Fågelsång

Fågelsång 150 svenska fåglar och deras läten av Jan Pedersen och Lars Svensson, utgiven av Max Ström, 2011.

Att redan nu utropa en bok som sommarens bästa (innan sommaren ens börjat på allvar) kanske är att ta i, men det är ingen överdrift att säga att Fågelsång kommer att vara sommarens mest lästa bok. För den här boken är faktiskt inget mindre än genialisk.

Fågelsång 150 svenska fåglar och deras läten innehåller, som ni kanske kan gissa, bilder, beskrivningar och läten av 150 fåglar. Boken inleds med lite allmän information om fåglars utseenden och läten, därefter beskrivs arterna en efter en. Här finns sjöfåglar, rovfåglar och skogens och trädgårdens alla småfåglar. Ja, om det är alla ska jag kanske låta vara osagt, men här finns i alla fall alla jag hört talas om - och några till. Varje fågel presenteras på en egen sida med informativ text och fin(a) bild(er). Och nu kommer vi det fantastiska; när man läst om fågeln trycker man bara in dess nummer i den lilla spelaren för att höra dess läte! Ibland finns dessutom flera olika läten att välja mellan.

Hela familjen älskar denna bok. Den yngsta läsaren är 5½, den äldsta är 82, alla gillar den. Boken har redan förevisats på samling på dagis där barnen fick lära sig lite om de vanligaste fåglarna och därefter titta/lyssna efter dem i skogen. Vi har den mindre, kompakta versionen, vilket gör det enkelt att ta med sig boken ut i naturen.

Detta är en härlig bok som redan gett oss massor av trevliga upplevelser. Vi vet numer att vi har lövsångare i skogen bredvid huset och häromdagen flög en enkelbeckasin runt, runt vårt hus. Dottern tycker mest om att lyssna på ti-ti fu fågeln (talgoxen) medan jag försöker lära mig sångfåglarnas olika melodier.

Sammantaget är detta helt enkelt en fantastisk bok jag vill rekommendera till alla som hyser det minsta lilla intresse för fåglar.

Vems kamp?

Nej, det är klart att jag inte kan stå emot hur länge som helst. Efter att ha fått hur många rekommendationer som helst att läsa Knausgård har jag nu fått hem ett ex av Min kamp från Bokus. För att boken inte skulle behöva företa sig denna långa resa ensam klickade jag även hem Uggleögon, vildkattsögon : roman av Luõs Cardoso. Detta blir mitt första möte med litteratur från Timor, kanske är den något för en framtida Jorden Runt-resa.

Inspiration i media

Likt många andra bokbloggare läser jag recensioner i tidningarna och tittar gärna på kulturprogram i TV. Den senaste tiden har jag fått mycket inpiration via media.

I DN på nätet kan man idag bl a läsa en mycket lockande recension av Ansatsernas bok av Håkan Andersson. Det här verkar vara ett mycket intressant författarskap. Är det någon som har läst?

Här finns också en artikel om Bamses mycket omdebatterade inlägg i flyktingfrågor. Jag har svårt att skriva något om detta för jag blir så upprörd. Självklart är det så att föräldrar och vuxna måste försöka ge barn hopp, men att ge dem denna oerhört förvrängda, förljugna bild är under all kritik. Bamse åker ut ur vårt hus med rubb och stubb.

Magnus Utvik delade ut en sällsynt femma i betyg häromdagen. Jag såg TV-inslaget och blev mycket intresserad av serieromanen Vi håller på med en viktig grej av Sara Hansson.

Att ringa Clara av Anna Schultze verkar inytressant, fast alla är inte lika positiva.

Och Bob Dylan fyller 70 år idag, GP har samlat många intressanta länkar.

Tematrio - Läsplaner

Jag vet inte om ni, likom jag, har en massa planer för ert läsande, planer som inte alltid (kanske egentligen aldrig) blir genomförda. Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?


1. Eftersom Bokmässans tema i år är tyskspråkig litteratur planerar jag att ha hunnit läsa massor av sådan innan september. Det går väl sisådär... Hittills i år har jag bara läst tre, men jag har ju faktiskt gott om tid på mig.

2. I fjol somras hadde jag en alldeles egen liten klassikerutmaning; jag skulle läsa Den store Gatsby, Anna Karenina och Madame Bovary. Gatsby blev faktiskt läst, men sedan blev det värre. Efter 200 sidor om den kära Anna orkade mina handleder inte längre med bokens tyngd. Nu har jag köpt boken i storpocket och överväger faktiskt att dra bort sidor allteftersom jag läst dem. Hu, så vanvördigt. Emma, hon står fortfarande och stampar i bokhyllan.

3. Utmaningen Boktolvan verkade lättast och det är den som helt klart gått bäst hittills. Denna utmaning går helt enkelt ut på att läsa 12 författare man länge varit intresserad av, författare vars böcker under en tid samlat damm i bokhyllan. Hittills har jag läst fem av tolv, ett riktigt bra resultat.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Pappa Långben

Pappa Långben av Jean Webster, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Judy är en föräldralös flicka som växer upp på ett barnhem. Tack vare att hon skrivit en uppsats, som uppmärksammats av en medlem i barnhemmets styrelse, får Judy möjlighet att studera vidare på college. Det enda krav som ställs, utöver att hon naturligtvis ska sköta studierna, är att Judy ska skriva brev till sin välgörare och hålla honom underrättad om sina framsteg. Under flera år skriver således Judy brev till den man hon kallar Pappa Långben, brev som till en början är är lustiga och som under åren blir alltmer slagfärdiga.

Det här är allt jag kommer att skriva om handlingen, men jag vill ändå varna för att den fortsatta texten innehåller spoilers!

Jag hade sannolikt älskat den här boken om jag läst den i de tidiga tonåren. Som vuxen förstagångsläsare har jag dock en hel del invändningar. Den största av dem handlar om assymetrin i förhållandet mellan flickan Judy och hennes välgörare. Även om tösen är frimodig och uttrycker sina åsikter är hennes välgörare en vuxen man, som på olika sätt försöker styra och kontrollera. Skuttet från denna typ av relation till en jämbördig kärleksrelation är lite väl långt. Synen på kvinnor/flickor gör också att boken idag känns förlegad:

"Jag är alldeles förälskad i pälsverket och halsbandet och scarfen och handskarna och böckerna och väskan - och mest av allt i er! Men Pappa Långben ni har faktiskt ingen rätt att skämma bort mig så här. Jag är inte mer än människa - och dessutom flicka. Hur ska jag kunna hålla mina tankar samlade kring min lärda framtid när ni skämmer bort mig med sådan världslig fåfänglighet?" (sid 117)

Romanens styrka är att den är humoristisk, välskriven och ett intressant tidsdokument. Dessutom finns här mängder av referenser till litteratur, något som alltid ger pluspoäng hos en bokälskare.

Sammantaget är detta en lättläst, underhållande berättelse om en fattig flickas livsvillkor under början av 1900-talet. Trots att boken på många sätt kan anses vara en ytlig bagatell finns här samhällskritiska inslag ger extra pluspoäng.

Pappa Långben ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett.

Andra som läst Pappa Långben är Snowflakes in rain, En bok om dagen, En full bokhylla, Breakfast Book Club.