Tematrio - Dystopier och annat elände

I perioder läser jag dystopier av alla de slag och nu tror jag att det är dags igen. Jag är nu drygt halvvägs genom Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood och är både förfärad och hänförd. Den är ruggigt bra. Men vad ska jag välja sedan? Ge mig tips på tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!


1. I Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood har religiösa extremister tagit över och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Världen är strikt patriarkal och hierarkisk. Och hotet om våld finns påtagligt närvarande. Det här är en skrämmande bra roman, som jag ännu inte läst slutet på. Atwoods text kryper under huden och ger mig mardrömmar.

2. Processen av Franz Kafka är det mest surrealistiska jag någonsin läst. Romanen handlar om Josef K, som en morgon häktas utan att få reda på orsaken eller vilket brott han anklagas för. Vi får därefter följa Josef K:s svåra väg genom domstolarna och det absurda rättssystemet. Man kan tolka romanen som en symbolisk beskrivning av individens rättslöshet eller som en en allegori över livets obegriplighet. Hur man än tolkar handlingen är förtrycket så påtagligt att det känns rent fysiskt då man läser boken.

3. Väggen av Marlen Haushofer har jag valt att ta med på årets Jorden Runt-resa. I den upptäcker den kvinnliga huvudpersonen plötsligt en morgon att en genomskinlig, ogenomtränglig vägg rests runt henne och den gård hon besöker. Inga levande människor finns innanför väggen och allt utanför ser ut att ha dött mycket hastigt. Som enda sällskap har kvinnan en ko, en hund och en katt. Dagarna ägnas åt att försöka överleva och ta hand om djuren. Det här är en roman som verkligen skrämmer då den tangerar många människors absoluta fasa: att bli ensam.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Årets inledande läsning

Läsåret 2016 har inletts bra, även om det blivit lite stiltje på bloggen i samband med jobbstart. Jag lyssnade på Flykten av Jesús Carrasco, vilket bitvis var riktigt jobbigt. Det här är en brutal berättelse jag kommer att skriva mer om senare. Även Hausfrau av Jill Alexander Essbaum lyssnade jag på, det är en relationsroman jag tror många kommer att gilla mer än jag gjorde. Årets första bok som lästes med ögonen var Lydia Davis nyaste novellsamling Jag har det rätt bekvämt, men skulle kunna ha det lite bekvämare, den är bitvis helt fantastisk.

Just nu läser jag Tjärdalen av Sara Lidman, en författare jag gått och "sparat" länge. Visste väl att jag skulle gilla. Och så läser jag en roman Fiktiviteter länge sagt att jag borde läsa: Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Den är grymt bra, grymt på många sätt. Olidlig ibland faktiskt. Till sist har jag lyckats bryta ytterligare en spärr, jag har börjat lyssna på min första bok på engelska. Boktjuven av Markus Zusak har en ganska enkelt språk så det fungerar mycket bättre än jag vågade hoppas på.

Många av de ovan nämnda böckerna kommer förhoppningsvis snart att recenseras här på bloggen.

Tematrio - Filmatiseringar

Senare i kväll visas filmen Pi som bygger på boken med samma titel. Detta inspirerar till veckans tema - filmatiseringar.

Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?

1. I Borta med vinden av Margaret Mitchell möter vi den egensinniga Scarlett O'Hara, aristokraten Ashley Wilkes och charmören Rhett Butler. Detta är en storslagen film/roman om inbördeskriget i Amerika, om svåra livsvillkor, obändig livsvilja och våldsam passion. Boken skildrar detaljerat soldaternas och de civilas umbäranden, ibland i så hög grad att man tycker sig kunna känna blodstanken och krutröken. Jag tycker att både boken och filmen är mycket bra. Ska sanningen fram är det nog bara den underbare Clark Gable som gör att jag föredrar filmen. När han uttalar den legendariska repliken "Frankly, my dear, I don't give a damn" skär det i hjäretroten.

2. Berättelsen om Pi av Yann Martel handlar om en ovanlig pojke vid namn Pi. Han växer upp i Indien och hans största intresse under tonåren är religion. Pi älskar Gud och han vill därför vara troende kristen, rättrogen muslim och praktiserande hindu. Familjen äger ett zoo och Pi har nära relation till många av djuren. När Pi är sexton år måste hans familj lämna landet, på grund av den politiska utvecklingen. De säljer sitt zoo, packar sina saker och går ombord på en båt till Kanada, tillsammans med en del av djuren. Berättelsen om Pi är en helt unik, fantasieggande roman. Personskildringarna är makalöst bra, handlingen är en halsbrytande berg- och dalbana och budskapet så klokt. Jag har sett filmen en gång och tyckte mycket om den också, men föredrar nog boken i alla fall.

