Jamaica Kincaid på Bokmässan

Foto: Russell MacMasters

Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Kincaid kommer till Bokmässan (!) och jag ska gå på ett seminarium där hon samtalar om sitt författarskap med litteraturkritikern Jenny Tunedal. Det ser jag så mkt fram emot. Kincaid röstades, av Svenska Dagbladets kritiker, fram som alternativ Nobelpristagare 2018. Jag tror att det finns en rejäl chans att Kincaid kommer att tilldelas "det riktiga" Nobelpriset i det snaraste.

Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodynamisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare utveckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.

ANNIE JOHN
Författare: Jamaica Kincaid
Förlag: Tranan (2010, 2016)
Översättare: Madeleine Reinholdsson
Köp: Adlibris, Bokus

Silvia Avallone på Bokmässan

Foto: RCS Libri

Italienska Silvia Avallone, som slog igenom med dunder och brak med sin debutroman Stål, kommer till Bokmässan. Hon är aktuell med en ny roman, Där livet är fullkomligt, som utspelar sig i samma typ av miljö som Stål, d v s i arbetarklassens lägenhetskomplex. Jag planerar att lyssna till henne på lördag 12.00 då hon, tillsammans med några andra italienska författare, ska samtala om "Italienska familjeband". Författaren medverkar även vid monterprogram där inte seminariebiljett krävs.

13-åriga Anna och Francesca är bästa vänner. De växer upp i ett slitet hyreskomplex i den lilla italienska staden Piombino. Anna lever tillsammans med sin politiskt aktiva mamma och den äldre brodern Alessio, som arbetar på stålverket och missbrukar kokain. Emellanåt dyker även den kriminelle fadern upp i hemmet. Francescas pappa arbetar på stålverket, modern är en kuvad hemmafru som regelbundet blir slagen. I takt med att Francescas kropp utvecklas blir fadern alltmer kontrollerande och överbeskyddande. Livet för arbetarna i stålverket är destruktivt, utbildningsnivån är låg, missbruket är utbrett och kvinnor reduceras till ligg. Ungdom och skönhet idealiseras. Anna drömmer om att göra något av sitt liv, hon vill studera. Francesca vill bli modell och synas, men allra helst vill hon bara vara tillsammans med Anna. Relationen mellan flickorna kompliceras då Anna får sin första pojkvän.

Stål skildrar ett Italien som inte har mycket gemensamt med de vykortsbilder man ofta ser från landet. Här är så skitigt och eländigt att man som läsare blir matt. Det mesta i livet är förutbestämt, sönerna går i fädernas fotspår, produktionsförhållandena styr allt. Några få orkar engagera sig politiskt, men män som Berlusconi skyr inga medel för att behålla makten. Hur ska man kunna förändra ett system som är så förödmjukande, så totalitärt i sin skenbara demokrati?

Romanens stora styrka är den ömsinta, lyhörda skildringen av två tonårsflickor som söker efter sätt att hantera känslomässig turbulens och gryende sexualitet. I ett samhälle där kvinnor betraktas som könsdelar finns det inte mycket för Anna och Francesca att identifiera sig med. Kärleken mellan dem är stark, men samtidigt skör. Ingen vill bli bortvald.

Stål är 28-åriga Silvia Avallones debutroman och det är inte ofta man ser debuter av den här kalibern. Att skildra misär på ett naturalistiskt sätt uppblandat med utsökta, nyanserade personskildringar på ett rakt, lättläst språk som driver läsaren framåt är helt enkelt lysande. Det här är en kombination av arbetarlitteratur och utvecklingsroman när den är som allra bäst.

STÅL
Författare: Silvia Avallone
Förlag: Natur & Kultur (2012)
Översättare: Johanna Hedenberg
Köp: Adlibris, Bokus

Utmaning: Authors & Actors - Margareta

Utmaning Authors & Characters: Margareta

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Trots att jag försöker hänga med i litterära diskussioner och trots att jag oftast läser böcker som är varmt rekommenderade, händer det emellanåt att jag lånar något på bibblan utan att ha en aning om vad det är. Och ibland upptäcker jag riktiga pärlor på det här sättet. Det är vad som hände med Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt. Jag lånade en författaruppläsning av boken bara för att titeln lockade mig. Och det ledde till en riktigt fin överraskning.

Natten innan de hängde Ruth Ellis är en självbiografisk berättelse med fokus på kvinnors olika sätt att anpassa sig, protestera och uttrycka sig. Vi får ta del av författarens liv genom betraktelser av livets olika skeden och villkor. Många av episoderna skildrar kvinnans roll som rädd, som inlåst, som ett sexuellt objekt. Vi får följa författarens uppväxt i ett frireligiöst hem, dela hennes upplevelser av förälskelser och sorger och lära känna henne som en mogen kvinna. Margareta Strömstedt skildrar på ett oerhört naket och nyanserat sätt relationen till föräldrarna, maken och barnen; vi får ta del av osäkerheten, ambivalensen, svartsjukan, otroheten och rädslan att bli övergiven. Boken är självutlämnande och påminner mer om ett mycket förtroget samtal än om en publik text. Därför är detta en bok som verkligen berör.

Ruth Ellis, som lånat ut sitt namn till titeln, avrättades på 1950-talet för att hon dödat sin man. Mannen hade tidigare misshandlat henne så illa att det barn hon väntade dog. Hennes livsöde finns med som en bakgrundston genom hela boken.

