OS är slut, men för den som vill stanna kvar lite längre i Ryssland finns ju alltid ryska novellixklassiker. Anton Tjechovs novell, Fästmön, handlar om den unga Nadja som snart ska gifta sig. Men i stället för att känna sig förälskad och överlycklig har hon börjat tveka och fundera över framtiden. Hon känner en obekant längtan efter något annat, efter att vara fri. En besökare i familjen lyssnar och lockar Nadja med ett helt annat liv än det instängda borgerliga småstadslivet. Ska hon våga?
I en intressant recension av Klebergs Tjechov och friheten kan man läsa att namnat Nadja är en kortform för Nadezjda som betyder hopp. Det är ett intressant observandum som påverkar tolkningen av berättelsen. För mig var annars just längtan efter frihet det dominerande inslaget i novellen.
Fästmön skrevs och publicerades första gången 1903 och blev Tjechovs allra sista. När novellen emottogs av kritikerna i Ryssland menade dessa att den inte var färdig. Kleberg visar dock i sin biografi om Tjechov att Tjechov medvetet reducerat novellen till dess skissliknande form med ett öppet slut. Som Bolinder skriver i sin recension: “Det gäller inte att skriva läsaren allting på näsan, man ska istället göra läsaren medskapande”. För mig som läsare är detta mycket viktigt. Jag tycker om texter som inbjuder mig att delta med mina egna tankar och känslor.
Sammantaget är Fästmön en vacker, till synes enkel, berättelse om en ung kvinnas frigörelse.
