Mo Yan dagen efter

Precis som vissa igår förutspådde har den senaste Nobelpristagaren debatterats livligt idag, framför allt i Kina. Mo Yan får mycket vass kritik från dissidentrörelsen och den regimkritiske kinesiske konstnären Ai Weiwei säger idag att: "Det här fördärvar Nobels litteraturpris och är vanhedrande också för tidigare pristagare".

Samtidigt sa Mo Yan igår på en presskonferens att han hoppas att den fängslade fredspristagaren Liu Xiaobo ska släppas snarast. Det ska bli intressant att se om den som tidigare inte talat (Mo Yan är ett smeknamn och betyder tala inte) nu kanske kommer att uttrycka sig lite mer öppet.

Om man är mer intresserad av Mo Yans liv ochförfattarskap än av kinesisk politik vill jag abslolut uppmuntra till läsning av en mycket läsvärd artikel i Helsingborgs Dagblad.

Själv hoppas jag hinna läsa ut Vitlöksballaderna under helgen. Igår hann jag med nöd och näppe få av ljudet på TV medan man i Babel läste upp slutet av boken. Hur kan man vara så förbaskat korkad att man väljer att läsa upp slutet av en bok?

Bloggtips

Har intresset för kinesisk litteratur väckts? Då ska ni inte missa att besöka Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget. Anna är översättare och den som översatt Mo Yans böcker till svenska så här kan man hitta mycket fakta och kanske lite skvaller om de kinesiska författarna. Och mycket intressant om kinesisk och asiatisk litteratur generellt.

Nobelpriset i litteratur till Mo Yan

Lågoddsaren Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur 2012. Och just nu läser jag hans bok Vitlöksballaderna. Jag är med andra ord nöjd med årets val av pristagare även om det inte tillföll någon av mina toppfavoriter. Framför allt är jag glad för lilla förlaget Tranan som kanske nu kommer att få lite mer välförtjänt uppmärksamhet. Och jag tycker att det är spännande med en kinesisk pristagare.

Mo Yan fick priset med motiveringen: "som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid." "Hans böcker är drömska skildringar av kinesisk landsbygd med influenser från den magiska realismen i Latinamerika", förklarar Thente som också menar att det kommer att riktas kritik mot Akademien för att de tilldelat priset till en kines som är med i kommunistpartiet.

Själv läser jag som sagt just nu Vitlöksballaderna och har kommit ungefär halvvägs. Boken handlar om kärlek med förhinder och om trakasserier av myndigheterna. Boken är skriven på ett sätt som jag uppfattar som "kinesiskt" eller åtminstone "icke-västerländskt". Här finns absurda scener med detaljerade beskrivningar av fruktansvärda saker skildrade utan de känslotoner man som västerländsk läsare förväntar sig. Det här är inte alldeles lätt att ta till sig, men mycket intressant.

Och ja, visst tycker jag att det är extra kul att en kines tilldelas priset just när jag på bloggen kör en kinesisk läsutmaning. Vill ni hänga med?

Nobel Quiz

Snart får vi veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur i år, tills dess kan ni kanske roa er med att testa era Nobelpriskunskaper i DN.

Tippade Nobelpristagare

Läser i SvD om de mest tippade Nobelprisvinnarna och har även egna förhoppningar. De olika experter som uttalat sig i SvD tror på Philip Roth, Alice Munro, Haruki Murakami, Ismaïl Kadaré, Tahar Ben Jelloun, Salman Rushdie, Joyce Carol Oates, Nuruddin Farah, Colm Tóibín, Assia Djebar, António Lobo Antunes, Yaşar Kemal, William Trevor, Amoz Oz och Karel Schoeman.

Att jag hoppas på en kvinna, i synnerhet en afrikansk har jag inte direkt stuckit under stol med. Men jag kan faktiskt inte riktigt bestämma mig för om jag hoppas mest på Assia Djebar eller Nawal el Saadawi. Jag har läst och tyckt om dem båda. Men Nawal är faktiskt dessutom lite av en idol, jag beundrar hennes styrka, hennes engagemang och hennes mod. Om vi håller oss i Afrika måste även Nuruddin Farah nämnas, han är förvisso ingen kvinna men han skriver feministisk litteratur. Även Tahar Ben Jelloun är en kandidat i min smak. Ngũgĩ wa Thiong’o och Chinua Achebe vill jag också påminna lite om.

Philip Roth från USA har jag läst, men även om jag tyckte mycket om hans roman Envar tycker inte jag att han står sig i jämförelse med en del andra författare. Det samma gäller även Joyce Carol Oates. Kanadensiska Alice Munro skulle jag dock gärna se som pristagare, hennes noveller är fantastiska. Men Margaret Atwood nämns inte, det måste vara en miss. Och Guadeloupe-födda Maryse Condé bör också finnas med på listan.

Japanen Murakami och kinesen Mo Yan har låga odds, men experterna tror ändå inte så mycket på dem utan menar att oddsen snarare ska tolkas politiskt. Jag har läst en bok av Murakami (Norwegian Wood) älskade halva och avskydde andra halvan. Han är ingen favorit hos mig. Mo Yan läser jag däremot med stort intresse just nu. Men kanske det äntligen är dags för Salman Rushie, vars bok Midnattsbarnen är en av världens bästa. Om vi håller oss i Asien vill jag också nämna Michael Ondaatje som en outsider. Lite längre västerut hittar vi Amos Oz, vars författarskap jag beundrar.

Ja, det kan ju bli någon från Europa också, fast de är hiskligt överrepresenterade redan. Två roliga alternativ Ismaïl Kadaré och Yaşar Kemal finns med bland experternas tips. En annan europeisk författare jag faktiskt gillar är Ian McEwan.

Nåja, i morgon får vi äntligen svar, jag håller några tummar för mina favoriter.