fredag 20 november 2009

En halv gul sol

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2008.

Tvillingsystrarna Kainene och Olanna växer upp i ett välbärgat hem i Nigeria. Deras olikhet leder in dem på helt olika spår i livet. Den vackra Olanna flyttar ihop med den politiskt engagerade Odenigbo och bildar familj. Kainene följer fadern i fotspåren och satsar på att bli en framgångsrik affärskvinna. Hon lever tillsammans med engelsmannen Richard, trots föräldrarnas försök att hitta en mer lämplig partner. Ugwu är en fattig pojke från landet, som tjänar i Odenigbos hus. Förutom Richard tillhör de alla Igbofolket. Under slutet av 1960-talet blir konflikterna mellan olika grupper i Nigeria allt mer hätska och Igbofolket utropar sydöstra delen av Nigeria som en självständig stat, Biafra. Under de följande åren pågår ett mycket tragiskt krig där oerhört många människor svälter ihjäl. Även de privilegierade grupperna drabbas hårt av fattigdom och våld.

En halv gul sol är en klassisk, episk berättelse, som utspelar sig under de dramatiska år då staten Biafra bildas. Romanen är omfångsrik, både till sidantal och djup. På ett nyanserat sätt beskrivs den politiska situationen i Nigeria, läsaren får ta del av kampen för ett fritt Biafra, utan att de biafranska frihetskämparna skönmålas. Författaren gestaltar tragedin med den svältande befolkningen, det vardagliga kriget, flyganfallen och de ohyggliga övergreppen på civila på ett sätt som inte lämnar någon oberörd. Jag föddes i början av 60-talet och minns med förtvivlan bilderna av de svältande barnen, barnen som drabbats av kwashiorkor.

Men En halv gul sol är mycket mer än enbart en krigsskildring, det är en fängslande roman om kärlek, familjeliv och drömmar. Vi får lära känna två olika afrikanska kulturer, dels den traditionella stamkulturen, dels kulturen hos den afrikanska, intellektuella medelklassen. De fattiga byborna och den välmående medelklassen i staden lever mycket olikartade liv under första delen av 1960-talet. Då kriget drabbar landet tvingas dock de olika delarna av befolkningen närmare varandra och tragedierna drabbar dem alla, oavsett ursprung. Människorna i Adichies roman är lika komplexa som människor i verkliga livet och detta gör att man som läsare känner starkt med dem.

Språket är vackert och texten har ett driv som gör det omöjligt att lägga ifrån sig boken. Kombinationen av ett lättläst språk och en fängslande handling gör detta till en bok av sträckläsningskaraktär. En halv gul sol är helt enkelt en storslagen roman, som jag hoppas kommer att vara stilbildande. Med En halv gul sol vann Chimamanda Ngozi Adichie The Orange Prize, 2007. Jag hoppas att hon i framtiden kommer att få motta alla de finaste priserna i den litterära världen.

torsdag 19 november 2009

Svinaktigt snyltbloggande

Nästan allt i det här inlägget har jag snott från Spectatia, till och med begreppet snyltbloggande. Men, hennes inlägg om svinbra litteratur i influensatider är alltför bra för att inte uppmärksammas nu när influensan börjat sprida sig. Med en god bok, en bra film, humor och en skön säng att krypa ner i kan vi nog mota bort även denna farsot.

Själv har jag inte kommit på så mycket att lägga till litteraturlistan. Men John Irvings Hotel New Hampshire tycker jag ändå kan platsa på listan (både boken och filmen) och likaså filmen Sweeney Todd.

Dawit Isaak

Gör gemensam aktion med tidningarna idag och uppmärksamma Dawit Isaak. Journalisten och svenske medborgaren Dawit Isaak fängslades för 8 år sedan i Eritrea. Brottet var att han arbetade på en tidning som krävde yttrande frihet och demokratiska reformer. Blogga om Dawit idag för att visa ditt stöd för kampen att få honom frisläppt.

Läs Peter Englunds artikel om Dawit på SvD.

Läs andra bloggares inlägg om

Timmarna med Rita

Timmarna med Rita handlar om en ung kvinna med arbetarbakgrund, som vill studera. Rita är ganska kaxig och gå-påig på ytan, men osäker i grund och botten. Hennes äktenskap är stabilt, maken är omtänksam, men något gör att Rita inte vill skaffa barn och leva som alla andra. Hennes lärare, Frank, är till en början mycket tveksam kring Ritas förmåga att tillgodogöra sig högre studier, men snart utvecklas en udda vänskap mellan de två. Frank lever i ett tråkigt äktenskap, bedras av sin fru och dricker alltmer öppet, även på arbetstid.

Filmen berättar om den klassresa Rita företar sig, den resa som innebär att hon inte längre självklart hör hemma någonstans. Men, genom ökade kunskaper får hon insikt om sin möjlighet att välja hur hennes liv ska se ut. Mötena med Rita ger även lite nytt liv åt en desillusionerad, halvalkoholiserad lärare, som också får kraft att bryta upp från en destruktiv tillvaro.

Timmarna med Rita är en brittisk film, från 1980-talet och det är en film exakt i min smak. Kvicka repliker, humor och allvar och mängder av litterära referenser. Michael Caine och Julie Walters är båda mycket bra och trovärdiga i sina roller.

Mitt favoritcitat ur filmen:

"Devouring pulp fiction is not being well read."
"Att sluka skräp är inte att vara beläst."

onsdag 18 november 2009

Stolthet och fördom

Vad är det som blir så fel? Jag har nu lyssnat på ett par skivor av Jane Austens Stolthet och fördom, och jag vrider mig som en mask. Har jag haft på tok för höga förväntningar? Jag drunknar i alla adjektiv och all tillgjordhet. Anita Wall är uppläsare, men jag är inte så säker på att problemet har med själva uppläsningen att göra. Kan det vara språket? Jag är ju en ivrig förespråkare av att läsa översättningar, men här undrar jag om romanen kanske måste läsas på engelska? Eller är texten helt enkelt inte särskilt bra? Kanske ska jag helt enkelt titta på TV-serien igen i stället?