Adams arv

Adams arv av Astrid Rosenfeld i översättning av Jörn Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2013

Adams arv utspelar sig under två olika tidsperioder. Den första delen handlar om pojken Eddy som växer upp i en mycket dysfunktionell familj i Berlin under 80-talet. Av morföräldrarna får Eddy ofta höra att han är lik morfaderns bror Adam och detta är inte något att vara stolt över. Vad som föranlett morfadern att bli så arg på sin bror får dock inte Eddy veta. Efter mormoderns död hittar Eddy gamla brev som visar sig vara skrivna av Adam och i denna del berättar Adam om händelser under andra världskrigets judeförföljelse.

Båda delarna innehåller en hel del svart humor, men andra delen upplevde jag som mer ömsint och finstämd, trots sina osannolika inslag. Förintelsen brukar i vanliga fall behandlas med allvar och realism. Rosenfeld balanserar på gränsen till hur man "får" behandla ett så fasansfullt skeende, men hennes bisarra humor förringar inte allvaret utan ger snarare en ny viktig nyans. Förintelsen måste kommas ihåg på många olika sätt.

Adams berättelse innehåller också en underbar skildring av kärlek utan gränser. Här blir man som läsare berörd och lite bedårad. För visst har Adam rätt i att man måste göra allt för att vinna kärleken.

Adams arv är en bladvändare på närmare 400 sidor. Språket är rappt och dialogerna vassa. Som läsare både skrattar och gråter man medan man i rasande fart tar sig genom sidorna. Som vanligt har Thorén & Lindskog luftig, lättläst text och fint, tjockt papper i sina böcker, något som alltid gör en bibliofil som jag extra glad.

Sammantaget är Adams arv en mycket lättläst, engagerande och bedårande berättelse om kärlekens skönhet och krigets vidrighet. Att detta är skrivet av en debutant är närmast osannolikt. Rosenfeld hoppas jag få läsa mycket mer av i framtiden.

Gabriela Mistral

Gabriela Mistral (1889-1957) erhöll Nobelpriset 1945 med motiveringen: "för den av mäktig känsla inspirerade lyrik, som gjort hennes diktarnamn till en symbol för hela den latinamerikanska världens ideella strävanden". Mistral är känd för sin finstämda, men språkligt avancerade, lyrik och hennes svenske uttolkare Hjalmar Gullberg kallar henne ”det ställföreträdande moderskapets diktarinna”.  Moderskapstemat visar sig tydligt Mistrals många vaggvisor, barnrim och sånglekar.

Mistral började skriva poesi efter en passionerad kärleksaffär med en man som begick självmord. Hon arbetade som skollärare i en liten stad i Chile tills hennes lyrik gjorde henne berömd. Därefter hade hon olika uppdrag inom skolväsendet samt även som chilensk konsul i Neapel, Madrid och Lisabon.

Jag har bara läst en enda dikt av Mistral och det kan jag tycka är lite väl lite för att kunna säga att jag läst henne. Men den dikten har jag å andra sidan läst både på spanska och svenska och studerat skillnaderna mellan originalet och översättningen. Och ja skillnaden mellan original och tolkning/översättning är stor, men även i översättning är dikten helt underbar.

VAGGSÅNG

Nu vaggar mitt hav sina vågor
vid dyningens eviga dån.
Jag lyssnar till vågornas kärlek
och vaggar min son.

I sädesfälten går vinden
och vaggar nattliga strån.
Jag lyssnar till vindarnas kärlek
och vaggar min son.

Gud vaggar de ändlösa världar,
som tystnaden kommer ifrån.
Jag känner hans hand i mörkret
och vaggar min son.

Känner ni till Hagberg?

Känner ni till mannen på bilden? Det är sannolikt Sveriges mest citerade författare. Nej, jag kan inte påstå att jag kände till Carl August Hagberg innan delmomentet om översättningar i litteraturkursen. Men när ni och jag tror att vi citerar Shakespeare är det faktiskt Hagberg vi citerar. För en översättare är så mycket mer än en person som rakt av överför ord från ett språk till ett annat, en översättare är i mycket hög grad delaktig i verkets skapelse. Oftast lägger vi märke till översättningar när de är mindre bra, när språket flyter fint tillskriver vi detta till ursprungsförfattaren. Att vara översättare måste nog vara en av de mest otacksamma arbeten man kan ha. Men också en av de allra, allra viktigaste!

Grattis Norge!

Det är Norges nationaldag och dags för ett inlägg om den norska litteratur jag läst senaste tiden. Tyvärr visar det sig att det enda jag läst i år är dramatik av Ibsen och erotik av Mykle. Inget jag har lust att fördjupa mig i, jag får leta upp något gammalt inlägg som kan passa idag också:

Nobelpristagare

Norge har fått Nobelpriset vid tre tillfällen, senaste gången var 1928. Kanske är det snart deras tur igen?