Törnfåglarna av Colleen McCullough var en av de bästa romanerna jag läste och en av de bästa TV-serierna jag såg i början av 80-talet. Handlingen utspelar sig mestadels i Australien och handlar om den oacceptabla kärleken mellan den katolske prästen Ralph de Bricassart och den unga flickan Meghan "Meggie" Cleary.

En smakbit ur Travesti

Ny söndag och dags för en smakbit igen. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter att ha varit sjuk en hel vecka tar jag det lugnt den här helgen och laddar batterierna inför Bokmässan.

Idag delar jag med mig en lite snutt ur en bok jag just börjat läsa. Det handlar om en Nobelpristippad författare, en av de mer svårtillgängliga. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken ännu, emellanåt fångas jag av vissa stycken, med stundtals drunknar jag i alla ord. Boken handlar om en författare som rest till en kurort för att lära sig hantera sina neuroser, som han tror uppstod på ett läger i ungdomen. Boken är Travesti av Mircea Cartarescu.

"Ensamheten bär inom sig fröet till vansinnet, även om man levt ensam hela livet, även om man har anpassat sig till ensamhet och frustration. Ensamhet. Frustration. Jag går inte ut och äter, jag gör en kopp kaffe och försöker koncentrera mig, skriva vidare, hitta dig någonstans."

"Jag sätter mig vid skrivmaskinen, din tortyrbänk men också min, jag kan inte plåga dig utan att plåga mig själv, precis som man inte kan sätta skalpellen i sin egen böld utan att själv tjuta och fäkta som en besatt."

Peter Stamm på Bokmässan

Bild: Gaby Gerste

Den schweiziske författaren Peter Stamm är aktuell med en ny bok, Den milda likgiltigheten i världen, och besöker Bokmässan. Jag kommer att lyssna på författaren när han samtalar om  "Könsroller i tyskspråkig litteratur" fre 17.00. Jag läser just nu  Stamms debutroman Agnes och jag har sedan tidigare läst Sju år. Stamms böcker ges ut på svenska av Thorén & Lindskog.

Sju år

Alexander studerar arkitektur i München tillsammans med den vackra, begåvade Sonja. De tycks vara ämnade för varandra och passar bra ihop, utan att vara himlastormande förälskade. Alexander och Sonja gifter sig, de startar en arkitektbyrå tillsammans och lever ett stabilt och behagligt liv tillsammans. Trots detta till synes lyckliga liv, har Alexander svårt att glömma sin besatthet av den illegalt invandrade polskan Iwona, som han haft en flyktig förbindelse med innan han gifte sig. Något lockar och drar Alexander till Iwona, trots att han närmast föraktar hennes oföretagsamhet och hennes uppenbara kärlek till honom. När Alexanders och Sonjas gemensamma liv utsätts för påfrestningar kan inte Alexander längre stå emot sin lust att åter söka upp Iwona.

Läsaren får ta del av Alexanders historia då han berättar denna för Sonjas äldre väninna. Allt eftersom får läsaren vet mer och mer om vad som hänt tidigare samtidigt som livet går vidare med nya utmaningar. Berättelsen om Alexander, Sonja och Iwona känns mycket vardaglig och allmänmänsklig. Den handlar om komplicerad kärlek och människor som inte alltid gör kloka val. Språket är tämligen enkelt, precist och mycket lättläst. Texten och innehållet fångade omedelbart mitt intresse då jag öppnade boken "för att bara kika lite" och jag läste därefter ut boken på ett par dagar. Trots att det egentligen inte hände särskilt mycket i boken blev jag snabbt, och förblev jag hela tiden, mycket engagerad i Alexanders berättelse.

En av författarens styrkor är att han lyckas gestalta en man det inte är så lätt att tycka om, på ett sätt som gör att man som läsare ändå tar till sig honom och försöker förstå hur han tänker. Överlag är människorna i Sju år några ganska vanliga typer som gärna vill mer än de vågar när det gäller kärlek och passion. Förutom Iwona, som reservationslöst ger sig till den man hon älskar.

Ett tema av särskilt intresse för mig - adoption - dyker upp som ett sidotema i Sju år. Jag sprang ihop med Peter Stamm under Bokmässan (2011) och nämnde mitt intresse för detta tema och undrade lite över hur vissa av personerna i boken såg på adoption. Peter Stamm berättade då att han gjort omfattande efterforskningar kring adoption just för att visa på olika sätt att se på fenomenet. Som svensk adoptivförälder blir man både provocerad och bekymrad över vissa åsikter som framförs.

Utan att göra någon större affär av det gestaltar författaren orättvisor och en ojämlikhet man kan betrakta utifrån olika perspektiv. Här finns en man som utan att tveka tycker att han har rätt att utnyttja en kvinna på det sätt som bäst passar honom. Man kan också beskriva samma relation utifrån den västerländska medelklassens privilegierde livssituation och den immigrerade underklassens rättslöshet. Både ett feministiskt synsätt och en tolkning utifrån ett klassperspektiv tillför berättelsen nya dimensioner.

Sammantaget är Sju år en lättläst engagerande berättelse som speglar Europa i nutid. Människorna gestaltas på ett vardagligt, nyanserat sätt och handlingen både lockar och provocerar läsaren. Rekommenderas!

SJU ÅR
Författare: Peter Stamm
Förlag: Thorén & Lindskog (2011)
Översättare: Sofia Lindelöf
Köp: Adlibris, Bokus