fredag 9 december 2011

En dag - i repris

En dag av David Nicholls, utgiven av Printz Publishing, 2010.

Den 15 juli 1988 utexamineras Emma och Dexter från universitetet. De har inte umgåtts under studietiden, men tillbringar den sista natten tillsammans. Dagen därefter börjar Livet med stort L och kanske kommer de aldrig mer att träffas. Men mellan Emma och Dexter utvecklas en stark vänskap, som kommer att bestå under många år. Läsaren får möta Emma och Dexter just den 15 juli under de kommande åren, för att ta del av vad som hänt i deras liv. Vi får inledningsvis följa Dexter i hans jakt på berömdhet och droger och Emmas slit för att få ihop till hyran. Så småningom förändras dock deras liv, de utvecklar nya sidor och deras relation får nytt innehåll.

Hur ska jag nu kunna skriva något intressant om denna populära roman, något som inte redan sagts? Eller, det kanske jag faktiskt inte måste? Inte heller i den följande recensionen kommer det att finnas några större invändningar eller någon negativ kritik, trots att En dag klart ligger vid sidan av det jag brukar tycka om. Men något i denna roman bryter ner motståndet, något väcker engagemang och något gör att man inte kan lägga ner boken när man börjat läsa den. Jag tror att detta något helt enkelt stavas Dex och Em. För det författaren verkligen lyckas med är att levandegöra Dex och Em, efter några trevande inledande kapitel tänker jag på dem som mina vänner. Framför allt är En dag en emotionell resa, en nostalgitripp, en berättelse som väcker starka känslor. Man blir arg på Dex när han är hänsynslös, ytlig och ansvarslös och man blir irriterad på Emma när hon beter sig som ett mähä. Man blir också glad när de lyckas med något, när de utvecklas och när de finner kärleken.

En dag är kanske närmast att kategorisera som "feel-good-litteratur", det är en romantisk komedi, en rapp relationsroman. Författaren har tidigare skrivit manus till det oerhört populära TV-serien Cold feet - Kalla fötter - och tonen i En dag påminner starkt om denna. Tyckte man om TV-serien, tycker man om den här boken. En dag kommer även den att filmatiseras och det är en film jag har höga förväntningar på. Men, skynda er att läsa boken först!

För den som själv blivit vuxen under den tidsperiod romanen omfattar, aktiveras igenkännande många gånger. Här finns mängder av tidsmarkörer i form av kulturella och/eller politiska händelser, man känner igen attitydförändringar, man känner sig helt enkelt hemma i boken. Texten är mycket lättläst, den har ett driv som i rask takt för läsaren framåt. Dialogerna är kvicka, slagfärdiga skulle man nog kallat dem för hundra år sedan.

Genom att bara låta oss få möta Emma och Dexter en dag per år blir deras rörelse mot varandra och från varandra mycket tydlig. Detta är i mitt tycke ett genialiskt grepp av författaren. Handlingen blir dessutom mycket komprimerad, det här är nog det närmaste "effektivt" berättande man komma som författare. "Denna dagen - ett liv", som farbror Melker sa.

Sammantaget måste jag således instämma i hyllningskörerna, det här är en mycket läsvärd roman. Det ska ändå sägas att jag inledningsvis var tveksam och inte förstod uppståndelsen kring boken, en "När Harry mötte Sally-kopia" var första intrycket. Men under vägen blev jag lika begeistrad som alla andra och nu kan jag inte göra annat än att reservationslöst rekommendera denna roman.

torsdag 8 december 2011

Den omoraliske

Den omoraliske av André Gide, utgiven av Brombergs, 2011

Den unge huvudpersonen Michel är en välutbildad, välbärgad man i sekelskiftets Frankrike. Han arbetar som historiker och fäster stor vikt vid tankens kraft. På sin dödsbädd önskar Michels far att få se sonen gift, för att tillmötesgå faderns önskemål gifter sig Michel således med en passande ung dam, Marceline. Paret reser på bröllopsresa till det koloniserade Nordafrika, där det uppdagas att Michel är allvarligt sjuk i lungsot. Värmen och närheten till de arabiska barnen gör dock att Michels livsandar åter väcks, han börjar solbada och ägna sig åt att stärka kroppen. Efter tillfrisknandet förändras Michels personlighet och moral. Han upplever världen med sina sinnen i stället för med tanken, han får allt svårare att skilja mellan rätt och orätt, han låter sig lockas av lusten, sina drifter. Han blir en handlingens man.

