommorna, och landet. Alexander behöver inte vattna."

Sommar i mormors hus är en vacker, vemodig och lågmäld roman som man läser för stämningens skull, snarare än för handlingen. Författaren uppmärksammar och visar oss de små detaljerna, de vi inte förrän efteråt förstår vikten av, de som är livets byggstenar. Sammantaget är detta en helt underbar romanpärla. 

SOMMAR I MORMORS HUS
Författare: Martin Ringh
Förlag: Historiska Media (2025)
Omslag: Klara Rasmussen

Favoritfredag - Arundhati Roy

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Berättelsen kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.

Efter debutromanen fick vi vänta 20 år på en ny roman. I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt miljöfrågor och kamp för de utsatta i sitt hemland. För sitt skrivande hotades Arundhati Roy vid upprepande tillfällen med åtal och långvariga fängelsestraff. Ofta citeras hennes fantastiska ord: 

"En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." 

 

Den yttersta lyckans ministerium handlar inledningsvis om ett barn - som bland annat kallas Anjum -med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar Anjum till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Delar av romanen är fragmentarisk, satirisk, politisk och våldsam. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: 

"There is no such thing as a crowd. Everybody has a name."

 

Nu har författarens nya bok, hennes memoarer, Mitt skydd och min storm, äntligen landat i min bokhylla. Boken handlar i hög grad om författarens mamma Mary, och beskrivs som: 

"en hyllning till friheten, en berättelse om kärlekens skarpa kanter och den vilda skönhet som ryms i livet – en memoar olik alla andra." 

Jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken! 

Övervintra

 

Kommer hem från jobbet. Utsliten. Så trött. Rätt hopplöst. Ingen läsork idag. Det får bli skräp-TV i stället. Men behöver i alla fall ställa in ett gäng böcker i bokhyllan. Och där står en bok jag inte sett på länge. Nyfikenheten väcks. Lyrik skriven av en författare som kanske också varit så trött att ”ben skär mot ben”.

Det slutar med att jag följer med författaren på en lång resa tills hon hittar platsen där ”allt blir stilla inuti och allting lever”. I boken är den platsen havet, i mitt luv är platsen skogen.

Och jag landar i mig själv och vet att jag har ork att ta nya tag imorgon igen. Lyrik läker.

Tack författare Therese Widenfjord för att din Övervintra dök upp när jag behövde den.

Tisdagstrion - Fäder

Temat för dagens Tisdagstrio är Fäder, dags att förbereda sig för Fars Dag till helgen. Jag har krånglat ett tag för att hitta andra böcker än de jag tidigare skrivit om utifrån samma ämne. 

 "Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag". Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.

Sågverksungen av Vibeke Olsson är en klassisk arbetarroman som med värme skildrar livet för de fattiga och utsatta. Handlingen skildras utifrån ett barns perspektiv, vilket gör boken lätt att läsa även för yngre läsare. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. 

I andra boken, Bricken på Svartvik, har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig. "Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt." Så sa Brickens pappa när hon var liten och det är ett motto Bricken försökt följa hela sitt liv. Det Brickens pappa säger, det tror hon på. Han är klokast i världen, och starkast också. Eller, han var lite starkare förr innan hans axel gick sönder efter att han burit för många och tunga bördor av plank på sågverket. 

Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf handlar om en fars allomfattande, eviga kärlek till sin dotter. När Klara Gulla föds förändras Jan i Skrolyckas liv, hans kärlek till dottern är gränslös och intensiv. Familjen har det mycket knapert och Klara Gulla tvingas resa till Stockholm för att tjäna pengar. Utan dottern börjar Jan leva i fantasivärld där han tror sin vara kejsare av Portugal. Varje dag går han till bryggan för att vänta på dottern - kejsarinnan. När Klara Gulla väl återvänder är hon dock inte den person han väntat på och situationen blir ohållbar för dem alla.