En krock mellan ett kristet, lugnt småstadsliv och ett popstjärneliv med droger, sex och alkohol. Så skulle man kort och gott kunna beskriva Renate Nedregårds debutroman Mirakel. Det är en crossover roman som är extremt snabbläst utan att för den skull bli banal eller trist. Den handlar om Rakel som över en natt blir Idol-Mi-Rakel med hela Norge och spås gå en strålande framtid till mötes. När vi träffar henne är hon den blott 22 år gamla popstjärnan Miracle och det är fem år sedan hon var med i Idol. Genom återblickar får vi ta del av hennes enastående resa. I delarna som utspelar sig nu får vi följa henne och hennes tankar kring den jubileumskonsert som hon ska vara med i tillsammas med sin gamla kör. Samma kör som hon sjöng i den där dagen hon blev headhuntad till Idol. Rakel är för mig en ganska osäker ung kvinna som har lite svårt att hitta rätt. Och även när hon i boken gör det så är jag inte övertygad. Det känns mest som om hon intalar sig själv allt är bra, att hon är bra. Men jag vill gärna tro.
Jag gillar boken, det gör jag. Jag tycker att den tar upp många känslor och händelser som kan vara aktuella även om man inte sitter i samma situation som Rakel. Som till exempel att bli tvungen att göra svåra val som kanske sårar någon. Att våga göra saker för sin egen skull, att man inte alltid kan tänka på alla andra. Sånt kan ju vara nog så känsligt i den åldern. Eller kanske till och med i alla åldrar. Eftersom Rakel inte själv anmält sig till Idol kan jag ju tycka att hon har all rätt att vara med. Även om det var det som gjorde att kompisen Stine, som övat övat övat, inte kom med fast hon var en av de bästa. Taskigt? Kanske men inget som Rakel kunde veta om eller råda över.
Det mest intressanta med boken är kontrasterna mellan Rakel nu och då. Nu lever hon ju Livet och har allt man kan önska. Med det livet kommer också ett handbagage med alkohol, one night stands och till och med droger. Och jämför man med pre-Idol Rakel så finner man en ganska blyg och timid kristen flicka som sjunger i kör och är hemligt kär i sin körledare. Sån enorm skillnad. I boken finns också ett gäng blogginlägg från Miracles blogg. Jag måste bara få ur mig en tanke angående dem. Det känns som om det inte är Rakel som skriver inläggen på sin blogg. Eller ja iallafall känns det någon annan som till viss del dikterar vad hon skall skriva. De är fulla av produktplacering, ursäkter och gulligull. Det osar PR lång väg. Och om det skulle vara så och att det inte bara är jag som upplever det så. Ja då skulle jag vilja påstå att det är ett briljant drag av Nedregård!
Jag gillar och den är absolut läsvärd! Och jag måste säga att Gilla böcker har lyckats igen!
