Hallelujah

En av mina absoluta julfavoriter - så stämningsfull.

Det är vackrast när det skymmer

Jag sitter och läser dikter på nätet, Pär Lagerkvist är en favorit. Hans dikter är så sorgsna och fyllda av smärtsamma förluster att jag nästan börjar gråta.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra —
ensam, utan spår.

Pär Lagerkvist (ur Kaos)

Bokorganisation

Jag är så sugen på att organisera om i mina bokhyllor, men jag vet inte hur det ska gå till. Eller rättare sagt, det går inte om jag inte antingen gör mig av med en hel del böcker eller köper en hylla till. Det lutar allt åt att köpa en bokhylla till. Som det är nu har jag facklitteratur och uppslagsverk för sig och allt annat i bokstavsordning. Men en del böcker ligger i högar, R, S, och T ligger inskyfflade i ett skåp och böckerna trängs så att hyllorna bågnar.

Om jag köper en hylla till får jag plats (ett tag i alla fall). Jag ska leta lite på loppisar och antikvariat för jag vill ha en gammal hylla som passar in hos oss. Men sedan är ju frågan hur jag ska organisera om. Färgkoordinerat passar nog inte min stil och jag måste ha en chans att hitta böckerna. Kanske skulle man kunna ha ett geografisk system i bokhyllan på samma sätt som jag försökt organisera etiketterna på bloggen? Det idén tål att tänkas på. Fast jag skulle kunna undanta vissa böcker som är i serier och ha dem för sig, helt enkelt för att det skulle se snyggt ut.

Hur har ni organiserat era böcker? Bokstavsordning eller något mer fantasifullt? Berätta och ge mig tips, tack.

Min sons historia

Min sons historia av Nadine Gordimer.

Will, en 14-årig pojke, skolkar en dag från skolan och ger sig iväg till en avsides belägen stadsdel för att gå på bio. Där stöter han ihop med fadern, när denne kommer ut från biografen med en blondin vid armen. Fadern är en färgad man, som är djupt involverad i kampen mot apartheid. Han är välkänd och något av en talesman för de färgade. Kvinnan han har en kärlekshistoria med deltar också i kampen mot den sydafrikanska regimen. Will blir mycket upprörd vid insikten att fadern bedrar hans mor och detta kommer att djupt prägla pojkens identitet och syn på kvinnor. Fadern Sonny kan inte förmå sig till att ge upp relationen med Hannah, han har ett stort behov av henne.

Min sons historia skildrar på djupet hur människor berörs av varandra på både gott och ont. Stor del av berättelsen får vi ta del av via Wills, sonens upplevelser. Relationen mellan honom och fadern förändras drastiskt den dag Will inser att fadern har en vit älskarinna. Will blir indragen i faderns hemlighetsmakeri, till synes för att skydda modern. Men, givetvis är det lika mycket för att skydda fadern och hela familjen som allt hålls hemligt.

Fadern har flera identiteter, han är dels en vanlig familjefar, dels en offentlig talesman i kampen mot apartheid. På något sätt är det inte fadern, utan den politiske aktivisten som har en kärleksaffär, en kärleksaffär med en vit kvinna som också är aktiv i den politiska kampen. Men henne kan han tala om det hustrun måste skyddas från. Men givetvis både vet och påverkas familjen av faderns otrohet, på ett sätt han inte kunnat förutse. I slutet av romanen har rollerna i familjen drastiskt förändrats.

Jag tycker mycket om författarens sätt att växla mellan olika perspektiv. Wills röst hörs starkt i berättelsen, men vi får även ta del av faderns tankar och känslor. Författaren tränger in i personernas upplevelser och gestaltar på djupet deras känsloregister. Dessutom växlar berättelsen mellan det individuella och det politiska perspektivet och man får en fördjupad förståelse av hur situationen var i Sydafrika under apartheidregimen.

Författarens språk är mycket vackert, emellanåt nästan lite för vackert för min smak. Jag föredrar i grunden att läsa på ett lite enklare språk, där berättelsen tydligt är det som fångar mig. I Min sons historia lägger jag ofta märke till språket, vilket minskar engagemanget i berättelsen. Kanske kan man säga att jag ibland uppmärksammar språket på bekostnad av innehållet.

Sammantaget är Min sons historia en mycket intressant och läsvärd roman, som gav mig nya insikter om Sydafrikas historia.

Stora Kulturbloggpriset

I morgon är sista dagen man kan rösta på de bloggar som nominerats till Stora Kulturbloggpriset. Passa på att rösta, på mig eller på någon av de andra bloggarna. Här är en direktlänk till röstblanketten. Vinnarna avslöjas lördag den 5 december på prisutdelningen i Lejonkulans foajé på Dramaten 16.00 – 18.00.

Läs andra bloggares inlägg om Stora Kulturbloggpriset