Novellkalendern 6 – Kappan

Nikolaj Gogol var en ukrainskfödd rysk dramatiker, roman- och novellförfattare. Han räknas som en av de stora författarna under 1800-talet. Gogol växte upp i en tvåspråkig familj och skrev sina litterära verk på ryska. Han flyttade som nittonåring till S:t Petersburg, där han arbetade några år som kontorist vid ett av departementen. På kvällstid studerade han konst. Gogol hade svårt att finna sig till rätta i sällskapslivet, där stor vikt lades vid social bakgrund. Han saknade den anspråkslöshet och värme som karaktäriserade hans hemstad. Gogol är känd för sina ukrainska berättelser och de så kallade Petersburgnovellerna, bland annat Kappan från 1842 (på svenska även med titeln Överrocken). När Kappan skrevs var Gogol redan en väl etablerad författare och novellen har kommit att bli ett av hans mest kända verk. Novellen har även haft stor påverkan på efterkommande ryska författare, vilket tydligt märks i följande citat av F­jodor Dostojevskij: "Vi har alla krupit fram ur Gogols kappa".

Kappan är en berättelse om människans utsatthet och fåfänga, den skildrar hur vi vi ser på och värderar oss själva utifrån hur andra bemöter oss. Gogol skildrar detaljerat och realistiskt livet för en fattig tjänsteman, men mot slutet av berättelsen tar övernaturliga inslag över. De ganska elaka, satiriska inslagen är mycket roande. Och beklämmande.

Akakij Akakijevitj arbetar som lägre tjänsteman (titulärråd) på ett av S:t Peterburgs departement. Han är en något äldre, mycket ensam person som arbetar oerhört nitiskt. Ingen på arbetet visar honom någon aktning och de yngre medarbetarna brukar ibland driva med honom. Akakijevitj bor under mycket enkla omständigheter, hans lön är liten och räcker knappt till det mest nödvändiga. Därför blir oron stor när Akakijevitjs gamla kappa blir så utsliten att den inte ens går att laga. Lyckan blir desto större när Akakijevitj efter lång tid lyckats spara ihop nog med pengar att få en ny kappa uppsydd. Första dagen iförd nya kappan blir han bemött på ett helt annat sätt av arbetskamraterna och för första gången medbjuden på fest. Livet ter sig plötsligt helt annorlunda. På hemväg från festen blir dock Akakijevitj rånad och bestulen på sin kappa. Han försöker få hjälp hos polisen, men blir negligerad. Uppfylld av sorg och kyla drar Akakijevitj på sig lunginflammation och avlider. Han återkommer dock från de döda för att hämnas på de stulit hans kappa och vägrat hjälpa honom.

Sammantaget är Kappan en alltför aktuell, men härligt satirisk, berättelse om människors utsatthet och hjälplöshet. Läs och smittas av upprorsanda!

KAPPAN

Författare: Nikolaj Gogol

Översättare: K. E. Peterson

Förlag: Bokförlaget h:ström (2019)

Novellkalendern 5 – Den blå pelargonen

Agatha Christie – ”Detektivromanernas drottning” – var en av de författare som skapade deckargenren. Hennes mest kända detektiver är den excentriske belgaren Hercule Poirot och den nyfikna äldre damen Miss Marple. Agatha Christie var oerhört produktiv och populär under sin livstid och, enligt Guinness, är hon den mest sålda romanförfattaren genom tiderna. Agatha Christie är således mest känd för sina detektivromaner, men hon skrev även dramatik och, under pseudonym, ett antal kärleksromaner. Strax innan och under mina tidiga tonår plöjde jag allt jag kunde hitta på biblioteket av Agatha Christie, hennes deckare var mina första "vuxenböcker". 

I Den blå pelargonen, en av författarens tidiga berättelser om miss Marple, berättas en mystisk spökhistoria vid ett middagsbord. En kvinna har dött under mycket underliga omständigheter och hennes död hade dessutom förutspåtts av ett medium. Någon runt middagsbordet lyckas så klart lista ut hur allt hänger ihop, och ni kan nog gissa vem. Den blå pelargonen är en trevlig, klurig berättelse som läsaren lätt visualisera.

