fredag 27 juli 2012

Tornet

Tornet av W. B. Yeats, utgiven av Brombergs 2012

Ibland läser jag litteratur som ligger klart över (utanför) min "bekvämlighetsnivå" och som kräver att jag läser mer än bara texten. W B Yeats Tornet är sådan litteratur. Jag är en ovan lyrikläsare och jag saknar den omfattande bildning man måste ha för att kunna förstå Yeats hänvisningar till det antika Grekland och till upprorets Irland. Men jag tycker ju om utmaningar och när det gäller Nobelklassikern Tornet får jag god hjälp på vägen att förstå av Horace Engdahls förord och översättaren Thomas Sjösvärds förklaringar i slutet av boken. Ytterligare hjälp att förstå har jag fått genom att läsa recensioner av Bernur och Thente.

I förordet berättar Engdahl om Yeats liv och skrivande. Yeats framstår som en romantisk man som vid upprepade tillfällen friade till sin älskade Maud Gonne, och därefter till hennes dotter, innan han som en något äldre man gifte sig med den 27 år yngre Georgie. Yeats var även intresserad av det övernaturliga, vilket inte var ovanligt att bildade män var i hans samtid. Som diktare beskrivs Yeats som både romantiker och modernist eller som Thente säger: "Yeats är en av de besvärliga författare som ideligen hoppar över de vetenskapliga skaklarna."

I Tornet brottas författaren med åldrandet och alltings förgänglighet. Bland de mer kända dikterna kan nämnas inledningadikten Till Bysans, som inleds med de numer välkända orden "Inget land för gamla män." Att strofen klingar så bekant beror på att den lånats av Cormac McCarthy, vars No Country for Old Men även filmatiserats. Även Leda och svanen är en av de mer välkända dikterna. Den bygger på myten om Zeus som i en svans skepnad våldför sig på Leda och befruktar henne med den sköna Helena.

Personligen tycker jag mest om den sista dikten i samlingen: Hjälten, flickan och dåren som handlar om människans längtan efter att bli sedd och älskad för den hon innerst inne är. Kanske måste man bli som en dåre för att finna kärlek som består.

Flickan

Jag rasar mot min egen spegelbild,
så olik mig att när du prisar den
är det som om du prisade någon annan
eller hånfullt prisade min motsats,
och när jag vaknar i gryningen fruktar jag
mig själv, ty hjärtat vet att det som vinns
med falskhet, det skall grymheten behålla,
så vet, du har sett bilden, inte kvinnan.

Sammantaget är Tornet en mycket utmanande diktsamling som helt klart är värd att lägga lite möda på att läsa och försöka förstå.

4 kommentarer:

  1. Kul att läsa om din läsning av Yeats. Jag blev lite sugen själv.

    Mimmi

    SvaraRadera
  2. Jag har läst väldigt lite Yeats, men det jag läst har jag tyckt om.

    Däremot trodde jag att du syftade på en helt annan bok med samma titel, en som jag fick i julklapp förra året och fortfarande samlar kraft för att ta itu med, så jag tänkte "åh, det här blir intressant" när jag såg inläggstiteln i min reader. Intressant, ja, men inte som jag väntade mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar den tjocka tyska, den tror jag är bra. Fast jag har inte läst den.

      Radera