3. När jag var i 20-årsåldern (dvs i början av 80-talet) läste jag Bilbo och började läsa första delen av Sagan om ringen-trilogin av J.R.R. Tolkien. Men skolarbete kom i vägen för lustläsningen och Tolkien blev därefter liggande i närmare 20 år. När jag såg första filmen blev jag begeistrad, jag tyckte den var oerhört bra, så bra att jag inspirerades att läsa hela trilogin (i svensk gammal - dvs bristfällig - översättning). Böckerna var fantastiska! Därefter såg jag de två följande filmerna och stönade och svor om vartannat. Det är synd att man tror sig kunna förbättra en historia som denna genom att lägga till romantiskt trams. Läs böckerna! Älskar nya översättningen av Erik Andersson.

Jorden Runt V - Information

Här kommer information om den kommande Jorden Runtresan, den femte för en del av oss. Vi avreser i februari. I början av varje månad anländer vi till ett nytt resmål och jag kommer då att kortfattat presentera de böcker man kan välja mellan. Välj en (eller fler om ni har lust), läs den och skriv något om den på er blogg. (Om man läst alla eller absolut vill läsa något annat från resmålet går det också bra, men poängen med att läsa samma böcker är naturligtvis att vi ska kunna diskutera dem). I slutet av varje månad skriver jag en sammanfattning över resmålet och vill då att ni kommenterar med länkar till era inlägg. Jag hoppas att InLinkz vill samarbeta med mig så att ni kan lägga era länkar direkt i inlägget så som vi gjorde under förra sommarens klassikerutmaning. Om ni inte har en egen blogg, kan ni posta era kommentarer angående den lästa boken i samband med att jag skriver om resmålet.

Så här ser den planerade resrutten ut:

Amerika i februari
En bön för de stulna - Jennifer Clement (Mexico)
Hägern - Lise Tremblay (Kanada)
Jag har det rätt bekvämt, men skulle kunna ha det lite bekvämare - Lydia Davis (USA)
Hausfrau - Jill Alexander Essbaum - (USA)
Kaptenens verser - Pablo Neruda (Chile)
Axolotl - Julio Cortázar (Argentina)

Asien i mars
Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang (Sydkorea)
Irakisk Kristus - Hassan Blasim (Irak)
Aldrig bättre - O Thiam Chin (Singapore)
Brända skuggor - Kamila Shamsie (Pakistan)
Snöns rike -  Yasunari Kawabata (Japan)
Rismodern - Rani Manicka (Malaysia)

Afrika i april
Onåd - J.M. Coetzee (Sydafrika)
Vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo (Zimbabwe)
True murder - Yaba Badoe (Ghana)
Enstörig - Nina Bouraoui (Algeriet)
Drottning Pokou : Concerto för ett offer - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)
Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria)

Europa i maj
Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj (Vitryssland)
Nora Webster - Colm Tóibín (Irland)
Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir (Frankrike)
Flykten - Jesús Carrasco (Spanien)
Dikter och fragment - Sapfo (Grekland)
Väggen - Marlen Haushofer (Österrike)

Resan har kortats av till fyra etapper, men i gengäld finns det fler böcker att välja mellan vid varje etappstopp. Jag har försökt blanda både mer lättillgänglig och mer krävande litteratur så att resan ska passa för många. Man kan naturligtvis även välja att vara med på vissa delar av resan. Virtuella och bokliga resor har ju just den fördelen :-) Hoppa av och på som det behagar er.

Hänger ni med?

Achebes afrikanska trilogi - Guds pil

Chinua Achebes debutroman Allt går sönder anses vara den mest betydelsefulla afrikanska romanen. Den har sålts i mer än 8 miljoner exemplar och översatts till mer än 50 språk. Romanen ger ett afrikanskt perspektiv på kolonisationen och den anses dessutom vara den första antropologiska romanen i det att den skildrar traditionellt afrikanskt byliv som det var innan kolonisationen. Guds pil utgör tillsammans med Allt går sönder och Inte längre hemma en löst sammansatt trilogi om livet i Nigeria strax innan, under, och vid upplösningen av det brittiska kolonial­väldet (Världens litteraturer).

