Ensam mullvad på en scen

Ensam mullvad på en scen, text av Ulf Nilsson, illustrationer av Eva Eriksson, utgiven av Bonnier Carlsen, 2012

Bokens berättare, 6-årige storebror, brukar sjunga för sin lillebror som då kiknar av skratt. Fast stå på skolans scen och sjunga, det vill storebror inte. Oron är mycket stor inför framträdandet, att stå på scenens kant är som att stå vid ett stup ner i havet. Storebror gömmer sig och beslutar sig för att inte gå ut på scenen. Då kommer lillebror och vill så gärna få stå tillsammans med sin storebror på scenen. Inte kan en storebror säga nej då.

Ensam mullvad på en scen är en fantastisk skildring av något som känns skrämmande för många barn: att stå i centrum och vara betraktad. Författaren tar barnens känslor på allvar och gestaltar nyanserat och lyhört hur det kan kännas i en 6-årings kropp när man är blyg och inte vågar. Lösningen är naturligtvis att man inte ska behöva vara ensam när man gör något som känns farligt. Förutom barns blyghet gestaltar författaren även, på ett underbart sätt, kärleken mellan två bröder. Såklart storebror vågar gå ut på scenen när han har den beundrande yngre brodern med sig.

Ensam mullvad på en scen innehåller vardagsdramatik, hemsk rädsla, stor kärlek och mycket humor. Det är en helt fantastisk berättelse som förtjänar många läsare. På förskolorna runtomkring övas barn att tidigt våga vara i centrum och berätta inför gruppen, på alla de förskolorna borde man även läsa om den ensamma lilla mullvaden.

Texten är lätt att ta till sig och passar de lite större förskolebarnen (4-6 år). Boken innehåller dessutom finstämda illustrationer som förstärker berättelsens varma, harmoniska stämning. Illustrationerna gestaltar även barnens kroppsspråk på ett lysande sätt.

Sammantaget är detta en mycket bra bok för alla, särskilt för de som upplevt blyghet. Min 6-åriga dotter, som i perioder varit mycket blyg, tyckte att det här var en riktigt bra bok! Hon kände igen sig i storebrors känslor och hon skrattade åt sången.

Tematrio - Yrken

Min första semester är slut och jag är tillbaks på jobbet. Kände mig lagom omotiverad när jag plötsligt fick en rolig arbetsuppgift. Jag och en kollega ska få fixa till vår Spelhåla med lite nya möbler och andra saker. Nice! Men icke desto mindre föranleder min återgång i arbetet att veckans Tematrio handlar om olika yrken/arbetsplatser. Berätta om tre böcker som skildrar huvudpersonernas yrken. Jag har valt tre böcker somskildrar negativa arbetsvillkor, men det finns säkert mer upplyftande skildringar också.

1. Just nu läser jag Maja Lundgrens Myggor och tigrar som skildrar en kulturkritikers upplever på några olika arbetsplatser och i andra yrkesrelaterade sammanhand. Intressant, men något svårtolkat.

2. I Yarden av Kristian Lundberg berättar författaren om den hårda verklighet det innebär att vara timanställd på bemanningsföretag. De anställda är helt utlämnade åt arbetsgivarens godtycklighet.

3. Även i Reaktorn av Élisabeth Filhol arbetar de ansällda på olika bemanningsföretag. Författarens skildring av de människor som arbetar på kärnkraftsverken och de villkor som styr deras arbete gjorde mig inte direkt mer vänligt inställd till kärnkraften.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Sant eller fiktivt med Maja Lundgren

Läser Myggor och tigrar och tycker att det är svårt att förhålla mig till författaren Maja Lundgren. På Wikipedia kan man läsa lite om den omfattande debatt boken orsakade och om de anklagelser som riktades mot författaren. Eftersom boken innehåller många förklenande omdömen om namngivna personer trampade hon naturligtvis på många tår. Vissa tolkade hennes utgjutelser i termer av mental ohälsa, vilket inte drabbade Lars Norén när hans navelskådande memoarer publicerades. Är böckerna av samma karaktär? Det vet jag inte, jag har inte läst Norén ännu. Finns det en poäng i att tolka det skedda i genustermer? Ja, det tror jag absolut. Lundgren har säkert tolkats utifrån att hon är kvinna och som sådan ska man tiga still och vara söt. Men i ärlighetens namn kan jag inte heller bortse från att Lundgrens text präglas av tecken på mental instabilitet. Motsäger då en eventuell instabilitet möjligheten att hon varit utsatt för trakasserier? Naturligtvis inte. Vad ska man då tycka om att människor lämnar ut både sig själva och omgivningen på det här sättet? Just nu är detta på modet, se bara på Knausgårds framgångar. Lundgren kanske ska ges erkännandet att ha varit stilbildande. Men jag har i ärlighetens namn lite svårt för den här typen av utlämnande skildringar. Möjligen beror detta på att jag fyller mina dagar med att lyssna till människor som på olika sätt har det svårt. På fritiden läser jag hellre något fiktivt. Lundgrens Pompeji skulle nog passa mig bättre.

Drömmarnas horisont

Va! Vad var det jag missade? Jag tittade på Drömmanras horisont med Tom Cruise och Nicole Kidman häromkvällen och satt där som ett stort frågetecken. Är det meningen att man ska ta filmen på allvar? En sån smörja! En blandning mellan värsta sorten sentimental kärlekssmet och dåligt tajmad humor. Filmen handlar om en fattig bondpojk från Irland och en rik överklasstjej som tillsammans söker lyckan i Amerika. Urk! Missa gärna.

Möss och människor

Möss och människor av John Steinbeck

Så har jag då till slut läst Möss och människor av John Steinbeck. Och under hela läsningen hoppades jag intensivt på ett lyckligt slut. Trots att jag ju egentligen visste... Av Steinbeck har jag tidigare bara läst Öster om Eden, en av mina absoluta favoritromaner. I bokhyllan står ännu Vredens druvor oläst, jag är tämligen säker på att även denna kommer att falla mig i smaken.

Möss och människor handlar om vänskapen mellan två män och handlingen utspelar sig på 30-talet under depressionstiden i Kalifornien. Det urstarke, förståndshandikappade Lennie och hans kamrat George arbetar på olika gårdar och drömmer om ett eget ställe. Många missförstånd uppstår kring Lennie som är så stark att han råkar göra illa, fast han inte vill.

I Möss och människor är människoporträtten stiliserade "typer" snarare än fullödiga personligheter. Berättelsen fokuserar mer på handlingar än på tankar och känslor. Slim är den gode mannen som visar omtanke om både människor och djur, den f d boxaren Curley är aggressiv och tycker omedelbart illa om Lennie. Curleys fru, den karikerade skökan, utlöser de onda mekanismerna.

Steinbecks styrka i denna bok ligger i förmågan att gestalta värmen och närheten mellan de två vännerna, trots en tuff jargong. George tar hand om Lennie när denne råkar ställa till det, han behandlar Lennie som om han vore en yngre bror. Kontrasten mellan den nära vänskapen och det hårda livet som kringströvande lantarbetare bidrar till att göra denna berättelse till en stor klassiker.

Steinbeck beskriver miljöerna så att man kan känna solens hetta och han kombinerar detta med kärva, trovärdiga dialoger. Språket är enkelt, orden väl valda att föra handlingen framåt och skapa en ångestfylld förväntan hos läsaren. Denna korta, lilla bok handlar i grunden om svåra frågor som klass, skuld, ansvar och straff.

Sammantaget är detta en helt fantastisk berättelse om människans ondska och godhet.