Romanen är i sin helhet skriven i form av en lång monolog där Michel försöker rättfärdiga sina val inför sina närmsta vänner. Michel tycks fråga sig hur fri man får vara - eller rättare sagt - hur fri en man får vara. Michel är dock enbart intresserad av sin personliga frihet. Hans hustrus, hans anställdas och de unga prostituerade pojkarnas och flickornas frihet väger lätt i sammanhanget.

När Den omoraliske kom ut 1902 i Frankrike ansågs den av många vara chockerande. Jag tycker fortfarande att den i hög grad är chockerande. Mycket av det Michel ägnar sig åt kan tyckas vara oskyldigt, det skandalösa solbadandet till exempel, men hans sätt att behandla människor som är beroende av honom är fortfarande lika upprörande. En av de saker man förvisso chockerades mer av i början av 1900-talet är Michels homosexuella tendenser, men att köpa små arabiska barn torde väcka lika stark aversion än idag.
"Beklaganden, samvetskval, ånger, det är nyss undfången glädje, sedd från baksidan." (sidan 110)
Michels förändring från att vara en hämmad, intellektuell samhällsmedborgare till att bli en egocentrisk, skrupelfri livsnjutare är mycket intresserant utifrån ett psykologiskt perspektiv. Hur ska man förklara denna totala omvälvning? En del av förklaringen handlar om traumat att vara nära döden, att uppleva att man varit nära att förlora livet kan totalt förändra hur man ser på den egna existensen. I förordet av Sven Lindqvist betonas i betydelsen av vistelsen i det koloniserade Afrika:
"Ja, koloniernas verklighet fungerade som drömmens. Eberhardt, Gide, Saint-Exupéry - kolonierna var för dem alla en arena där de fick leva ut allt det, som inte var socialt accepterat i deras hemländer." (sidan 16)
Tidsfränden Freud skulle i stället lagt stor vid att analysera bortträngda homosexuella drifter. Sammantaget är Den omoraliske ett mycket intressant psykologiskt porträtt av en man som hamnar i själslig obalans.

onsdag 7 december 2011

Topplistan uppdateras

Det här med statisktik och redovisningar har inte varit min starka sida under bloggåret som (snart) gått, får kanske överväga att ge ett nyårslöfte om detta. Men den ultimata Topplistan ska jag ändå få till på något vis, jag har i alla fall skrivit ner vad jag läst.

Här är hela listan som den ser ut just nu:

Till final
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (januari)
Anils skugga - Michael Ondaatje (februari)
Kärlekens historia - Nicole Krauss (mars)
Ru - Kim Thúy (april)
Det stora huset - Nicole Krauss (juni)
Historien om det gamla barnet - Jenny Erpenbeck (juli)
Och allt skall vara kärlek - Kristian Lundberg (augusti)
Min kamp 1 - Karl-Ove Knausgård (september)
Som ni säkert förstår - Claudio Magris (oktober)
Korparna - Tomas Bannerhed (november)