Allt går sönder handlar om Okonkwo, en stor man, en hyllad krigare i sin by. Han växer upp med en far som är lat och lever på lånade pengar. Detta gör Okonkwo närmast besatt av att arbeta hårt och bli rik. Men, Okonkwo har också otur, han råkar döda en stamfrände i en olyckshändelse och tvingas leva sju år i exil. Där stöter han för första gången på de vita männen och deras Gud. När Okonkwo, efter åren i exil, återkommer till hembyn har denna förändrats. Missionärerna har etablerat sig även där och en brittisk domstol har fått mandat att döma efter de vitas lagar. Okonkwo manar sitt folk till uppror.

Beskrivningen av Okonkwo är mycket nyanserad samt psykologiskt och kulturellt trovärdig (så vitt jag kan bedöma). Det är lätt att föreställa sig hur det var för honom att växa upp med en far som ansågs löjeväckande och därmed även lätt att förstå hans behov av att revanschera sig. Men porträttet av Okonkwo är inte särskilt smickrande. Han är brutal och högmodig. Dessutom är han oerhört rigid, vilket visar sig vara den egenskap som leder honom i fördärvet. På samma sätt som de deterministiska, grekiska tragedierna skildrar hur hybris leder till undergång, gestaltar Achebe det öde som oundvikligen drabbar män som Okonkwo.

Huvudpersonen i Inte längre hemma, Obi, är sonson till Okonkwo och tiden är sent 1950-tal, Nigeria är en brittisk koloni och levnadsomständigheterna för vita och svarta är som natt och dag. Drömmen för unga män i byarna är att studera i England och få en tjänst inom den brittiska administrationen. Invånarna i Obis by satsar på honom, samlar ihop alla medel de kan och lyckas ordna en engelsk utbildning åt honom. Planerat är att han ska studera juridik, men Obi kommer i stället hem med en examen i litteraturvetenskap. Och han känner sig inte längre hemma i sitt hemland. Efter studierna i England förväntas han betala tillbaka till byborna med råge. Obi lyckas med viss möda få en tjänst i Lagos, men kraven från alla håller på att knäcka honom. Och korruptionen är vida utbredd.

Liksom i romanen om Okonkwo skildras i Inte längre hemma svårigheterna att förena bytraditioner och den kristne mannens lag. Det som i brittiska termer kallas korruption och mutor ses i byn som ett sätt att göra rätt för sig och hedra traditionerna. Obi hamnar i kläm och tycks drivas mot den oundvikliga undergången. Inte blir situationen lättare av att han djupt förälskat sig i en ung kvinna som inte anses vara acceptabel av föräldrarna eller byborna. Som läsare blir man mycket engagerad i Obis ödesdigra beslut och de olösliga problem han brottas med.

Tredje delen, Guds pil, utspelar sig på 1920-talet, d v s under en tid mellan Allt går sönder och Inte längre hemma. Översteprästen Ezeulu styr över flera byar, men hans makt är bräcklig och utmanas av fiender i grannbyn. Dessutom är hemsituationen komplicerad med konflikter mellan fruar och barn angående vem som ska ta över som överstepräst efter Ezeulu. På grund av sin position erbjuds Ezeulu en befattning inom den brittiska administrationen, som innebär att han ska fungera som medlare mellan britter och afrikaner. Det sätt han erbjuds detta ämbete på, krockar dock med Ezeulus bild av sin egen betydelse och de afrikanska traditionerna, vilket leder till att han vägrar och i stället fängslas. När han friges har situationen i hembyn förvärrats och allt riskerar att falla samman.

Ezeulu påminner mycket om Okonkwo. Han är stolt och följer de traditionella reglerna oavsett vilka risker detta innebär. I mitt tycke är Guds pil den något ynka lite svagare delen i en helt suverän trilogi om igbokulturen. Det som gör denna del något svagare är att jag helt enkelt hade lite svårt att hänga med bland alla liknande namn och i alla detaljerade skildringar av olika seder. Förutom detta är Guds pil en fantastisk skildring av en styvnackad mans livsöde.

Achebes storhet ligger i hans nyansrikedom, i förmågan att skildra traditionellt afrikanskt byliv och engelsmännens kolonisationen både med dess goda och dåliga sidor. Språket är enkelt samtidigt som det är fyllt av igbo-ord som ganska snart känns vardagliga även för en svensk läsare. Sammantaget är Achebes afrikanska trilogi något av det allra bästa jag läst.

GUDS PIL
Författare: Chinua Achebe
Översättare: Hans Berggren
Förlag: Bokförlaget Tranan (2015)
Köp: Adlibris, Bokus