En dagslända
En trehundrademiljondels sekund,
om detta är den tid en partikel består av,
betänk då hur ofantligt lång en dag är.
Tycker du att dagen är för kort?
Din giriga rackare!
ur Fråga månskenet om vägen av Ko Un
Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.
ur Den stora gåtan av Tomas Tranströmer
onsdag 5 oktober 2011
Fotograferingens vackra historia
Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.
Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.
Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre.
Péter Nádas ligger bra till enligt oddsen för att erhålla Nobelpriset. Och det kan jag förstå efter att ha läst denna mycket speciella bok.
tisdag 4 oktober 2011
Nobelpristagaren enligt oddsen
Adonis 5.00
Tomas Tranströmer 7.00
Haruki Murakami 9.00
Peter Nadas 11.00
Assia Djebar 13.00
Ko Un 15.00
Les Murray 17.00
Thomas Pynchon 19.00
Nuruddin Farah 21.00
Mircea Cartarescu 26.00
Philip Roth 26.00
Cormac McCarthy 26.00
John Banville 26.00
Joyce Carol Oates 26.00
Don DeLillo 26.00
Så här ser toppnamnen ut på Ladbrokes lista över tänkbara Nobelpristagare. Trots att jag verkligen fokuserat på att försöka läsa de jag tror kan få priset, har jag bara läst knappt hälften av dem. Två av mina favoriter, Assia Djebar och Nuruddin Farah finns i alla fall med ganska högt upp.
På Unibet ser oddsen lite annorlunda ut och här finns en hel del författare som inte finns med på Ladbrokes lista. Och av dessa har jag bara läst två!
Vijaydan Detha 7.50
Chang-Rae Lee 8.00
Adam Zagajewski 12.00
Jonathan Franzen 12.50
Mo Yan 12.50
Gerald Murnane 15.00
Hanan Al-Shaykh 15.00
Ismail Kadaré 15.00
K Satchidanandan 15.00
Peter Carey 15.00
Rajendra Bhandari 15.00
Nåväl, vi får väl se på torsdag hur det går, min inställning och förhoppning har jag väl redan klargjort rätt tydligt.
Tomas Tranströmer 7.00
Haruki Murakami 9.00
Peter Nadas 11.00
Assia Djebar 13.00
Ko Un 15.00
Les Murray 17.00
Thomas Pynchon 19.00
Nuruddin Farah 21.00
Mircea Cartarescu 26.00
Philip Roth 26.00
Cormac McCarthy 26.00
John Banville 26.00
Joyce Carol Oates 26.00
Don DeLillo 26.00
Så här ser toppnamnen ut på Ladbrokes lista över tänkbara Nobelpristagare. Trots att jag verkligen fokuserat på att försöka läsa de jag tror kan få priset, har jag bara läst knappt hälften av dem. Två av mina favoriter, Assia Djebar och Nuruddin Farah finns i alla fall med ganska högt upp.
På Unibet ser oddsen lite annorlunda ut och här finns en hel del författare som inte finns med på Ladbrokes lista. Och av dessa har jag bara läst två!
Vijaydan Detha 7.50
Chang-Rae Lee 8.00
Adam Zagajewski 12.00
Jonathan Franzen 12.50
Mo Yan 12.50
Gerald Murnane 15.00
Hanan Al-Shaykh 15.00
Ismail Kadaré 15.00
K Satchidanandan 15.00
Peter Carey 15.00
Rajendra Bhandari 15.00
Nåväl, vi får väl se på torsdag hur det går, min inställning och förhoppning har jag väl redan klargjort rätt tydligt.
Gästbloggare?
Det ges ut mängder av bra böcker för ungdomar och unga vuxna nuförtiden, det ser jag hos andra bloggare. Men jag hinner varken läsa eller skriva om allt. Skulle du vara intresserad av att skriva gästinlägg hos mig om andra typer av böcker än de jag läser och skriver om? Maila mig i så fall på lyran18[at]gmail.com.
Hej då Karl-Ove
Detta inlägg är det helt klart fjompigast hittills. Nostalgiskt och sentimentalt, dessutom. Men jag kommer verkligen att sakna Karl Ove nu när jag läst/lyssnat klart på Min kamp del 1.
Jag blir naturligtvis lätt påverkad av böcker, det har jag säkert gemensamt med alla bokslukare. Men så här till den milda grad brukar jag inte fästa mig vid författare/böcker. Nu är jag ju långt från den första som fallit pladask för Knausgårds självbiografiska roman, vilket känns ganska skönt. Det är svårt att definiera vad som är så fängslande med denna bok som ibland är filosofiskt svepande, ibland oerhört detaljerad. Jag borde bli uttråkad någon gång, men det blir jag inte.
Knausgårds berättelse blir en personlig angelägenhet för mig. Jag får en stark känsa av att jag känner författaren, jag befinner mig dessutom i hans böcker. Jag var ju också på de där festerna, jag hade också en krånglig relation till min far. Jag har även garanterat varit kär i den där Karl-Ove. Det är verkligen tur att jag inte ska recensera den här romanen för jag kan inte på något sätt distansera mig från den. Det här låter ju inte klokt, men det är på denna nivå jag upplever läsningen.
Det finns bara ett enda fel i texten och det är att den är på svenska. Jag hör ju att Karl Ove och hans kompisar pratar norska, ett språk som är mig nästan lika välbekant som svenska, ett språk jag levde med i min barn/ungdom. Därför har jag beslutat mig för att läsa resten av böckerna på norska och eftersom jag inte vill att avskedet ska bli för långvarigt har jag redan gjort en beställning på AdLibris.
Jag blir naturligtvis lätt påverkad av böcker, det har jag säkert gemensamt med alla bokslukare. Men så här till den milda grad brukar jag inte fästa mig vid författare/böcker. Nu är jag ju långt från den första som fallit pladask för Knausgårds självbiografiska roman, vilket känns ganska skönt. Det är svårt att definiera vad som är så fängslande med denna bok som ibland är filosofiskt svepande, ibland oerhört detaljerad. Jag borde bli uttråkad någon gång, men det blir jag inte.
Knausgårds berättelse blir en personlig angelägenhet för mig. Jag får en stark känsa av att jag känner författaren, jag befinner mig dessutom i hans böcker. Jag var ju också på de där festerna, jag hade också en krånglig relation till min far. Jag har även garanterat varit kär i den där Karl-Ove. Det är verkligen tur att jag inte ska recensera den här romanen för jag kan inte på något sätt distansera mig från den. Det här låter ju inte klokt, men det är på denna nivå jag upplever läsningen.
Det finns bara ett enda fel i texten och det är att den är på svenska. Jag hör ju att Karl Ove och hans kompisar pratar norska, ett språk som är mig nästan lika välbekant som svenska, ett språk jag levde med i min barn/ungdom. Därför har jag beslutat mig för att läsa resten av böckerna på norska och eftersom jag inte vill att avskedet ska bli för långvarigt har jag redan gjort en beställning på AdLibris.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)