Till andra chansen
En gåtfull vänskap - Yoko Ogawa (januari)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (januari)
Agnes Cecilia - Maria Gripe (februari)
Det där som nästan kväver dig - Chimamanda Ngozi Adichie (februari)
Gilles kvinna - Madeleine Bourdouxhe (mars)
Högläsaren - Bernhard Schlink (mars)
Mot ljuset - Elin Boardy (april)
Varför kom du inte före kriget? - Lizzie Doron (april)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (maj)
Storm över Frankrike - Irène Némirovsky (maj)
Montedidio - Erri de Luca (juni)
Om inte nu så när - Annika Thor (juli)
Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson (augusti)
Norwegian Wood - Haruki Murakami (augusti)
Sju år - Peter Stamm (september)
Annie John - Jamaica Kincaid (september)
Gömslet - Miral al-Tahawi (oktober)
Den stora gåtan - Tomas Tranströmer (oktober)
En dåre fri - Beate Grimsrud (november)
Minaret - Leila Aboulela (november)

tisdag 6 december 2011

Mats kamp

Mats kamp av Mats Jonsson, utgiven av Galago, 2011

När jag blir tillfrågad om vilka genrer jag helst undviker finns diskbänksrealism med bland de jag nämner. Jag brukar inte tycka om att läsa om föräldrar som kämpar för att få sina liv att gå ihop när de fått barn. Men det är egentligen först i och med att Mats blir pappa hans berättelse börjar intressera mig. Innan dess handlade hans liv om storstadsfenomen, som inte alls berör mig. Men pappablivandet gestaltar Mats på ett fantastiskt sätt. Här finns en kärlek till barnet som skiner igenom den "nattliga skärselden" och här finns en varm omsorg om den nyblivna mamman Victoria, som fått en del skador i samband med förlossningen. Mats ironiserande kring huruvida man skulle ta lika lätt på hennes plågsamma skador om de inte uppstått i samband med förlossningen har bitit sig fast hos mig. För han har naturligtvis rätt, kvinnors smärta och svårigheter i samband med graviditet och förlossning behandlas oerhört nonchalant med hänvisning till att "det ju är naturligt" att det gör ont.

Mats kamp är en socialrealistisk skildring fylld av både humor och vrede. Här utdelas en hel del råsopar mot dagens statussamhälle, familjen som ett projekt och den allmänna sociala nedrustningen. Världens bästa skitskola och lärarnas arbetssituation får rejäl och välförtjänt kritik samtidigt som författaren belyser både klass- och könsaspekter i vår samtid.

Karikatyrskildringen av föräldrakooperativet Tok-Klok får mig att asgarva samtidigt som det kryper i mig av olust när jag tänker på att barn redan i denna ålder kan bli mobbade, med mobbarnas föräldrars välsignelse. Det är ju de här barnen som senare ska gå på Lundsberg...

Romanens titel Mats kamp är naturligtvis en blinkning till Karl Ove Knausgårds Min kamp. Båda männen tycks ha bestämt sig för att skildra ALLT i sina liv. Mats kommer dock i slutet av boken fram till att han inte är den som ska skapa och skildra dottern Ellens liv, det är hennes barndom och hennes minnen. Den insikten tyder på en integritet jag beundrar. Överlag måste jag säga att Mats verkar vara en person jag genuint skulle tycka mycket om.

Sammantaget är Mats kamp en ironiserande berättelse, fylld av både svärta och kärlek, om att bli pappa i vår tid. Läs den!

Andra som läst Mats kamp är Fiktiviteter, Expressen, Dagens bok.

måndag 5 december 2011

Tematrio - Julklappsönskningar


Det lackar mot jul och det är hög tid att tala om för nära och kära vad ni vill ha i era hårda, platta paket. Berätta därför om tre böcker ni önskar i julklapp!


1. Jag är som sagt riktigt fast i Knausgårdträsket just nu. Jag läser Min kamp 2 på norska och tycker att det är fascinerande att jag blir så indragen i Karl Oves familjeliv. Jag tycker mycket om böckerna, klart mindre om författaren/huvudpersonen...

2. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren vill jag verkligen läsa. Den verkar vara lagom spännande och dessutom genomtänkt genusmässigt. Längtar efter att läsa den under jullovet!

3. En av mina favoritförfattare är Vibeke Olsson. Hennes romaner om det antika Rom är fantastiska. Hon har nu skrivit en ny serie som handlar om sågverksstrejken i slutet av 1800-talet, de böckerna vill jag läsa, först ut är Sågverksungen.