tisdag 17 januari 2012

Lite om Människohamn

Nu har jag lyssnat på halva Människohamn av John Ajvide Lindqvist och är inte alls lika förtjust som jag var då jag läste Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Jag tror att problemet delvis beror på att boken handlar om så många personer. Jag har svårt att urskilja huvudberättelsen (den om Anders och barnet som försvann) bland allt som handlar om alla andra på ön. Varje delberättelse är egentligen bra, men det blir lite för rörigt för min smak. Jag hoppas att boken kanske blir bättre under andra halvan, nu borde det i alla fall inte tillkomma fler personer att följa.

8 kommentarer:

  1. Jag läser den nu. Har kommit en tredjedel ungefär. Hittills är jag helt tagen och fascinerad, älskar Ajvide Lindqvists stil. Och jag har heller inga problem att hänga med i persongalleriet, men när man läser själv kan man ju bläddra tillbaka och kolla, "hur var det nu, vems pappa vad det?", så det är betydligt enklare också.

    SvaraRadera
  2. För mig var det tvärtom: jag älskade Människohamn medan jag hade svårt för att komma in i Låt den rätte komma in. Jag älskar alla personskildringar som jag tycker ger boken ett extra djup. Nu läste jag boken, kan tänka mig att upplevelsen hade blivit helt annorlunda om jag hade lyssnat på den.

    SvaraRadera
  3. För mig var det tvärt om - Människohamn är min absoluta favorit av Ajvide Lindqvist. Precis som Bibliophilia tycker jag att alla personskildringar ger boken extra djup. Även jag läste dock boken. Jag kan inte lyssna på böcker, tankarna drar iväg på helt annat håll då och så får jag börja om. Förmodligen skulle jag aldrig hängt med i boken om jag lyssnat på den.

    SvaraRadera
  4. Det är ju tur att man tycker olika om böcker :-) För min del är det inte lyssnandet som avgör, jag har lyssnat på de andra av Ajvide också och jag har inga svårigheter att lyssna. Men jag märker ju längre jag kommer in i Människohamn att jag helt enkelt inte "köper" storyn. Däremot är jag fortfarande förtjust i författarens sätt att skriva.

    SvaraRadera
  5. Den här har jag kvar. Den står i hyllan och väntar. Nu väcks min nyfikenhet på den igen. Roligt att höra både ris och ros.

    SvaraRadera
  6. Lyran: jag har läst både Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in, och jag håller med om att dom inte alls är lika hoppiga och snåriga som Människohamn. Det är snurrigt när det hoppar i tiden och mellan människor och hur dom träffas hela tiden. Men det är fortfarande rasande bra tycker jag.

    SvaraRadera
  7. Håller med, var inte heller särskilt förtjust i Människohamn. Har du läst Nattfåk av Theorin? Minns att jag tyckte de två böckerna liknade varandra en del.

    SvaraRadera
  8. Jag har inte läst Theorin och då sätter jag honom inte på listan heller :-)

    SvaraRadera