lördag 12 november 2011

Babel med Knausgård


Jaja, jag klarade inte alls låta bli att titta på Knausgård på Babel, men jag satt beredd att stänga av ifall man skulle avslöja för mycket om de kommande böckerna. Och jag var nervös att jag skulle få en bild av honom som motsäger min inre bild av författaren/huvudpersonen i böckerna. Men förutom att Karl-Ove verkar må lite bättre stämmer bilderna överens. Och i ärlighetens namn var han inte alltför prydlig. Det han pratade om, som jag framför allt gillar, är hur han som 40-åring fortfarande står så nära sin inre 10-åring. Jag hoppas att han kommer att ha alla delar av sig själv så levande även i fortsättningen.

Resten av programmet var en positiv överraskning. Så intressant om ungdomslitteratur. Dessutom blev jag riktigt sugen på att läsa Cirkeln och det var väl kanske på tiden.

fredag 11 november 2011

Siffertitlar

Inspirerad av Anna vill jag också nörda loss denna siffermagiska dag och prata om boktitlar som innehåller siffror. Jag trodde att jag skulle hitta något om alla ental i bokhyllan, men hittade inget på åtta och nio. Kanske ni lyckas bättre?

En spik, en ros, underbar novellsamling av Madeleine Bourdouxhe
De två saliga, osunda relationer av Ulla Isaksson
Tre män i en båt, brittisk underfundig humor av Jerome K Jerome
Den fjärde handen, underhållande satir av John Irving
Den femte kvinnan, otäckt bra Wallanderdeckare av Henning Mankell
Sex, inlevelsefullt om barns behov av fantasi och flykt av Sara Villius
Sju stenar till den otrogna hustrun, poetiskt om kvinnoförtryck av Vénus Khoury-Ghata
8?
9?

Äkta om en svår sjukdom

Jag lyssnar just nu på En dåre fri av Beate Grimsrud och måste säga att den är värd alla priser och lovord. Romanen handlar om flickan Eli, som har en trasslig uppväxt, tidigt börjar missbruka och utvecklar schizofreni. Berättelsen är oerhört fängslande, författaren är så äkta och beskriver med stor närvaro psykosgenombrottet och den oerhörda rädsla, ensamhet och kluvenhet som präglar denna plågsamma sjukdom. Julia Dufvenius gör en bra uppläsning förutom att hon envisas med att säga fottboll, vilket irriterar mig oerhört. Jag har boken som "läsebok" också och ska läsa lite med ögonen för att uppleva språket mer tydligt. Jag har läst en hel del böcker om psykiska sjukdomar, detta är en jag verkligen rekommenderar.

torsdag 10 november 2011

En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga

Dottern har läst ut sin första bok! Sakta men säkert har hon nu läst hela En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga av Carin Wirsén. Hon har egentligen relativt lätt att läsa orden, men uthållighet och uppmärksamhet är det allt lite si och så med. Hon tröttnar helt enkelt snabbt, är inte van att behöva anstränga sig för att lära sig.

Boken är lika rolig och pedagogisk som alla Stina Wirséns böcker. Här får man lära sig att gurkan är smal, att limpan är bred, att spagettin är rak, medan tårtan är sned. Texten är underfundig, ibland lite överraskande och mycket rolig. Illustrationerna är också oerhört underhållande, för alla åldrar.

Dottern är nöjd över sin prestation och hon vill gärna tipsa alla kompisar om den här boken. Det här är en rolig bok att läsa själv, en del ord är rejält svåra, men barnet får lite hjälp genom att texten är på rim.

Kullen

Kullen av Jean Giono, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2011

Kullen är första delen i en trilogi om guden Pan, berättelser som hyllar naturen. I en liten by på den provensalska landsbygden bor fyra familjer nedanför en kulle. Den gamle gubben Janet ligger för sitt yttersta och yrar om olyckor och den magiska katten. Hittills har människorna lyckats kuva naturen, men en dag slår den tillbaks. Vattnet sinar i brunnarna, en ung kvinna insjuknar i en underlig sjukdom och missämja sprider sig mellan grannarna. En förbannelse tycks vila över byn. Så attackerar elden från alla håll, hela byn är hotad.

Kullen kan ses som en allegori som tar upp moraliska frågor om mellanmänskliga relationer och om människans försök att kuva naturen. Hur långt kan vi egentligen gå? Stilen i berättelsen påminner om folksagans, här ryms magi, skräck och utveckling.

Språket i Kullen är mycket enkelt och sparsmakat, samtidigt som det skapar tydliga bilder av händelserna hos läsaren.
"I ett slag greps jorden av raseri. Svärjande försvarade sig buskarna en stund, sedan reste sig elden mot dem och krossade dem under sina blå fötter." (sidan 122)
Sammantaget är Kullen en originell berättelse skriven på ett vackert, poetiskt, unikt språk. Läs!