Älskaren del tre

Om romanens avsked och sorg, om författarens försök att stoppa tidens gång samtalar Marie Lundström, Håkan Nesser och Farnaz Arbabi i det tredje och avslutande cirklandet om Älskaren av Marguerite Duras. Farnaz Arbabi har fastnat för språket och allt som finns dolt i små bisatser. Här är vi två, jag tycker också att den stora behållningen med romanen ligger i språket. Nesser talar om hur Duras skildrar att allt oundvikligen tar slut. Och så är till slut även denna bokcirkel över, den första men absolut inte den sista för min del.

Läsmaraton

Jag hänger på Bokmosters maratonutmaning att läsa 10 böcker i mars. Jag vet att det är att utmana ödet, men det går så bra just nu ... Och jag har några noveller på lager om det kniper. Jag fortsätter så klart att läsa kvinnor från världens alla hörn och möjligen dyker det upp något recensionsex också. Hänger ni med på maratonläsning?

Bokgeografi - Kanada

 

Dags för ett nytt land i Bokgeografin.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis var en av de bästa böcker jag läste 2010. Den handlar om Amy, som växer upp i en liten amerikansk håla där hon kämpar för att skapa en identitet trots att hennes bakgrund hålls hemlig. I romanen skildras hur man aldrig kan befria sig från historien. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Kort sagt handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Kanada tycks vara ett populärt immigrationsland; många kanadensiska författare har sitt ursprung i olika asiatiska länder. Författare som kan räknas som kanadensiska är bl a Kim Thúy, Yann Martel, Rohinton Mistry, Michael Ondaatje och Ying Chen.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.
Ovan nämnda Rohinton Mistry har jag inte läst, men hans En familjeangelägenhet står på den långa läslistan.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Kanada.
Jag håller mig till konståkningskulturen även i Kanada. Här är ett av de bästa isdansprogram jag sett.

Fästmön

Fästmön av Anton Tjechov, utgiven av Novellix 2014, översatt av Alan Asaid

OS är slut, men för den som vill stanna kvar lite längre i Ryssland finns ju alltid ryska novellixklassiker. Anton Tjechovs novell, Fästmön, handlar om den unga Nadja som snart ska gifta sig. Men i stället för att känna sig förälskad och överlycklig har hon börjat tveka och fundera över framtiden. Hon känner en obekant längtan efter något annat, efter att vara fri. En besökare i familjen lyssnar och lockar Nadja med ett helt annat liv än det instängda borgerliga småstadslivet. Ska hon våga?

I en intressant recension av Klebergs Tjechov och friheten kan man läsa att namnat Nadja är en kortform för Nadezjda som betyder hopp. Det är ett intressant observandum som påverkar tolkningen av berättelsen. För mig var annars just längtan efter frihet det dominerande inslaget i novellen.

Fästmön skrevs och publicerades första gången 1903 och blev Tjechovs allra sista. När novellen emottogs av kritikerna i Ryssland menade dessa att den inte var färdig. Kleberg visar dock i sin biografi om Tjechov att Tjechov medvetet reducerat novellen till dess skissliknande form med ett öppet slut. Som Bolinder skriver i sin recension: “Det gäller inte att skriva läsaren allting på näsan, man ska istället göra läsaren medskapande”. För mig som läsare är detta mycket viktigt. Jag tycker om texter som inbjuder mig att delta med mina egna tankar och känslor.

Sammantaget är Fästmön en vacker, till synes enkel, berättelse om en ung kvinnas frigörelse.

Tematrio - klassiska kvinnor

Jag läser ju kvinnor ur min bokhylla och deltar i Feministbibliotekets utmaning att läsa klassiska kvinnor. Och visst finns det en hel del att välja bland. Berätta om tre bra klassiker skrivna av kvinnor, välj själv hur du definierar "klassiker"!

1. Jag har läst några dikter av Sapfo och den här i många olika tolkningar. Min favorittolkning är av Emil Zilliacus.

Gudars like

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt, som alltid
i mitt bröst fått hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.  

2. Nyligen läste jag Övertalning av Jane Austen och den är hittills min favorit av henne. Romanen handlar helt enkelt om kärlek som består.

3. Under litteraturpluggandet stötte jag på en 1880-talsförfattare jag inte tidigare hört talas om - Alfhild Agrell. Hon var samtida med de mer välkända Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Agrell skrev framför allt samhällskritisk dramatik - s k tendensdramatik. I sin samtid var hon stor, t ex spelades hennes dramer ofta fler ggr på teatrarna än Strindbergs.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!