DEN BLÅ PELARGONEN
Författare: Agatha Christie
Översättare: Helen Ljungmark
Förlag: Novellix (2015)

Novellkalendern 4 – Näktergalen och rosen

Oscar Wilde var en irländsk författare, dramatiker och samhällssatiriker. Han var en flitig skribent, men råkade ofta i onåd hos kritiker och allmänhet. Idag är han mest känd för Dorian Grays porträtt, en roman om en ung man som säljer sin själ för att få evig ungdom. När den först publicerades 1890 ansågs den vara djupt omoralisk och fick ta emot hård kritik. 1895 dömdes Wilde till ett fängelsestraff för homosexualitet. Detta medförde att hans pjäser slutades spela och hans böcker bojkottades. Ett par år efter fängelsetiden avled Wilde, ensam och utblottad.

Novellen Näktergalen och rosen handlar om en ung, förälskad student, som vill dansa med den flicka han håller kär. Hon har lovat att dansa med honom om han ger henne en röd ros, men det finns inga röda rosor att uppbringa. Studentens förtvivlan är stor, så stor att en näktergal beslutar sig för att hjälpa honom att hitta en ros så att han ska få sin kärlek besvarad. Priset näktergalen får betala för detta blir högt. Och inte slutar det som näktergalen tänkt sig ändå ...

Inledningsvis är texten sentimental och jag förvånas över att den är skriven av Oscar Wilde. Men som jag antyder ovan tar berättelsen en annan vändning och skildrar människans ytliga natur.

NÄKTERGALEN OCH ROSEN
Författare: Oscar Wilde
Översättare: Rune Olausson
Förlag: Novellix (2018)

Novellkalendern 3 – Far och jag

Pär Lagerkvist tilldelades Nobelpriset i litteratur 1951 med motiveringen "för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor". Trots att han var medlem av Svenska Akademien ifrågasattes inte valet av pristagare, Lagerkvist var mycket väl ansedd även utanför Sveriges gränser.

"Far och jag" är den inledande novellen i Pär Lagerkvists novellsamling Onda sagor. Likt många andra av författarens texter speglar novellerna människans utsatthet, ensamhet och övergivenhet. Särskilt tydligt är det kanske just i "Far och jag".

Berättelsen handlar om en pojke och hans pappa som tar en söndagspromenad. Stämningen är inledningsvis varm och speglar pojkens gemenskap med fadern och med den vackra naturen. Men på hemvägen skymmer det och pojken blir rädd. Han oroas av mörkret och söker stöd hos pappan. Pappan förnekar dock att mörkret är otäckt och hänvisar till Gud, i stället för att lyssna på sonen. Men pojken blir inte tröstad av detta, han är rädd för Gud också. Och pojken upplever en försmak av den ångest och den övergivenhet han kommer att brottas med under resten av livet.

"Jag anade vad det betydde, det var den ångest som skulle komma, allt det okända, det som far inte visste något om, som han inte skulle kunna skydda mig för. Så skulle denna världen, detta livet bli för mig, inte som min fars, där allting var tryggt och visst. Det var ingen riktig värld, inget riktigt liv. Det bara störtade sig brinnande in i allt mörkret, som inte hade något slut."

Den här självbiografiska novellen speglar författarens liv och författarskap, som i hög grad kom att präglas av oro och en kamp med en frånvarande Gud. Övergången från det ljusa till det mörka får mig att tänka på en av författarens mest kända dikter "Det är vackrast när det skymmer". Denna dikt börjar vackert och hoppfullt, men slutar med förluster och ensamhet. Allt av Pär Lagerkvist rekommenderas varmt, han är min favoritförfattare.

ONDA SAGOR
Författare: Pär Lagerkvist
Förlag: Brombergs (2017)

Novellkalendern 2 – Den svarta katten

Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den svarta katten är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet? Eller den egna upplevelsen av skuld och ånger?

"Vem har inte hundra gånger kommit på sig med att handla på ett lumpet eller enfaldigt sätt av den enda anledningen att man vet att man inte borde göra det? Har vi inte en ständig förkärlek för att, stick i stäv mot vårt goda omdöme, bryta mot vad reglerna säger, enbart för att vi vet att de är regler? Detta motvallslynne, det måste jag säga, blev min slutgiltiga undergång."

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Stämningen är ödesmättad och kryper under huden på läsaren. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix