Tematrio - Feminism i ord och bild

Egentligen borde jag kanske väntat en månad med detta tema, men jag har läst en så bra bok om feminism att jag måste få skriva lite om den redan idag. Veckans tema är därför feministisk litteratur; skriv om dikter, essäer, romaner o s v efter egen smak. Berätta om tre bra texter med feministisk vinkel! Om ni vill ha tips kan ni kolla in den Feministiska kanon hos Feministbiblioteket.

1. Jag har precis läst ut en fantastisk bok om feminismens historia, komplexitet och självklarhet. Boken – Feminism pågår av Sassa Buregren och Elin Lindell – vänder sig till barn i mellanstadieålder, men kan med fördel läsas av alla som behöver lite feministisk upplysning. Texten och bilderna är oerhört roliga, bitska, underhållande och informativa. Läs och sprid!

2. I somras lyssnade jag till Under det rosa täcket av Nina Björk när jag var ute och gick. Igenkänningsfaktorn var hög, jag blev rasande och klampade muttrande omkring. Jag vill vara en människa och inte tillskrivas en massa egenskaper utifrån mina kroppsdelar!

3.  Egalias döttrar av Gerd Brantenberg var nog den första feministiska bok jag läste. Jag minns fortfarande hur jag vrålade av skratt åt ord som herken, män som bar pehå och lockade skägget. Undrar om den skulle vara lika bra idag?


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare

Jag läste de poetiska novellerna i Jag har det rätt bekvämt, men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis i början av året och nu har vi diskuterat den under några veckor i Facebookgruppen Kulturkollo läser. Davis noveller känns ibland mer som korta dikter än som traditionella noveller och samlingen består av både kortare och längre texter. Som ingen annan förmår Davis att med några få ord gestalta en vardag jag tidigare inte fått syn på. Som läsare tappar jag hakan av hennes träffsäkerhet och funderar över varför jag inte sett saker och ting mer klart tidigare. I våra diskussioner valde jag orden "unik, överraskande, upplysande och lysande" för att karaktärisera texten. Under gårdagens samtal om huruvida Davis får oss att associera till någon annan författare kom flera av oss att tänka på Bodil Malmsten. Både Bodil och Davis gestaltar den vanliga vardagen med lekfullhet och precision (som Anna uttryckte det). Här finns massor av Davis-citat för den som är nyfiken.

Jag fastnade speciellt för för några texter som handlar om hur människan tänker i alla sin litenhet och storhet. I "De båda Davis och mattan" gestaltas hur saker får värde när andra gillar dem. Vem borde äga en matta, den som köpt den eller den som gillar den mest? På samma sätt värderar även en del föräldrar sina barn. Systern som inte riktigt dög åt sina föräldrar fick en helt annan status i familjen efter sitt möte med drottningen av England (i "Min syster och drottningen av England"). Novellen "Landningen", som handlar om vad som skulle ha kunnat bli en flygkatastrof, är också en favorit. Alla gånger det går bra blir en flygrädd som jag lättad. Jag älskar dessutom de  olika klagobreven som dyker upp i slutet av bokens olika delar, de är helt enkelt min typ av torr humor.

Några andra favoriter handlar om djur. Den detaljerade betraktelsen "Korna" har jag läst flera gånger och varje gång fascineras jag över hur mycket man kan observera och hur mycket man kan tillskriva de här djuren. En annan favorit handlar om saknaden efter en hund ("Hundhår").

Sammantaget är Davis texter underfundiga, humoristiska och mycket tänkvärda. Läs, begrunda och njut.

JAG HAR DET RÄTT BEKVÄMT MEN SKULLE KUNNA HA DET LITE BEKVÄMARE
Författare: Lydia Davis
Översättare: Malin Bylund Westfelt
Förlag: ETTA Förlag (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Fiktiviteter, Bokmania

Bodil Malmsten i våra hjärtslag

Möts på Facebook om det mycket tråkiga nyheten om Bodils bortgång. Hela bokbloggosfären fylls av hyllningar och sorg. Jag minns att jag för några år sedan, trots att det kändes mycket fånigt, berättade på Fejjan att jag älskar Bodil. Det gör jag fortfarande och jag tänker att hon kommer att göra himlen till en lite roliga plats. Här är en repris av mina tankar kring en av hennes loggböcker.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, utgiven av Modernista, 2012

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodils loggböcker. Ja just det, Bodil kallas Bodil här på bloggen och inte Malmsten. För jag tycker att jag känner Bodil och jag gillar henne skarpt. Andra författare däremot håller jag ett visst avstånd till och kallar vid efternamn. Men hur mycket lär man egentligen känna Bodil när man läser hennes loggböcker? I ärlighetens namn inte särskilt mycket alls, tror jag. Men jag väljer att tro att jag känner henne för jag vill gärna att Bodil ska vara precis sådan som hon framställer sig i sina texter. Och om man tänker efter är det ju Bodils passion, hennes ilska, hennes åsikter och hennes sätt att uttrycka sig jag gillar. Och detta är jag säker på är "äkta".

Som sagt är detta den fjärde av loggböckerna, men det är den första jag läser. Jag visste inte alls vad jag hade att vänta mig när jag började, nu kollar jag Bokbörsen febrilt för att se om jag kan få tag på alla de andra loggböckerna. Inbundna vill jag ha dem. De andra är Kom och hälsa på mig om tusen år, Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig och De från norr kommande leoparderna. Gemensamt för loggböckerna är att de beskrivs som "den löpande skildringen av intryck och händelser i ett liv som liknar mitt". Innehållet är personligt på så sätt att det speglar Bodils åsikter, men det privata behåller hon för sig själv: "Vill jag skriva om mitt privatliv, min intimitet, gör jag det genom personer som inte liknar mig i dikter, noveller och romaner". Att fokus ligger på det personliga i stället för på det privata är en av orsakerna till att jag tokgillar den här texten. Gemensamt för loggböckerna är dessutom de underbara titlarna, lånade av olika diktare.

Det är inte lätt att beskriva vad texterna i boken egentligen handlar om. De handlar om väsentliga saker även om Bodil emellanåt klär dessa i lustiga kostymer. T ex skriver hon en del om familjen Tejp som drabbats av nedskärningar på kontoret. Kanske kan man beskriva loggböckerna som en samling samhällssatiriska vardagsbetraktelser skrivna med intelligent udd. Men texterna innehåller också många funderingar kring det egna författarskapet. Hur mycket ska man offra som författare, ska man offra sitt eget liv?

Kort sagt är Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag njutbar text, sylvass satir och finurlig humor. Bodils texter är lätta som bomull, men innehållsrika som osmium (grundämnet med högst naturlig densitet). Missa inte!

En bön för de stulna - Jorden Runt V

En bön för de stulna handlar om den unga flickan Ladydi, som växer upp på mexikanska landsbygden i en kultur präglad av drogkarteller och åsikten att kvinnor är varor man kan hantera hur som helst. Därför gäller det för mödrarna att dölja döttrarnas skönhet, de förfular deras ansikten med smink, missfärgar deras tänder och ser till att hålla dem gömda när knarkkartellens bilar kommer. I byn finns inga män kvar, de har övergivit sina familjer för ett liv i drogernas värld. Eller för att arbeta i USA. Kvinnorna kämpar för att överleva och för att beskydda sina döttrar. Vackra flickor är villebråd och en dag kommer bilen till Ladydis by.

Inför skrivandet av En bön för de stulna ägnade Jennifer Clement många år åt att intervjua unga kvinnor som utnyttjats sexuellt, blivit fängslade eller blivit slavar under skulder. Oändligt många unga kvinnor i Mexico har fallit offer för knarkkartellerna. På landbygden gräver familjerna gropar för att de unga flickorna ska kunna gömma sig när knarkkartellernas bilar kommer. I städerna stjäls flickor på öppen gata. Hela Mexiko är fyllt av gömda kvinnor. Och av stulna kvinnor.

Texten är brutalt realistisk, känslomässigt återhållsam och den har en poetisk prägel som gör att man som läsare kan njuta av att läsa om vedervärdiga händelser. Ladydis berättelse känns som en hård knytnäve i solarplexus, man tappar andan och vrider sig för att undkomma. Ändå kan man inte sluta läsa. Clement gestaltar inte kvinnorna som hjälplösa offer, hon skildrar också deras sammanhållning som ger dem styrka att fortsätta kämpa mot alla odds.

Sammantaget är En bön för de stulna ett omskakande dokument som vittnar om unga kvinnors utsatthet, maktlöshet och hjälplöshet i ett korrumperat system.

Läs gärna författarens egen beskrivning av romanen och av situationen i Mexiko.

EN BÖN FÖR DE STULNA
Författare: Jennifer Clement
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Albert Bonniers (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Feministbiblioteket, Bokhora

Hägern - (repris) Jorden Runt V

Det är inte ofta jag fantiserar om att skriva skönlitteratur, jag är mycket nöjd med min roll som läsare. Men emellanåt dyker det upp en bok jag önskar att jag hade skrivit och så är verkligen fallet med den suveräna kortromanen Hägern av Lise Tremblay. För hennes gestaltning av den okända lilla byn i det fransktalande Quebec väcker så många minnen från min egen uppväxt i en liten värmländsk bruksort. Här finns tryggheten och förutsägbarheten, men också inskränktheten och rädslan för allt som är annorlunda. Ja, här har jag vuxit upp.

Hägern innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. Det är byn som bär traditionerna, men också byn som försöker överleva genom att låna ut sig till turistande jägare och sommarstugegäster. Och byn som många gånger förlorar kampen och mister sina invånare - främst de kvinnliga. Byn sluter sig och försöker "vara sig själv nog" samtidigt som den blir alltmer beroende av inkomster från besökarna, främlingarna.

"Alla vet att det inte är bra att låta främlingar komma för nära. Sådana vänskapsrelationer slutar alltid dåligt. Här i byn har vi tappat räkningen på hur många gånger det hänt".

"Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting".

Enkelt och korthugget berättad känner jag i min kropp den klaustrofobiska, melankoliska stämningen som präglar byns vardag. Här kan man inte stanna utan att totalt anpassa sig. Frågan är om byn går att lämna? Eller bär man den med sig inuti?

HÄGERN
Författare: Lise Tremblay
Översättare: Elin Svahn
Förlag: Rámus (2015)
Köp: Adlibris, Bokus