söndag 5 april 2020

Tips i denna tid: Blindheten

I dagsläget passar det inte mig att läsa böcker om farsoter och annat som påminner om vår rådande situation, men jag ser att många andra letar efter bra dystopier och postapokalypser. Nu är inte Blindheten egentligen vare sig en dystopi eller en postapokalyps, men den handlar om en skrämmande aktuell situation, där världen drabbas av en smittsam sjukdom. Här kommer därför en repris av min recension.


En man sitter i sin bil vid ett rödljus och väntar på att det ska slå om till grönt. Detta kommer dock mannen aldrig att få uppleva, han blir helt utan förvarning blind. Tidigare har mannen haft god syn och den plötsliga blindheten innebär naturligtvis en chock. Mannen i bilen får hjälp av en fotgängare, som erbjuder sig att köra hem bilen till mannens hus. Senare stjäl fotgängaren bilen. Då den blinde mannens hustru kommer hem hjälper hon sin man till en ögonläkare. Denne kan inte hitta några fysiologiska förklaringar till den plötsliga blindheten. Blindheten är inte heller som man väntat sig ett mörker, den blinde lever i ett konstant vitt ljus. Dagen därefter blir både biltjuven och ögonläkaren blinda, en oerhört smittsam epidemi av blindhet sprider sig mycket snabbt. Myndigheterna försöker begränsa smittan genom att spärra in de blinda och de med smittorisk på ett gammalt mentalsjukhus. Det är meningen att myndigheterna skall förse "patienterna" med mat och andra förnödenheter, men ingen vågar gå nära mentalsjukhuset p g a smittorisken. I den isolerade miljön på sjukhuset skapas ett samhälle som bygger på den starkes rätt. Övergrepp är slentrianmässiga, det finns ju inga vittnen. Men, det finns en kvinna som inte förlorat synen, läkarens hustru, som ändå följt med sin man till sjukhuset och som låtsas att hon är blind. Genom hennes ögon får läsaren ta del av allt som sker i ett samhälle där ingen längre ser.

Blindheten har beskrivits som en roman om nedstigningen i ett helvete alltför likt vår egen värld och det är en perfekt beskrivning. Skillnaden är främst att de blinda i Saramagos värld inte har något val, medan de oseende i vår värld ofta väljer att blunda för det som är obehagligt. Dessutom förblindas vi ofta gradvis, medan människorna i romanen blir blinda på ett ögonblick. Genom blindheten förlorar människorna sig själva och eftersom de inte varken ser eller blir sedda luckras identiteten och även moralen upp.

Saramagos berättarstil är lite svår att komma in i, men den kompletterar berättelsen oerhört väl. Meningarna är vindlande långa, skiljetecken saknas och texten ger ett oerhört kompakt intryck. I dialogerna tappar man ibland bort vem som sa vad, men det spelar kanske inte så stor roll när alla ändå är blinda? Upplevelsen av identitetens relativitet och bristfälliga betydelse förstärks också av att inga personer kallas vid namn utan t ex "den förste blinde" och "läkarens hustru".

Blindheten är en roman med ett tydligt budskap, förordet lyder: "Om du kan se, betrakta. Om du kan betrakta, var uppmärksam." Blindheten är en vass satir över vår samtid, som kan vara både plågsam och ångestframkallande att läsa. Det är dessutom en av de mest läsvärda böcker jag läst.

BLINDHETEN
Författare: José Saramago
Översättare: Hans Berggren
Förlag: Wahlström & Widstrand (2006)

4 kommentarer:

  1. Det här är en riktigt obehaglig bok. Trots att det var länge sedan jag läste den kommer jag ihåg vissa scener väldigt tydligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den är minnesvärd på många sätt.

      Radera
  2. kände en ung man som plötsligt blev blind vid 28-års ålder, förmodligen stress, delat rum ett par år med en man som föddes blind, han fortfarande den första och enda blinda civilingenjören... det enda han inte kunde göra var att bara sin matbricka på restaurangen. Du skulle sett hur snabbt han bar sin (stora) dator till ett annat rum vid flytt, och stoppade alla sladdar rätt!

    SvaraRadera