1. För ett par månader sedan läste jag en av de allra bästa noveller jag läst, Axolotl av Julio Cortázar. Axolotl är en existentiell novell som kan analyseras och tolkas i evighet utifrån teman som identitet, dissociation och människans uråldriga skräck inför att inte kunna röra sig och att inte kunna förmedla sig. Men Axolotl är framför allt en text att uppleva, läs den och låt känslan krypa under huden på er.
2. Mannen som planterade träd av Jean Giono är en annan av mina favoriter. Berättelsen om den stoiske mannen som, närmast Gudalikt, ägnar sitt liv åt att få marken att blomstra är en helt underbar "saga" om vad en människa kan åstadkomma om hon arbetar oförtrutet. Utan att låta sig påverkas av de världskrig som äger rum i närheten fortsätter mannen som planterar träd med sitt värv och resultatet blir paradisiskt. Som läsare blir man varm ända in i hjärteroten av att läsa en berättelse som visar ett alternativ till den moderna människans hektiska liv som baseras på konsumtion och egennytta.
3. En spik, en ros av belgiska Madeleine Bourdouxhe är min favorit bland novellsamlingar. Novellerna innehåller upplysta ögonblicksbilder, där varken historia eller framtid spelar någon roll. På något närmast magiskt sätt uttrycker författaren allt som är värt att veta om livet, i några korta rader. Som läsare blir man andlöst betagen av de här unika kvinnoporträtten och den poetiska texten. Novellerna i En spik, en ros innehåller en blandning av vardaglighet och omvälvande händelser. Här finns kvinnorna när de stökar i köket, när de älskar passionerat och när de begår mord.
"Instruktioner"
Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
