torsdag 4 april 2019

Min arbetsplats skolan


Det pratas alltid mycket om skolan och just nu snackas det extra mycket. Jag önskar bara att de som hördes och syntes i media var de som hade något klokt att säga, men så är det tyvärr inte. Vår utbildningsminister Anna Ekström, som jag ju sett som en kunnig person i TV-programmet På spåret, verkar totalt ha tappat fattningen och flirtar hejvilt med allehanda politiska stollerier i sin iver att verka handlingskraftig. Men ingen, INGEN verkar vilja prata om de verkliga problemen i skolan.

Skolan idag lider av strukturella problem, som skapats av politiska beslut.

1. Segregation/ojämlikhet

Ja, vi lever i ett mycket segregerat samhälle och ojämlikheten ökar. Faktorer som t ex föräldrars utbildningsnivå har återigen fått en allt större inverkan på barnens möjligheter att klara skolan.

2. Det fria skolvalet/de privata skolorna

Det fria skolvalet och möjligheten att välja privata skolor ökar ojämlikheten. De skolor som inte väljs får allt mindre resurser, samtidigt som andelen barn med särskilda behov då ökar.

Tycker jag alltså då att det är bättre om alla har det lika dåligt? Nej, jag tycker så klart att vi ska satsa resurser och skapa en bra situation för alla elever. Kommer det att kosta något? Ja, sannolikt. Men jag tror att många av oss skulle vara villiga att betala lite om det kom våra barn tillgodo.

3. Kommunaliseringen

Nej jag är ledsen, men det finns faktiskt inte nog med skolkunniga personer i alla kommuner att handha skolan. Dessutom blir det ofta omöjligt att fatta vettiga beslut p g a lokalpolitik.

4. New Public Management

Det kontrollsystem och den tillitsbrist skolans personal utsätts för är skamlig. Pedagoger lägger oändlig tid på att skriva kränkningsanmälningar om fjortisar som bitch-blickat varandra. Tid de verkligen skulle behöva ha för att planera sin undervisning och för att skapa bra relationer till sina elever.

5. Betygssystemet

Ja, i ärlighets namn är jag lite skeptisk till betyg överhuvudtaget för de säger så lite om personen. Men jag är framför allt starkt kritisk till, eller rättare sagt rosenrasande på, det betygssystem vi har idag. Målen är konstruerade på ett sätt som alltför många har svårt att nå, även med ansträngning och även med goda insatser från skolan. Dessutom tycker jag att det är oetiskt och kränkande att vi har ett system som underkänner barn som kämpar och gör sitt allra bästa. Redan i åk 1 kan man se hur eleverna lär sig om de tillhör de som är duktiga eller de som inte är det. Det är inte alls konstigt att en del barn slutar kämpa och blir hemma i stället.

Som synes är det inga enkla problem skolan har. Att därför komma med utspel om att barn ska lära sig att det är deras plikt att visa lärarna respekt och att de ska få ordningsbetyg, är enbart dimridåer. Vi vet idag att hot, konsekvenser och bestraffningar inte leder till förändrade beteenden. Om inget görs åt de grundläggande problemen kommer skolan fortsatt att vara i svårigheter.

2 kommentarer:

  1. Ibland undrar jag om inte skolan mått bättre om inte klåfingriga skolpolitiker hade släppts lösa de senaste 50 åren. Jag menar absolut inte att allt var bättre förr, men skolan har fått vara en ständig experimentverkstad, som ger för lite arbetsro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller fullständigt med om att det experimenterats alldeles för mkt!

      Radera