1903 gick priset till Bjørnstjerne Bjørnson med motiveringen "såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet"

1920 gick priset till Knut Hamsun "för hans monumentala verk Markens grøde"

1928 gick priset till Sigrid Undset med motiveringen "förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv"


Svält av Knut Hamsum

Romanen består av en lång inre monolog, möjligen med vissa självbiografiska element. Den handlar om en ung man, som kämpar för att överleva och etablera sig som författare. Bristen på mat är stor, huvudpersonen svälter och får hungersdelirium. Han raglar omkring på gatorna, pendlar mellan djup melankoli, aggressiva utbrott och storhetsvansinne.


Jenny av Sigrid Undset

Jenny publicerades redan år 1911. Trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Boken handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som konstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. I stället blir hon indragen i flera relationer, som inte är sunda. Jenny är en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring.


Klassiker

Amalie Skrams romaner finns på min läslista, bl a kritiserade hon de psykiatriska behandlingsmodeller som erbjöds under slutet av 1800-talet.

Alberte och Jakob av Cora Sandel

Detta är del ett i trilogin om den unga Alberte. Här är fokus på den försiktiga Alberte och hennes oförvägne bror Jakob i en instängd, borgerlig miljö i Nordnorge vid sekelskiftet. På ett mycket stillsamt sätt skildrar författaren en ung kvinnas livsvillkor, längtan, drömmar och frihetskamp. Fantastiska miljö- och personbeskrivningar.


Isslottet av Tarjei Vesaas.

Denna underbara lilla roman berättar om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. En vemodig, finstämd skildring av det sköra i en ny vänskap.


Samtida romaner

Gerd Brantenberg, Lars Saabye Christensen, Karl Ove Knausgård, Anne B. Ragde, Herbjørg Wassmo, Hanne Ørstavik, Jan Kjærstad och Per Petterson är exempel på norska samtida författare. Att Gerd Brantenberg är från Norge visste jag faktiskt inte, jag har glatt trott att hon är svenska. Hennes mest kända roman är den oerhört underhållande, satiriska Egalias döttrar, som beskriver en värld där män är underställda kvinnor. Knausgårds Min kamp är jag kluven till, Kjærstads Tecken till kärlek står oläst i min bokhylla, det borde nog snart åtgärdas.


Ut och stjäla hästar av Per Petterson

67-årige Trond har dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. I byn träffar han dock en man från barndomen och minnena från en mycket speciell sommar gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Vackert språk, lågmäld stämning.


Deckare

Norge är väl (snart?) lika känt som Sverige för sina deckare. Unni Lindell, Jo Nesbø och Anne Holt är exempel på populära deckarförfattare. Själv läser jag helst Karin Fossum.

Döden skall du tåla av Karin Fossum

En liten flicka ligger och sover i sin barnvagn, medan mamman fixar i hemmet. Men något lurar där ute, något som inte vill väl. Förutom att skapa nyanserade personbeskrivningar ligger författarens styrka i att kunna försätta läsaren i ett tillstånd att bävan inför det oundvikliga. En rafflande historia med poliserna Sejer och Skarre.


Humor

Humor är inte min favoritgenre, men det finns väl ingen som kan låta bli att skratta när de läser Loes dråpliga berättelser.

Doppler av Erlend Loe

Doppler har fått nog av all duktighet och konsumtionshysteri. Han lämnar sitt trygga familjeliv och flyttar till skogs. Där blir han sambo med en älgkalv och idkar byteshandel (och en del tjuvnad). Men snart förstörs friden även i skogen... Hejdlöst rolig, men med mycken klokskap gömd under skratten. Årets bästa Norgehistoria.

Tematrio - Bröllopstider

Nu är tiden inne för de vackraste bröllopen och vi har i år turen att vara bjudna på ett. Veckans tema är en repris för det är inte så lätt för mig att hitta bröllop i mina böcker. Hoppas att det är lättare för er! Berätta om tre romaner/noveller/dikter/texter som innehåller ett bröllop.

1. I Ett amatöräktenskap av Anne Tyler gifter sig Michael och Pauline efter en kort romans i krigstid. "De var som skapta för varandra. De hade påbörjat en fantastisk resa tillsammans och underbara äventyr skulle möta dem på vägen" (s 37). Äktenskapet visar sig dock bli något mindre idylliskt...

2. Både i Mor gifter sig och Kyrkbröllop av Moa Martinson skildras bröllop, sett med ett barns ögon. Tyvärr blev bröllopsfesterna bland de fattiga ofta mer eller mindre förstörda av fylla och bråk. Äktenskapen blev inte heller någon dans på rosor.

3. I Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist vägrar Prinsessan Kristalla gifta sig med någon av prinsarna. Hon rymmer hemifrån och träffar sin stora kärlek Vilda. Men, får Kristalla gifta sig med vem hon vill, och kan man ha två drottningar?


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!


ur Prinsessan Kristalla av Skåhlberg/Dahlquist